så naivt... du kan va glad att facken förhandlat fram att icke anslutna ska ha samma rättigheter som fackligt anslutna...

Vad är det för rättigheter?
Jag förhandlar själv om min lön, förmåner, bonus och semester. Det har gått bra hittills.

Hur många gånger har du förhandlat dig ur hot om uppsägning vid neddragningar o dyl då?

Få se nu... Ådalen 31?

Tror inte MARCUSS var ens född 1931....

Det argumentet får du nog gärna utveckla...
Och ska man argumentera baserat på händelser från 30-talet kan man nog hitta minst lika många saker som utan tvekan är goda argument mot fackliga sammanslutningar.

Att facken fyllt en viktigt roll under stora delar av 1900-talet (kanske allra främst de första decenierna) får man nog hålla med om. Problemet är väl att i många fall har de inte anpassat sina tankegångar eller arbetssätt till samhället, och arbetsmarknadens, förändringar.

I fackföreningarnas barndom stred man för rättigheter, främst i norra Sverige mot "Träpatronerna" som behandlade sina anställda som livegna. 1931 arrangerade fackföreningarna en stor demonstration i Sollefteå, Kramfors, Nyland (ett samlingsnamn för dessa orter är Ådalen). Träpatronerna (ägarna av massafabrikerna) klagade hos regeringen, som skickade militär förstärkning som öppnade eld mot de demostrerande arbetarna. Många dog, ännu fler skadades. Det är tack vare den händelsen som svenska arbetare fick någorlunda drägliga arbetsförhållanden - och i förlängningen att fackföreningarna fick ökat inflytande och makt. Händelsen kallas Ådalen 31 - och borde inte gått någon förbi som avslutat grundskolan.

http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85dalen_31

Det är inte händelsens historia du behöver förklara, utan varför den är relevant som motargument mot Marcus så här nästan ett sekel efter att det skedde.

"Det är sossigt med fack. Kan man inte föra sin egen talan som anställd så är man inte vuxen nog att ha en anställning."

Om man uttrycker sig på det sätt marcusss gjorde i citate ovan, kan man lätt få intrycket att han ifrågasätter existensen av fackföreningar - eller varför de egentligen finns. Mitt exempel var ett försök att påminna honom om det. Sen får var och en ha en egen åsikt om fackföreningar. Personligen tycker jag hans uttalande ovan är naivt och omoget. Med det sagt, vill jag även nämna att jag själv inte varit fackligt ansluten på över 20 år. Jag pratar således inte i egen sak i den här frågan - jag tycker nog att fackföreningarna spelat ut sin roll. Men jag har full respekt för dom som organiserar sig. Och jag tycker absolut INTE att de som organiserar sig ska behöva må dåligt eller riskera sina jobb på kuppen. Då är vi snart tillbaka vid Ådalen 31 - och det känns lite onödigt, tycker jag.

Det som är naivt är väl snarare vuxna människor som inte kan tala för sin egen sak utan måste ha förmyndare.
Är man missnöjd med sin arbetsgivare så står det var och en fritt att byta jobb.

Jag tror att marcusss i själva verket är en frustrerad fackordförande på en fabrik.

Problematiken med facket idag är att de inte alltid jobbar för bättre villkor i det avseendet att t.ex minska arbetsskador, underlätta på arbetsplatsen osv utan de försöker ofta rent ut sagt bara roffa åt sig och se hur mycket de lyckas med innan dagen är slut vilket skapar kontraproduktiva möten med irritation och tjaffs från båda parter där få saker klaras upp. Det finns mängder med fackliga representanter idag som bara ser löneökning som mål och pengar är ju tyvärr inte lösningen på alla problem samtidigt som de tar allt mindre hänsyn till företagens förmåga att ens uppfylla t.ex lönekrav. Ett bra tillfälle att se girigheten är ju under ett varsel där företagen ofta är väldigt sårbara och det är då kravmaskinerna startas och går som hårdast. Jag förstår att det är jobbigt att bli av med sitt jobb men någon form av harmoni måste ju existera då ett företag varslar för att kunna leva vidare med mindre personal i väntan på bättre tider men det blir ofta oerhört svårt i de fall helt fel kille från facket sätts in. Vi har haft möten med enbart facket där folk faktiskt bara efter att ha lyssnat på den utsände representanten gått ur facket. Nu är ju givetvis inte alla sådana men på samma sätt som många här säkert bara har bra erfarenheter av facket och jobbar på en bra arbetsplats så finns det också de som haft sämre erfarenheter och det är nog det som skapar de delade meningarna här. Facken är som många gitarrfabrikat, bra skit över lag men en hel del skitexemplar lyckas passera obemärkt.

Håller med fullständigt, facket som det en gång var har blivit utagerat och omodernt.
Någon behöver tänka om och föra in nytt tankesätt.

Många ser som sin uppgift att mest jävlas med chefen/företaget utan att fatta, att allt man gör, är för individen som producerar eller stoppar saker i en låda och flyttar runt den med en truck (som ibland inte ens tycker som den förtroendevalda).
vår uppgift som förtroendevalda är mer att hjälpa de som verkligen behöver, de som verkligen blir diskriminerade och istället för att sitta på arslet på kontoret, mera utföra uppsökande verksamhet.
Se till att saker blir smidigt lösta innan de upplevs som ett problem och göra det på ett rättvist sätt (ärligt rättvist, inte kompis rättvist)

Jag har genomlidit flera varsel nu och visst är det grisigt att MBL förhandla om arbetstillfällen som försvinner, men man måste även se till en framtid och försöka förstå varför man gör si och så.
I vissa fall är det dessutom som så att, om vi inte kan bli mer kostnadseffektiva så hamnar istället hela företaget på fel sida om östersjön eller i vissa fall i Asien.

Har man tur, kanske man jobbar med en sak och är så utbildad att man inte behöver ett fack för av ren kompetens kan man sitta säker och tala om vad man skall ha i lön, vilka tider man ämnar jobba etc (för att svara på ett annat inlägg)


...typ

Jag har varit med om rätt många varsel, både bara som drabbad, och i ledningsteamet. Visst finns det tillfällen då det är fråga om överlevnad för företag, men var inte naiva: Det handlar mestadels om att öka lönsamheten. Inget fel i det, men det behövs lite balans mot "profiten" ibland, och ett bra fack är en utmärkt partner för företagen att göra en neddragning på ett sätt enligt de spelregler vi har i Sverige. Dessa spelregler är rätt rimliga, och förhandlingarna går i regel till i samförstånd. Behövs lite mothåll mot bräkanden om "sossigt" o.s.v., som bara bevisar att man inte varit med om situationen.

I Zvens läge är det helt OK att kunna dra sig ur en omöjlig diskussion, och överlåta den på någon som inte har beroendeställning till detta asshole till chef, som utnyttjar sin överordnade ställning på ett ojysst sätt.
Håller dock med Josh, det är alltid bra att komma tillbaka till jobbet, men undvik dialogen med rövhålet, och överlåt den till fackförhandlaren.

ett exempel visas ju i denna tråd där det direkt tas för givet att chefen är the bad guy och Zven den goda. Förstå mig rätt nu, absolut inget illa menat mot zven och jag har som sagt ingen aning om hur det är i just detta fallet utan det är bara ett exempel på hur facket alltid är riddarna och företagen är pöbeln. I första inlägget står det

Hur tolkar man det? förmodligen som att chefen är ett rövhål eller också en reaktion, om än överdriven sådan mot att motparten själv "höjde rösten" tidigare. Oavsett så är det ju trots allt riktigt att det är han som bestämmer även om hans formulering är klantig. Sen känns det som att det ligger mängder med personligt crap bakom zven och chefen som legat och pyrt och som kommer fram olyckligt vid förhandlingen.


mycket riktigt och det är en förutsättning för att vi ska ha jobb att gå till överhuvudtaget, däremot så ser vi ju vad som händer med de företag där lönsamheten är låg, de lägger ner helt, varslar samtliga och flyttar företaget utomlands i jakt på billigare arbetskraft istället och det draget förlorar ju alla på. Sen kan man tycka vad man vill om vilka drag en chef väljer att göra med sitt företag men i slutändan är det ju just hans företag och ogillar man det så får man väl gilla läget eller starta ett eget företag. Jag skulle själv aldrig starta ett eget företag då jag skulle känna att jag ändå inte har full kontroll över det. Med det sagt menar jag inte att jag skulle ha för avsikt att driva det som ett svin utan bara att känslan av att inte ha full kontroll är något jag inte skulle vara intresserad av. Det må framstå som löjligt av många men så startar jag ju heller inget företag och kommer då heller inte hamna i sitsen där jag behöver sitta på andra sidan bordet och skrika "du skall inte höja rösten åt mig du skall veta vem som bestämmer".

Att skylla arbetslöshet och dylikt på politiker är ju populärt och lätt men ingen frågar någonsin facket om det kanske inte är en så bra ide att trissa upp löner under finanskriser osv. Vårat ombud lyckades ge oss (vanliga industriarbetare) 10:- mer i timmen utöver poten + 5 dagar extra semester mitt under finanskrisen för ett par år sedan. När man efter mötet såg hur nöjd ombudet va så mådde man nästan lite illa. 4 månader efter varslades 2 pers men det sket ju ombudet i då det blev årslöner i avgångsvederlag. Jag är helt med på uppsägningstider osv men jag tycker det blivit lite av ett VM och hysteri i att kräma ur pengar ur en situation som reda har bristande ekonomi som orsak till situationen. Känns i vissa fall som en civiliserad "riot" där folk slår sönder och stjäl ur skyltfönstrena och att det är ok eftersom de har många i ryggen.

Och just den biten är det alltför många som inte förstår eller inte vill förstå. Trots att det är det största hotet för de flesta på arbetsmarknaden i Sverige idag. Med stigande frekvens läser man i tidningen om industriföretag som lägger ned eller flyttar sin verkasmhet österut. Och alltid lämnar dom en hop bittra anställda som blev utan jobb.

Det finns fortfarande mycket kunnande i Sverige och många tänkande innovatörer, men vi ska nog akta oss för att tro att detta faktum är en naturlag. Det finns många kineser och indier (och för den delen) jänkare som knackar på dörren och vill sno våra jobb och det är precis vad som kommer att ske också. Tyvärr tror jag att vi är lite sent ute för att vända på utvecklingen också, jag vet inte riktigt vad vi ska kunna tänkas bidra med i Sverige i framtiden. You tell me, men inte är det tillverkningsindustri i alla fall. De som tror att Sverige kommer att vara ett land av kullager- och biltillverkare också i framtiden är nog lite väl optimistiska IMO.

Ang man skall kunna ta hand om sig själv-tänket.

Jag är inte med i facket i första hand för min egen skull. För mig är det en solidaritetshandling för att ge styrka åt t ex grundaren av denna tråd. Se det istället som jag kan ta hand om mig själv så mycket att det blir lite över till mina kamrater också. Att bara se till hur det kommer gå för en själv är enl mig ett synsätt soim blivit alltför vanligt idag. Hur kommer det gå för honom/henne och hur kan jag hjälpa dem?

Förvisso men vad sa zven under tiden då han höjde rösten? Tror ju knappast han berömde chefens slips. Hela inlägget är ju vinklat så att det bara ska finnas en bov, vilket förmodligen är helt korrekt men ändå.

Många intressanta inlägg i tråden, har tyvärr inte hunnit läsa alla och har egentligen ingen synpunkt på facken heller, det finns säkert mycket som har gått i stå och där förändringsviljan är låg.

Tycker inte heller att man bara kan vifta bort vad facklig verksamhet har betytt och att alla borde kunna klara sig utan. Försöker med min simpla bild visa på vad jag tror att vi står inför, och det lär bli något att bita i för fackligt ansluten eller inte.

H står för Hög, M för Medel och L för Låg inkomst. Den övre bilden hur det har sett ut och den undre hur det med stor risk kommer att se ut. Ett exempel som har funnits länge är att en låginkomstagare i USA kan ha flera jobb för att klara av sin vardag, och det är precis samma läge som Europa går emot, dvs att "middle" är nästa strykklass.

Finns det inga arbetstillfällen vad har man då att förhandla om (fack eller inte)?



Nya tider….


/Ulf

edit

Jag förstår att du upplevt det här som jäkligt jobbigt, zven. Men jag är lite nyfiken på hur du tänker kring dina två argumentationslinjer, som jag ser som ganska långt ifrån varandra. Å ena sidan pratar du om lönejusteringar utifrån fasta "lönepotter" som ska fördelas på i förväg bestämda grunder och inte utifrån chefens bedömning:

Å andra sidan argumenterar du utifrån vad som tycks vara individuell lönesättning när du pratar om din specifika kompetens:

Hur får du ihop de här grejorna? På vilka grunder tycker du att löner ska sättas och justeras? På kollektiva eller individuella grunder?

/D

...

men nu så får facket driva den föhandlingen.... jag skiiiiiter totalt i det nu.... känns som jag gjort mitt .. önskar alla dårar där lycka till....

för jag har sökt 4 nya jobb o skall snart på arbetsintervju.... blir ev en gammal arbetsplats= BILIA arbetade där 2002-2005 o trivdes riktigt bra... men löneutvecklingen då var inge bra... så jag sökte då nya utmaningar... o hamnade där jag är i dag... livet har sina prövningar... på bilia så får jag typ 90% mindre ansvar men med bibehållen lön hoppas att dem vill ta tillbaka en :

Utveckla gärna, vad menar du med att det ska ske på ett "icke diskriminerande" sätt? Ska du kunna få mer eftersom du hade de där specialkompetenserna du nämnde, och dessutom gör ett ovanligt bra jobb, eller är det diskriminerande mot de som då får mindre?


Men om de som nu blev utan borde få mer enligt din bedömning, då blir det väl andra som får mindre, eftersom potterna redan är satta? Eller hur menar du?

Som sagt var, det verkar som chefen kanske försökt ta en genväg förbi förhandlingsmomentet gällande de potterna som inte var fasta, och det är ju naturligtvis inte OK avtalet säger något annat. Men jag är lite nyfiken på hur du tänker kring det hela...

/D

nu träffade du rätt... det är så att han tänkte ta en genväg utan en riktig förhandling... o det är ur dett som denna soppa urartadexsig i... detta är typiskt denna person till chef

Du har ju ändå inte svarat hur du tänkte på Ersmarkers fråga. Jag får nämligen inte ihop det riktigt heller och förmodligen inte heller din chef

edit

som sagt min lön är inget som diskuterats i detta läge... utan det är precis det du skrev.. han chefen ville dela den rörliga delen i avtalet på sitt sätt utan förhandling.... det är detta handlar om o inget annat...o det är därför han blitt sur o agerar på detta sätt.. han körde nämligen samma race förra gången... o lyckades komma undan med det.. o det fanns många tveksamheter.. tyvärr så är det en lamräka till fackonbud.. men hoppas. han gör sitt bästa i år.... godnatt mina herrar