Ingen fara.

Nä, något riktigt legitim anledning finns inte.
Men med det sagt, köper jag en gitarr så får jag ju göra vad jag vill med den.
Det är ju i nästa led, när jag skall sälja den, som det blir ett problem.

/Magnus

Det händer att folk dör. Kanske inte förrän om en väldans massa år men ändå. Då vill intet ont anande arvingar kanske sälja av dödsboet. Inte så svårt att lista ut att en väldig massa falskloggade gitarrer kommer ut på marknaden som äkta den vägen. Helt utan onda avsikter. Vare sig säljare eller köpare har kanske någon aning om att den är falsk.

Det är värre än så ALLA dör.

Man får helt enkelt bifoga en spec i sitt testamente där man bekänner sina synder och talar om vilka av ens gitarrer som är falskloggade.

En Bojen-bikt i testamentet?

Ta med dom falska in i ugnen eller ned i jorden.

Ändrade ämnesraden.

Anledningen till att det tillverkas falska kopior är ju att det är så enkelt. "Originalen" är inget annat än massproducerade industriprodukter, där man laddat varumärket med en massa reklam. För att ta ett exempel från en annan, omdebatterad kopieringsmarknad: handväskor. Jag roade mig med att browsa den överdådiga handväskeavdelningen på lyxvaruhuset KaDeWe i Berlin nyligen (med min dotter som alibi...), där fanns väskor för uppåt 100.000. Jag såg mindre än tio väskor som verkligen var genuint hantverk, med utsökta material. Att kopiera dom blir lika dyrt som originalen. Resten var hur enkelt som helst att kopiera, bara design, loggor och bling.

Att göra en kopia som ser ut och känns som och fungerar orginalen till 1/10 del av kostnaden är svårt.
Där misslyckas kineserna totalt på Gibson och rejält på Fender, och det är väl tur det.

Men det är inte poängen här, det är inte kvaliten på kopiorna som diskuteras utan huruvida det anses accepterat att 'falsklogga dom' eller
att som köpare acceptera dom.

Fenomenet är hur gammalt som helst , redan i början av 80-talet florerade massor av Rolex, Lacostekläder och annat som var fake.

... och svaret från yuppisarna var att börja köpa gamla Rolex från 50-talet, när varenda snorunge kunde flasha med en Rolexkopia.
Precis, och jag tror att det inte är så många som delar Bojenmedlemmarnas lojalitet med multinationella musikföretag, de flesta skiter i vilket. Lite som att "det drabbar väl ingen fattig", kanske t.om som en lite rebellisk handling: "Dom försöker blåsa mig med sina överpriser, men jag lurar dom!"

Kanske inte 1/10-del, men hälften? Tänk på japsarna på 80-talet, och det finns definitivt tillverkare i Kina idag som kan leverera premiumkvalitet, tänk bara på Eastman, såna gitarrer som deras El Rey skulle vara obetalbara om Gibson tillverkade dem.

Så kan det nog vara, men grejen är ju att man får nåt som inte lever upp till vad man förväntar sig av en gitarr, fan, vi (gitarrnördar menar jag då) dissekerar ju t.o.m originalen i parti och minut för att närma oss vad vi vill höra och känna från en gura.
I grung och botten handlar det, i alla fall för mig, om att köpa ett instrument som ska användas, med alla de krav som följer av det.
Sen när man eventuellt vill ha tillbaks pengarna så är värdet i princip noll, men är man medveten om vad man gör, så varsågod!
Tyvärr finns det rätt många exempel på att den medvetenheten inte finns hos alla, utan man blir helt enkelt lurad som konsument.

Här är en väldigt tänkvärd video i ämnet: https://www.youtube.com/watch?v=AdkT86ZAOms

Ja, då blir det ju ännu krångligare, Ibanez t.ex har ju aldrig seriebyggt gitarrer själva eller ägt och drivit nån fabrik, de (Hoshino som äger märket och rättigheterna att tillverka och sälja Ibanez prylar) har mig veterligen alltid lagt ut tillverkning på kontrakt (ghostbuilders), men det är väl en annan sak i alla fall, inte kopiering.