Paradise Valley heter nya skivan som också finns på spotify. Men det visste väl ni redan?

Lyssnar nu...låter country hittills...steelguitar/slide på öppningsspåret.

Matte

Har lyssnat igenom några gånger och har varit förväntansfull inför nya plattan då jag ska till Oslo och kolla när han kommer dit i oktober.
Ska ge den några lyssningar till innan dess. Det är dock inget nytt Continuum i mina öron. Det känns lite slätstruket och mjäkigt stundtals.
Känns som om denna och förra "Born and raised" är ganska snarlika. Inga låtar som sätter sig direkt utan kräver lyssning. "Born and raised" har dock efter ett antal lyssningar funnit sin plats i mina hörlurar:)

Tycker dock att han känns mer hemma i den lite souligare/bluesigare fåran. Eller så är det att jag känner mig mer bekväm med det:)
Tycker den typ av countrypop som han kört på de två senaste plattorna behöver vara lite skitigare. Finns inget som sticker ut och som känns unikt.
Gitarrspelet från Continuum är något jag saknar och tycker även att hans akustiska spel var intressantare på de tidigare skivorna. Mer unikt och rytmbaserat.
Kan tänka mig att han är inte dummare än att han anser att det är viktigare att tillgodose den stora skaran amerikanska radiolyssnare och det gör han nog med denna platta.
Hoppas snart på en ny trioplatta för det är verkligen där hans gitarrspel kommer till rätta.

Tycker Tedeschi Trucks Band "Made up mind" och Garett LeBeau "Rise to the grind" är roligare att lyssna på för tillfället:)

Kan hålla med om att det stundtals låter lite "enkelt", men i mina öron är det något positivt denna gång.. Tycker att det är en rogivande platta och intressant att lyssna på.. Inte hans bästa, men hög standard har han (som Peps skulle ha uttryckt det) tycker jag.. "Dear Marie" är favvospåret hitintills..

Har lyssnat några gånger och gillar den skarpt!

"Call me the breeze" är plattans svagaset spår tycker jag trots att den har ju rätt mycket JJ Calevibbar eller EC (Lay down Sally)

"You´re noone.." är ju riktigt klassisk 24-meters truckin´ kånttry

"I´ll be found" och "Who you love" är mina favoriter so far

Som platta är den avskalad och bakåtlutad för att inte säga lågmäld. Jag gillar också JM när han är lite bluesigare, men det är ju så många andra som kör den bagen. Jag tycker att den här plattan är riktigt bra!

JM live är en helt annan grej, han har ju som sagt fattat grejen med airplay...

Känner samma här som med hans tidigare plattor, man måste lyssna över tid. Låtar som i början känns tradiga växer fram starkt efter ett antal lyssningar. Det är jäklar i mig en konst i sig att skriva låtar som håller. Återkommer gärna till hans tidigare plattor som drar mer åt pop-hållet.

Men visst kan man skönja längre bluesiga solon på liveversionerna av de flesta spåren på nya plattan! Det finns ju där som korta inslag, radioanpassat. Live kommer han säkert att ta ut svängarna rejält.

Matte

Hej.

Har följt JM från start och detta är i mina öron inte bland det bästa han gjort och
frieriet till den stora Countrypubliken (och möjligen deras pengar) känns rätt kass tycker jag,
och blir lite för mycket "Lasse Stefanz" för min smak. Tycker också han har gjort
mer tekniskt klurig och intressant musik än detta.

Slätstruket är mitt betyg, om det tillåts.

26rednef

Va fasen, bara jag som inte kan spela plattan?
Alla andra hans plattor går bra, men vilken låt jag än klickar på denna så får jag "connection problems"

Kan bara hålla med 26rednef. Slätstruket var ordet sa Bull

Jag har följt John Mayer sen jag såg honom göra City Love på Claptons Crossroads DVD från 2004. Därefter följde några bra plattor, men efter Heartbreak Warfare har det gått utför. Born & Raised var en blek historia och Paradise Valley fortsätter i samma spår.

.

.

Enligt mig är detta den bästa skivan Mayer gjort. Ett av få album där jag kan lyssna på första till sista låten utan att tycka något är dåligt!

Jag tycker att Mayer var som bäst på hans 2 första plattor och gillade den "college-poppiga" framtoningen på Room for Squares och Heavier Things samt liveplattan Any Given Thursday. Melodiskt, bluesigt och svängigt. Tycker att det melodiska försvann lite på Continuum även om liveplattan som följde var väldigt bra. De två senaste skivorna är okej, men inget jag riktigt fastnat för. Har lite svårt för hans Johnny Depp-estetik och countrylir. Tycker inte det passar honom riktigt.

Fick den igår och börjat lyssna in mig på den. Lite i samma stil som förra plattan, laidback. Jag gillar hans sound lika bra nu som på Continuum. Är nån låt på den här som är lite rivigare än på Born and Raised.

Lyssnat igenom två varv nu och...bortsett från de två första spåren som var riktigt bra känns resten som rena sömnpillret för mig tyvärr. Kan dock tänka mig ett en del av spåren kan bli riktigt bra live med lite mer energi.

Lyssnade igår kväll, och det var nog för laid back för att fastna.

Ligger sjuk och tog mig äntligen tid att lyssna igenom den. Jag gillar den här också. Mycket.
H/
Bosse Östman

Ny skiva på gång. Sob Rock (16 juli)
Gött gitarrsound på nya singeln
https://www.youtube.com/watch?v=66Ne5dVDfLM

Fantastisk gitarrist men fruktansvärt sliskig och slätstruken musik i mina öron.

Men, det här är ju riktigt jävla dåligt på riktigt!?

Skönt man inte är ensam om att tycka illa om detta. Kanske bland det sämsta jag hört i år... Alltså med sådana resurser som verkar finnas till hands, skapa sådan intetsägande smörja. Jag skulle skämmas häcken av mig om jag givit ut något liknande.

Det är ju superuppenbart att han försöker att låta som Clapton och Winwood lät typ 1987 och han sätter ju soundet 100%. Sjukt bra hantverk. Nyskapande? - Inte för fem öre. Funkar det 2021? - Det är ju redan en hit.
Han har ju redan flörtat med denna eran, kört med Rosa Jackson Soloist, och det är väl bara logiskt att han tar steget fullt ut. Kolla bra omslaget:

Sjukt bra hantverk ger jag inte 5 öre för om ändamålet är ruttet, som i detta fallet, uppenbart att försöka tjäna så mycket stålars som möjligt. Killen är ju begåvad och skulle kunna göra så mycket bättre musik men här låter det som att han kastat in handduken. Sorgligt.

Jag är verkligen inte särskild inlyssnad på Clapton, men jag hör verkligen inte de referenserna. Visuellt absolut, men musikaliskt tänker jag mer på Toto än Clapton. Någon speciell låt/platta du tänker på?

Och nyskapande vet jag inte om jag tycker är viktigt. Känns som att popmusik har tagits så långt det kan utan att låta illa. Tror att man nu för tiden har att välja på att vara kreativ inom redan existerande ramar, eller börja hålla på udda rytmiseringar, modal harmonik och roboteffekter.

John Mayer vill göra bra låtar och spela bra, det nyskapande lämnar han åt t ex Andy Summers

August, Journeyman med Clapton, Back In the Highlife med Winwood. Toto-referensen absolut, fast helt utan Lukather vibbar då.



Det är spekulativt men jag blir imponerad av det jobb han gör med att verkligen sätta soundet rätt. Det är så sjukt välgjort, det hörs att det inte är ett dussin-jobb, gjort med respekt och det impar på mig.
Jag är verkligen ingen företrädare för denna musikaliska nisch och hade avfärdat det rakt av om det inte gjorts med nivån hantverksskicklighet och det fick mig att höja på ögonbrynet. Mer än så är det dock inte.

Men herregud, vad baserar du det på? Han gör låtar med tydliga referenser till 80-talet, när det som är populärt bland kidsen idag är edm, hiphop och 90-talsnostalgi. Hade han varit ute efter en cash grab hade han väl gjort klubbmusik? Jag gillar de nya låtarna. Absolut inte hans klassiska sound, men efter att ha lyssnat på dem ett par gånger har de verkligen vuxit för mig. Vad hade du velat höra istället, för att känna att han inte gör det för pengarna?

Jag har ju aldrig varit någon fan av John Mayer, har svårt för hans sångröst, så jag orkar inte gå in på vad han skulle kunnat göra istället mer än att låta någon annan sjunga och fokusera på gitarr spelet som han sköter med den äran. Kanske fokusera på gamla blues covers när han nu inte är så duktig på att komponera.

Nej, nu tycker jag du har fel. Det är snarare ganska bra.

Håller med om sångrösten. Har också lite svårt för att han envisas med ren mollpenta över en ganska durklingande harmonik. Men däremot tycker jag den nya låten är bra.