För mig är det precis tvärtom. Grunge är den enda hörnan jag inte skulle vilja måla in mig i...

Nu var ju min poäng att inte måla in sig i en hörna överhuvudtaget. Bra musik är bra musik, oavsett genre.

Och min var att jag inte har några problem med några andra hörnor/genrer...

Pearl Jam är inte så farligt dåliga. Värre blev det något år senare när band som Candlebox och Creed dök upp. Jag får rysningar bara jag tänker på sådana band.

Kul debatt! När punken dog ut och seglade åt antingen Discharge eller Echo&the Bunnymen-hållet tog jag en underbar resa tillbaka via Stogges och MC5 till hela garage/psychedelialagret. Det höll mig flytande medans den samtida musiken bara blev bedrövligare och bedrövligare på alla sätt i mina öron. Finns givetvis undantag men i slutet av 80-talet vaknade jag av en varm hård och go käftsmäll! Sångaren i mitt band hade köpt Tad-Gods balls och jäklar vad lycklig jag blev Äntligen ett band som fattat vad som är bra med punk och hårdrock! Den plattan håller än idag! Jag slukade hela Seattle-vågen och fick massa nya favoriter men blev förvånad över vilka band som slog igenom. Pearl jam har aldrig fångat mig. Tyckte bara att de var ett gäng bajsnödiga posörer. Allt är givetvis inte bra bland det som klumpas ihop till grunge men kreativiteten som flödade under några år i framförallt Seattle är otrolig. Som vanligt kommer en massa urvattnad strunt i efterdyningarna som redan nämnts. Jag trodde att den gula ibanezen var ett skämt men jag förstår nu att den är ditsatt på allvar efter att ha läst inläggen. Det roliga är att jag tycker att de artister/band jag gillar spelar bra medans andra må tycka att Jeff Beck och Yngve Malmsten spelar bra. Jag vet att King Buzzo inte kan spela som Yngve men han vill inte det. Yngve kan inte spela som King Buzzo heller......Bägge är bra! T.o.m. dansbandsmusik är bra men jag vet vad jag gillar och hör därför just VAD som är bra i DEN musiken

Ja, det räckte med att vara ful och ha någon avlägsen släkting från Seattle så blev man hypad. Jag gillar Nirvana, men som sagt, det som följde var i mångt och mycket ganska sådär. Då är pudelrocken ärligare, inte så jäkla pretantiös, och mer rock,n,Roll.

Orkar inte läsa vad som sagts i tråden, men måste bara säga att alla grungelåtar är sämst nånsin!

Såja - nu känns det bättre...

Jäpp. Jag brukade kolla på Headbanger's Ball på MTV, det var kul. Sen började de där konstiga sakerna dyka upp... vad fan hände...
Alla banden lät lika, det blev tråkigt.

www.youtube.com/watch?v=BSpyB2dXcsA
Erkänn. Nu är du ett fan

http://www.youtube.com/watch?v=C_JDQnIcqNw
Kanske bästa grungelåten någonsin.?

"Ärlig" kan ju betyda lite allt möjligt i sammanhanget, men är det något som grungen blivit hyllad för så är det väl för att den är rak och ärlig och inte lika ytlig som pudelrocken. Många av hårbanden var ju så extremt utseendefixerade (mycket tack vare MTV) och hade en alarmerande brist på musikalisk substans (kända exempel: Poison, Ratt och Nitro). Så här i efterhand så känns ju både pudelrocken och grungen som rätt töntiga på olika sätt, men också som bra musik här och där. Jag gillar Nirvana och Pearl Jam till stor del, och jag diggar också Mötley Crüe och i viss mån Ratt m.m.

Jag menar väl mest att pudlarna var ärliga på så sätt att dom var en akt mer än ett band. Inga pudlar dålde väl att det handlade om utseende, Rock'n'Roll, sprit och brudar. Det fanns inga djupa budskap. Tuttar och bärs. En del grunge kom fram fastän nivån var sådär, men dom var ganska pretto ideologiskt och talade om hur världen och plastmusiken var förkastlig. Grungen var så viktig...
Men Nirvana levde upp till budskapet, även musikaliskt.

Nivån var sådär? På gitarrerna? Frisyrerna? En del musik i alla genres kommer fram oavsett musikaliskt eller låtsnickarnivå ,men andelen bra band som kommer från samma nordamerikanska håla(Gbg-size) under en ganska begränsad tidsperiod står ju relativt oöverträffat! Jag blir nyfiken på var du hämtat citatet om ideologi,plastmusik o.s.v. Jag har varit mkt intrasslad i denna musik men ALDRIG hört detta...

Det är inga citat utan mina ord. Jag tycker, det är inte en sanning, att mycket av Grungen som kom fram inte var så bra. Jag tror att det hela blev lite en hype, precis som hänt många gånger förr, men i detta fallet togs det jag tycker ofta vara lite mediokert på väldigt stort allvar. Vad jag tycker är att mer pretantiös musik ska antingen ha lite mer genialitet eller nerv, eller både ock. Detta är bara min åsikt, grungen blev trött väldigt snabbt.

Märklig diskussion. Jag ser den tidiga grungen som en slags frihetsrörelse, bort från pretentionerna hos hårdrocken. Fast i vissa fall vad ju musiken ändå ganska komplex och kanske just pretentiös, som till exempel hos Soundgarden (som jag för övrigt gillar starkt).

Pearl Jam har varit mycket upp och ner. Låten ifråga är kanske ingen höjdare, men de har/hade en egen stil och ett eget uttryck som kändes "äkta". Vad som är "äkta" handlar för min del om när musikerna spelar musik som de verkar gilla, istället för att försöka få så stor publik som möjligt. Sen kan det utvecklas till hype av utomstående faktorer ändå.

Har Pearl Jam eller Nirvana nånsin "sålt sig"? Inte vad jag kan se. De verkade skita fullständigt i vad andra än de själva tyckte. Sånt är härligt. Sen behöver man ju inte gilla musiken för det.

Back on topic:
4 non blondes -what's up
Ugly kid Joe -everything about you

Får svårt att hålla tyst när jag ser det där, RATT är på inga sätt att placeras i samma fack som nitro och poison...

Diskussion om påstådd ärlighet kontra plastmusik blir alltid lika löjlig. Pudelrockarna var en produkt av sin tid och grungebanden av sin. Det fanns både "ärliga" band och såna som hoppade på bandvagnen i båda läger. Det spelar ingen som helst roll tycker jag. Jag gillar bra låtar, oavsett genre. Men den stora merparten av grungebanden får mig att vilja knapra lyckopiller och skära mig i armarna...

Kom nu så kliver vi ur sandlådan. Jag trodde bojen var ett tillhåll för vuxna människor. Att ställa musikstilar mot varandra ser jag ingen mening med i en diskussion då det handlar om personlig smak och i ett större perspektiv reaktion och motreaktion som i alla tider. En del jazzmusiker på 50-talet som inte lyckades tog chansen och hoppade på R&B eller R&R-tåget till de framgångsrika jazzmusikernas förtret.-WTF spelar du simpel blues nu?? Och det var det ju fast på ett lite nytt sätt. Heart(hårband från Seattle) reagerade lika illamående då grungen tog över "deras" stad. WTF detta är ju inte riktig hårdrock!! Jag är definitivt inte allätare men ingen musikstil är generellt bättre än en annan dock!

Vi kan ju alla i alla fall enas om att dansband är den sämsta genren i hela världen.

Vi kan ju alla i alla fall enas om att dansband är den sämsta genren i hela världen.
Jag kan givetvis personligen gå med på att det är tortyr för mig personligen men det är ju grunge tydligen för andra men dansband ÄR ju bra eftersom det gör en del människor lyckliga och fyller en funktion för dem. Stilar kommer och går och mitt band i slutet av 80-talet spelade enligt andra redan grunge innan vi ens hade hört det eftersom vi hade liknande influenser och ideal. Vi trodde tills dess att vi var ett unikt band ALLA genres blir trötta och komersiella efter en tid men förnyas och föryngras oftast då och då också. Såg faktiskt ett klipp där Heart framförde en Zeppelin-låt. Zeppelin kommer alltid tillbaka men vem hade trott att Heart skulle vara med

Pearl Jam tillhör fortfarande mina absoluta favoriter, Vedder absolut favorit!

the origin of douchebag rock ^-^

Mest troligt är det så att vi aldrig hört den sämsta grungelåten någonsin, rätt stor risk att den aldrig lämnade sängkammaren.

/Magnus

...och ändå så är det precis så jag tycker att det låter...

Jag skapade faktiskt denna tråden med glimten i ögat som en motreaktion på en likadan tråd om pudelrock.
Jag tycker vidare att det per definition ÄR sandlådenivå att diskutera smak överhuvudtaget. Men det är kul!

Så slappna av och låt spottloskorna hagla!

Tillbaka till topic: jag är personligen närmast sjukligt intresserad av att analysera och diskutera det som hände med branschen och musikklimatet (och modet) för sisådär 21-22 år sedan. Sällan eller aldrig har nämligen precis allt omkullkastats över en natt som när Nirvana slog i genom med Smells like teen spirit! Och reaktionen var såklart tvungen att komma på ett eller annat sätt. Och plötsligt så skulle allt från Seattle lanseras som grunge. Skrattar fortfarande åt paltskallen som försökte få med Queensryche på ett hörn!

Tillbaka till sandlådan: precis allt jag gillar med rockmusik saknas i grunge! Min bakgrund kommer från punken (något jag fortfarande gillar som fan!) och grunge är i min bok raka motsatsen. Den är ful, gnällig, självutplånande och såsig. Jag gillar även pudelrock och glam eftersom den utmanar och provocerar samt har intressant gitarrspel och känsla för att underhålla.
Jag lyssnar mycket hellre på dansband än grunge!

Jag vet inte, jag tycker att generell grunge så skiljer det ingenting från vanlig standardrock i hur det låter eller spelas.
Har nog aldrig förstått vad det är som gjorde att det kallades för något nytt?
Förutom visuellt då, förstås.

Jag gillar inte vare sig standardrock eller generell grunge, men det finns ju helt klart guldkorn i båda.

Tror nog att jag rent av tycker att alla namn folk skall komma på och kalla sin musik är... well... onödigt.
Det är ju ändå bara musik alltihop.

Men det kanske är så att de som inte lyssnar så noga skall veta vad de skall köpa (edit: tanka ner eller spotifya)?

/Magnus

Klart att man måste dela upp allt i så många subgenrer som det bara går! Annars finns ju ingenting att prata om..
Duh!

Men jodå, massor.
Tonval, sound, harmonik överhuvudtaget, rytmik, texter osv.

Och inte att förglömma, prylarna att göra skiten med.

/Magnus