Kvalitetskriterierna när det gäller Honduras är nog arv från möbelindustrin, där just täthet, stabilitet, polerbarhet och "skönhet" är viktiga. Det är inte nödvändigtvis överförbart till tonala egenskaper. Före Honduras var Kubamahogny det finaste som fanns, men exporten stoppades redan 1946 pga utrotningsrisk.
Billigare varianter av "mahogny" kom sen främst från Afrika, och kunde vara lite av varje, bl.a Eukalyptus. Det var, ur möbelsynpunkt, sämre virke; lättare och porösare (tänk på "Gabonmahognyn" som fanerades på miljontals dörrar). Sapele och Khaya-varianterna från Afrika är ung lika tunga, det har du rätt i, det är väl när man kommer till "s.k" mahogny som vikten börjar sjunka. Men generellt håller jag med dig om att det är av större betydelse var på stammen man tar virket än var virket kommer ifrån. Ju närmare roten, desto tyngre och samtidigt mer "figured" virke, som är mer attraktivt som fanér. Som möbelsnickare vill man hellre ha virke en bit från roten. Jämför äldre gitarrer med Riojakaranda: rak och fin (och svårare att skilja från indisk jakaranda), det som finns kvar i dag är ju inte rakvuxet och lättjobbat precis...
När det gäller ask som gitarrvirke kan jag tänka mig att Leo jagade pengar, och fick tag på billigt utskottsvirke från träsken som ingen möbelsnickare eller golvfabrikant ville ta i, och dessa lätta gamla Teles har bildat skola för viktjakten på det hållet.

Nån som känt på en tung 50/60-tals strata? Jag kan minnas fel men viktproblemen började väl, som någon angett tidigare, i slutet på 70-talet?

Ja det tror jag med, möbelindustrin har alltid gått lite hand i hand med instrumenttillverkning, ingen gitarrtillverkare var stor nog att själva importera virke i speciella dimensioner utan dom fick jaga bland samma leverantörer som tog golvplank upp till riktigt fint exotiskt trä. Dom kunde förvisso påverka , men mer när det gällde lokala träslag än exotiska.

Ex 'Korina' (African Limba) var inte Gibsons idé 1958 , det fanns redan en hel del möbler i detta trä, laserade också på samma sätt så det blev gult. Man snodde idén helt enkelt på samma sätt som när man började med 'limed mahogany' (TV färgen).

Samma med Fenders 'White Blonde'
Jag har för mig att det mesta 'honduras' på 50-talet kom från Belize , det finns i olika offentliga importregister i staterna.

De stora plantagen var redan avverkade på 60-talet , men det finns att tillgå fortfarande i 'remote locations' (oldgrowt alltså) men det är svårt att avverka och transportera det ut ur djungeln när den enda logistik som finns där det växer är en åsnestig.

Det är tydligen poppis nu i storstäder därborta att ta tillvara så mycket gammal mahogny som möjligt när man river gamla kvarter , det användes flitigt i affärslokaler runt förra sekelskiftet när mycket är byggt. Blir säkert bra tonträ av det

Mycket intressant i tråden.

Viktfrågan har ju alltid funnits, mer eller mindre.
Men att det är så poppis nu tror jag beror på så enkla saker att fler är på internet, fler läser om det och vill också vara med i "kunskapen". Folk läser om skillnader som de kanske aldrig själv upplevt eller upptäckt men tar in det och följer det. Gäller ju allt, mickar, stall, trä, pedaler osv.
Små tillverkare (framför allt inom mickar och predaler) blåser upp obetydliga, eller helt irrelevanta, skillnader som jättesaker för att marknadsföra sig eller för att boosta sin produkt.
Vi gitarrister hänger på och tror att det är dödsviktigt.

/Magnus

x

Inte alls. Jag bara funderade på om det hade ökat på de allra sista åren. Att det frågas mer om vikt nu än 1989 är uppenbart, så det funderade jag inte på. Däremot undrade jag om det faktiskt rentav viktfrågas mera 2012 än det gjorde 2008.

Och jag la inte in någon värdering i det. Tyckte bara det var intressant att fundera på. (Antagligen bara för att jag har andra viktigare saker jag egentligen borde fundera på)

.