EDIT: Tack för alla svar!! Bifogar YT klipp nedan. Ni får gärna hissa & dissa, det bjuder jag på.

Förutsättningar: gick upp spik nykter på scen (inkl. beta blockerare). Visst missade jag ackord i sticket
plus andra halvan av solot i orginal (??) Lol Bandet har tre reptillfällen tillsammans (varav 40% gick bort i riggning,
mellansnack osv. Extra tack till Kjelle för ackord & tabs gällande "Vingar".

Gott nytt på er alla!! / Jonas


http://www.youtube.com/watch?v=xhFfBGi6 ... QZETa7qm-M


Till Bojens rutinerade medlemmar:

Ja, dagen D närmar sig....första giget inför publik. Dessutom på jobbets
julfest vilket ökar trycket ytterligare...

Är mest rädd för att haverera i solona "when the heat is on"

Vad gör jag?

a) Tar ett par stänkare backstage: Njet, det har man ju provat bland polare.
Tycker det krävs väldigt lite innan timingen börjar slira...

b) Betablockerare: Aldrig provat, vet inte hur det är.

c) "Mindset": "Positiva tankar", attityd , "I know this stuff" osv.

Att värma upp ordentligt innan vi går på tänker jag göra. Men -
faktum kvarstår, det ligger en nervositet i kroppen. Jag är annars
relativt cool i dylika sammanhang, inga problem att prata inför
200 personer i jobbet och så.

Men - tar tacksamt emot tips från mer erfarna på området än en
oskuld som jag i sammanhanget!!

/ Jonas

kan du tala inför 200 pers, så borde det ju inte vara problem att spela?

Tala inför mer än 3 pers tycker jag är jobbigt.... spela är inga problem: efter ½ första låten är all nervositet borta.
Mellansnack är ju det svåraste...

Använd de knep du har när du ska tala inför folk och kan du inte låta oss andra få ta del av dem här i tråden också?

Själv tillhör jag den där äckliga gruppen som knappt får förhöjd puls innan....väl medveten å respektfull,om att jag e i minoritet.

Men ett råd e att precis som innan en idrottsmatch sitta för dig själv en lite stund med gitarren innan start. Helt upp tills det e dags att gå på. Värm upp helt enkelt å fokusera på instrumentet och din röst,om du nu använder den. "Backstage" som man allmänt säger(läs-lugn å ro så gott d går).
Det med alkohol i sin tur...det har väl visat sig vara mkt mkt olika å väldigt person beroende. För egen del..har inga probs med att dra i mig 2 öl om det e så,men inte mer,medans andra förlorar delar av sitt spel redan på mindre än en(vilket nog för en fullvuxen man i det läget e mer mentalt som gissning)

Sen det som Rocky e inne på. Första ackorden..bara de stämmer så e rubbet av det där borta. Nervös eller inte glöm för allt i världen inte av att det skall vara kul! DET e va det handlar om!! Har du inte kul har publiken inte kul.

Å...
Ha en sak klart för dig. Som gitarrist e den som e mest kritisk av ALLA på plats du själv. En lätt påstruken publik,eller rent av bara en "normal" publik,märker överhuvudtaget inte om du gör fel vid en frasering eller om du tar 3 toner helt off. Detta e en imperativ del att ta till sig. Publiken ser i de allra flesta fall bara till helheten å glöm vad du än gör inte av att de vill bli underhållna. DET e vad det handlar om när man talar vanliga bread&butter gigs.
Du kan vara världens bästa gitarrist å ändå vara lika underhållande att se&lyssna på som det e att se färg torka. Keyword e underhållning. Om du delar ut positiv energi å leenden så kommer din publik högst sannolikt att reagera på det. Var ärlig! Om du upplever stressen ngt helt för jävligt,säg det! I mickeländet! Din publik e bara människor de med...å kan i det stora hela garanterat relatera. Försök en bit in att få publiken med dig,å fixar du det...så kan jag garantera att resten går som ett rinnande vatten.

Det intressanta e helheten.

I stället för att kämpa emot den, utnyttja din nervositet till att släppa loss i stället. Kanske lättare sagt än gjort, men jag tror att däri ligger möjligheter till ett extra bra uppträdande.

Och en sak till, titta för allt i världen inte ner i golvet utan titta på publiken, så ofta du kan. Och le!

Det bästa är att vara så säker det bara går på det man ska spela. Se till att kunna spela prylarna "i sömnen". Det är såklart inte alltid det funkar till 100%, men det hjälper. Man kan få blackout eller vara nervös ändå. Om det är på en julfest tror jag inte att du behöver vara orolig för att missa i nåt solo. Då är folk fulla och glada och bryr sig ännu mindre om hur ett solo låter.

Missar gör man alltid och det är bara att spela på som om inget har hänt.

Värm upp rejält både kroppsligt och med gitarrspelandet.

Inte nervös själv , men följande tips:

Var förberedd med prylarna så att allt funkar som det ska
det ger ett underliggande självförtroende.

Börja med någon enkel grej alternativt något Ni kan 100% i ryggmärgen

Om någon medmusikant är mer erfaren eller minre nervös så håll lite ögonkontakt med denne

Spola ev scenshow , springa runt , posera etc om du inte känner dig säker , stå hellre still (men något bredbent i så fall)

Om något litet går snett , ex felspel , sträng går osv, fortsätt spela och låtsas som ingenting.

Ta det inte för allvarligt , vad kan hända? det är inte Eurovision....

Piller och sprit skulle jag skippa om man inte är van vid det , kan ge ökad nervositet då

Jag lider med dig, vi får hoppas att publiken är i fin form då går det automatiskt bättre i.o.m.att man får lite gensvar. Det absolut jävligaste jag vet är att spela inför nyktra människor som sitter med stenansikten vid sina bord med armarna i kors och applåderar pliktskyldigt, man vet inte vad de egentligen tycker då.

Jag brukar alltid försöka värma upp med att gå igenom låtlistan, nöter lite på start, stopp och ev. knepigare partier i låtarna för att känna mig säkrare. Ibland är man lite nervig och ibland är det avslappnat, spelar alltid mkt. bättre när jag är avslappnad då man vågar improvisera och "ta ut svängarna mer", är det nervöst blir det stelare och man tenderar att "sejfa" med väl innötta fraser, tyvärr är man inte alltid så avslappnad som man vill vara.

Men för fan, det är arbetskompisar och inte 100 st gitarrister i publiken? Det är väl bara att skita i om det inte blir helt rätt, ingen kommer att analysera om det var alla toner rätt! Ta en lr två bira och ut och kör skiten av dom så är du kung ett par veckor efter julfesten...

Spela inget du inte är helt säker på
och se till att all utrustning är helt okay och ev backup

själv brukar jag stirra ut i publiken
men fäster aldrig blicken på nåt
utan bara stirrar tomt

är väl lite influerad av shoegaze
samt ritchie blackmores arroganta stil heheh

+1 de kommer vara skitimpade hur du än tycker det går själv!

Kan du genrepa med någon mindre publik (typ familjen)? Bara för att trigga igång rätt känsla/lite lagom nervositet och komma i rätt läge för att hantera den.

Jag skulle starkt avråda från att dricka nåt när man ska göra sitt första gig.

Kanske droppar det in lite mer råd, men passar på att tacka alla som svarat,
mycket bra grejer i det ni säger

Känns som jag kan formulera en strategi nu inför giget.

Tack alla, och ha en skön helg!!

Hälsar
Jonas

Helt rätt! Koppla av, det är mest du och bandet som hör om solot inte sitter perfekt. Kom sedan ihåg att du är aldrig mer än en halvton ifrån rätt ton, och det går alltid att glida rätt eller böja, och låtsas som om det var meningen. Det värsta man kan göra om det blir fel är att göra en stor sak av det, sluta spela eller bli förbannad. Ta det coolt, spela safe, och bry dig inte om det inte blev precis som solot i orginalet. Hamnar du fel, sejfa tillbaka till grundläget (t.ex. 5:e bandet i A) och kom tillbaka med lite standard penta lick. Du lär bli kung på jobbet ändå, bara du kör på.

Jag tycker det brukar handla om att bli varm i kläderna, dvs nervositeten släpper efter halva första låten. Så mitt tips är att vara grymt välövad på första låten, alt. välja en ganska enkel låt i början så du inte tappar bort dig pga nervositet innan den hunnit släppa. Sen hade jag ett fuskknep en gång i tiden att köra med volympedal och dra ned volymen lite diskret just i partier där jag var osäker.

Slutligen, det värsta jag vet är att efter spelningen ångra att man höll igen.... Bättre att satsa!

Håller med många av föregåendes råd, kolla utrustningen, välj en säker förstalåt, leta upp nån avskild vrå och sitt en stund för dig själv och så är det ju så tror jag, att som musikant så spelar man en roll, du är alltså inte den Jonas du normalt är utan "Jonas, gitarristen" Gå in i den rollen, funkar för mig fastän jag varken heter Jonas eller egentligen är gitarrist, utan sångare och munspelare

Jag har begränsad erfarenet av live gig men håller regelbundet kurser och har tidigare hållit föreläsningar men det har många likheter med spelningar.

Allt bygger på säkerhet och erfarenhet - kan du det du ska framföra ge det dig en säkerhet. När du gör det för andra till femtioelfte gången har du skaffat en rutin och allt går av sig självt. Utmana inte ödet utan se till att du står med fötterna på jorden vid giget dvs- kör safe och bygg därifrån.

/R

+1 Du är ett instrument för musiken. Leta inte efter något djupt i dig själv, utan underordna dig svänget och sväng med, när publiken lossnar kommer dom också svänga och sen lyfter ni varann.. typ...

Det finns bara ett bra "tricks", att slappna av och helt enkelt skita i om man spelar fel och ha kul istället.
Det är massor, massor av folk som hör att man spelar fel (gitarrister eller inte spelar ingen roll), men ingen bryr sig.
Ibland spelar man fel, och man får ta det för vad det är, något ganska oviktigt i sammanhanget.

Finns ett till, att helt enkelt öva så mycket att man helt enkelt inte gör fel (det är ett mycket svårare tips).

/Magnus

Vill passa på att citera Ernst Billgren här, från boken "Vad är konst, och 100 andra viktiga frågor". På frågan "Hur gör man för att bli omtyckt?" är det korta svaret "Inte." och det lite längre svaret ungefär "Publiken gillar ingen som står på scenen/i galleriet och ber om ursäkt och försöker få folk att gilla en. Publiken tycker om en konstnär som gör sin grej och låter publiken komma och ta del av det fantastiska man har åstadkommit." (Jag citerar galet, men andemingen är nåt sånt.) Du spelar i ett bra band? OK, grattis till publiken! Du spelar en ton fel? OK, grattis till publiken som får höra 1 346 000 korrekta och svängiga andra toner.

Personligen tror jag att Ernst attityd här funkar bättre på scenen än i replokalen, men är beredd att bli överbevisad...
/erik

å för övrigt håller jag med Magnus... /edit

Verkligen många bra tips här, en hel del som även vi lite mer rutinerade kan ta till oss

Jag anar ju Jonas att det har varit lite av en dröm för dig att få komma igång och lira och kanske till och med göra det inför publik. Din största tillgång du har är glädjen över att få göra just detta. Använd den på scen! Inget är så oemotståndligt som när någon står där och verkligen tycker att det är så otroligt roligt att få spela en stund för dem som lyssnar.

Jag har varit på oräkneliga små konsterter då barnen och deras kompisar visat upp sig, från småskoelåren via musikgymnasiernas grymma uppspelningar osv. Det som alltid fångat mig, hur illa det ibland kan ha låtit och hur fel det än kan ha blivit, har varit att ta emot glädjen över att få stå där och spela för oss i publiken. Det smittar! Och det är ingen skillnad om det är vuxna nybörjare som ska spela eller till och med om det är superproffs som redan kan allt. Tråkigast är ofta att lyssna på dem som bara levererar det som alla vet att de kan, antingen på rutin eller ännu värre för att visa hur jäkla mycket ballare man är än alla i publiken.

Så mitt bästa råd är att bara accpetera att det kommer bli lite fel, skratta åt missarna, bjud på dig själv och din glädje över att få göra detta på den nivå du är. Och dessutom inför jobbarkompisarna, bara det!! Önska inte att du vore Angus, men lek gärna att du är det om det känns kul.

Eller som vår vän har sagt: "Once you're on stage you can't go back, even when things go wrong people expect you to stay there and entertain them. When all else fails, you've got to try tap dancing."

/Gunnar

Jag var ofta nervös förut men det har liksom gått över.

Enda tipset är att jobba MED nervositeten istället för MOT den, försök släppa den inre striden i kroppen och bara go with the flow, acceptera att du ÄR nervös och att du inte kan påverka det. Var medveten om att det alltid är värst innan du går på scenen, när du väl står där känns det direkt mycket bättre.

Alkohol mot nervositet funkade aldrig för mig eftersom den lilla mängd som är ok före gig ändå inte får nervositeten att släppa. Betablockerare har jag aldrig testat, dock lite andra piller som visserligen hjälpte lite mot nervositeten men jag tyckte jag blev lite trög i fingrarna vilket var ett större problem.

Att gå undan och vara ensam en stund funkar säkert för många, men det är ingen absolut sanning. För mig blir det bara värre, det bästa för mig är att ge mig ut bland folk, ta en (bara en) öl i baren om det är ett sånt ställe, småprata, titta på folk.

Lyssna på Groth. Groth är klok.
Du SKA vara nervös. Inte så att du blir helt paralyserad men så att det pirrar i hela kroppen. Det är kroppens eget sätt att förbereda sig. Jämför med att gå fram till den snyggaste tjejen på krogen och göra ett försök. Vad fan är det värt om det inte pirrar lite i magen medan du går fram?

Jättemånga bra råd, tacksamt!!


@ Gunnar: vi får testa Woodstocks "JMP" vid tillfälle,
Peter väntar på några delar som blev försenade,
men snart så....

Här ska ru få ett j-la bra tips....

Om du lirar fel, ordentligt fel, så garva och peka på basisten...

Mer allvarligt, som många andra redan skrivit- detta är inte the end of the world, väldigt många har spelat fel på scen förr, har jag hört ...du kommer hur som helst att imponera på dina jobbarkompisar hue det än går!
Slappna av komme rkanske att bli svårt, men ha kul åtminstone. Syns det att du har kul så smittar det av sig på publiken, jag lovar!
Var trygg i att grejerna funkar, ha en reservgitarr med och drick bärsen efteråt.

Glöm inte att berätta hur det gick och hur det kändes!

Kör så det ryker!
Matte

Bry dig inte om vad andra tycker, hur många i publiken tror du skulle kunna göra det du gör bättre? Det är ju trots allt en förstaspelning och inget som publiken betalat en massa pengar för att titta på. Var dig själv och ha roligt.

På min första spelning så hade vi slängt upp några rejäla strålkastare som lyste oss rakt i ansiktet, såg inte ett dugg av publiken och det kändes nästan som att vi var ensamma där. En bit in i konserten så blev det så tråkigt att vi vred strålkastarna ut över publiken istället. Allt det där skedde på en klassisk ungdomsgård på 70-talet.

Samla ihop medmusikanterna till en liten ceremoni kort innan ni går in på scen, och säg till varandra att ni är ett jävligt bra band.

Jag blir sällan nervös längre.
Jag har slutat bry mig om att jag spelar fel. För det har visat sig att ingen hänger en ändå.
Många snarare uppskattar det, för det är live.

Efter att ha varit i gamet sedan mitten av 70-talet finns det en sak jag lärt mig när det gäller nervositet. Den försvinner aldrig. Däremot hittar man sätt att hantera den på, så att den blir mer hanterbar.

Fortfarande när jag är på väg in på scenen, kan det knyta sig och jag vill reflexmässigt vända om och skita i alltihop. Men ett djupt andetag och lite "narcissistiska övningar", så funkar det. När första ackordet är anslaget så är all nervositet som bortblåst.

Att på kemisk väg försöka hantera nervositet tror jag inte på. Då har man nog valt fel forum för sitt konstnärsskap. Trots allt kan man inte mer än göra bort sig - och då är det tveksamt om någon i publiken ens märker det.

ibland har jag blivit nervös trots många år på livescenen och då har det yttrat sej att fingrarna och även resten av kroppen blir som gelé....armhävningar har då funkat på mej...nån kaffegök likaså...