Ibland kan det vara skönt med musik helt befriat från skitiga loopar. Musik där ingen försöker imponera.
Musik som förmodligen aldrig träffar hjärnan utan bara går rakt in i själen.

Jag tror att den här kan platsa där så det får bli mitt gonattspår.

http://vimeo.com/5531233

+1

Samt denne...

http://vimeo.com/5531559

Gonatt!

Gillar verkligen den låten, ja hela albumet! Snacka om skönt varmt ljud!

/Mats

Japp, underbart befriat från en massa data konster, även om produktionen är jättesnygg, i just love it!
Men jag älskar i princip allt Tom Waits gör, även skådespeleriet är grymt, en av dom coolaste snubbarna som går på denna jord tycker jag!
Han är nog coolast nu när JJ-Cale inte vandrar här längre

Steve Vai är ett annat exempel på en artist som siktar med själen och skippar omvägen via hjärnan.

Nu får du absolut inte ta detta på fel sätt, men är det en aning ironi i ovanstående? Jag gillar det Vai spelar men att göra jämförelsen mellan honom och Waits och att inte Vai har hjärna i sitt spel är för mig lite främmande... Jag skulle tippa på att Vai lägger ner typ 100% tankekraft i hur han spelar, om än han har en jäkla känsla i sitt spel.. Tom går nog mer på känsla när han komponerar och skriver sin musik/text.

Men, det är det som är så jäkla skönt med musik, det finns inga klara referenser i hur man ska tycka och inget är fel.

Visst går det att göra en ironisk tolkning av min post ovan. Fullt förståeligt eftersom det fordrar hjärna för att lära sig de tekniker som Steve Vai använder sig av.

Men.

När man väl lärt sig ett nytt sätt att spela på och spelar det dagligen så sitter det till slut där på ett sätt som gör att man kan spela det utan att tänka, det kommer plötsligt naturligt. På känsla.

Påståendet att det finns musiker som inte spelar på känsla är bara ett avundsjukt påhitt av de som har bristande teknik. Därmed är inte att sagt att tekniskt briljerande passar allas smak.

Jag syftade förvisso på lyssnaren där.
Litet sammanträffande att Vai lär vara helt såld på Tom Waits och kanske ett av hans största fans.

""I can count on one hand the people who are legendary in my book," says guitar icon Steve Vai, "and Tom Waits is certainly right at the top. "

Med tanke på ditt nästa inlägg vill jag också klargöra att bristande teknik absolut inte är någon garanti för känsla och inte heller fingrar som rör sig i väl inkörda spår over gitarrhalsen.

Jag har mött många som verkar tro att detta är en universell sanning... att Keith Richards och andra är ena hejare på gitarr, "egentligen" och eftersom de spelar på känsla enligt dessa så är de av någon anledning ääääännu bättre....

En sopa är en sopa oavsett hur cool denne är på scen. Credit where credit is due som det brukar heta.

Då får man ju börja med att definiera vad en 'hejare på gitarr' är för något, om man med sagda gitarr skrivit TYP 100
nr 1 hits som sålt miljoner plattor samt turnerat 20+ varv jorden runt på scenen i över 50 år oavbrutet , då är man i min bok en 'riktig hejare' på att traktera gitarren.

Men den diskussionen har ju varit uppe nu så många gånger redan........

Sant. Diskussionen har varit uppe många gånger. Det är alltid ett koppel hejare som inte tål kritik av sin barndomsidol.

Låter som en bra beskrivning av Keith Richards!

Samt Steve Vai.

Per Gessle?

Han är nog bara på 35 år ännu så en bit kvar för honom ....

Rythmgitarrspåret här och ett 50-tal andra låtar kan jag aldrig associera med en sopa. Pure gold, pure genius. Bra gitarrljud också.

http://www.youtube.com/watch?v=2Kve_N8rmmQ

Det är skillnad att spela något man skapat och är trygg med och spela det någon annan gjort samma sak med.
Keith enligt mig är en fantastisk gitarrist som lirar otroligt coolt med stones. Men han suger häst så fort han rör sig i andra domäner, typ det klassiska klippet när han och Chucken lirar ihop...
Likaså blir Chucken blåst när han ska gästa med andra lirare.

Så hejare på gitarr kanske dom inte är, men hejare som gitarrister i sitt varumärke är dom garanterat.

Btw Tom Waits är en artist/sångare som kommer väldigt högt upp på min lista. Hårt arbete med talang som grund blir bra!

Håller absolut med där.

Tycker átt VJ verkar ha väl smalt perspektiv där bara gitarrvirtuoser räknas. Man missar minst 99% av allt bra gitarrspel med den utgångspunkten.

Och vilken utgångspunkt tillskriver du mig att ha då om jag får fråga? Är inte Steve Vai en mångsidig gitarrist?

Den utgångspunkt som framträder i dina inlägg såklart. Se exempelvis Oriantitråden.

Steve är faktiskt kanon under egen flagg.
Med Alcatraz, PIL, Whitesnake och Roth exempelvis har det på något sätt blivit lite kalkon enligt min mening trots habilt spel. Han kom bättre till sin rätt med Zappa. Möjligen har han haft en otacksam uppgift i de föregående exemplen eller så har han mognat i uttrycket med åren. Jag tror ingen har hyrt in honom i de sammanhangen för att han är mångsidig. Vad tror du?

Jag tror att folk gillar Steve för att han är egensinnig och har ett eget uttryck, inte för att han är mångsidig. Hans utgångspunkt är definitivt gitarrvirtuosens.

Åter igen: vilken utgångspunkt är det???

Men snälla du. Du skriver ju själv om teknisk briljans och fnyser åt bristande teknik i inlägg ovan. Har du redan glömt det?
Menar du att du skriver om saker som du inte tillskriver det någonsomhelst betydelse?
Och sedan har du själva defintitionen på virtuos. Kan du inte den så googla upp den då för tusan.

Du tycker dock att man kan avfärda någon som sopa trots att de är är låtskrivare på 45 st top 40 billboardplattor, plattor som har sålt i mer än >200 miljoner ex, att man gång på gang på gång leverera gitarriff som du kan stoppa vem som helst ur vilken generation som helst på gatan och de kan nynna flera stycken av dem.
Jag menar att det är en förmåga och begåvning som inte vem som helst besitter och att det inte går att träna sig till heller.

Nu tillskriver du mig åsikter jag vare sig har eller har yppat.

Tråden du refererar till är glasklar vad gäller min ståndpunkt: spela inte över din förmåga!

Och jag fnyser inte åt bristande teknik. Jag har sådan själv. Jag har tvärtom skrivit att jag anser att något primalt går förlorat vid för mycket övande. Däremot protesterar jag å det bestämdaste när någon påstår att Keith Richards är en bättre gitarrist än Steve Vai för att han har 45 topp 40 plattor på Billboard.

Ingen (eller iallafall inte jag) har någonsin påstått att Keith är en bättre gitarrist än Vai,.
När det gäller teknisk kompetens så är Keith naturligtvis inte í närheten.

Du hävdar dock ganska tydligt (enligt mig) att det inte finns några andra värden eller egenskaper som exempelvis "känsla".
Du skriver att såna egenskaper är helt påhittade. Om du inte tror att du skrivit det så kan jag naturligtvis quota och klippoklistra från dina tidigare inlägg.
Jag anser tvärtom att det finns andra värden än enbart direkt teknisk skicklighet.

Jag hävdar att Keith trots sin bristande teknik har en viss fingertoppkänsla i sitt låtsnickrande och framförallt en förmåga att gång efterannan kläcka riff som fastnar direkt hos lyssnarna. De är en viktig nyckel i de framgångar som bandet han spelar i har haft.
De listade försäljningsframgångarna ovan är väl ett mycket gott indicie på det anser jag.

Jag menar att en sån fingertoppskänsla i princip inte går att förvärva. Det är en mer sälsynt kvalitativ egenskap bland gitarrister än att vara skicklig på att spela gitarr i allmänhet.

Jag menar samtidigt att Vais egenskaper i gitarrspelet (hur fantastiska de än må vara) till största delen går att förvärva för vem som helst. Att det kräver ohemult mycket arbete och karaktär (som sedan inte alla har) är en annan sak.

Epitetet "över sin förmåga" tolkar jag faktiskt återigen som att du fokuserar (för) mycket på teknik och att du inte tycker att Orianti räcker till av den anledningen. Kanske att hon tllför andra värden som du inte uppfattar. Kanske hennes bidrag sprider goda vibbar som gör att hela bandet spelar bättre etc.

Du anser alltså att vem som helst kan lära sig att spela som Steve Vai men Orianthis surbends har värden som jag inte kan uppfatta.

Ja men tjenare...