
Re: Triodsteg med "snyggaste" disten hur ser det ut ?

Aleks...
Skall försöka beskriva det vettigt Kalle.
För det första är arbetsbeskrivningen det riktigt väsentliga. Dvs,vad skall förstärkaren användas till. Om vi då förutsätter rocknroll så anser jag personligen att två till tre gainsteg både räcker och blir över,men..det är en sanning med modifikation eftersom jag ofta numera även använder mig av att kunna skjuta fasvändaren i omlopp.
I det kanske vi skall hålla oss till de i gitarrsammanhang vanligaste fasvändartyperna,om det nu skall gå att få någon form av sanning i detta. Dvs LTP,Paraphase (även sk floating) samt concertina. De har alla lite olika karaktär,vilket givetvis bidrar till vad som kommer ut i andra änden.
(Som fotnot i sammanhanget vill jag pusha lite för just paraphase då jag tycker den lämpar sig väldigt väl för rocknroll bruk i det att dess karaktär är "grov")
Ingångssteg och impedans därav är ngt jag dryftat en del med Aleks,och som den sanne lärare han är så har han i princip lagt ut ett spår av brödsmulor för mig att följa. I ambition att bredda kunskap givetvis.
Med det sagt,som du läst på annan plats med,så är det allt allt allt för mkt "monkey see,monkey do" över dessa bitarna och vidare verkar många glömma av att ingångssteget påverkar precis ALLT annat tonalt i kedjan. Att därför labba med gridläcka såväl som stopper är iaf i min bok idag ngt vettigt. Universella 1M i läcka tex..finns absolut ingenting som säger att det är rätt lösning,och att gå ner i värde till tex 150k kan mkt väl vara av godo. Om inte annat tex sjunker brus mm ganska påtagligt. Mao,ALLT av det handlar inte om ton,även om den läxan givetvis är den imperativa i sammanhanget.
För länge sedan kom jag i kontakt med Meks Combo´n och schemat där fick mig att prova att använda 3.3k i katodmotstånd för ingångssteget. Ett brainchild av den gode Bernt Jarmyr,och ngt vi dryftat sins emellan vid tillfällen sedan dess. I min smak en ren snilleblixt av Bernt.
Som jag skrivit innan så köper inte riktigt jag det där med att maximera gain till vilken kostnad som helst (läs-820 Ohm till 1.5k katodmotstånd) och att labba med dels katodmotståndsvärde och dels railspänning för det givna steget är vad som i min begränsade erfarenhet ger gott utfall.
Kikar vi sedan på det med anodmotstånd så..ptja..mindre inverkan så till vida varför det med 100k många ggr kan vara rätt utgångsvärde. Men gör inget misstag..att lattja med katodmotståndsvärde och avkoppling därav sätter verkligen ton. Dvs,det som eg-iaf i min bok-är intressant.
När det handlar om flerstegare brukar jag använda en form av "tripp,trapp,trull" tänk vad avser de olika inblandade stegens katodmotståndsvärde. Börjar tex med 3,3k och sänker det sedan därifrån,tills gainstegskedjan är slut. Alt...vice versa. Det viktiga,för mig,är att jag genom att sätta upp de olika stegen olika framför allt när det kommer till katodmotståndsvärde kan laborerar med dist struktur och beteende.
Själva fintrimningen sedan handlar mkt om just railspänning för de olika stegen.
Avvikelsen från det tänket är utan tvekan småsignalspentoderna. De låter rent ut sagt bara sämre ju högre katodmotståndsvärde man använder,och vad mera är reagerar de starkare-generellt sett-på förändringar i detsamma.
Därför brukar ett för mig vettigt utgångsvärde vara kring 1k i katodmotståndsvärde för tex EF-86,6SJ7 mfl. Deras reaktion,oavsett rörtyp,på topologi är ganska likartad.
Samma med det med anodmotstånd och skärmgaller dito,bara det att här finns det MYCKET mer att göra än för en triod,och sanningen är-igen-att den som visat mig vägen utan tvekan är Aleks.
Vidare är det så att Aleks även var den som skickade in mig i träsket att använda pentoderna längre in i kedjan,och då tom utmana dem som "blandflaskor" som ECF-82 mfl. Min erfarenhet där idag är att det GÅR att få ordning på men..är inte riktigt värt besväret i investerad tid mm. De ÄR krångliga att få till i de positionerna.
Talar vi sedan 2 stegare i form av trioder så funkar det som så att vill man ha ryt ur en dito handlar det mkt om just det med railspänning. Om du tex kikar på en klassisk Pro Jr så ligger den ganska lågt vad avser den varan,kring 160VDC eller så,vilket milt sagt bidrar till att en Pro Jr låter som den gör.
Då jag i de lägena som sagt ofta använder en LTP som PI så ger ju det mig fler gainsteg att lattja med,i effekt. Därför brukar railspänningen för de två inblandade gainstegen landa kring 250VDC lr så.
I en trestegare i sin tur är vi direkt uppe kring 300VDC,och där är en punkt där det verkar hända en hel del. Uppåt i spänning och vi får utan tvekan en rappare och "hårdare" struktur på det,neråt..för långt så blir det bara mos av det.
Mkt över 340VDC för rocknroll bruk...mnjaee... E inget jag e speciellt förtjust i iaf. För metal tex däremot e det grejen hela dan! Fler gainsteg bara...upp med rail...åsså forma å lek tills fan avlöser dig. I det ser jag för egen del tex ingen större vits med "10k alt 39k" steg (Marshall,Soldano et al). Tappat räkningen på de 5150/6505 som jag bokstavligen trimmat NER för att få ton ur skrotet!
Med det sagt Kalle,det ovan är inte ngr absoluta sanningar i någon form. Är uteslutande mina egna tankar,funderingar och värderingar på ämnet. Mao,ta det för vad de e...varken mer eller mindre.
Som bekant är jag ju inte ngn speciellt "hemlig" typ och kan jag delge svar,om än så diffusa som ovan,så försöker jag hellre än gärna.
Mao,är där ngt..just ask
Å som alltid. Martin Kuhn..."låter det bra,så ÄR det bra". Jo. Sanning.