Har en stadig ström med folk som kontaktar mig när det gäller mickar och mick jobb. De som haft mickar hos mig tidigare- eller folk som testat gitarrer som jag pillat med mickarna i vill i princip ha samma sak gjort varje gång. Med tiden har just dessa mick jobb blivit rejält många. Tänkte därför tipsa Bojare hur man får sina mickar med kåpa att låta/funka bättre. Detta är ett litet pill-jobb som ger stor belöning i soundväg när det gäller bla PAF-mickar.
Man kan ha en hur bra ljudande mick som helst i grunden i; magnet, lindningar, spolar, poler, platta, stöttning och kabel. Men många gånger stryps en bra mick soundmässigt när kåpan som täcker nästan hela micken kommer in i bilden. Kåporna är ofta inte designade så att en HB-mick kan bottna tillräckligt djupt i dessa utan att det tar emot. Resultatet blir att man får en alldeles för stort avstånd mellan metallkåpans underyta och mick spolarnas över yta.
Även på original PAF-mickar kan man höra rejäla skillnader i samma mickar- byggda & ihopsatta i princip samtidigt i samma fabrik. Efter att tillsammans med andra ha forskat flitigt i ämnet; känns det som att vi tillsammans har lyckats att isolera en stor del av problematiken till just avståndet mellan kåpan och ytan på spolen. Många andra för-stå-sig-påare hävdar att det rör sig andra faktorer som skillnader vaxning osv; men med all respekt har de fel. Det största problemet är faktiskt kåpamonteringen i mickarna. De som haft isär gamla orginal PAF-mickar har säkert någon gång noterat att flera av spolkanterna (bobbin-plasten) är nötta längst ute i i U-kanterna. Varför kan man fråga sig...? Det finns givetvis en orsak till detta....
Så den logiska lösningen är mycket enkel: Att flytta kåpan närmare spolarnas plana yta.
Men det är inte bara att börja löda om; först måste man skapa förutsättningarna till att göra detta. Det första man måste göra är att montera av kåpan från micken. Efter detta bör man försöka se till att ytan av båda spolarna ligger förhållandevis jämna med varandra. Sedan bör man se över det gamla löd tennet -både på bottenplattan som på kåpan. Man vill ju inte ha vassa utskjutande tennbitar som lätt kan orsaka brott i lindningarna.
Nästa grej är att skruva ur E-polerna på micken. Detta för att kunna se hur djupt kåpan bottnar när den är på. Nu är det dags för själva modifieringen: Att slipa/runda av plasten på spolkanterna (U-kurvorna) på samtliga fyra ställen. Här gäller det att vara extremt försiktig. Man vill bara fila bort bobbin-plast och inte under några omständigheter komma åt lindningen i spolarna. Det är bara att titta på kåpa plåtens rundning på undersidan av mick kåpan- för att förstå hur hörnen skall rundas av på korrekt sätt. Det behövs ofta inte mycket rundning med filen innan det funkar. När man är nöjd- är det bara att trycka på kåpan över micken, pressa ihop med fingrarna & se hur man ligger till i de tomma E-pols hålen.
När man är nöjd är det dags att montera ihop micken & kåpan. Och även här blir det lite special för optimalt resultat. Vanligtvis trycks mickarna ihop med en speciell kåpa monterings jigg; som i många fall inte är så värst effektiv. Detta pga av att den klarar i många fall bara av att punkt-trycka/klämma ihop. Mer än så innebär att kåpan blir bucklig istället för att micken bottnar i kåpan optimalt. Med hjälp av en tving & några speciella träklossar kan man uppnå ett betydligt bättre resultat hemma än vad som görs hos tillverkarna i fabrikerna.
Efter att ha monterat tillbaka E-polerna i micken + justerat upp samtliga poler- så att de ligger några millimeter högre upp än ytan på kåpan (polerna tillsammans guidar delvis kåpan till ratt position) ; är det dags att värma upp lödkolven igen!
Nu kommer det lite trixiga:
De två träbitar som man behöver för monteringen är lite olika. Den ena skall vara tillräckligt lång för att täcka och gå förbi hela kåpans överytan i samma längd riktning som mick polerna. Den andra biten behöver nödvändigtvis bara vara tillräckligt hög för att hålla en tving ifrån de utstickande polskruvarna på mickens undersida. Med trycket placerat så centralt som möjligt i förhållande till micken; skall man nu spänna tvingen. Detta med den längre träklossen ovanpå kåp plåten -och den kortare träklossen på undersidan. Tvingen skall spännas förhand med lätt medelkraft tills man känner att det tar stopp. När detta händer; har micken bottnat korrekt i kåpan.
När man löder tippar man micken med tvingen spänd lite drygt 90-grader så att lödtennet rinner emot kåpa kanten. När man har lött ena sidan- vänder man och kör samma sak på andra sidan.
Nu åter står endast en för-poljustering; innan det är dags att åter montera micken i gitarren. När det gäller justering; resonerar ju folk olika, men jag tenderar och tycka att man får det bästa ljudet genom att justera E-polerna lägst (dock inte lägre än kåpa utan), G, D-polerna högst- och B/H, A-polerna höjdmässigt mitt emellan E-polerna & B/H, A-polerna.
Så vad har denna operation då givit sound mässigt?
Förhoppningsvis en mycket tightare & mer distinkt ton. Värmen + basen i micken är inte längre all-over-the-place- utan mer spot-on även på de toner tillsammans som de enskillda tonerna man spelar. Ton kontroller speciellt med 50-wiring skall vara högst användbar vänliga även med tonkontrollerna på full tapp. Har man godkänd AK-klang i sin gitarr; skall ljudet vara högst levande rent eller distat även om man har volymkotrollen på 1; just där ljudet börjar komma.
En hygglig PAF-mick med alnico 2 magneter med mycket påvriden tone- torrt genom en vanlig helrör stärk; skall låta ganska nära det här:
http://www.youtube.com/watch?v=KY76Swh_K54Detta är alltså ett tech jobb; som den händige kan ta betalt en slant för. Och detta funkar på mer än 90% av alla kåpade mickar på marknaden oavsett tillverkare. En bra tell-tell för att detta behövs akut är alltid när mickar låter bra utan kåpa- och kratta med dito. Även kvalla mickar som låter hyggligt; låter mycket bättre efter att man gjort denna operation på dem.
- God bless us each and everyone for that great old guitar tone!
/ Jonken
