Nej, det jag hittade var nog snarare ETT exempel på en Bojare utan känsla för ironi?

Inte uteslutet, men det var det schemat som var länkat till förstärkaren som du länkade till. Go'kväll!

Som du själv säger Owe, så skiljer sig rörbestyckning och högtalaruppsättning sig åt, följaktligen även transformatorer. Att kretsen utöver detta ser lika ut på pappret gör inte dem till en och samma förstärkare. Visst rör man sig fortfarande i samma ljudvärld, men SR, DR och Twin är ändå tre olika förstärkare. Ungefär som Bassman 5F6E och Marshall JTM45 är olika förstärkare trots att de är sgs identiska på pappret.

Mastervolymen "suger" likadant i samtliga silverfejsar, sålänge man inte drar ut pullboosten. "Rätt" master är alltså något som kräver en ombyggnad av kretsen om man ogillar originallösningen.

Gillar man inte mastervoymen på sin SF Twin eller Super är det bara att ställa den på 10 och den är elektriskt sett praktiskt sett helt borta från kretsen. 70 och 135 wattsmodellerna är ofta grymt underskattade.

Om man ska lista skillnaden mellan olika fenderstärkare är det väl bra att titta på dels olika preamps, och då främst tonstackar, dels olika slutsteg. Det finns ju allt ifrån katodbiaserade enpetare till hårt motkopplade A/B-steg, preamps helt utan tonstack, med "tweedstack", James-stack, eller tonstackar som har en kraftig dip i övre midden, som svart- och silvernyllena. Sen har vi med eller utan reverb/tremolo, den bruna seriens enormt komplicerade tremolo, Princetons biastremolo osv osv. Det finns få varianter av stärkare som inte Fender har tillverkat. Så vad är "fenderljud"?

Rent generellt: Tweed och brownface 1948-63 med enkla tonkontroller eller presence. Black- och silverface 1964-81 med reverb och tremolo. 1981- kanalswitchning med dedikerade distkanaler och retro. Starkast egna identiteter: Blackface och i viss mån tweed. "Blackface" "bred" ljudbild med rent ljud, djup bas, klar diskant och återhållet mellanregister plus långt reverb. Fenders distkanaler verkar nästan alltid utgå från "Blackface" rena ljud. Det gör ofta distkanaler i en Fenderförstärkare mindre intressant.

Apropå master i Silverface och varför det inte verkar vara så stor skillnad oavsett hur mastern är inställd i relation till "volume": Det är inte mastervolymkontrollen som är feldesignad. Det är försteget som har för lite "gain" för att ge nämnvärd dist med master. Mastervolymen i en Silverface är annars exakt samma som i en typisk Marshall 2203, Soldano SLO, Mesa Mark eller Rektifier.

Original master sitter innan fasvändarröret, det rör som driver slutsteget. Ett sätt att få en trött gammal Silverface Twin att dista mer är att sätta mastern efter fasvändaren. Då klipper även fasvändaren signalen hårt vid "rätt" inställning av kontrollerna. Nackdel är även om det i och för sig distar så låter det inte direkt "bra".

Klart att även Fenders stärkare har olika ton beroende på watt, högtalare, likriktarrör mm.
Det kan väl ändå konstateras att om du har en BF eller SF eller för den del någon av de senare RI (förutom Vibroluxen) så har de ett klassiskt Fenderljud.

Fender är en "one-trick-pony" med ett bra rent till sprucket ljud. Det är inga distmaskiner.
Bra grundljud och tar pedaler bra.

Nä egentligen inte, utan upplever generellt det finns "missuppfattningar" om vad som gjorde vad när Fender började med master på sina modeller.
Verkar som många stirrar sig blinda på att det sitter en master på senare modeller och tror ljudskillnaden dom hör är masterns "fel" när mycket annat som påverkade betydligt mer.

Nä du har lite fakta fel där, det fans master innan man började höja effekten 74-75 fanns super, pro och bandmaster reverb med master : http://bmamps.com/Schematics/fender/cbs ... r_rev%20(2).pdf

När det gäller Twin, så är jag osäker under vilken dessa kom med master innan effekten höjdes till 135W?
Skulle gissa den perioden var längre, då dom flesta Twin jag sprungit på är just 100 wattare med master eller så importerades väldigt många av dessa ?

PPIMV och stärkare med feedback tycker jag inte blir så lyckat, bootstrappad master funkar bäst i en fender tycker jag.

Twin med master kom 1972, i början utan push-pull.

"Cross over-master" kopplar ihop de två utgående faserna från fasvändarröret i slutsteget i en typisk push-pullförstärkare. Faserna är motriktade. Det subtraherar fram skillnaderna mellan de båda faserna. Det ger gärna en udda differens, udda övertoner, alltså "fuldist". Det låter sprucken högtalare. Men en del förstärkare saknar negativ återkoppling från utgångstrafots sekundär, "feedback". Då är istället ofta fasvändaren mer balanserad. De utgående faserna är mer jämna. Typiskt exempel är VOX AC30 (long tailed pair fasvändare med högt värde på katodmotståndet = bra symmetri.) och cross over master post fasvändaren funkar riktigt bra i dessa. Har man en senare VOX AC30 (Korg, Kina) med fabriksmaster har man just en sådan master.

Fast det verkar ju inte stämma om man kollar schemat, det är ju daterat 71117 och har push-pull master: http://bmamps.com/Schematics/fender/twi ... _schem.pdf

Säger inte jag misstror dig Peter, undrar mest

Nä "Cross over-master" suger ännu mer än master efter fasvändaren, den låter alla fall okej vid "rimlig" sänkning av volymen.

Generellt sett egentligen helt ointressant. Får gärna vara 1971 för mig. Men schema daterat 11/17 1971 kanske är 1972 års modell. Jag har en 1972:a Twin med helt original master utan push-pull. Och ägde en period en till exakt likadan 72:a med samma master utan PP. Sett 1971:or utan master, aldrig någon med.

Vet inte om du misstolkade nu?
Jag menade om schema daterat 11/17 1971 så är det rimligt att anta 72 o framåt skulle ha master med push-pull, men kan ju vara någon typ av "övergångs period" för när jag tänker efter har jag åxå labbat med en Twin med "vanlig" master

Sen tycker jag inte det är ointressant, då master med push-pull oavsett läge den är i, inte blir en " Twin med master" utan man ändrade lite mer än så.
Det mest påtagliga är ju att master har Bright konding och även om dess funktion upphör på fullt ställ, så vill jag tro att dom flesta har inte mastern på full och kommer därmed få en brightare ljud i en stärkare där många redan tycker är för vass.

Det är därför jag tar bort den där push-pull tjafset och alla har så här långt varit väldigt nöjda med den ändringen

Väldigt intressant träd för oss som har dålig koll på Fender-förstärkare! En dag ska jag ha en BF eller SF Deluxe Reverb, men just nu är det bantning som gäller.



Woodstock: Är det här en sån här du menar med "Cross over-master":



(Jo, jag vet att det är från är en Marshall, men det är den enda miljön jag känner igen mig i. )

/CM

Nej, en Cross over-master är en singel pot (vanligt 1M) som kopplas som variabelt motstånd och sätts över dina ,022 som här:
http://bmamps.com/Schematics/Matchless/ ... lubman.pdf

Låter helt okej i stärkare utan feedback loop, men suger med.

Marshallmastern i schemat är som sagt ingen "cross over". Men den ger en del likartade problem. Fasvändaren i sig är kanske inte heller det mest optimalt designade distorsionssteget.

I stort sett alla Mesa Mark och Lonestar har blackface/silverface preamp och motsvarande silverface Twin master.

OK, tack för svaret. Då förstår jag.

/CM

Ursäkta Peter men vad har Mesa med denna tråden att göra?
Jo , Mesa har en hot-rodded version av Fenders ursprung, men det denna tråden att göra.

Och NEJ inte ens där stämmer vad du påstår om silverface Twin master.¨