Ok, tack för svar. Har precis monterat i en i stallpos i en SG, men inte hunnit prova i riktig stärk ännu. Halsmicken i setet hade jag inte tänkt använda. Intressant magnus att du har den i 20 (!) guror!!! Det måste vara en bra mick, mao!

I hals vill jag ha en low output mick som är väldigt klar i tonen, då jag anv den pos mest för rena komptoner.

Bara ett litet tillägg;
Jag har kommit till slutsatsen att ju klenare (output) humbucker, inom rimliga gränser, desto bättre låter det både rent och distat. Och framför allt låter fuzzar bättre med klenare mickar.
Distat blir det mycket tydligare ton med rimlig output.
Just PAF kloner med ca 7,5 Kohm resistans tycker jag är optimalt.
Vill man trycka till försteget finns boosters, men att få ett bra rent ljud med hotta mickar låter sig icke göras.

Bara ett litet tillägg;
Jag har kommit till slutsatsen att ju klenare (output) humbucker, inom rimliga gränser, desto bättre låter det både rent och distat. Och framför allt låter fuzzar bättre med klenare mickar.
Distat blir det mycket tydligare ton med rimlig output.
Just PAF kloner med ca 7,5 Kohm resistans tycker jag är optimalt.
Vill man trycka till försteget finns boosters, men att få ett bra rent ljud med hotta mickar låter sig icke göras.

Ska göra ...

Frågan var mera menad till Plexiglas, han har en av mina SB liggandes
Men du bör också prova, bra skit!!

Bästa micken i "PAF" kategorien tycker jag är WCR Fillmore.

2:a kommer Dimarzio Virtual PAF...

Inga andra mickar kommer ens i närheten, (visserligen är det strängar, träval, lättviktsmahogny och rörhäck som gäller)...

MO, och Breed låter förvisso jättebra men inte bäst...=)

Har du testat Skatterbranemicken?

Det där köper jag inte. Skillnaden mellan "autentiska PAF" kopior är ju inte sååå stor, så att två st skulle ligga i en helt egen klass faller rätt platt. Man kan sätta in två helt andra namn och påstå samma sak, och inte ha fel då heller. Dessutom varierar väl förlagorna en del, och boutiquelindarna försöker efterlikna en individ, inte en gemensam förlaga.

Det är väl inte händerna man spelar med utan fingrarna?

Era klåfingriga jävlar!...

Dessutom varierar väl förlagorna en del, och boutiquelindarna försöker efterlikna en individ, inte en gemensam förlaga.

Tja ... vad som skillde urspungligen var antal varv som hamnade på spolen ,eftersom autostopp saknades på maskinen man lindande med, vilket ger högre/lägre motstånd.

Sen är det ju så att både tråden och magneter på 55 år förlorar/ändrar en del av sina egenskaper. Det gör ju att 2 olika PAF inte låter exakt lika idag.

Hela den businessen med 'boutique Paf replikas' tycker jag stinker en hel del faktiskt.
Ungefär som 400 helt unika recept på löksoppa , där alla hävdar sin är MYCKET godare och därmed tar hutlöst betalt för den.

De 'hetare' versionerna med mer varv på spolen blev tidigt eftertraktade, speciellt de som var creme eller zebra (för att det svarta färgmedlet på fabriken var slut ett tag)

Detta sporrade Larry Dimarzio att starta att tillverka just cremefärgade 'heta' PAF , och detta under en period när Gibson helt missat eftermarknaden och dessutom hade små humbuckers i sina egna gitarrer!

Man kan ju också fundera över om magneterna man använde på den tiden varierade sinsemellan redan som nya, och om tråddimensionen var lika...

För min del gillar jag många PAF-kopior, inte för hur lika dom är orginalet, det har jag inte så många möjligheter att bedömma, utan efter hur just de mikarna beter sig. Många är mer diskantrika än hetare mikar och låter bra även i mellanläget, i rätt gitarr.