Jaaa....jag vet...jag å mina möbelgitarrer....
Men,den här gången vill jag dela med mig av ngt som inte e så vanligt.
En i det närmaste 30 år gammal gitarr jag fått som e i mer eller mindre skick som ny.

Efter lite polering å allmänt pyssel hoppas jag den står sig i 30 till.
Så orörd att tom orginalpåsen med "silica gel" samt insexnyckeln till justering av sadlarna låg kvar i caset.

Den aktiva elektroniken fungerar precis som den vore ny.[:D]

Aria Pro II TS600 från 1980 mina herrar.
Rena tidsdokumentet.




















hrj743@hotmail.com

Satan! ser enna ny ut ju![:0]


<b>Ho is the stupid? the fool or the fool who follows</b>

Poly makes magic![;)][:D]

Fina guror.
Kan väl klassa den dår som ett fynd.[:p]

Den heliga graalen? [:0]

<hr noshade size="1">
<u>http://www.myspace.com/lastshoutofficial</u>
<h6>notuern(SnabelA)hotmail.com</h6>

Ja Joel...låt mig säga såhär.
Jag vet hur duktig du e på att vränga strängar,å vad du än gör...prova aldrig denna för det blir det dyraste misstag du gjort.
Jag garanterar.[:D][^]

Det e en mkt mkt lättspelad gitarr med så mkt kvaliteer att det snarast e lite löjligt faktiskt.
Saknar tex PEns tyngd,men den tar igen den biten på andra sätt.
Fruktansvärt trevlig yxa...vet inte hur annat jag skall beskriva den.

Å skicket får ju en att bara brista ut i ett jätteleende..[:D]

hrj743@hotmail.com

Bror.
Vet inte om du e bekant med det,men den har ju tom "aktiv" elektronik och en mkt användbar EQ.
Elektroniken e med en "boost" funktion,å tanken e nog att man kan ligga å lira...åsså e det dags för ett solo...man slår om den ena microbrytarn,å i samma ögonblick bryter rena helvetet löst.[:p]
Coolt som fan,men kräver nog att man sätter sig in i HUR mkt boost man dialar in-vilket åxå e ställbart.

EQn i sin tur e mkt mkt bred i sitt omfång,å i kombination med fas samt separata split funktioner så i ljuset av att den e från 1980....det den inte löser e väl att koka kaffe liksom...

Kvallen på bitarna e ju så man blir tårögd.
Tex.
Efter att jag servat stämmisarna å dragit ihop dem...på med en sats nya wirar...drog lite i dem...efter det håller den stämningen nära nog om du hoppar på den.
Sinnesvagt.[^]

hrj743@hotmail.com

Den såg inte illa ut !
Det är grymt bra halsar på dem vill jag minnas, jag hade en Trisound TS-400 i början på 80-talet, som jag i ungdomlig hast bytte bort &, som med det mesta jag sålt, ångrar idag[xx(]

Jag vill minnas att det var ( original )DiMarzio-mickar på min, ovanligt på den tiden.

Rock on !!!!

Vetti faen.
Den av dom som KAN ha orginal DiMarzio såvitt jag vet e PE 1500 masterpiece.

hrj743@hotmail.com

Jag har en TS-400.
Och dom heter THOR Sound-gissa varför[;)][:D]
Org mickarna ser ut som DiMarzio men är det inte.
Ganska heta är dom åxå. Testade med en PafPro i min-kändes väldigt blek och tråkig om man är ute efter HiGain mickar.

Och den är till salu.

Som farbrorn med gammel Gibban.
Folk har ingen aning om vad dom har.
Grejor var ju lite lågstatus när dom var nya. Billiga men den är ju från Japan.
Runt 80 stod väl inget från Japan högt i kurs.
Sakta börjar folk fatta vilka kalas grejor det är.
Det är väl bara Washburns Wingserie som har lite status samt halv akkarna.

Visst fanns det såna som hade dimarzio original. De hette TS-800 och är rätt ovanliga jämfört med de "vanliga" sexhundringarna.
Jodå boosten går allt bra att komma överens med men det gäller att sätta nivåerna redan innan en spelning, annars är risken att det dels fetar til ljudet till oigenkännlighet och tappar definition, dels att man tar över mer av showen än vad man ska.[:D]
Den RS-X70 jag var dum nog att sälja hade samma boost, fast i två steg tillåmed.

En liten utvikning...
Vad är det som gör en gitarr platsar i det lite nedsättande möbelgitarrsfacket? Är det bara för att man inte målat över skarvarna? Eller för att man använt all yrkesskicklighet som går att uppbringa och gjort allt snyggt istället för att försöka tjäna så mycket som möjligt på gitarrerna genom att limma ihop bitar i princip hur som helst?
Eller är det bara för att den gemene gitarristen är stockkonservativ[;)]
Det är bara att fundera...

För egen del uppskattar jag ju inte såna här trådar som drar upp intresset och därmed priserna.[:o)]
Priset börjar gå upp, men i övrigt har ni rätt, både Galanti och Tobbe z, de är fortfarande väldigt prisvärda.
För egen del grundade jag mitt intresse för dessa när de kom. De var ju så förbannat mycket bättre per krona, om man lyssnade med öronen och spelade med fingrarna istället för att bara använda ögonen å se vad som stod på skallen. Slutet av 70- början av 80-talet var betydligt mer uniformt än hur det ser ut nu.

Lite mer Matsumokuporr. Min RS-X80 från 1981. Original DiMarzio mickar.
Denna har Gibson skallängd. Top-of-the-line modellen.

Hade samma känsla förra våren när jag fick hem min Vantage VP 710B.
Från -83 och aldrig använd! Originalcase med "torkmedel" nycklar, tags och med plasten kvar på baksidan på basen. NY!!!


/H

I dag går ju modet mot att var vintage-allt ska se ut och vara som på 50/60 talet -fast slitet. Även nya grejor.

När jag vill köpa en modern flåjdgitarr med aktiva mickar(ca 10år sedan) fick jag höra att det är ju vintage, idag ska allt se gammalt ut [:0]

Design handlar om igenkännande. Massan gillar att känna igen sej.
Monkey see, monkey do.....
Då är det lättare att se förbi funktion och kvalitet.
Vänta bara tills någon kändis börjar lira på en gammal Mats.

Vist är snickerierna porrig att se på[:p] Gäller ju att man kan uppskatta ett fint hantverk förståss

Sant Tobbe.
Och jag sålde min TS-500 i höstas till gitarristen i ett av de svenska band som slagit genom i europa. Jag vet att han hade Arian på deras Tysklandsturné. Det har jag sett på bilder...
Han var lika lyrisk som Racing, Galanti, du och jag med fler över hur jäkla bred gitarren är.[:)] Återstår att se om de slår ordentligt, då kanske det blir lite mer hype.

Uncle Fred; Var rädd om den där. Eller sälj den till mej[8D]. Sådär såg min oxå ut men med MMK53 i svart-creme.

Tobbe.
Med all respekt för att jag inte vet vad de flesta andra på bojen arbetar med,så vet jag vad du å jag e sysselsatta me...å i ljuset av det blir det nog lätt i skor som våra till att man blir materialfjolla.
Att ordet "möbelgitarr" skulle vara nedsättande vet jag inte om jag tycker.
För min egen del ser jag snarare att det ordet sägs med ett leende,varför det åxå ligger en del i det.

Att Mats gitarrena i likhet med Fuji å andra vid tiden gick sin egen väg till en grad,å då uppenbarligen med stolthet e väl att ställa bortom allt tvivel idag.
Som sagts e det fortfarande mkt mkt prisvärda gitarrer.

TS;en på bilderna tycker jag personligen e direkt vacker,men de e klart...visst har det i sig även att göra med yxans skick.

Skick eller inte så har det dock inte ett smack att skaffa med Mats gitarrernas kvaliteer,å dem e i min mening inget man skojar bort.

Sagt det förr,säger det igen...det enda jag normalt kan komma att anmärka på med ALLA japs gitarrer-å det kan mkt väl vara ett rent hjärnspöke-e att mickarna i dem från ggn till annan kan kännas lite "kalla" i frekvenskruva,varför det händer att jag byter ut dem mot amerikanska motsvarigheter å i min mening oftast med gott resultat.

hrj743@hotmail.com

Chopper.
Det med prisbild e vi överens om.
En bit jag för egen del kan tycka e lite trist å som BORDE vara underordnad i sammanhanget....men..de e vad de e...

Ett e klart.
Vi ser med all tydlighet att prisbilden på dessa gitarrer börjat röra på sig,å jag tror inte man behöver att vara raketforskare för att haja att vi bara sett början-på gott å ont.
Samtidigt e jag inte ett smack förvånad,för de e i dagsläget ALLDELES för billiga i ljuset av vad de är å vad de levererar.

Eller...låt mig säga såhär...
Mats gitarrerna fanns ju för att kunna passa de flesta plånböcker som nya.
Å..vi ser idag en spridning som e för liten ur ett ekonomiskt perspektiv mellan det som e "bread&butter" Matsar å det som e "top of the line".
Naturligtvis som en effekt av att de stått mer eller mindre bortglömda under mkt lång tid av de flesta.

hrj743@hotmail.com

pjuuuu
vad ska man säga!!!!
vilken jeefflla gitarrr(er)