En kompis frågade när det kan vara läge för sonen att spela elgitarr. Sonen i fråga är 4 år så jag svarade; så fort som möjligt!

Så nu letar han efter en lämplig kortskalig gitarr.

Ni BOJare som har erfarenhet; har ni ngt bra att rekommendera? Det bör ju rimligen vara ngt som är av bra kvalitet och lättspelat. Har sett att det finns minigitarrer från såväl Gibson som från Ibanez och Greg Bennet.

Tips emotses tacksamt , jag måste ju köpa en själv också snart (första barnbarnet fyller ett i vår....)

har en ibanez som är Ok, framför allt låter den som en riktig gura när den är inkopplad.
byggkvallen är väl "sådär". Fick skruva fast halsen ordentligt, ett sadelbyte är nog på sin plats oxå, i övrigt som sagt en bra gura för priset. Tror den gick på drygt 1000 spänn ny.

Min uppfattning är att ett barn ska börja spela först när barnet själv vill. Att försöka överföra ett eget intresse till sina barn är dömt att misslyckas. Är barnet bara 4 år så är det nog mer musikleksaker som är aktuellt, t.e.x olika rytminstrument, klockspel, blockflöjt etc.

Håller tyvärr med Pudas, min erfarenhet är att om jag köper en gitarr så är det bara 1 av 9 som fortfarande har gitarren kvar.
(Den ända som spelar på den är jag)

7 åringen har massa bröte som bara blir sönderslaget
Han har fått tre gitarrer, som han leker Jimi Hendrix med

"Men" om 4 åringen mot förmodan är seriös i sitt önskemål och pappa har ekonomi så är ju en liten enligt ovan ett bra insteg.
...för det skall ju börjas i tid.
Nackdelen är att barns motivation/vilja är en sak på morgonen och en helt annan vid middag.

Nr 4 (eller 5) fick orgel i 15 års åldern, som inte var bra, synt som inte heller var bra.
Då köpte jag en fullskalig syntjävel och den var rolig i en månad.
Nu ligger allt i förrådet fast ungen lämnat boet

Mitt tips är att stämma av med barnet ordentligt och seriöst.
Annars väntar man till mellanstadiet, vid den åldern är det nog mera lämpligt att börja.

Hej.

Det finns ingen lämplig tidpunkt för detta, men när det gäller barn är det viktigt att instrumentet inte är för stort då blir det för svårt för dem,
deras händer är väldigt små i förhållande till en vuxen, för en 4/5-åring är en gitarr med halva mensurlängden av ett fullskaleinstrument rätt lagom.
Den blir då lite större än en ukulele, som inte heller är ett dumt instrument att börja med. Det viktigaste är att de själva vill börja spela och
gillar det då kan de börja i stort sätt hur tidigt som helst men kanske med något enklare instrument än gitarr.

Mvh,
26rednef

-

haha, ett riktig barnpedagog-svar. Men nu var det barnet som ville spela gitarr. Inte pappa

oj... Va fel mitt inlägg hamnade... Sorry!:D

Som både elgitarrmagister och förälder så skulle jag nog säga att ett riktigt instrument, i rätt storlek för barnet i fråga, är att föredra.
Barn behöver ju få testa saker för att hitta "sitt instrument" men att köpa något som låter skit och kanske inte ens går att stämma kommer sannolikt bara leda till att han/hon tappar intresset snabbare.

Har tyvärr dålig koll på instrument i barnstorlek, men visst finns/fanns det några Daisy-modeller som var i mindre skala?
Annars funderar jag själv starkt på att införskaffa en Fernandes Nomad till min fyraåring. Skulle han bli taggad att spela är det ju bara kul, att det sedan är en frän elgitarr att ha i samlingen ser jag som en ren bonus för pappa.


//

Lär hunden att spela gitarr istället?

Ja det beror ju på intresse,men visst fan ska ungen ha en rigg som räcker till...

Köp en ukelele, ser ut som gitarr och kostar inget, sen får du se. Det viktiga är att låta barnet LYSSNA på massor av olika musik, -gärna introducerat av andra, kompisar inte att förglömma. Det är nog därifrån musikintresset sedan kommer. Att få sitt barn att gilla det du gillar är långt ifrån självklart.
Försökte med mina egna grabbar men har fått inse att annat fångar deras uppmärksamhet starkare, trots att de har källaren full av instrument och studiomöjligheter. De lyssnar gärna, med ganska bred och avancerad musiksmak, men musicerandet sträcker sig till lite beatboxande och latjande med sounds och beats i datorn där det mesta finns serverat utan skalövningar och harmonilära. Men de får det att svänga vilket är vad som räknas.
Har en bekant som trots sin kompletta musiklärarutbildning inte har tillåtits ge sina supermusikaliska döttrar en enda instruktion. De har bara stängt av o gått iväg när han försökt. Ändå älskar de sin pappa och han är en överjävlig musiker.
Upptäckte själv att vi fick lov att låna ut våra söner och själva ta hand om deras kusiner när det var dags för skidskola. Funkade bättre att nån annan än föräldern stod för instruktionerna. Gäller nog för en massa annat i relationen mellan föräldrar och barn.

Tja, ska det bli nåt så måste det ju va "på riktigt"!