Det är skoj hur stor och liten skillnad en mod kan göra på en gitarr (eller förstärkare eller nåt annat) och hur svårt det kan vara att förutse. Ibland har jag blivit så jäkla besviken när t.ex. en ny stallmick inte gjort ett skit, och ibland har jag blivit helt lyrisk över vilken skillnad lite meckande kan göra. Så vilka har varit era mest och minst lyckade moddar?

Mina är nog:
Mest lyckade:
Helt ny swampash-kropp på min MIM '72 Tele Custom som tidigare hade poppelkropp. Lättare vikt och mycket bättre ljud. Svårt att beskriva, men mera klart och "tajt" och honkigt.

Största besvikelse:
Original 70-tals Wide Range Humbucker (omlindad av Lundgren) i ovan nämnda mexikanska '72 Custom. Det tjatas mycket om att Fenders reissue-mickar inte är trogna originalen, men ljudmässigt är de fan det... Fast jag ska erkänna att jag är sugen på att testa nån dyr jävla botik-version och se om den vaknar till liv.

Andra lyckade moddar:
Tonerider Classic Blues i hembyggda Strata (60-talsstil) -- synnerligen trevlig uppgradering från Highway One-mickar. Briljant Derek & The Dominos-ljud.
"NOS"-rör i förstärkare -- klart fetare och tajtare ljud i vissa fall

Andra misslyckade moddar:
Dimarzio HS3 i 70-tals-Strata. Klen och urtråkig.
GFS Lil' Puncher (rail-humbucker) i Tele-stall. Trist!

Bästa:
I stort sett alla jag gjort på min pålle. Den gitarren har bara blivit bättre (eller snyggare) med varje mod. Lyckoträffar så klart. Extra tyngd lägger jag på:
* BKP Rebel Yell.
* Braided wire & CTS pots w/ PIO cap.
* Creamtone TruVintage thumbwheels & posts.
* Faber Locking ALU tailpiece.

Andra bra:
* Rördriven effektloop på min Marshall 2204.
* PPIMV på min 2204.
* Celestion Greenbacks kombinerat med V30MF i mina 4x12.
* Ny grillcloth och piping på mina 4x12 (påverkade ju inte ljudet, men de blev så jävla mycket snyggare. Inspirerande!).

Eftersom detta är de enda av mig moddade grejer jag har kvar (räknar inte HPD som moddar) så får de räknas som de bästa. Det handlar så klart inte om att jag skulle ha gjort dåliga moddar på tidigare prylar, bara att slutresultatet inte passade mig trots moddar. Men LP och Marshall är min grej och då har de fått stanna med de moddar som tagit prylarna i rätt riktning.

Sämsta moddarna:
* Dimarzio HS-2 och HS-3 på min strata. Lät inte alls singlecoil så Texas specials åkte tillbaka trots att jag egentligen är allergisk mot oljud som brum och brus.
* De jag gjort som kostat mig pengar och inte gjort någon skillnad.

Så får listan se ut eftersom ag egentligen inte gjort så många moddar som jag verkligen blivit missnöjd med. Stratamickarna är väl enda gången som det verkligen blev sämre. Men missnöjet över att det varken blivit bättre eller sämre vid somliga dyra moddar har man ju stött på.

Borde kunna bli en kul tråd!!

Efter över 40-års letande, likt Farbror Barbro efter det perfekta ljudet, så har man nog fyllt en hangar med skylten "Hall off shame" på med grejer!
Ett axplock: Levin Jazzburk som det skulle bytas bindning och limma skorrande ribbor på, jag vet inte vad som hände, men sen fick jag för mig att eftermontera en stock i den! Vad tänkte jag?? Slutade sina dagar på träåtervinningen!
Eller min Hagström Corvette som jag tyckte hade dåligt tryck i stallmicken. Fram med stämjärn och i med en ESP Death Metal humbucker med magnetpoler stora som vagnsbultar! En snygg skitgitarr blev en grotesk skitgitarr som ingen ville köpa!
Läste en artikel i "Melody Maker" om Peter Cornish och hans pedalbord som han byggde åt rocken giganter på 80-talet.
Ha ha, det där kan jag med! Här pratar vi inte kardborre eller buntband, utan allt ska ut ur sin original box och in i en stabilt stål låda!
En E-H Memory Man, en E-H Electric Mistress Flanger, Ibanez compressor, MXR Dist+ blev skrot efter det försöket!
Sen kan jag se tillbaka på gitarrer som drabbats av mitt mepprande och faktiskt blivit fina instrument att spela, men där värdet totalt raserat, som en 70-tals Strata som efter jumbobandning, färgstrippning, mickbyten, stämskruvar etc totalt förlorade allt värde, men en dröm att spela på!

Både bästa och sämsta på samma gång är nog min 70-tals Strata som jag haft sedan 1983 och som inte kommit särskilt lindrigt undan, Flåjjdning, cut-away till plektrumskyddet, otaliga omroutningar och mickbyten är bara några av sakerna stackarn råkat ut för under åren. Självklart har gitarren blivit mer och mer värdelös för någon annan än mig själv men jag har alltid lyckats få den att passa mina preferenser för tillfället
I senaste versonen är den avflåjjdad, moddad till 4-skruvs, halsbytt, ombandad, sss-bestyckad med LB i stall och City Limits i mitt och hals. Den är inte vacker, inte lätt och som sagt värdeminskad men låter sjukt bra och är galet skön att lira på (enda Stratan jag tål egentligen)
Ser ut såhär:

Bästa:

Höja stränghöjden till lite högre än vad som är normalt (om man kollar i butiker och även den erfarenhet jag har av att testa andras gitarrer). Helvete vad mycket bättre ton man får, man blir bara gladare av att spela gitarr så man övar så mycket så man bara efter ett litet tag kan spela lika fort som man gjorde med lägre stränghöjd. Dessutom med bättre och renare ton!

PPIMV installerat på ett JTM45-bygge. Detta gör ju så att man kan få lite härlig gammal JTM-dist på låg volym, som faktiskt låter bra. Hade man inte gjort detta så hade man varit döv idag.

Bytit ut Celestion V30 i en massa högtalarlådor jag har haft, dessa har ju blivit lite utav industristandard vilket jag tycker är synd. Tycker de låter bedrövligt, speciellt när man spelar högt.

Sen är det väl det gamla vanliga, att uppgradera till bättre elektronik på asiatiska gitarrer. Det gör jag alltid och jag blir alltid mycket gladare av det.

Sämsta:

Installera en Dimarzio ToneZone 7, man har ju testat många mickar som man inte gillar men just denna tycker jag fan designern på Dimarzio ska gå och ställa sig i skamvrån för, helt horribel mick som aldrig under några omständigheter kan låta bra för en vanlig 7-strängad gitarr som är stämt B till E.

Har säkert gjort andra modifieringar som jag tycker är dåliga men kommer inte på nåt mer just nu. Man har ju i alla fall gjort många saker som sägs ska vara så bra och göra så stor skillnad och sen har man märkt att det knappt gör någon skillnad alls när man testar, inte nödvändigtvis att det är dåligt bara det att skillnaden knappt finns, ibland finns den inte alls. Det finns så otroligt mycket myter som florerar i gitarrsammanhang.

Lätt sämsta modden på en 50w fyrhålsmarshall är PPIMV, helt värdelös eftersom den endast fungerar väl från vol 7 och uppåt. Allt under det låter grötig, spink-blek-fis-dist. Som tur är är det en billig mod. Kan inte begripa att nån öht tycker att den på egen hand tillför ngt i en NMV stärk om man vill få ner volymen mer än mkt marginellt.

Bra moddar
- electrosocket i tele
- PLEK på tele inkl compound radius 7,25-9'' och rostfria band.
- Mastery bridge och Curtis Novak pickups på Jazzmaster
- Compton bridge isf space control på Gretsch Sparkle Jet.


Dåliga moddar
- relicing på Fender MIJ Tele


Annars är en favorit som jag inte kommit på själv men som var svaret på frågan "Bästa telecaster-modden" ställd på TDPRI:

"Att ta bort en av skruvarna på plektrumskyddet så att man kan sätta fast plektrumet där när man ska spela med fingrarna"

Jag undlät att röja en decimeter snö igår pga latma. Idag när jag kom hem hade dagsmejan förvandlat den till snömodd. Sämsta modden.

ahaha

Annars har jag bara gjort bra moddar; feg försiktig och välövervägd.

Jag gjorde iofs en PPIVVM på en DNS SPECIAL 60 RT innan jag ens visste vad PPIMVIP betydde bara för att inse att inte en enda scen tillät den utan fullt ställ iallafall.

ahaha

Sämsta är ju att installera coilsplit på en humbucker. Låter alltid mer eller mindre skit IMO. Oavsett vad fabrikanterna hävdar.
Till exempel Bare Knuckle om (den som humbucker förträffliga) VH II: "The design of the coils allows for great split and parallel options, working extremely well with rotary tone selectors"
Näähäedu. Precis lika oandvändbart som vanligt.
Bosse

Sämsta/dummaste är modifiering av batterifacket till en Vester med aktiva mickar. Gitarren fungerar inte. Jag läste i botten av facket minus nedåt och plus uppåt. Då ska det väl var två AA-batterier Men en pol saknades. Jag pillade dit en extra pol förra helgen. Nästan inget ljud.
Det ska givetvis vara ett vanligt 9V batteri i gitarren. Men det är fel någonstans i de hemmagjorda lödningarna så mickarna låter fortfarande inte särskilt mycket.

Ehh, nej! Gigantisk skillnad. Att enbart linda om räcker dessvärre inte utan man måste bygga om hela den interna strukturen, byta från bar magnet till gängade stavmagneter, montera magnetisk kopplingsplatta under spolarna och först därefter linda om spolarna. Jag är så säker på min sak att du skulle kunna få testa en re-work utan åtaganden och bara skicka tillbaks micken om du inte är nöjd. Reissue har inget med originalen att göra och låter verkligen inte som originalen.

Ledsen för det höga tonläget, men det är lite av en hjärtesak för mig. Sedan kanske inte många skulle gilla "the real deal" (det var det inte så många som gjorde när de kom) men det är något helt annat...

Jag tror du missförstod. Det är en original Wide Range Humbucker från 70-talet som jag har, med cunife-stavmagneterna, o.s.v.
Jag köpte den i trasigt skick på eBay och skickade den till Lundgren som lindade om den till original-spec. Det enda som (mig veterligen) saknas är kåpan, så jag har satt dit kåpan från reissue-micken (var tvungen att borra upp hålen något).

Jag har alltså inte lindat om en reissue-mick. 70-talaren låter lite klarare än reissuen, men ljudskillnaden var så marginell att jag blev besviken och misstänker att originalmicken jag köpte kanske har ytterligare defekter. Detta var dock tio år sedan, så jag minns inte skillnaden så tydligt.

Min bästa är på G, ska sätta P90 i min Melody Maker.

Mina coil split på miniswitchar har varit roliga. Alla mickar verkar ju inte passa till det, dock. Passar inte heller all musik. Skulle dock aldrig borra i mina finare Gibsons.

Högpassfilter på basiga halsmickar är ett annat kul mod. Billigt och enkelt, men kräver lite experimentlusta.

Det är mycket man gjort, en hel del bra saker, en del meningslösa…
Vad som jag alltid överväger och genomför vid behov;

Dåligt fungerande tonkontroller – Gör en No-load ton-pot 250K A och Orange Drop konding, värde beroende på typ av gitarr/mick. Poten ska hålla minst CTS "standard" kvalitet. Även klokt byta ut alla potar av suspekt kvalitet till så bra som möjligt, viktigt att de ligger på eller över påtryckt värde.

Kass kablage är vanligt i billiga gitarrer (och i många Gibson); byter ut mot kraftigare kablage, behöver absolut inte vara textil-isolerad, men av ungefär samma area.

De allra flesta sadlar har för grunt filade skåror, eller för smala, justerar alltid detta på en ny gitarr.

Rak relief, justerar så rakt som möjligt, ger bättre spelkänsla och påstås även ge bättre ton.

Skarpa bandkanter är vanligt förekommande och åtgärdas lätt, ger betydligt ökad spelkomfort.

Jupp jag missförstod. Ledsen för det. Engagemanget tog över...

Hehe, ingen fara. Som sagt, när jag har tid, ork, lust och råd så ska jag kanske ta och testa nåt annat WRHB-alternativ.

Bäst: Har tagit bort buffer och fixat true bypass och led på en gammal cry baby enligt Stinkfoots beskrivning. Bytte poten åxå. Jag har bytt stämmisar till Grovers på några gitarrer med lyckat resultat åxå. Staplocks är en annan modd jag är rätt nöjd med.

Sämst: Försökte på frihand borra genomgående hål för en låssadel på en Charvel model 3. Det gick sådär.

Bäst: Lät Benty Öhqvist rädda ett hemmabygge som gick från skit till guld. Störtbombar numera hela veckan utan att behöva stämma.
Hängde på nån sorts vibratosvajj direkt på stolparna på min Vantage vp790. Blev fullständigt ospelbar trots alla försök att justera, kunde ångra köp lyckligtvis.

Den där är det ju lite amen varning på. Gör så stor, och trevlig, skillnad.
Håller förövrigt med dig om att TZ inte funkar som en sjua mick.


Bra moddar har man gjort så många att man inte ens minns 1/4 del av dem.
De jag gillat mest än nog bandstorleksbyten och mickbyten (att hitta rätt mick till specifikgitarr och för vad den skall användas till är honung för öronen).

Sämsta jag gjort (eller mer sant, fått gjort) är att modifiera min favorit Cray Baby wah.
Även om jobbet var proffsigt gjort (stinkfoot själv) blev den aldrig sig själv, eller använd, igen.

/Magnus

Det där med stränghöjd handlar nog väldigt mycket om vad man har för touch när man lirar. Har man lätt anslag kan man ha lägre stränghöjd enligt mig. Glädjen av att det går lekande lätt när man spelar kan också göra att man blir inspirerad och spelar längre. Ton är ju dessutom något högst subjektivt. På en fender kan jag även gilla det nästan sitarliknande ljudet när strängarna sitter så lågt att dom tar i banden litegrann. Då behöver volymen dock vara låg.

Bästa modd: Byte till en swamp ash kropp i ett stycke på en 70-tals tele. Samt byte till 51 nocastermickar på densamma.

Sämsta: Svarta stämskruvar på samma tele. Riktigt osnyggt(dock borta sedan länge).

Bästa modden var att sätta rostfria jumboband och fullstor humbucker mick i en Eric Johnson stratocaster. Det sämsta var en naturlig relic då jag tappad en helt ny 52 reissue telecaster rätt ner i pedalbordet på första repet. Flisorna flög.

Blir inte min billigaste, 260 dollar för två mickar och ett plekskydd och på det tillkommer pottar, rattar och swicht.
Även om det blir dåligt kommer jag hävda att det blev bäst.

J Mascis har hyfsat hög stränghöjd

Fy faaaan, och ändå spelar han ohyggligt bra allt som oftast.
Någon förklaring till denna stränhöjd?

Det där var ju en bit upp.

Måste blir lurigt med intoneringen.

/Magnus

Ja, det är helt klart en touch grej, hur hårt man spelar.
Jag spelade på Petruccis gitarrer och kunde inte ett enda vettigt ljud ur dem, med det funkar ju uppenbart bra för honom (extremt låg stränghöjd).

Min personliga syn på det är att jag skall kunna spela hur hårt jag vill och ändå inte få skorr eller missljud.
Då får jag maximal dynamik ur instrumentet när det behövs.

/Magnus

Skorr och missljud kan vara väldigt användbart! De gånger jag spelar riktigt starkt får det gärna låta som att själen spricker(och tonen med den). Men du har en poäng där Magnus.

Oj då.
Citerar den galne uppfinnaren i YRROL: "Ja, många moddar blir det ju..." Skillnaden är väl att jag inte räknat ut hur många; så som han alltid gjort... -Haha!

De bästa moddarna som man nu mera gör; är sällan längre åt mig själv -utan till mina kunder. (Detta eftersom jag sedan länge har exakt koll på vad jag själv föredrar.)
Senaste exemplet:
En kund hade köpt en ny Ibanez RG655. (Tror att han även är en Bojare förresten.) Han fick hem sin gura -och den motsvarade exakt den spelkänsla som han ville ha. Det fanns bara en liten nackdel: han tyckte den lät skit out-of-the-case. Mickarna (Tone zone, True Velvet, Air Norton) var en sådan besvikelse för honom att han nästan var knäckt -med tanke på hur gitarren promotats och vad den kostade att köpa. Efter lite dividerande ville han skicka den nya gitarren till mig. Jag lugnade honom hela tiden och sa typ: -Lugn. -Vi fixar det här. -Du behöver inte avyttra den eller byta mickar i den. Gitarren kom upp -och innehöll "de klassiska" felen:

- Halsficka
- Hals anliggning.
- Den vansinniga halv kompensations shimsningen under översadeln.
- taskigt polerade/sträva bandstavar.
- Taskiga mickvinklar + ojusterade mickpoler.
- taskig kontakt mellan stallblock & stallplatta.

Efter ha fixat detta skickades gitarren tillbaka neråt Sverige. När gitarren hade kommit fram; ringer en lyrisk kille och säger:

- Vad fan har du gjort?
- Det är ju riktig jävla ton-längd (sustain) i gitarren nu.
- Mickarna funkar ju kanon nu.
- All skräll är borta och hela gitarrens akustiska ton är helt jämn & stabil.
- Intoneringen är ju as-grym över hela brädan.
- Jag hade inte ens i mina vildaste fantasier kunnat förvänta mig att gitarren ens kunde låta så här bra.

Vad jag försöker att säga när det gäller mods -eller optimeringar: Allt blir en kedje-effekt. Dvs: Ju tidigare i ton stegen man optimerar en sak; ju mer påverkar den allt det övriga på gitarren. Kort: Om gitarrens akustiska sträng klang/ton är stabil & i optimal; blir ALLT som kommer efter detta bättre. Ex: För att saker och ting (Ex mickar) skall fungera enligt vad de utlovas leverera: Måste de även få tillgång till en ärlig signal att jobba med. Samt vill man ha en lång och stabil sustain/pitch -Klang/ton -som inte dör i förtid: Måste grejerna som få en ärlig klang/ton att jobba med.

Så den intressanta frågan måste ju bli: Det som jag beskrivit ovan: -Räknas detta till en modifikation -eller är det en optimering?
Om sånna här saker räknas till moddar; hävdar iaf jag följande: De absolut bästa moddarna man överhuvudtaget kan göra; är de som får ettinstrument att tona ut optimalt. -Detta HELT utan ens närbar konkurrens av andra moddar man kan göra!

Till sist åt alla olykskorpar som vill använda detta inlägg att dissa på Ibanez:
Detta är bara ett exempel. Jag gör PRECIS samma saker även på andra fabrikat- -Och jag gör det väldigt, väldigt ofta.


/ Jonken