Som jag skrivit mycket om på senare tid har jag börjat bygget av en version 2.0 av min 45 år gamla gitarr, som jag byggde som 20-åring.

Den gitarren har varit huvudgitarren hela livet, funkar väldigt bra och låter väldigt bra. Valnöt och ebenholz, Gibson Shawbuckers.

Varför en 2.0?
Jag vill framför allt ha ett svaj, och sedan inte fullt så halstung som min gamla, även om jag vant mig helt vid det.
Och så är det kul förstås!

Specen blir med andra ord inte helt olik den gamla, men ett Vega Trem i stället för det tidigare DiMarzio hardtailstallet i mässing.

Mikar blir ovaxade Lundgren Heaven 57 med Alnico IV-magneter. F-spaced stallmik. Tänkte att det skulle vara bra med liite mindre brighta mikar på en svajgitarr än Shawbuckers, som har Alnico V. (mer nedan...)

Lundgrenarna är levererade och ser väldigt trevliga och välgjorda ut.

Dock, av en slump dök det upp en intervju på YT med Tim Shaw, som designade Shawbuckers för Gibson en gång i tiden. I intervjun kommer det fram att de första mikarna hade Alnico II, men att det senare av olika skäl blev oriktade (fel ord tror jag ) Alnico v, som enligt Shaw låter ganska exakt som Alnico II.

Nu har ju Lundgren även A II-magneter i sitt sortiment, och det är OK att byta dem för en mindre kostnad. Så jag får se vad det blir.

MEN, ännu en oväntad sak hände, Lundgren fick renovera en gammal begagnad Di Marzio SD som legat i källaren sedan 1980, då min bror köpte den i San Fransisco. Den visade sig ha brott på lindningen. Har visat bilder tidigare på den här, naturligt relicad. Magneten satt inte ordentligt fast i miken och det fanns ingen distansbit bredvid magneten. Och den var ganska lång, såg inte original ut helt enkelt. Hum, lång magnet tänkte jag...

När Johan L återkom meddelade han att "det där är med största sannolikhet en gammal PAF-magnet". Han mätte upp den till en Alnico II. Så, ja, vi får se vad jag hittar på framöver med den.

Bilder;

Halskonstruktionen, den obligatoriska limbilden. Träbiten jag använder är andra halvan av träet som sitter i halsen på min första gitarr. Jag har alltså haft denna träbiten i 45 år, och troligen har den legat lagrad i flera år före det. Jag har delat den så att det blir kvartersågad träriktning, och limmat ihop tre lameller. En mittbit som fortsätter mycket längre än de andra två delarna.



Fräst spår för dragstång, samt den blivande dragstången bredvid. 5x5 mm kilstål, som ligger helt rakt 10 mm ner, med 5 mm list över. Böjen i den vanliga dragstången är ett feltänk...



Halsinfästningen, min första gitarr har genomgående hals, men då jag fått tag i ett par snygga breda valnötsbitar vill jag inte göra det på denna utan ha de två bitarna så hela som möjligt. Och, svajet kapar ändå det genomgående träet. Som synes är halsämnet som ett T, med en djupare del i mitten. Sidobitarna kommer att gå fram till halsmikens urfräsning.

Mittdelen funderar jag på hur långt den ska gå, antingen till slutet av halsmikens urfräsning (som en Gibson Long tenon ungefär) eller eventuellt ännu längre, kanske som infräst i kroppen "från sidan" så att den kan gå tillbaka till t.ex svajets baksidesutfräsning. Är några centimter till in i kroppen. Spelar roll?

Det blir ingen halsvinkel, höjer i stället halsen jämfört med kroppen tre mm, som en stratta.
De längsgående blyertsstrecken visar var jag tänker mig att dels urtaget på toppen ska göras för att höja halsen/kroppen, dels hur djupt ner i kroppen tenon ska gå, i nuläget 35 mm i en 45 mm tjock kropp.



To be continued...

Spännande Ska bli kul att följa.

Om det är en alnicomagnet i en SD så är den garanterat inte originalet då dessa levererades med keramisk magnet.

Får jag föreslå att du sätter in kolfiber stavar i halsen.

Har du bilder på gitarren det vore trevligt att se.
Vad blir det för svaj?


Jag tittade på Jerry Garcias Wolf och jag tycker den är fin.
En riktig hippie sandwich.
https://www.irwin-guitars.com/the-guita ... tars/wolf/

Magneten är utbytt till en keramisk nu. Jag är inte ens säker på att den miken varit installerad i det skicket. Brorsan köpte två mikar, en SD och en DiMarzio PAF i en affär, Freedom Guitars på Sunset Bouleward tror jag det var. Men SDn är ngt märkligt hopplock, satt inte ihop riktigt som sagt. Men det var ju trevligt att få en PAF-magnet...

Tack för tipset!
Mja, dragstången gör jag av fyrkantigt kilstål, som är hårt och ganska styvt. Att då lägga till kolfiber också tror jag gör att halsen blir spikrak, utan relief. Jag har precis samma recept för halsen på min gamla gitarr, dragstången är inte åtdragen, bara dragen så att den inte är lös. Då är halsen perfekt.

Det blir ett Vega Trem, https://vegatrem.com/en/vt1-ultratrem-stratocaster-tremolo/

Den befintliga gitarren, har varit med här förr. Som synes är huvudet alldeles för stort, med en gedigen volute på baksidan, och därmed tungt.



Den nya designen är liknande, men inte så kantig. Halsen är inflyttad ett par band i halsen, man kommer åt ändå. Allt för bättre balans. Kommer att sätta axelbandsknoppen på kanten a´la Les Paul.

Framsida, papperet lite ojämnt utlagt, därav knepig form i bakkanten.



Sidovy, där tenon syns. Längst till vänster syns det genomgående hålet för svajet. Sedan urfräsningar för två humbuckers, korta ben. I denna varianten är tenon inritad med streckad linje bak till svajfjädersutfräsningen. För att kunna dra tenon så långt bak, som en fyrkantig bit in i kroppen måste den fräsas ut innan jag limmar ihop kroppshalvorna. Kanske även göra inlimning av tenon samtidigt.

Under tenon ska det finnas kvar 10 mm trä, minst är tanken.




Vad gäller Garcias gitarr håller jag med, ser väldigt fin ut. Gedigen av Purpleheart-trä.

Kul!
Detta ska bli spännande att följa...

Följer.....

Kommer tenonen vara djupare nerfräst upp mot huvudet eller?
Har för mig att visa 50-tals gitarrer var så innan de började med böjd stång, kanske jag som minns fel.

Du tänker nog på fräsningen som görs i botten av uttaget för tenon som på t.ex en LP med halsvinkel, där vinkeln görs i kroppen, inte på tenon/halsen. Det görs nog fortfarande, någonstans behöver vinkeln tas om man har en vinkel, och det gäller de flesta Gibsongitarrer. Denna gitarren kommer inte att ha någon vinkel, precis som en stratta.

Så nej, det blir inte någon sned/djupare fräsning, utan det blir en rak fräsning längs med kroppen. Lättare att producera, samt det kommer ju i praktiken att vara en stratta med Gibsonmensur. Dvs svaj, och då tänker jag att det kanske funkar bättre med Fenders recept. Nu vet jag att man ibland på Fendrar shimsar i halsfickan för att få till en grad eller liknande som vinkel, men jag tror inte att det ska behövas. Vega-trem ser ut att gå att få långt om man nu skulle behöva det. Ska iofs vara compound greppbräda, 12" till 16"så då blir det väl lite lägre stränghöjd.

Dagens rapport, ömsom vin, ömsom vatten...

Tänkte använda anhållen på fräsen för att på så sätt fräsa halsfickan från sidan, dvs innan halvorna limmas ihop. Tanken är fungerande, men nja, lite mer träning med fräsen hade inte skadat, fastän jag tränat på skräpbitar före...

Nu kan man ju tycka att det finns andra ställen att fräsa före halsfickan, men jag behöver att få till den referenspunkten först, i mitt huvud i alla fall.

Setupen före, jag har båda kroppshalvorna lagda sida vid sida, så att samma djupinställningar används på båda, utan att göra ändringar emellan. Inte världens bästa arbetsbänk, funderar på att hämta fars gamla hyvelbänk. Att hyvla halsen utan att ämnet sitter ordentligt fast kan nog vara störigt, milt sagt.



Eftersom det var en hel del mätande och funderande före bestämde jag mig för att bara göra en mindre del av fräsningen ikväll. Får fortsätta i helgen. Det jag fräste är anliggningen mot botten av mittentenondelen. Det mesta materialet som är mellan de två spåren ska fräsas bort innan halsen kan monteras.

Resultatet blev sådär i vissa aspekter, djupet på spåren, dvs bredden på tenon blev utmärkt. Däremot anliggningen mot botten i tenon blev i ena fallet inte helt optimalt.
Det ojämna var det andra spåret jag fräste, och jag använde fel teknik kom jag fram till, därav att första "lagret" jag fräste blev delvis snett.
Det ser dock värre ut på fotot än vad det är i verkligheten!



Efter lite funderande kom jag fram till att biten närmast kameran kommer att sågas bort för åtkomst vid halsinfästningen. Men eventuellt kan jag behöva fylla i med någon liten bit. Gropen längre in kommer inne i kroppen, tänker att den kan fyllas med lim/sågspån.

Efter denna pärsen får jag ta det lugnt resten av kvällen...

Det går att se en del av linjerna jag ritat ut för vidare fräsning för mittdelen av halsen, som kommer att gå ända bak till halsmiken. Sedan ska hela halsens bredd fräsas från ovansidan av kroppen också, men då kommer jag troligen att använda en fräsmall, då jag inte vill några som helst "vinglanden" då.

Man blir lite sugen på att snickra lite ....
Keep'em coming

Ja, visst är det kul!
Vad gäller det svajiga snittett, jag kom på sedan att det är bara att ta lite djupare och ordentligt en gång till, där är gott om material.

Jag tänkte kanske moderera mig lite med inlägg, annars fyller jag väl servern med bilder... Roligt att du uppskattar det Zoork!

Ber om ursäkt för mitt sena svar. Har varit och ränt lite i världen igen. Kul och se att du äntligen är igång -med din 2.0 -projekt! Det här blir trevligt att följa!

Spontant; skulle jag gärna vilja dela mig av ett av de första proffs -tips jag fick: När jag skulle snickra ihop min första gitarr: -Fräsmallar. -Fixar man att smida/tillverka fräsmallar: Är det förhållandevis enkelt tillverka delarna; samt exakt få ihop en elgitarr.

Fördelarna i dagens digitala värld är ju ännu större. Idag kan man ju Ex skära ut mindre moment: Som EXAKTA halsinsfästningar (hona(kropp)/hane(hals) -med 3D-printers. Yes: med perfekt uträknad center linje. Att fräsa med guidade kullager fräsar mot dessa, exakta fräsmallar; sparar inte bara ENORMT med tid: Utan även ger alltid exakt passform.
Men skall man rita + printa ut en fräsmall för hel egen designad elgitarr kropp; måste man ha till gång de riktigt stora 3D-printrarna. Samma gäller neck through instrument (Jackson/Ibanez etc style) -där man endast limmar på vingarna -på var sin sida om kroppen.

Fräsmallar kan man tillverka av trä, lexan osv. Personligen föredrar jag lexan -som är mer lätt jobbad; då den är genomskinlig. De flesta fräsmallar för alla av de klassiska instrumenten finns ju redan tillgängliga hos de mer välsorterade proffsshopparna. Problemet med att bygga exklusiv nivå idag; är ju att hitta 'rätt' trä.

Ursäkta; att jag trallade iväg lite med fräsmallar där.

Det är en liten 'näbbig' bastard 'Firexplorer' du har designat fram back-in-the-day där. Om jag förstår Dig rätt; vill du flytta in halsen lägre in i kroppen + addera ett Strata -style svaj på den samma? När jag ser över designen här; tänker jag sontant: -Behåller man kroppsformen samma; kommer det att bli svårt att spela/komma åt de högsta banden. Designen i Explorer, Iceman, Firebird, etc etc: har en rundning mellan brädkant och det undre hornet. Detta just för access för de högsta banden. Din design har inte detta. Hornet går i en rak linje från brädans kant ut. Detta erbjuder spelbarheten till de högsta banden. Dock: Flyttas bräadan in djupare in kroppen; kommer detta att försvinna.

Mina funderingar gällande kroppen:

- Är det hugget i sten att kroppsformen EJ skall ändras -utan behållas likadan i 2.0 -versionen?
- Om kropps formen kan ändras och det inte är för sent; kan jag ge några tips som gör konstruktionen mycket stabilare + klangrikare.

Tusen tack för synpunkterna Jonken! Mycket intressant att läsa!

Ja, fräsmallar är som du säger att rekommendera normalt, och det skulle jag väl kanske gjort även till denna lite udda halsinfästning, det är fräst "sidledes" för mittbiten till halsämnet. Dvs det är anliggningsytorna mellan kroppshalvorna som ligger uppåt mot fräsen. Tanken är att göra en hybrid på genomgående hals, där den nästan genomgående halsbiten inte syns...

Till allt annat tänker jag göra mallar, men jag tyckte att det funkade så pass bra med sidoanhållet när jag fräste för dragstången så att jag tänkte även denna delen skulle funka. Och det gör det nog egentligen, men jag ställde mig "fel" och drog fräsen baklänges på ena hållet, vilket inte blev bra.

Nu är det inte på något sätt kört vare sig att göra en fräsmall eller göra det på det tänka sättet. Dock, det är som du säger väldigt enkelt att göra mallar men det är viktigt att få till centrumlinjen mm. Ska fundera på detta imorgon då jag tänkte fortsätta. Återigen, tack för synpunkterna!

Låter väldigt intressant med förslag på stabilare och klangrikare konstruktioner! Mottages med tacksamhet!

Vad gäller designen är den INTE huggen i sten. Jag tar gärna synpunkter på alla möjliga detaljer med bygget, det är som jag ser det en stor del i att ha en byggtråd.
Det är mer att jag tänkte att designen kunde få anknyta till den gamla, men den ska inte vara så kantig och naturligtvis gjord med erfarenheterna från den förra gitarren och alla andra gitarrer jag spelat på. Jag gjorde andra designer samtidigt med det första bygget för 45 år sedan på papper som ser betydligt rundare ut, inte så mycket Explorer, mer Les Paul. Har kvar ett par tre designer som jag gjorde då, lite kul att ha. Så den får gärna se annorlunda ut än från originalet, om det blir en förbättring.


Vad gäller spelbarheten så tog jag några foton på den nuvarande, där man ser att det i nuläget är onödigt mycket "fri" hals, dvs det kommer troligen inte att märkas så mycket att halsen flyttas in i kroppen. Det du nämner med vinkeln ut från kroppen och rundningen är en sak jag funderat på, vinkeln längst in vid kroppen på diskantsidan kan bli för snäv och då kommer man som du säger inte åt ordentligt. Har gjort en viss ökning av rundningen på ritningen, men jag kanske har varit för snål här, kan behöva göras ytterligare uttag för handen.

Dagens design med lillfingret på 22:a bandet, gott om plats som synes.



från sidan uppifrån, kroppen kommer med den tänka designen få en längre del på ovansidan av halsen, som ansluter vid 17:e bandet. Som synes är jag inte där med handen idag ens. Så där borde det bli en stabiliserande effekt, axelbandsknoppen klart längre ut mot halsen och inget störande för spelbarheten. Halsen på baksidan ska däremot tas ner till normal halstjocklek, ingen Les Paulklack inte, mer PRS.



Skillnaden i hur urtaget ser ut jämfört med originalet på ritningen. Den tunna djupare linjen är den gamla gitarren lagd ovanpå, en klart vassare vinkel. Markeringen på centrumlinjen avser 22:a bandet på nya gitarren. Den vassare vinkeln är alltså en bra bit förbi, nedanför 22:a bandet på den gamla gitarren, och därför stör det inte på den gitarren, men hade gjort det på en gitarr med halsinfästning på ett lägre bandnummer. Flyttas kroppen gentemot halsen blir som du säger Jonken den vinkeln alldeles för snäv. Frågan är om jag gjort den nya vinkeln för snäv på ritningen med?



Som sagt, synpunkter och förslag mottages med tacksamhet!

Spontant anser jag personligen; att du definitivt borde om designa för en lite stabilare halainfästning. Detta skulle ge:

- Mindre pilbågeeffekt på halsen.
- En stabilare klangbild.
- Mer naturlig -och längre klangstyrka.
- Extra naturlig avlastning för halsens dragstång.

För detta behöver du inte ens designa om konturen; utan bara addera mer massa baktill på halsen där den möter kroppen. Där halsenprofilens bakre in-kurvning mot kroppen blir mycket stabilare.

Ännu mer stabilitet får du även om du går mer Ibanez Destroyer -än PRS-linjen; på det övre hornet i kropp designen. På en Destroyer möter kroppen halsen vid det 17:e 18:e bandet

Tack för synpunkterna Jonken!

Hm, jag ser att jag behöver bli mer koncis i mina kommentarer. Har en känsla av att det blir för mycket text för er läsare? Lätt att missa något. Ursäkta!

Jonken, det du säger med 17:e bandet på Destroyern är precis det jag tänker göra, vilket står i texten, men inte i bilden på den gamla gitarren.

Tenon kommer att gå ända tillbaka till stallmikens urfräsning, fast dold på både fram och baksida genom att den är infräst i kroppen. Det borde bli en näst intill genomgående hals-effekt?

Kanske var fel ordval med PRS, men jag kommer inte göra en halsklump a la Pålle, mer mittemellan.

Det tror jag inte behövs. Det är nog mer att jag (läsaren) som läser som en 'kratta'....

Så bra, då tycker vi ju samma vad gäller halsinfästningen!

Jag är tacksam för kommentarer, från vem det än månde vara!

Kan säga att bilden på Destroyern var informativ vad gäller axelbandsknoppen. Det är på ett liknande ställe jag tänkte placera knoppen, men jag har funderat på om det blir en dålig vinkel för axelbandet vad gäller risk för att det lossnar. Borde ju funka om det funkar på Destroyern. Brukar dessutom ha tjocka läderaxelband på de gitarrer som får mest speltid, och de sitter ganska hårt fast. Ok, check på det!

Bilden på den gamla gitarren tror jag det är, visar på mycket bra åtkomst till de "högsta" banden.
Lite nyfiken här på hur du tänker du kring halstjocklek och greppbrädans radie?

Vad gäller halstjocklek, i första inlägget i tråden finns en bild på halsämnet och övergången från hals till infästning. Det är en mittbit, som är 35 mm bred och 50 mm djup, den har jag delat fram till halsinfästningen och delat ytterligare en gång och limmat på mittbiten på båda sidor. Halsämnet fram till infästningen är ca 23 mm djupt, sedan blir det 50 mm på mittbiten, och 23 mm på sidobitarna.

Tänk att uttaget i kroppen blir som ett T om man tittar in i det.
Sidobitarna på halsämnet kommer att vara limmade på både sidor och botten till kroppen. Dvs det kommer att finnas en hel del material att forma en bra övergång, främst på bassidan. På diskantsidan sågas ju mycket av materialet bort
för cut out.

Delandet och limmandet av halsämnet innebär att jag har ett halsämne där allt är gjort av samma ca 50 år lagrade kvartssågade träbit. Det är ett streck ritat på halsämnet som visar var greppbrädan kommer att sluta på ett ungefär.

Jag har inte jättestora händer, så något 50ies basebollträ ska det inte bli. Ja, en omanlig hals... Dock, med rätt trä och konstruktion så blir det bra ändå. Den gamla gitarren har extremt lång klang, valnöt är toppen!

Profilen blir en C-shape, med lite "tillbakarullning" på överkanten av greppbrädan.

Greppbrädan är av ebenholz, 22 band, radie 12-16 compund. Jag har köpt den av Guitarsandwood. De skulle ha 10€ för att såga banden, och 20€ för att göra radien, det kändes som rätt beslut att köpa brädan färdig. Det är en del slipning av brädan som kvarstår, lite små frässpår återstår.

Spelade på en Custom Shop- stratta i en musikaffär, väldigt trevlig framför allt på de övre banden. Funderade på vad detta beroddde på, och kom fram till att det var en compound-bräda. Mycket trevlig!

Ja, nu blev det en roman igen...

Tack för informativt svar! Vad använder du för lim?

Titebonds flytande hudlim. Hållbarheten enligt trycket på flaskan gick ut december 2016, men det funkar fortfarande helt perfekt, lagom konsistens mm. Limmet blir hårt till skillnad från vanligt trälim, som har en mjukare limfog. Hudlim är tonmässigt det bästa, och det kan tas isär för reparationer.

Ytterligare en gammelkemikalie jag tänker använda är spritlack för ytbehandlingen, dvs schellack. Målas på med pensel, luktar inget. Tunn lackfilm, dämpar inte träet.

Bra val...

Kul med byggtråd och att det verkar gå mer framåt än vad det gjort med mina tidigare två trådar om att bygga..

Nu har det varit lite småtrögt några dagar, annat pyssel i stället med husrenovering för en av sönerna, och lite båtpyssel.

Ska göra en fräsmall med stallficka från ovansidan, samt mickar och svaj. Tänkte att det kan vara käckt att ha på en och samma skiva, 12 mm björkplyfa.

Tanken är att montera halsen först, inkl att limma fast greppbrädan, för att därefter fräsa resten med utgångspunkt från brädan. Då lägger jag fräsmallen mot greppbrädan, och så kommer de andra måtten med mallen, är tanken. Feltänkt?

På den gamla gitarren är mikfräsningarna gjorda med sugpassning, mikarna med kåpor passar precis. de kan skruvas uppåt, men vill man sänka får man skruva först det man vill ändra, sedan trycka till miken lite lätt så går den ner till det nya skruvläget. Jag inbillar mig att detta gör gott för tonen. De mikarna är snabbvaxade, dvs det är paraffin under kåpan men inte i spolarna. Jag vågade inte ha dem i det smälta paraffinet så länge, bara några sekunder.

Jag vet att ämnet med trämontage av mikar var på tapeten för ett par år sedan, Jonken skrev en hel del om det. Jag har en mionnesbild dock att det var med vaxade mikar som detta var en fördel, men inte ovaxade. Jag har köpt ovaxade mikar, någon som ha koll på om bra/dåligt med trämontage då?

Tackar på förhand!

Det stämmer. Direktmonterade, ovaxade mickar kommer att låta bra; MEN det kommer också att leva om någe djävulst. Ex: kommer mickarna att plocka upp alla 'knirkar' ur stallfjädrar, etc, etc.
Kul även att höra; att du kör EVH: Och själv snål-vaxar dina mickar.

Tack för svaret!

Eftersom det inte är några kåpor på de nya Lundgrenarna som jag kan klämma fast utan enbart bottenplattan tänker jag mig en klack ca 1,5 cm bred på var sida av mikurfräsningen som långsidorna kan lätt klämmas mellan. Skulle det bli för mycket oväsen så får jag väl fräsa bort dem... Alternativt några lösa små kilar. Kan det funka tro?

Vad gäller customisering av mikarna på den första gitarren var väl vaxningen det minsta. Jag tog dessutom av kåporna för att komma åt tråden mellan spolarna för att löda dit en jordkabel till coil split, samt böjde helt rått ut benen på mikarna rakt ut, klippte av gänggången i änden och lödde tillbaka gänggången på de utvikta benen på rätt plats för höjdjusteringen. Detta för att inte få några djupa fräsningar för benen som försvagade konstruktionen runt halsen. Funkar utmärkt, det är lite märkligt med dessa djupa ben som är standard. "Warranty void" vaddå? Jag var 20 år, och ganska hämningslös med sådant.

Intressant mepprande...
Du råkar inte ha en bild?

Det bästa med byggtrådar är att se hur olika alla tänker om saker och ting.
Vissa tänker på varenda liten detalj och andra kletar ihop saker av vad som helst, de flesta ligger väl där mittimellan.

Custom Sam du verkar ligga ganska mycket åt att tänka igenom varenda liten detalj och det är kul och intressant att följa.