.

Varför ska man köpa denna framför en vanlig D-28?

Bra fråga! Ska göra ett försök att ge ett bra svar

Om jag gör en jämförelse med Fenders modellserie så kan man säga att D28 är deras "american standard", HD28 typ "Vintage reissue" och slutligen D28 Marquis deras "custom shop" modell...
Jag har ägt alla 3 och det är faktiskt stor skillnad ljudmässigt. Svårt att gå in i detalj då alla uppfattar ljud olika.
Sedan så skiljer ju sig specarna på dessa gitarr en hel del. Marquisen har ju en fetare hals samt större spacing mellan strängarna vilket jag tycker är riktigt bra.
Sedan har vi valet av adirondack istället för sitka i locket. Det i kombination med att bracingen är annorlunda då marquisen har en bracing av vintagetyp är väl det som ger den markanta skillnaden i ljud. Martins marquis är vad jag tror det närmaste man kommer en pre-war martin tonmässigt i sin prisklass.

Jämfört med de andra D28:orna jag ägt så är marquisen mer lättdriven och har en otrolig ljudvolym,ingen konst att göra sig hörd i ett bluegrassband eller dylikt omickat sammanhang när det är dags för solo. Samtidigt så svarar den otroligt bra på fingerpicking.

Tackar!

Jag tror inte mina pengar räcker ändå... Eller rättare sagt, jag ska vara glad om jag lyckas samla ihop till en vanlig D-28 ens...

Men anledningen till att jag frågar är att jag måste erkänna att jag är sugen. Priset är det inget fel på, förutom att det är högre än mitt saldo. Dock är jag liiite orolig trots allt. Jag är, av någon anledning, inte alls förtjust i HD-28. Jag kan inte förklara varför, men ironiskt nog finner jag den för modern, vintagespecarna till trots. För bumlig och svag i mellanregistret. Men jag kanske har testat dåliga HD-28:or?

Så... Påminner den mer om en D-28 eller en HD-28 i karaktären, förutom att det är en "bättre" gitarr överlag?

Äh, skickar iväg ett litet mail...

Då måste du ha testat en dålig HD28. Min låter fullkomligt underbar, balanserat i ljudet. När jag testade runt, tyckte jag att D28 var något grövre i ljudet, och saknade topp. Dreadnoughts är ju rätt basiga till sin karaktär, bör man komma ihåg. Din uppfattning om HD28 stämmer för mig bättre in på Taylor. HD28 är för mig instegsmodellen in i Martins tonmässigt finare gitarrer, konstruktion som de dyrare, men inte lika mycket lull-lull, förutom herringbone mönstret som H:et står för.

Testa några HD28 till, jag tror du ändrar dig. Mycket bra gitarr för rimliga pengar. Inte billigt, men 22-25KSEK är ett bra pris.

Har faktiskt testat en 2-3 stycken utan att riktigt komma överens med den. Ironiskt nog tyckte jag att den lät mer Taylor...

D-28 fick igång mig dock med ett något rakare frekvensspektrum och lite råare vintageljud. Dock lyssnade jag på klipp från just en D-28 Marquis, och det var ju en annan historia. Man vill ju dock kolla upp saker och ting innan man börjar råna gamla kärringar, säljer röven, och pantsätter morsans vigselring för att köpa en gitarr...

Den har det bästa från båda tycker jag. Helt klart har den mer mid och är fastare i basen än de HD28 jag hört och testat. Och locket som är av Adirondack lyfter ju diskanten till en annan nivå...

Svarat!

Det låter precis som min uppfattning efter att ha hårdkollat alla klipp jag hittar. Då var det bara att börja spåna på alternativa inkomstkällor...

Det låter precis som min uppfattning efter att ha hårdkollat alla klipp jag hittar. Då var det bara att börja spåna på alternativa inkomstkällor... [/quote]

Du hade ju en hel del idéer på hur du skulle lägga upp extraknäcket så det är bara att köra igång

Du hade ju en hel del idéer på hur du skulle lägga upp extraknäcket så det är bara att köra igång [/quote]
Japp, ska dock på middag idag hos svärfar, så jag får nog vänta tills efter den. Tror ingen av mina förslag går hem i det huset...

byta den mot dessa:

viewtopic.php?f=1&t=65306

viewtopic.php?f=10&t=65655&p=459356#p459356

Stratan ser fin ut!
Problemet är att just nu går jag och funderar på om inte D28:an får bli kvar ändå.