Fick jag provspela igår kväll. En 80 år gammal liten modell, vet inte exakt vilken. Satt på puben Buddy's i Uppsala, och en snubbe började köra fingerpicking vid bardisken, bara så där. Det lät bra, och jag var ju bara tvungen att kolla in gitarren. Snubben mer eller mindre trycker gitarren i famnen på mig, och säger att det är helt OK att testa. Vilket jag gjorde, rätt stappligt eftersom den var stämd i öppet D, inte sååå van vid det. Men efter lite fingrande kom jag på några vändor som lät något sånär musikaliskt. Vilken ton! Och volym ur den lilla gitarr. Danny, ägaren berättar att den var daterad till 1933, alltså 80 år gammal. Lätt som en fjäder, eller "dry as a bone" som Danny uttryckte det, och nämnde vikten 1.5kg, vilket jag inte betvivlar.

Jag gick därifrån för att få lite sömn innan nästa arbetsdag, med ett lite fånigt leende på läpparna. Vill ni se/höra Danny och hans 80-åriga darling, gå till Buddy's i Uppsala i morgon kväll.

Spännande! Bor nära Buddy's så man kanske skulle bege sig dit en sväng.
Vet du vilken tid han lirar? Fick du reda på något om vilken modell det var?

Lustigt sammanträffande att Diane Ponzio var på UMV och spelade och föreläste om Martin-gitarrer och företagets historia igår. Hon hade säkert full koll på den där guran.

Denne Danny hade varit på UMV föreläsningen. Jag tror inte han visste tiden i morgon exakt själv. Modellen var en mindre, men inte direkt parlour. Jag var på språng, polarna väntade, och använde den dyrbara tiden till att spela i stället för att skärskåda modellen. Skulle kanske gjort båda...!

Intressant! Ja, men om han spelar här imorn och kanske fler tillfällen så finns ju fler chanser.
Är bra sugen på en mindre acke, även om jag tror att en Martin från 1933 ligger över budget...