Vet inte om detta postats förut, men jäkligt kul i alla fall...




http://artsbeat.blogs.nytimes.com/2012/01/03/peter-frampton-reunited-with-best-guitar-after-31-years/

Sicken ståry! Och vilken grym patina! Skall det inte vara svarta bobbiner på mickarna?

Häftigt, kul story och är han inte lik Billy Bob Thornton...?

Han hade svarta PAFS i den på Framptom comes alive och fram till 79 ett år innan kraschen, då byttes dom till Cremefärgade
(Troligen Dimarzios) nu satt det tydligen Duncan 'custom' i den

Ursprungligen hade den ju P90 + Alnico.

Tänk att den levt sitt liv i 30 år i Karibien efter kraschen, helt osannolikt att den klarade sig , måste legat i
ett rejält flight case , och planet måste störtat i djungeln med massor av träd , det var tydligen brutet i 2 delar och helt utbränt

Vilken historia, verkligheten överträffar dikten, igen

Underbar story

Frampton comes alive och Rockin the Filmore East hör till de mkt få vinyl jag aldrig gör mig av med. Vilka grymma plattor! Inspireras fortfarande av soundet och liret. Reapde senast i går kväll I don't need no doctor i brutal Humble Pie-version. Så jävla roligt

/Gunnar

Wow.. härlig story...
Framptom comes alive, var en platta jag köpte enbart för jag gillade omslaget. Och jävla va bra den är, tyvärr finns den inte kvar i min ägo, försvann (tror jag) i samband med nån fest för länge sen då någon "råkade" få med sig en packe vinyler