Vet så ute och uttjatat men har länge undrat hur alla boutique/custom-gitarrer får krackeleringen i vertikala riktning som sig bör och inte hamnar horisontellt så som alla hemmasnickare (miss)lyckas med? Hur går det till?

De drar linjerna med en skalpell; och gnuggar in vanligt sot i linjerna. På detta sätt blir själva krackelering processen -ungefär likvärdigt; som att måla en tavla. Meao: Man kan själv helt välja sitt egna krackelerings mönster (-design, -riktning, -omfattning).

Hm, näää kan inte tänka mig att customshop, murphy lab guror är skårade med skapell. Också sett skapell på YT men då är det inga gitarrbyggarproffs och det ser inte så bra ut.
Han grymma gitarrbyggar-ryssen på YT som lackar om LPs och fryser dom över natten, det blir alltid kracks åt rätt håll?

Just (Tom) Murphy Lab är faktiskt både med skallpell/rakblad och frysning. Dock alla duplika/signatur instrument; där checkingen kopieras från ett orginal instrument: ÄR gjorda med rakblad. Berättar bara som det är.

Men vill du köra krackelering genom frysning; rekommenderar jag denna typ av lack:https://nitorlack.com/en/barniz/top-coats/nitrocellulose-topcoats/nitorlack-relic-gloss/

Men också viktigt att nämna i samband med det här: Ytan måste lack bearbetas MYCKET för att bli så där. Dvs: det är inte bara lack som fryses och sedan uppvärms snabbt; som gör att det ser ut så där. Här måste man även fråga sig: -Varför har inte lacken krackelerat likadant inne i mick kamrarna -som på övriga kropps ytan; om krackeleringarna är gjorda med kyla och värme?

Jag gissar på att du menar 8 Bomb Custom Workshop här. Yes: Han fryser och värmer. Men lura dig inte; och tro att han inte bättrar på sina cryo -ränder lite med....

Ok, tror dig men vad gör att vissa gitarrer krckerlerar (naturligt då) lodrätt eller vågrätt, slumpen? Känns som alla gamla guror har lodrätt checking men kanske inte är så.

Btw jag har inte tänkte krackelera något mest undrat.

En naturlig krackelering (i tid) sker i princip alltid i samma riktning som träets ådringar. Däremot en större komprimerings krackelering (krympande trämassa) -eller en snabb tryck krackelering (hög höjd) -eller en värme krackelering (solljus); ger mer slumpmässigt krackeleringsmönster. (Mer 'slumpen' här; som du nämner.)

I viss mån kan man påverka frys/värme krackelering genom att utsätta Ex en lös Strata kropp för spänningar -genom att böja på träet. Denna metod är dock mest användbar på Stratakroppar som har en färdigt fräst tremolo kammare på baksidan. Förfarandet är att sätta en träkloss mot ytan av T-kammaren; och använda en special jigg + tvingar. De två andra kontaktpunkterna är kontakt ytan i halsfickan + den rundade ovankanten vid bakre axelbandsknoppen. Kort: Man böjer ner hals fickan + bakre delen -samtidigt som man trycker upp i trem kammaren. När man tar ur kroppen ur frysen; släpper man helt spänningen -och bearbetar ytan med värme. Eller tvärt om: värmer biten i jiggen; och bearbetar med extrem kyla. Krackeleringarna i lacken kan i dessa fall ske i motsatt riktning mot träets naturliga ådringar.

Åh, f@n? Det borde betyda att längsgående sprickor är vanligast på naturliga sprickor iom att ådringen nästan alltid ligger längs med kroppens längdriktning. Där ser man!

Precis. Och i 9 fall av 10: Går sprickorna rakt i motsatt ådringsriktning: Så är de manuellt efter skurna.

Jag har en annan erfarenhet, baserat på det ca dussintalet vintagegitarrer jag ägt med orginallack.
I princip alla har vertikal checking, vissa har även haft båda riktningarna, men aldigt ens sett någon i verkligheten som haft bara längsgående cracks.

Denna tex har 110% aldrig meckats med och är orginallack från 1960/61



Denna också:

https://images.auctionet.com/uploads/item_4275330_0bcc482b65.jpg?_gl=1*irji9l*_gcl_au*OTE0NjkxNDE4LjE3NDgxNjY4Njc.

Jag har samma erfarenhet, krackeleringar blir på tvären. Detta från en gitarr jag själv byggde och var med och lackade med nitro. Min kusin blåste på lacken, han grejade mycket med bilar på den tiden.

Tror det var 1980 som lackandet gjordes. Det som syns tydligt är att det är inga krackeleringar där lacken är tunnare, utåt kanterna där jag dels slitit på lacken, dels slipat något mer än i mitten, vad jag minns och kan se. Det är nog naturligt att det blir mer i mitten än på kanterna om man inte gör särskilda åtgärder, blåser extra där m.m.



Ljusskillnaden på snedden i nederkant är något som kom med i kameran, kan vara ngt ljus etc, finns inte annars.

Funderat igen på detta... Eftersom det i princip nästan alltid blir åt samma håll 'naturligt' så kan det ju bara ha att göra med
träbitens beskaffenhet då lackappliceringen säkert sker på olika sätt.

Det krackar MOT träets ådring naturligt, trots att man skulle kunna tycka det låter mer logiskt om det var tvärtom.
Kanske porerna krymper/expanderar längsgående med kyla och då spricker det ju såklart åt andra hållet.

Det innebär i så fall att man som i tex Murphys fall endast behöver efterlikna den naturliga processen men snabbare.
Kombination där man 'hjälper' sprickorna i förväg att hamna rätt med skalpell är jag tveksam till i större skala,
det skulle ta vansinnigt lång tid i anspråk
men kan såklart finnas andra knep, jag kollar själv inte så mycket på YT då jag tycker det mesta är tramsigt.

Sen måste det såklart vara en nitro av klassiskt recept utan mjukgörare mm.

Finns såklart avvikande exemplar, man kan säkert googla fram ett antal konstiga varianter om man vill.

Konstkrackelering görs nog enklast och bäst genom att utsätta cellulosalacken för drastiska temperaturvariationer, det typiska är att omväxlande värma med hårfön/liknande resp. kyla ner med kylspray eller stavar/slabs av torris.
Det handlar om att få fram temperaturskillnader mellan kroppens trä och cellulosalacken. Det tunna lackskiktet ändrar sin temperatur snabbare än träet varvid lacksprickorna uppstår.

Sprickorna uppstår gärna vinkelrätt mot området med dessa temperaturskiftningar. Kan man reglera hur dessa områden/zoner ser ut är man hemma.

Det är alltså lättare att styra processen om man kyler avgränsade/zoner än om man lägger kroppen i en frys och sedan värmer med fön.
Jag har provat att lägga en one piece askkropp i en -72° frys på jobbet för att efter något dygn hastigt hetta upp med fön. Det var trevligt att höra krackeleringen utvecklas men jag kunde inte styra sprickriktningen. Det blev iofs rätt ändå.
Med torris ”slabs” (från jobbet) på kroppen, placerade med några cm emellan, var det lättare att styra.
Själva fönandet kan ju också göras på en begränsad yta och man lägger då något i vägen för värmestrålen för att begränsa dess utbredning.

Om man är aggressiv med förfarandet uppstår gärna spindelvävsliknande sprickor kors och tvärs vilket inte ser så trovärdigt ut. Bättre då att ta det pö om pö och göra om efter något dygn om man inte tyckte att det räckte.

Men det låter roligare med en krackeleringsjigg!

Måhända! Särskild på en Les Paul.

Jag besökte MurphyLab förra året och pratade med Tom. De använder inte skalpell längre.
Exakt hur de fryscrackar var han dock inte så pigg på att prata om.

Novo kör också enbart frysning.

Ok, så det är lite olika bud här.

Menar Du hur dom gör för att styra riktningen på konstgjord
Krackelering?
Tycker Sheriffen beskrev det ganska bra.

En kan "enkelt" beskriva det såhär..när trä torkar sker det mest i bredd och det går "relativt" snabbt! i längdriktning tar det betydligt längre tid...artificiella kracks hjälps med att "rispa" lacken ja...görs inte det så kan de bli "all over the place" när "träbiten" åker in och ut värme / kyla tenderar den att kracka längs med träfibrerna också..med "rispandet" kan en styra krackeleringen bättre.

Ja som hemmasnickrare....
Jag toökade frågan var hur tex Murphy lab gör när de
Gör många gitarer och lyckas att inte få det all over the place.
Dom medger själva frysning men nekar till rakblad.
Det låter rimligt då det skulle vara extremt tidsödande...