Som jag har mumlat om från och till under de senaste åren har jag planer på att bygga en version två av en gitarr jag byggde för snart 45 år sedan, och som fortfarande är min huvudgitarr.

Varför jag vill göra en 2.0 är främst att jag vill ha svaj, och att 1.0 är ganska halstung. Och så är det kul...

Det börjar bli dags att handla på sig delarna, och då är detta med mikarna nog det knepigaste

Mikarna i den befintliga gitarren är Gibson Shawbuckers, (PAF-aktiga) som jag tycker låter riktigt bra. De är kanske lite välanpassade, kanske lite mer "sparkle" skulle inte skada. Samtidigt, svajet borde innebära ett mer metalliskt ljud så av den orsaken kanske det är bra med Shawbuckerns lite mer jämna frekvensåtergivning.

Att veta i övrigt är att kropp och hals kommer att bli valnöt, med ebenholzgreppbräda. Valnöt är lite rundare ljudmässigt än lönn, men klarare än mahogny.

En sak som jag inte var medveten om tidigare är att det faktiskt är olika strängavstånd mellan hals och stallmik. 49,2 mm på halsen, och 52mm på stallmiken. Detta gäller en del Gibsonmikar, Dirty Fingers bl.a och 49x mikarna. Shawbuckermodellen kom samtidigt med Dirty Fingers, så det kan vara att man av någon orsak valde den spacingen. Det passar mig väldigt bra, eftersom det är ett stratta hardtailstall på version ett, och med lite filande för att få ihop strängskåror i stallet passar strängarna perfekt över polerna på stallmiken.52,5 mm spacing är det idag på stallet. Det tänkta Vega Trem stallet har 53 mm.

Dock, detta misstänker jag begränsar urvalet?

Att köpa gamla Shawbuckers tror jag inte är aktuellt, de kostar tydligen ganska mycket idag om man får tag i några. Fender har ju också en Shawbucker, konstruerad av samma person, Tim Shaw. Den ska vara snarlik Gibsons modell. Går att köpa rakt över disk. Den är gjord för stalläge, så spacing är förmodligen utifrån Amerikanska Fender, 56mm (?).
Det behövs dessutom en halsmik, och där kommer inte Fenders variant att funka vad jag förmodar.

Det ska låta PAFigt, men det finns inga som helst tankar att det ska vara vintagekorrekt med exakt likadan anslutningskabel eller bobbiner som varit med om tre världskrig...

Och, "benen" för höjdjustering är väldigt bra om det går att få dem "platta", dvs att miken inte behöver fräsas ut extra djupt för höjdjusteringen. Gäller främst halsmiken.
Så är det på version ett, och jag tror att det kan ge en ännu stadigare halsinfästning. När jag byggde den gitarren bände jag sonika ut benen på mina nya Gibsonmikar, kapade av dem och lödde fast gänggången så att det passade med sargen.

Någon som har tips? Mottages med tacksamhet!

Du kanske skulle be Lundgren linda några år dig?

Tack för tipset, jag har tidigare ögnat igenom hans sajt och kom fram till att han t.ex inte gjorde några aningens bredare sexsträngade mikar. Efter ditt tips tog jag en runda till, och tittade och läste mer noggrant.

Han har en modell på Heaven 57 som har 50 mm strängseparation, med korta ben för höjdinställning. En sådan mik skulle funka rakt av som halsmik. Sedan har han någon av de andra humbuckermodellerna som görs i 52 mm spacing, dvs det som behövs för stallmiken. Så delarna verkar han ha för de variationer som jag skulle behöva utan att göra några specialdelar, bara mixen av delarna som är lite special.

Efter att ha lyssnat på de olika humbuckermodellerna som ligger åt PAF-hållet tycker jag att 57 verkar mest stämma med mina preferenser. Mest lik Shawbuckern... Tror jag. Svårt att höra exakt på Youtubeklipp etc.

Får ta och kontakta honom.

Tyvärr är det knöligt att kommentera som alla vet i forumet för närvarande, jag förstår varför det inte kommer någon större mängd kommentarer. Annars är ju detta ett ämne som det ofta kan bli lite diskussioner om. Vi får hoppas att sajtproblemet snart kan vara löst....

En till aspekt i val av mickar: Speciellt stallmickar; som ofta förbises:

Monteringsavstånd. Hur långt ifrån stallets strängklackar/sadlar; hamnar egentligen micken?
Strängklangen som micken faktiskt plockar upp har en stor inverkan över hur en mick låter. Generellt är det ungefär så här:

-Ju närmare stallets klackar micken hamnar = Desto tightare och exaktare blir soundet.
-Ju längre ifrån stallets klackar ifrån micken hamnar = Ju varmare, mulligare + 'headroomigare' blir soundet.

Om man inte bygger ifrån scratch: Har man själv möjligheten att välja var man fräser sina mickkammare i kroppen. Skall man bara skifta en mick i en elgitarr; innebär att man måste välja mick som funkar med hålet man har.

Metall och kvalitet i stall hardware spelar även väldigt stor roll för strängklangen. Ju bättre hardwaren är = Ju snabbare, exaktare, direktare blir den akustiska klangen här. Och om jag nu läst rätt här; kommer det befintliga stallet i fråga vara ett Vega Trem. Detta är ett av de absolut bästa Strata stallen på marknaden. Detta både när det gäller klangbild samt funktion. Hela stallet är konstruerat i bästa hård stål. Soundet det ger är extremt reaktivt, snabbt, distinkt.

När man väljer bättre hardware; medför detta en kvalitativare klang bild/spektra -som innebär: Att vilken mick som helst kommer att låta bättre -oavsett om man väljer oavsett avstånd från stallet. Detta ökar även omfånget från stallet -där mickar låter bra och inte grumlar ihop. Den tightare AK-tonbilden innebär även parallellt att halsmickar låter tightare och bättre.

Allt detta kombinerat med gitarrens ihopsättning + träslag etc, etc; ger grundförutsättningarna -för: Strängarna.
Hur man strängar sitt instrument är A och O. Och runt detta finns det många som säger olika saker. Det senaste diskussionen jag hade om detta var bla om hur Sonnemo gitarrer anser om saken. Ungefär: 'Använd så tjocka strängar som du känner att du kan spela på'. Någonting som jag och många andra med mig har en helt annan uppfattning om. Kort tips: Köp ALDRIG vad BÅGON ANNAN säger. OAVSETT vem som säger detta: Lyssna och känn istället efter vad som passar bäst för JUST DIG -inte vad någon annan säger och tycker. Inte ens om Din största idol och gitarrgud kör på en viss strängtyp; innebär automatiskt att detta val är den rätta för dig. Faktum är att det sällan är så. Ni som kan Er Rock'n Roll historia: Det är inte helt utan orsak varför exempelvis Jimmy Page mfl körde banjosträngar som höga E back-in-thö-day.

Min rekommendation:
Välj eller bygg ditt egna instrument med fokus ur den strängtyp du gillar/föredrar/använder. Låter/funkar inte DITT strängval på DITT instrument: Då har du fel instrument. Oavsett hur exklusiv och dyr den än är. Dvs: Lår Er inte luras av att det är tvärt om: Att du känner att du måste tumma på att byta strängar -för detta skall passa instrumentet bättre.

Strängar och mickar:
Att välja rätt mickar handlar i första hand om hur dessa fungerar med dina strängar. Extra basigt, headroomigt och AK-starkt; eller Tight, distikt och exakt. Är det alternativ 1: Leta efter svagare, tightare mickar -eller HB-mickar med Alnico V magneter. Alternativ 2: Leta efter mer klassiskt, normalt lindade mickar -med Alnico II. Alla typer av mickar har sin egna nisch. Det här innebär generellt att det är designade för ett visst användningsområde i styrka och EQ. De flesta mickar erbjuder justerbarheter i höjd -samt polhöjd. Detta medför att dessa mickar kan justeras/tweakas -för att bättre passa just dina föruttsättningar. Dessa justeringar används effektivast så här i HB-mickar:

- Höjdjustering gente mot strängarna:
Har man en svagare AK-ton (tunnare strängar) vill man ha mickarna justerade närmare strängarna. Man man en strakare AK-ton (tjockare strämgar) -vill man ha mickarna justerade lite längre ifrån strängarna.

- Poljustering i humbucker mickar:
Har man en tight och snabb klang; vill man ha de justerbara polerna i micken justerade normalt -eller lite lägre ner. Han man en basigare, headroomigare klang; vill man ha de justerbara polerna i micken justerade högre upp.

- Om lite mer extrema mickjusteringar:
Som jag skrev tidigare; så har alla typer av mickar sin egna nisch. Dvs; de är designade för att fungera i ett visst användningsområde. Dock erbjuder ju de flesta HB-mickar justeringsmöjligheter förbi detta användningsområde. Kort: det är definitivt möjligt att justera Ex PAF mickar närmare strängarna; och på så vis komma närmare metall-djävulen. Höja mickpolerna -så att det chuggar deluxe. Men detta är inte nisch området för en Ex PAF-mick. För att hitta en HB-micks specifika 'nisch -område': Ställ in det renaste soundet du har. Attackera strängarna, vispa, spela, kompa hårt. Micken ska inte överstyra, dista i stärkaren. Att få bort detta fenomén ur HB-mickar med starkare, peakande Alnico V -magneter; kan ibland vara utmanande; men detta går. Bara att mata typ det klassiska 'Smoke on the Water -riffet' med pondus. Lyssna efter när G och D strängen inte peakar/överstyr när dessa slås an dessa samtidigt. De ska ringa separat och rent -utan att 'murra ihop'. Det här i kombination med att soundet fortfarande lever -utan att bli sterilt. När man är nöjd här; har man mickens höjd korrekt -inom 'nisch'. Resten handlar om att justera polerna så att samma sak fungerar på låga E,A och på höga B,E. Blir det för sterilt -innan G och D strängarna har sluttat att överstyra, peaka eller blurra: Då måste man justera i polerna: Höja dessa -samtidigt som man sänker micken ifrån strängarna.


- Ungefär så där...

Tack Jonken för en gedigen genomgång!
Just det där med polerna tror jag många missar, det går att få till ganska stora skillnader genom att göra spolarna obalanserade, vilket det i praktiken blir, dvs mer singlecoil, även gamla PAF har ofta det.

Jag har 48 mm från strängarnas genomsnittliga anliggning i stallet till mitten av stallmiken, höjdjusteringsskruven. Det är nog liiite längre än vad de flesta gitarrer har, i alla fall de jag har här hemma. Vet att jag rotade runt länge en gång i tiden efter ett mått, vet inte om jag gick in i en musikaffär till slut och mätte på en Pålle. Detta var ju långt före Internet... Diverse Guitar Player tidningar och The Guitar Book av Tom Wheeler var mina inspirationskällor. Vi pratar -79/80 ungefär.
Tanken var som du säger att få lite mer fyllig ton.

Som du också säger är Vega Trem gjort av riktigt bra stål, med mässingsklackar. I min gamla gitarr, ver. 1.0, är det ett tungt Strata hardtailstall i mässing från DiMarzio, och med en stor mässingsklump infräst i undersidan av gitarren för strängarna att gå igenom. dvs väldigt distinkt. Jag kan tänka mig att det blir ett bortfall av bastoner jämfört med svaj och denna lösningen, men det gör ju egentligen inget, jag spelar ju inte bas...

Valnöt och ebenholz som bygget ska göras i är ju distinkta träslag. Funderar på hur det går ihop med det du skriver om val av mikar. Spontant tänker jag att mikar med fylligare ljud borde passa bäst, för att inte få för "torrt" och distinkt ljud? dvs Alnico 4-5? Jag vet inte om jag missförstår ditt råd ovan, men du menar tvärtom? Alnico II till en distinkt gitarr? Edit: Iofs är diskanten mildare med II än V vad jag förstått, och det kan ju ge ett behagligare ljud.

Jag pratade med den gode Lundgren igår, väldigt trevligt samtal. Han kan ju fixa det jag vill ha, bara jag bestämmer mig. Utifrån det jag hör på hans demofiler tänker jag mig Heaven 57, med Alnico 4. Men han har ju även "Smooth operator", med alnico 2. De är ju mjukare i ljudexemplen, men är de för mjuka? Det hörs inget direkt "sprill", från de mikarna, däremot på Heaven 57, vilket jag gillar.

Idag har jag inte fått något avbrott här på forumet, ta i trä...