Så, då var det dags dårå. Jag fick hem denna Les paul av AnderOzzy här på bojen. En dyr och vacker les paul som är hans ögonsten, men han var inte nöjd med lackarbetet. Så han bad mig att strippa lacken och lacka om den i lemon burst.
Det är i grunden inga större fel med lackarbetet, det ser snyggt ut och är fint. Men om man kollar nog så ser det inte riktigt ut som en "åldrad" les paul, som den i sin tur försöker replikera. I och med att hela gitarren är lackad med Cellulosa från topp till tå så får man inte ut det bästa ur denna gitarr.
När man lackar en Gibson gitarr är det vanligt att man betsar, speciellt när den har Lönn topp som kanske är flammig eller curly etc. för att kunna framhäva styrkan och utseendet i det. Men det går att köpa sig Amber cellulosa lack som har bets redan färdig blandad.
Skillnaden är då att, när du lackar med sådan lack så hinner inte betsen gå djupt in i fibrerna i träet utan lacken torkar snabbt och det ser mer ut som om lacken "täcker över" den fina lönntoppen.
Medans om du betsar så ger du tid åt betsen att sjunka djupt in i fibrerna och färga fibrerna, sedan så lägger du över klarlack och detta framhävs mycket bättre.
Båda sätten att jobba är minst lika svåra, men man får ett bättre resultat från att betsa.
Det svåra i detta arbetet för mig var att strippa lacken, det här är inte cellulosan som jag är van vid att jobba. I det här fallet var den mycket drygare och tjockare. Och när man har en gitarr som har bindning så vill man vara så föriktig som möjligt för att inte förstöra bindningen.
Baksidan är redan sandat och klar, och framsidan har jag tagit bort lacken genom att pensla med färgborttagare och låta det stå några dagar och sedan skrapoa bort det. Just nu så jobbar jag med sidorna, och det tar lite tid men jag bör vara klar snart.
Sedan så sandar jag klart och börjar med att betsa.
Så här såg gitarren ut när jag fick den.
men för lemon burst tror jag det blir bättre att betsa än att lacka. Lättare att hitta rätt nyans och få lönntoppen att poppa.
