Köpte igår en Gibson Melody Maker singlecoil (tillverkad 2009) på 4sound här i umeå för 2000kr... ett demoex som var i bra skick, för bra skick faktiskt!

Tänkte att jag köper gitarren och ser vad jag får med mig hem. Upptäckte till min förvåning att jag fått hem ett fullgott instrument för en spottstyver. Made in USA till och med! Sänkte strängarna och sen har jag suttit och lirat och kan bara konstatera att den faktiskt är kanon. Låter i mina öron bra och känns riktigt bra att spela på. Modellen ser ju helt rätt ut på håll, däremot är den ju i på tok för fint skick, ser ju ut en möbel eller nått när man kommer nära. En så här gitarr ska ha själ, vilket jag tänker ge den omgående!

Har kollat in lite filmer på youtube för inspiration och har lite försiktigt påbörjat hamrande och putsande nere i framkant. Tänker mig att det säkert finns folk på bojen som kan sånt här så jag tar tacksamt emot tips.

Så här långt har jag tänkt använda mig av...
- Värmepistol
- Hammare
- Kniv
- Disksvamp (sträva ytan för att slita ner finnisch)

Som sagt, tar emot alla tips som jag kan få! Lägger upp före och efter bilder när jag närmar mig slutet, men så länge en helbild på underverket.

Kontroversiellt ämne detta...

Vad jag skulle göra då är följande:

Lägg undan dina snickarverktyg...

Matta ned lacken på hela gitarren med våtslip 1200

Fixa dings på kanterna , främst bakdelen genom att dra den i gårdsgruset några ggr
färga in dessa med brunt vax.

Åldra metalldelarna med ett litet klorgasbad (om det är nickel)

Scotchbrite funkar på plekan , men inte på kroppen blir för fula repor av dom.


Obs , jag skojar inte

Nu är det bara att vänta på 'relic polisens' intåg i tråden he he.....

Tack för tipsen, man är ju rädd om gitarren och månar ju om att den ska få rätt själ så att säga...

Inspirerad av den här killen, som håller sig med ett eget demolition team, så funderar jag på att låta sex och nioåringarna här hemma leka kurragömma med gitarren i kväll... http://www.youtube.com/watch?v=rsHNTHUbXOk, får se hur det blir med den saken.

Ingen relic polis här inte, inte efter mina inköp av relicade MJT kroppar i alla fall... Jag tycker det är helt OK att skapa en look som känns rätt, om man nu inte tror att det räcker med att använda gitarren i närtid. Lövets tips är ju på helt rätt nivå, ser bäst ut om man gör det försiktigt. Det ska ju inte, enligt min mening, se ut som om man medvetet försökt slipa av lacken, som t.ex. på vissa Fender hårt fabriksrelicade.

Själ däremot får inte mina gitarrer utan att spela på dom. "Själen" eller vad man ska kalla det, tycker jag träder fram efter många timmar tillsammans, när man hittat vad som låter bra med just den gitarren. Halsen vill jag helst spela in själv (räknar inte in att matta ner en högglans baksida), inte säkert att mitt "slitage" hamnar på samma ställe som relicingen...

Innan jag drog igång mitt relicerings projekt så hängde jag på mig gitarren och spelade en stund för att se var den skulle bli sliten on jag hade spelat på den i säg 40 år. Förmodligen inte samma ställe som många andra...
Jag gillar även när det är nött genom lacken men inte grundfärgen...

edit: Hittade två bilder på gitarren i dagens läge istället

Varför ska ni förstöra fina gitarrer???

Kniv? Hammare? Vad hade du tänkt och göra med stackars gitarren? Fattades bara en motorsåg.



Om jag var du, så skulle jag tänka lite annorlunda. Så som jag ser det är gitarren mattlackad? Faded?

Om så, då skulle jag strippa gitarren på all hårdvara och mickar och grejer, sedan hänga den i garaget eller någonstans och lägga några lager klarlack över kroppen och halsen.

HInner torka väl till vintern. Sen så kan du under vintern lägga ut den i bilen en hel dag och ta in den i huset så att den får komma till rumstemperatur.

Gör du det så krackelerar cellulosan riktigt snyggt och naturligt så att du får en vintage utseende.
Du kanske får göra det här fram och tillbaka några dagar tills du får önskat resultat.
Det finns folk som säger att du få samma resultat med rakblad, men gör förfan inte det. Sånna saker ser inte naturligt ut och gör det bara fult.

Det är mitt tips till dig, lägg bort hammaren och lacka den med cellulosa. I slutändan kommer du se att det verkligen lönar sig.

Och gör det inte med kylspray, du får bara en massa konstiga raka sprickor i lacken som inte ser naturliga ut.

Därför att det är en del av rock n roll projektet, att göra det som är vackert fult, för att sen göra det vackert igen...!!!

Låter som att du kan det här, låter oxå som att det blir riktigt snyggt i slutändan (gamla MM är väl klarlackade har jag förstått)! Men för stunden är jag mer ute efter "instant vintage" om jag säger som så...

Ett tips till:

Håll bara på i dagsljus och lite i taget , vänta sen till nästa dag..

Vet dom som suttit hela natten och fixat relic , ev påeldade av maltdrycker
och sen fått en hemsk chock när dagsljuset uppenbarar sig



Finns ingen väg tillbaka

Jodå jag har gjort det ett par gånger. Och jag har gjort det som du kallar för "Instant vintage relicing".

Det är ju i slutändan din gitarr och ditt val. Men om det var jag skulle jag avråda från instans relicing, för det finns inget sådant. Det finns Instant destroying!

Men du gör det du tycker kommer se snyggast ut. Om du kan leva med ett utseende som inte ser särskilt inbjudande ut så kör med hammare och sandpapper och allt vad det kan vara.

Men om du vill få komplimanger om din gitarr, och själv vara hela tiden sugen på att spela på den och inte kunna dra bort dina ögon från den så är den långa vägen värt att gå.

Hoppas att du inte tycker att jag är puchig men sanningen är den att du har fått en riktigt bra gitarr för nästan ingenting. Och du har chansen och få den och se ut som om den kostar mer, mycket mer.

Sen nån dag om du vill sälja den så finns det säkert nån som attraheras av en riktigt och naturligare vintage look än något som gjorts med hammare och sandpapper, och du kan i sin tur få mer för den än vad du själv gav för den.

That's my two cents men du gör det du tycker är bäst!

Du menar att en relicad gitarr kommer att bli i nyskick igen när man sliter den på riktigt sen? Lite Emma Tvärtemot sådär...

Jag har också hört det här med rakblad, men jag har uppfattat det som att man ska göra små spår i lacken med rakblad INNAN man utsätter den för värme/kyla, så att lacken "fattar" åt vilket håll den ska krackelera.. Är det inte så man menar? Att göra fejkcracks med rakblad endast låter ju jättesvårt, och inte så bra.

Inga verktyg!!!!

Ta bort all lack med aceton, släpper fint.
Betsa allt trä med mahognyröd bets och sätt dit lite ny hårdvara om du vill göra det.
Annars blir den mycket bra med orginalhårdvaran!
Som sista åtgärd kan du skicka den till Jesper Eriksson för utsmyckning!

Är det där som kallas lätt relic?

Walain@ har inte provat det där med rakbladet själv, men kan tänka mig att det inte blir så snyggt. Krackelerar man med kylspray och värme/hårdtork etc så blir det alldeles för djupa cracks.

Det man vill uppnå som är väldigt svårt är hundra tusentals små små ytliga krackeleringar på ytan. Och dessa har själva på vintage instrument uppnåts just via kyla och värme.

Men då måste hela ytan bli utsatt för kyla och värme inte bara ett litet område i taget som det blir med kylspray.

Och det uppstår av att musiker transporterat sina instrument hit och dit, öppnat upp caset så fort de kommit fram i den nya klimaten.

Det gör att lacken krackelerar. Och det kan man ju uppnå om man vill lägga ner lite tid på det.

En kropp/hals som är lackad med cellulosa som vars lack har torkat färdigt kan man kyla ner och värma och kyla ner och etc etc

Det räcker med rumstemp för att det ska uppstå.

Då skulle jag avråda från att göra tvärtom. Har nämligen hört vissa tipsa om att göra precis detta fast genom att värma ute i sommar solen först och sen kyla med kylspray.

Du får dels inte samma resultat, och dels så förstör du din giarr.

Om vi ska ta en les paul t.ex vars hals är limmad i kroppen. Limmen skulle lösas upp om gitarr fick vara ute i solen. Lacken skulle mjukna upp, försutsatt att det är cellulosa.

Vaxen i mickarna skulle börja smälta etc en massa dåliga grejer.

Du vill få "molekylerna" i lacken att spänna och dra ihop sig med kylan och sedan släppa med värmen. Så får du bästa resultat.

Ursäkta den långa inlägget och trådkapningen

Jag tycker det räcker med att oxidera hårdvaran om man vill ge lite "själ" till instrumentet - det gör en hel del. Att relica lacken är betydligt svårare och blir lätt fel.
Och att matta ner lacken fattar jag inte varför man skulle vilja. Nybörjarmisstag? Det ska vara glans och djup i lacken men den får den gärna vara krackelerad och ha dings.

Det där är ju intressant, för jag är egentligen emot relicing, men just krackelering kan jag tycka är väldigt snyggt, och det är ju liksom inte sånt som nödvändigtvis kommer ändå av naturligt slitage. Dings osv får jag ändå på alla mina instrument när jag spelar på dem, men just att lacken krackelerar krävs ju faktiskt en viss sorts behandling för, och jag har aldrig turnerat mycket vintertid.. Man kanske skulle ta den billigaste pållen och "glömma" i bilen i vinter..

Det är lätt att göra genom att lägga torr-is på ytorna man vill cracka. Torr-is (kolsyreis) används exempelvis till kyltransporter av (blod-)prover, i form av plattor ("slabs") som är 5x10 cm eller cm-runda stavar à 5-7 cm.
Problemet är väl att hitta torr-is men känner man någon med en -78,5 graders frysbox så...

Tycker nog iofs att de glesa crack-linjerna (!) ser mer naturliga ut än de där splitterformade.

Hm det där vore nåt man kan köpa ett gäng och öppna upp sitt eget Relic firma då

De glesa snygga på pållar, men på fender vill jag små miljontals crack. Det ser snyggt ut.

Av erfarenhet, så säger att ju tunnare lacken är desto fler små små crack uppstår. Desto tjockare så blir det flera glesa cracks här och där.

Jag vet inte exakt vad anledningen bakom det är. Men båda är hur som helst snygga, och är ytliga. Djupa cracks ser inte snyggt ut. Det ser mer ut som om träet har spruckit och orsakat lacken till att också spricka.

Och jag försöker tänka att djupa cracks inte är bra för det kan låta fukt gå under lacken och skada mer. Men jag vet inte om det finns någon sanning i det heller.

Ett sätt är ju också att utsätta den för naturlig relicing. Stöta mot förstärkare, mickstativ, skrivbord, ramla ur gitarrstativet och strapen, släpp ett cymbalstativ på den, tappa verktyg på den, etc. Glöm inte att ramla på fyllan över en monitor med gitarren på magen, samt be någon i publiken att hälla öl över den. Detta kan avverkas under loppet av två dygn om du är effektiv.

Seriöst menade tips (grundidén åtminstone)

Intressant ämne.. Jag tycker att en ny och helt frisk gitarr är långt snyggare än en dåligt relicerad.. Alltså.. som vissa tidigare talare redan sagt.. Lägg bort snickeriverktygen! Förståss en smaksak, men de snyggaste instrumenten är i mina ögon gamla välvårdare och välspelade.. Håller även med Fullerton till stor del, det är snyggt med en i grunden blank lack, som fått fina små cracks.. Att helt kallt matta ner lacken mekaniskt tycker jag är fel.. Hellre då försöka oxidera den (hur har jag ingen aning om). Den enda "vintage" gura jag har är en hofner Veri Thin från mitten av 60, som dessutom uppenbarligen har spelats mkt. Lacken är i grunden fin, men det är en skön vintage lyster.. små fina cracks och liksom oxiderad, inte nedputsad. Om man sen vill ha de lite mer rockiga lack-chipsen och repor eller dyl så föreslår jag att du hänger på dig gitarren en helg. (Tro mig jag har gjort det.. mer än en helg.) Låt den sitta på när du gör allt från borstar tänderna på morgonen tills du går isäng på kvällen... Detta gör susen, dock ej nödvändigtvis för sexlivet.. (Då krävs hårdare relicing..)

En annan variant är att lägga guran i bakluckan på bilen några veckor, ihop med lite andra prylar.. låt den skumpa runt.. Rent generellt kan man ju även helt strunta i att använda case/gigbag då bör det ju hända grejor efter ett tags repande.

Jag, som en gång ägt en 64:as Melody maker, kan intyga att dina tips funkar utmärkt för naturlig relicing. Lite för naturlig dock... knäckte halsen på två ställen... de är sköra, de små rackarna.

Eller typ bara börja gigga mycket med den så löser det sig självt...

Oj, känsligt ämne det här förstår jag...

Många förståsigpåare, finsmakare och experter som ska säga sitt och se till så att det hela blir rätt och riktigt gjort... Konstaterar att det ligger en lite allmänt tråkig ton över det hela, samtidigt som en hel del matnyttigt kan vaskas fram.

Det var väl möjligen ett misstag av mig att använda relicering i sammanhanget, det verkar konnotera ett snud på löjligt finsmakeri, som jag å ena sidan har full respekt för (allt hantverk är beundransvärt), samtidigt som det ju kan bli lite löjligt med rätt och fel sprickor...

Ja ja, tack för engagemanget och alla råd. Lägger upp bilder när jag närmar mig slutet på processen. Har kommit en bit på väg. Lyckats med en del (enligt egen smak då), och misslyckats med annat (enligt samma referensram).

Innan jag lägger upp bilder så kanske det kommer en ljudfil där det är möjligt att följa ljudklangens förändring allt eftersom instrumentets själ danas och frigörs...

Återkommer längre fram alltså... och tack så är långt!

Ingen lack krackelerar likadant , och gamla lacker har inte alltid en 'snygg krackelering' av det ena eller andra slaget

Detta oavsett om Du använder kyla och värme , naturligt eller ditfört. Enda fördelen med 'razor' tekniken är just det , att Du kan bestämma HUR checkingen ska spricka upp. Har haft gamla gitarrer med 'krullig' finmaskig checking till 'spider web' med stora linjer samt vertikalt och horsiontellt.

Kravet för att uppnå detta är ju en hård tunn Nitrolack, inget att ge sig på på en Poly eller modern Gibsonlack (ens Reissue serien)

Det är en krävande process, så jag tror Du i detta fall skjuter lite över målet Crimson, även om du gillar att lacka...

Enkel process att få den mer 'vintage look' blir såklart inte ett förstklasigt resultat.

Med att matta NED lacken , menar jag såklart inte att göra den helt matt som vissa verkar tro , utan att ta bort det värsta blänket.
nu kanske denna redan har en faded lack , då behövs ju ej detta alls.

Åldra hårdvara är inte heller HELT enkelt , men utan att göra något åt det tycker jag det bara blir besynnerligt med en massa dings och annat på gitarren. Finns ju färdiga delar att köpa iofs , men det kostar ju mer en hela gitarren

Så en 'instant relic' utan att lägga ned lite jobb kanske inskränker sig till att göra lite ytliga dings då.

Det var nog på den nivån jag avsåg att lägga mig, lite dings, färgbortskrap och att sjaska ner lacken något (lacken var ju så plastigt och avskyvärt ful...).

Vis av erfarenhet måste jag tillstå att detta är ett mycket klokt råd.

Har du tillgång till traktor finns det förståss en "instant relic"-modul att koppla på.. Men jag personligen tycker resultatet brukar bli lite väl "over the top"..