Jag har länge gillat små lätthanterbara instrument men aldrig haft något. När jag tittade på småackar på Börsen sattes en Baby-Taylor i min hand. Den köpte jag. Perfekt att ha som resegitarr, den väger nästan ingenting och tar mycket liten plats och kommer med ett riktigt etui, lyxit med Taylor broderat i stället för tryckt...[:I]
Och gitarren:
http://www.taylorguitars.com/guitars/Baby-Taylor/BT1/Nu satt det rätt tjocka strängar på, 012 tror jag vi kom fram till, vilket gjorde den lite tungspelad. Men ljudet... det är trots litenheten rätt basigt, och pga litenheten diskantrikt, men framför allt är det stort. Beror delvis antagligen på den något välvda botten och på att det är en dreadnought. Det är den volymstarkaste acke jag haft. (Har inte haft många men ändå) Det gjorde nästan ont i början och det var svårt att spela tyst. (Säkert jättehäftigt till bottleneck vilket också stränghöjden inbjuder till.)
Halsen (ganska osynligt skruvad in i kroppen från framsidan) är skön om man gillar tunna halsar och med en konstruktion så att det inte finns nån klack på baksidan mot kroppen. Jag upplever heller inte att den är för smal. Mätte nyss vid första bandet och fann den faktiskt är en mm bredare än på min Squier Strata...
Hela gitarren känns hantverk, strängmekaniken jättetight, den är snygg (framför allt den ljusa modellen, min, påstår jag) och det finns halsskena som justeras från kroppssidan vilket gör huvudet säkrare vid fall.
Ett plus också att det finns ta-bort-mån både i sadel och överdsadel.
Och den är rolig att spela på, indeed.
Ljudprov (inte av mig då):
http://www.youtube.com/watch?v=o_LQAo9WTaI
