Den ”absoluta” sanningen för de flesta när det gäller placeringen av fjädrarna, om man använder tre, är ju de yttre hålen i blocket, och en i mitten. Gott så.
Men de allra flesta sätter fjädrarna, i klon, i de tre mittre krokarna. Har gjort så därför att ”alla gör det”.
Vad vinner man på detta i motsats till att ha dem parallella/raka?
Har börjat sätta fjädrarna parallellt och absolut inte upptäckt några nackdelar, vad skulle det vara?
Ser en fördel med parallellt däremot, man kan vinkla klon efter strängarnas olika dragkraft.
Hur gör ni och varför?

Jag kör båda varianterna. Upplever svajfunktionen en hårsmån mjukare från nolläget -med vinklade ytterfjädrar. Plus att jag upplever aningen mindre spring squeaks så. Dock detta varierar från gitarr till gitarr. På mina 'dive only' -gitarrer; kör jag alltid parallellt.

Jag har haft ett dussintal strattor och har kommit fram till vad som funkar bäst för mig
Tre fjädrar, rakt placerade. Det som jag upptäckt påverkar mest när det gäller att stallet går tillbaka till ursprungsläge vid svajning (håller stämningen) är att stallet ligger an rakt på de 6 stallskruvarna. För att uppnå detta måste man justera fjäderklon snett enligt bild, olika mycket beroende på vilka strängar man använder.

Personligen är jag av uppfattningen -att Fender tänkte lite galet; när de använde samma skruvar till tremolo klorna -som för halsinfästning. En försänkt skruvskalle är inte det optimala för tremoloklo montering. Detta pga av att tremoloklon ges möjlighet att 'vicka'/röra sig mot den vinklade bak ytan på skruven. Ganska enkelt att räkna ut; att: När en Tremoloklo ges möjlighet att skifta position under tryck/drag; bidrar detta till stämningsostabilitet.

Floyd Rose fattade ju detta direkt; och erbjöd oförsänka skruvar som standard till sina tremolo klor:
https://www.thomann.de/se/floyd_rose_original_tremolo_claw_screws.htm?glp=1&gad_source=1&gclid=Cj0KCQjwkdO0BhDxARIsANkNcrfephdDJVREZoLeJQIihN6zCXIih9BjgfDOfBYv66e5anZ6PpEWkygaAgeEEALw_wcB

Än idag har denna förhållandevis viktiga information ej uppmärksammats av större delen i 'branchen'; där de flesta även fortsättningsvis fortsätter att pracka på sina kunder försänkta skruvar -för fjäderklo montering. För att förstå vidden av detta; räcker det med att surfa in på sidor som säljer/erbjuder dessa skruvar: De har inte dessa, korrekta oförsänkta tremoloklo skruvar ens som beställnings alternativ.(?!)

Med detta sagt: Finns det givetvis en orsak till varför montering med försänkta fjäderklo skruvar dominerar på marknaden. Orsaken till detta har (tyvärr) sin grund i en så enkel sak som felmontering. De flesta älskar ju sina, fina, batteridrivna elektriska borrmaskiner. Detta gör man givetvis även på fabrikerna.
Att använda en sådant borrverktyg för att borra hålen för en fjäderklo; ger en onaturlig och felaktig vinkel för skruvarna/funktionen. Vinkeln för skruven blir helt enkelt för brant. Det är nämligen fysiskt omöjligt att 'decka' en elektrisk fullsize borrmaskin tillräckligt plant mot kroppen -för att kunna få ett godtagbart resultat i vinkel. Problemet som blir uppenbart direkt -med denna metod; är att fjäderklons höjd position är onormalt hög -om den ej är skruvad/justerad väldigt djupt in. Detta försöker man kompensera med miss nummer två: Att positionera borrhålen för fjäderklon för lågt ner på cavity väggen.

Att montera en fjäderklo rätt KRÄVER en helt annan metod + helt andra verktyg. Det absolut bästa för detta är en Foredom Flexshaft. I andra hand en Dremel Flexshaft. Skillnaden med dessa typer av borrar; är att man kan decka; dvs vinkla borrvinkeln MYCKET NÄRMARE ytan på kroppen -för att uppnå ett optimalare resultat. Här behöver man inte heller positionera sin fjäderklo i botten av kaviteten -utan ca 2 till 3 mm ovanför den samma.

Funtionsmässigt ger en optimalt monterad fjäderklo en helt annan spelplan; i så väl -funktion -som justeringsmöjligheter.

Att plugga och borra om hål för fjäderklor; är något som jag personligen gör oavbrutet till kunder. Att plugga igen gamla hål gör man väldigt enkelt med vanliga blompinnar och vanligt trälim. Det är alltid lika skrattretande och se de intryckta blom pinnarna sticka upp ur de gamla borrhålen. Här ser man direkt och ärligt hur kass dag snubben hade på fabriksgolvet som borrade hålen den dagen.... -Så förbannat galen verkligheten egentligen är ibland...


/ Jonken

Jonken;
Så självklart att det borde vara mer uppmärksammat!
Tror inte jag läst om detta problem tidigare, eller tänkt på själv, märkligt.

Här är en orginal ritning på 1956 Fender Stratocaster. (Riktigt high tech -på den tiden.)





Lämnar ju lite mer -att önska; om man säger så....
Inte alls underligt att fotfolket nere på fabriksgolvet kör lite 'Hej-å-hå' + 'Use the force'....


/ Jonken

Nja här blandar du nog äpplen och päron.

Ser mer ut som patentansökningar och dessa använder man inte som 'monteringsanvisning' i fabriken.
Tror inte det var så mycket 'hej och hå' som folk tror, man använde jiggar och mallar till de allra flesta momenten.

Möjligen precis i början av tillverkningen första halvan av 50-talet att man experimenterade lite mer men sen blev det
mer ordning på det.

Sen vad gäller antal fjädrar så är det 5 terminaler på fjäderklon och 5 hål i stallblocket så kan man förutsätta att det var tänkt att
montera 5 fjädrar parallellt.

Folk har sen experimenterat med detta såklart, och man får tänka in att på 50-talet var det grova strängar, 0.12 och spunnen G-sträng, inte vanligt med nedstämt heller så var högre strängtryck än vad många har idag.

Nej; du missar hela poängen här. -Igen...
Men om det är så du väljer att se på detta; är detta givetvis hur OK som helst...


/ Jonken

Jag har alltid kört med tre fjädrar utom på de som han Raw Vintage-fjädrar där man kör alla fem.

Men är det att föredra att köra med tre fjädrar när man strängar med 10-46, eller ska man langa på med fem och släppa på spänningen tills stallet ligger parallellt med kroppen?

http://www.rawvintage.com/japan/item_springs.php

Personligen anser jag att det Raw Vintage skriver om effekten av sina fjädrar; bara är totalt BS. Den enda gången fjädrar kan manipulera klangen i ett stränginstrument: Är ifall stallplattan trycks/deckas hårdare mot lack ytan på kroppen. Genom ökat tryck. Onaturligt hårt tryck. Resultatet av detta lär bli GYM-svaj; om det överhuvudtaget ens finns en någelunda svajfunktion kvar där....?
Ju styvare -eller mer ut täjnta fjädrar är: Ju mer gillar dessa fjädrar att leka sträng; och skapa oljud i tremolokammaren. Tro mig; mina vänner: Den här japanska RW sales rappet om 'tonen ur fjädrarna'; hör verkligen hemma på muggen.

Jag tenderar jag att välja fjädrar till mina mina egna tremolos -baserat mer på vad dessa instrument tänka att göra. På instrument -med flytande svaj föredrar jag känslan av mjukhet och exakthet -före en hårt deckad muskel spak. Alla dagar i veckan.
Just det här med att decka ett Strata svaj mot kroppen; är ju ett nödvändigt ont för många. Flytande håller de flestas 6-punkts vintage Strator helt enkelt inte stämningen. Därför ger ju de flesta till slut upp; och antingen deckar -eller blockar skiten.

En smart tech sa en gång om just detta ämne: -Hade vi inte direkt från början bara kunnat konstatera det här: -Välj rätt springs + spring-tension genom att matcha mot/sträng -draget -på andra sidan; och njutit av maten och dessa goda import öl istället...?
Vad detta egentligen innebär: Varför krångla till det?

-Kör du med tunnare strängar; kör med lättare -fjädrar.
-Kör du med fetare strängar; kör med styvare -fjädrar.


Fler eller färre fjädrar då? Ju mindre utdragen en fjäder är = Desto stabilare nolläge ger fjädern. Så här:

Fler fjädrar = -Stabilare nolläge.
Färre fjädrar = Oroligare nolläge.

Prioriterar man kontroll -eller 'flutter' spak ljud; vill man ha ett mjukt nolläge. Föredrar man exempelvis benda upp B/H-strängen -och samtidigt fretta höga E-strängen; vill man ha ett stabilare nolläge. (Dessa två alternativ 'rånar' av varandra så att säga... Dvs: 'Mer av det där', innebär samtidigt lika mycket 'mindre av det där'.)


/ Jonken

Har en känsla av att fjäderkonstanten var lägre förr hos fjädrarna; på 70-talet gick det lekande lätt att svaja med 5 fjädrar men sedan har det blivit svårt. Så de senaste 40 åren har jag inte använt svajen på mina strator.

Jag vill ha 5 fjädrar eftersom ljudet påverkas av dem; med viss mikrofoni hos pickupsen bidrar fjädrarna till den speciella strataklang som inte kan fås hos en hard tail. Nästan litet ”intern reverb” över det hela. Med färre fjädrar blir det annorlunda = sämre i mina öron.

Ligger absolut något i detta, fjädrarna påverkar ljudet, är ju bara att knäppa på dem inkopplad i en förstärkare för att konstatera faktum.
Dessutom är fjädrarna mer eller mindre magnetiska beroende på fabrikat och antal, borde också kunna påverka mikrofonerna.
Alla små parametrar bidar till ett totalresultat så man kan nog säga att vill man komma så nära som möjligt hur det lät från början när strattan kom, använd 5 fjädrar, flytande stall och ha bakplattan monterad.
Jag själv kör alltid utan plattan monterad av just denna anledning, jag vill kunna dämpa fjädrarnas påverkan på ljudet genom att trycka gitarren mot kroppen.

Jag minns inte vad som fick mig intresserad av att testa Raw Vintage-fjädrarna. Men jag köpte först till ett Gotoh 510 (6-skruvs) och blev nöjd. Det stod på förpackningen att man ska montera alla fem så det gjorde jag. Känslan med RW-fjädrarna blev mer som ett smidigt Bigsby vilket passade mig och jag gillade hur gitarren lät efter bytet.

Jag föredrar att inte blocka starta-svaj, samtidigt som förstås stämningsstabiliteten är viktig. Jag justerar normalt stallen så att de liggter parallellt med kroppen. Då blir det en liten glipa emellan stall och kropp och det går att svaja upp lite lite grann vilket jag gillar. Gitarren hade Highwood-sadlar monterade och var i övrigt stabil mekanisk.

Precis som andra i tråden så tycker jag mig ana en fjäderreverblikannde karaktär i strator som är justerade som ovan. Det gillar jag och det vill jag inte vara utan. Jag kan också leva med att kompensera när jag gör ”double stops”, vad det nu heter på svenska (Man slår an två strängar och bänder den ena).

Det var inte tanken att diskutera RW-fjädrar i den här tråden, utan jag nämnde dem som en del av vad jag har för erfarenheter när det gäller antalet fjädrar. Jag har dem i två strator med sex-skruvsstall i stål. I mina två-punktstall (Floyd och PRS) har jag tre originalfjädrar.

Det jag var nyfiken på var om tre fjädrar är standard och anses som ”rätt” när det gäller vanliga fjädrar och sexskruvsstall när man kör med 10-46-strängar, eller om någon annan variant var värd att testa. Jag håller på att pilla med en bra Greco-strata från 1980 som har legat orörd i sitt case i Japan större delen av tiden som gått sedan den tillverkades. Den är en kopia på en 58:a och är helt original. Den hade fyra fjädrar monterade när jag öppnade den (tre raka och en vinklad) och den femte låg i originalcaset, så jag kan prova alla varianter med fem identiska fjädrar. Instinktivt tog jag bort en fjäder och flyttade en när jag gjorde den första välbehövliga justeringen, men så såg jag den här tråden och började fundera på vad vet man har för erfarenheter ut i världen av antalet fjädrar. Ska man monter tre, fyra eller fem? Ska klon justeras rakt eller ska fjädern som ligger i linje med E6/A5 var hårdare spänd så att klon vinklas? Hur hittar man i så fall rätt vinkel eller kraftfördelning emellan fjädrarna? Det är ju alltid kul att ha sina instrument optimerade och jag provar gärna de andra har redan tidigare provat med framgång. Så jag kanske måste stoppa i alla fem och testa och om det låter bättre. Om fem pajar funktionen när man kör med 10-46, så kanske jag får köpa mjukare fjädrar och prova prova. Fjädrar är ju inte så kostsamt.

Har för mig att jag postat denna länk tidigare men jag slänger in den igen.
Denna setup funkar över förväntan faktiskt, den är dock lite trixig att få till.
Ska det bli bra tar det betydligt längre än de 20-30 minuter han hävdar.
Går man från ett deckat stall blir det mycket justerande, stränghöjd, intonation, fjäderspänning... å så om igen, å så om igen..
Inget jag rekommenderar att göra i logen i väntan på giget..
https://www.youtube.com/watch?v=Iy-F7iSIopA

Tack, intressant om den metoden får svajet att fungera optimalt. Det måste jag testa, även om jag inte kommer att Jeff Beck-svaja.

Jag kommer att testa med 5 original-fjädrar för att höra hur det låter jämfört mot tre och för att känna hur svajet känns. (Fjädrarna är från 1980 och stallet är i stål). För mig är "strata-reverbet" en del av karaktären.

Då har jag testat med 5 fjädrar och de 9-42-strängar som satt den tidigare ägaren satte på strax innan försäljningen. (Det ska på 10-46 så småningom, men det här får sitta på medan jag håller på och labbar.)

Jag tycker att gitarren låter lite mer och livligare med fem fjädrar i stället för tre, men även om jag släpper på fjäderklon så att stallet ligger som tidigare med ett litet glapp mot kroppen, så känns inte svajet alls som tidigare och det funkar inte alls med fem originalfjädrar för min spelstil.

Så om jag ska köra med fem fjädrar så får det bli mjukare fjädrar, som jag har på mina andra två traditionella strator.

Nästa steg blir att prova tre fjädrar justerade för jämnt drag, enligt länken ovan.

Jag ser nu att jag vinklat klon fel i all hast igår. Jag rättar till och provar igen.

Kul och intressant -och läsa hur olika folk upplever detta.

Men samtidigt: Ibland blir det ju en aning helknäppt hur man ignorerar fakta:

Det här handlar om strängdrag -mot fjäderdrag i ett flytande stratasvaj. Meao: ENDAST stallplattans kontakt mot kroppens yta; och dess kontakt mot stolparna. -That's IT. -PUNKT. Detta OAVSETT vad folk påstår sig själva att uppleva och höra.

Så varför? Vad är orsaken till att folk upplever det här så olika...?
Själv vet jag givetvis svaret. Men jag har väntat på att någon aktiv debattör i denna tråd skulle kläcka nöten. Men hittills inte; då man endast mäktat att nå fram till... -Vänta vad det nu...? -Just det: Den positiva egenskapen i 'reverbeffekten' baktill från fjädrarna....?
Målen här blir ju helt bakvända: Typ att att man önskar att förstärka oljud i sitt instrument -istället för att försöka minska/eliminera dessa.
Det vanliga/normala förfarandet brukar väl vara att förstärka klangen på strängsidan -och försöka dämpa klangen på fjädersidan.

Rekommenderar flera här att nollställa -och börja HELT om. Tänk så här istället: OM det finns en positiv tonal/klang -effekt i olika fjäder metaller. Kan det även finnas någon sådan metall effekt i olika Stratocaster Tremolo av 6-punkts vintage typ?
Försöker nu med två exempel att förklara detta så enkelt som möjligt:

- Vad händer om man byter på ett set nya strängar? Svar: Man förstärker den spelbara klangen i instrumentet.
- Vad händer om man byter på ett set värstingsfjädrar baktill i tremolot? Svar: Man förstärker oljud klangen i instrumentet.

Och: Helt ärligt: Vem f*n vill ha mer oljud i sitt instrument? Svar: Ingen.

-Quirrk!


/ Jonken

Vad är poängen? Jag missar också den tror jag.

Då har jag vinklat åt "rätt" håll så att E6-sidan får hårdare fjäderdrag än E1-sidan.

Gitarren låter väldigt bra, men svajet känns svårjobbat vilket inte är så konstigt om fjädrarna är dimensionerade på 50-talet för betydligt tjockare strängar än vad som sitter på den här. Men jäklar vad gitarren börjar bli bra efter lite justerade här och var.

Nästa sak är blir att testa JTM's tips, även om inte Jeff Becks svaj-spel är något som jag använder mig av i den musik jag spelar. Men att få jämn fjäderbelastning låter som en bra idé.

Sedan får jag fundera på om jag ska prova mjukar fjädrar, eller låta gitarren vara helt original som den är nu. Till och med tre-läges switchen är kvar, men det funkar ganska bra att peta i mellanlägena, även om man inte ska förlita sig på det live...

Denna typ av stall, och många andra inställningar på gitarrer fungerar bäst om man utgår från användarens spelstil, strängtjocklek, ljudideal mm.
Därav torde det fungera bättre, om man har möjlighet, att som Carl M gör testa olika konfigurationer och komma fram till vad som fungerar bäst än att slaviskt följa dina obestridliga fakta.

Ja jag vet att jag troligen inte 'knäckt nöten' så det behöver du inte skriva. Inget del att ge detaljerade råd men svårt att se dessa som 'sanningar' då flera olika
gitarrister upplever olika med sina instrument, vilket är helt normalt och varför det faktiskt finns möjlighet att justera en massa parametrar i svajet.

Det är ju en medveten design av skaparen, att det ska gå att anpassa individuellt.

Trådstartaren frågade om hur andra här sätter fjädrarna i sina strator och vi var några som svarade och jag tycker att det blev en intressant tråd att höra hur andra gör och vad man drar för slutsatser och vad man har för erfarenheter av de olika varianter. För mig var det extra intressant eftersom jag precis köpt en gammal Greco-strata som är helt original och tillbringat större delen av sitt liv i ett case i Japan och som därför behövde en del justering, inklusive av det hårt spända svajstallet.

Jag skulle förstås aldrig nämnt att jag hade Raw Vintage-fjädrar i två gitarrer, om jag vetat att de var kontroversiella och illa omtyckta. Jag är nog gammal för att ha vett att inte ta upp förgiftade ämnen i internetforum. Sorry.

Jag trodde nog att de flesta här var överens om att allt i en gitarr som är tillverkat av trä eller metall är med och vibrerar och därför kan påverka hur en gitarr låter och svarar. Om delarna närmast strängarna i stallet påverkar hur gitarren vibrerar, varför skulle då inte resten av vibrationsöverföringskedjan till kroppen, d v s fjädrar, klo och klo-skruvar kunna påverka. Är det verkligen rimligt att tro att stallsadlar/stallplatta/stallinfästning/stallblock har betydelse för hur gitarren låter och svarar, men inte resten av systemet? Det kanske är så. Men mitt labbande med gitarrer i kombination med det lilla jag vet om mekanik och vågrörelselära får mig att dra andra slutsatser. Men jag förstås ha fullständigt fel.

Jag tycker att det är intressant med tankarna att balansera upp kraften emellan strängarna och fjädrarna och kan tycka att det är lite märkligt att ingen tillverkare har tagit fram matchade set med fjädrar där diskantsidans fjädrar drar mindre och bassidan drar hårdare, så att man kan hålla klon rakare och ändå få rätt balans. Det borde vara en fördel om kraften drar vinkelrätt i strängarnas riktning och inte snett som det blir när man vinklar klon. Alternativt kunde man ta fram en klo med kompenserade klor. Men nu finns ju inte det och då får vi försöka hitta de kompromisser som passar oss.

Nu har jag förresten spelat lite mer på gitarren i två olika förstärkare på replokalsvolym och jag gillar verkligen hur den låter och svarar med fem fjädrar, så jag behåller den nog som den är ett tag innan jag provar något mer än ett strängbyte. Jag får helt enkelt vänja mig vid hur svajet känns. Det ska nog gå bra.

Traditionella strator är ett mysterium, men då och då klarnar det lite och man kommer vidare. Det är kul.

Visst påverkar allt 'vibrationsöverföringskedjan'. Men tror att många av dessa mer udda förbättringar i fjädrar, klo och klo-skruvar: Mer påverkar den andra delen: Pad/dämp -delen i klangbilden. Dvs: När fjäder, klo, klo-skruvar är av bättre metall: Ger dessa en mindre dämp effekt i träet; som därmed hindras mindre att kunna klinga ut bättre/mer.

Men detta har givetvis en baksida. Ju mer man optimerar/förbättrar metall kvalitén -där fjädrarna sitter fast = Ju mer vill fjädrarna vara med och leka strängar. Att dessutom byta till fjädrar av bättre metall; är klangmässigt likvärdigt med att byta från standard nickel strängar till rena stålsträngar: Fast på baksidan. Ljudet från fjädrarna (Reverb effekten) kommer att förstärkas enormt mycket. Även om man mutar fjädrarna med ex skumgummi, krympslang, tejp, etc, etc: Trots att den extra irriterande sustain vibbrationen dämpas ganska effektivt ut av denna fjäder "mute" -ger dessa 'bättre fjädrar' ÄNDÅ ifrån sig en förvånansvärt hög vibration på anslaget (delay thump) (reverbeffekten).

Jag är definitivt inte emot användandet av -bättre, -färre -eller -fler fjädrar. Tvärtom: Jag välkomnar det. Men när man väljer denna väg; slutar det många gånger i 'moment 22': Man förstärker oljuden mer; än de viktigare sakerna man egentligen är ute efter att uppnå.

Slut Not:
Jag har bytt en hel del stall på äldre Greco Strator (SE380, SE500, SE600, SE800).


/ Jonken

Jag kör med tre fjädrar, rakt placerade. Har testat runt med fyra eller fem, men tycker ändå att tre är bästa kompromissen. Jag använder darrspaken rätt frekvent och tycker att det blir för stelt om man har fler fjädrar än tre. Allt här i livet har ju sina för och nackdelar.

Vad folk påstår sig uppleva och höra ÄR vad de upplever och hör.
Hävdar man något annat är man ute på hal is eftersom upplevande är subjektivt.

Diskussionerna om top wrap når ibland liknande höjder.

Stämmer! Dessutom har vi de öron vi har. Ingen kan låna någon annans öron. Kunde man det skulle man förmodligen uppleva dramatiska skillnader i vad man hör.

Nja. Snarare att vissa personer är mer dramatiska i sitt sätt beskriva saker

Så är det såklart också, men det talar ju inte emot att det är rimligt att var och en hör samma ljud på helt olika sätt.

Ja och därav torde man få bäst resultat av att testa själv och hitta det som passar ens egna öron bäst.
Nu är det ju väldigt få gitarrister som är på de här nivån, 99.9 % av alla är not utlämnade till den setup man får från fabriken och har ingen vilja
att ändra på det.