"Musikens Hus goes progressive". Nå'n fler Bojare som var där?
Här är mina reflektioner:
-Först ut var PAN från Uddevalla, 2 gitarrister (varav en dubblerade på kornett!), bas, trummor och 2 st kvinnliga sångare. De spelade en bitvis "stökig" musik med rötterna i 60- och 70-talets tunga psych-rock. Med en sorts punk-attityd. Ibland kändes det som om man gjorde ett besök i deras replokal under ett jam på en ofärdig låt, men så upptäckte man att det faktiskt fanns struktur i det hela. Vad som lyfte deras låtar till en högre nivå var den ena sångerskan: hon har en flexibel röst som hon använde på ett väldigt intressant sätt, jag kom att tänka på både Grace Slick och Nina Hagen där, lite av en röstkonstnär. Dessutom en skön attityd som passade musiken väldigt bra. Tyvärr led bandet av grötigt ljud, men de var för mig en fräsch och intressant konsertstartare!
-WONDERLAND från Kungälv (?) var band nr 2 ut på scenen. Helt annan musikstil än PAN, sång, gitarr, keyboards, bas och trummor. Här var det mycket välspelat och tajt, och tyvärr i mina öron mest ointressant musik och text. De hade bra ljud, men vad hjälpte det? "Mello-prog" och "party-prog" var ett par kort-beskrivningar som dök upp i huvudet under deras konsert. Attityden de hade kändes som om de var ett cover-band som skulle visa vad bra de var. Inte alls min bag. Jag gick ut i vestibulen de sista låtarna.
-GALAHAD från England kom ut som band nr 3. Fem stycken olika scenpersonligheter, sång, gitarr, keyboards, bas och trummor. Efter WONDERLAND så var det en helt annan musikstil igen. Denna gången så tycker jag vi hamnade i närheten av vad bl.a. Hawkwind sysslat med. Och med en massa spelglädje och spontanitet
Ibland verkade det som att de kom av sig men med ett par snabba blickar eller kommentarer så flöt musiken iväg igen. I ett lugnt parti av en låt så passade sångaren på att sjunga några strofer ur Genesis' "Entangled" från "A trick of the tail" 
Som sagt, mycket spelglädje, spontanitet och hjärta var det från GALAHAD!-Till sist kom kvällens huvudakt A.C.T. ut på scenen. Sång, gitarr, keyboards, bas och trummor. Nu var vi nog många som var lite trötta både i öronen och huvudet efter tre band, men den tröttheten blåstes bort snabbt
Så förbannat vilket grymt tajt och sanslöst talangfullt band detta är! Jag visste ju, efter att ha lyssnat mycket på deras album "Last Epic", att de gör både melodiös och ofta väldigt intrikat musik, men att de kunde fixa det hela också live hade jag inte riktigt trott på. Men som de gjorde det! Vi fick en låtkavalkad genom deras fem tidigare album, med en slagsida åt "Last Epic", och en hel del från nya albumet "Circus Pandemonium". Allt med en grym pondus och spelglädje, med sångaren Herman Saming som lite av en "narr" längst fram. Han är väl egentligen bandets enda riktiga scenpersonlighet, men det räcker fint! En som jag faktiskt ibland skrattade högt åt, var trummisen Thomas Lejon; en del av de grejorna han gjorde i låtarna var så jäkla kul Efter ett första "tack, hej och godnatt" så kom bandet ut igen och körde några låtar till, till publikens jubel Sammanfattningsvis, så var hela konsertkvällen för mig och frugan mycket lyckad! Jag tackar föreningen GARF http://www.artrock.se/ och Studiefrämjandet för ett mycket bra arrangemang!
/Mats
