Problemet med många av japangitarrerna är att de inte är rock'n'roll. Klarlack, tjocka färglager, snickarglädje, avsaknad av plektrumskydd, en massa knappar och rattar, ibland ett försök till vild design som bara blir disharmoni...

Problemet med många av japangitarrerna är att de inte är rock'n'roll.

En annan uppenbar faktor är lågprisprylarna från Kina, Indonesien, Korea osv. analogsyntarna blev kultiga och gick från värdelösa till fantasipriser,

Förutsättningarna för gamla och egentligen bra stränginstrument är betydligt sämre.

Problemet med många av japangitarrerna är att de inte är rock'n'roll. Klarlack, tjocka färglager, snickarglädje, avsaknad av plektrumskydd, en massa knappar och rattar, ibland ett försök till vild design som bara blir disharmoni, tråkiga mickar osv. Hur coolt skulle ett band framstå idag om de spelade på klarlackade, högblanka och mässingsprydda ElMaya, Vantage och Aria? Ett musikinstrument måste nog ha en viss grad av sex-appeal för att bli eftertraktat. Kommer ovanstående instrument någonsin uppfattas som sexiga? Litet grand som gamla Toyota, Nissan och Mazda. Själv tycker jag att gamla Ibanez ofta är litet mer rock'n'roll och dessutom ofta säljs riktigt billigt.

En annan uppenbar faktor är lågprisprylarna från Kina, Indonesien, Korea osv. Bra instrument. Ofta klassisk design, eller ny design av amerikanska företag. De driver också ned priserna på de äkta jänkegitarrerna. Jämför man med t ex hur analogsyntarna blev kultiga och gick från värdelösa till fantasipriser, tack vare att de såldes billigt och köptes av en ung hungrig generation som skapade nya musikstilar, för att de inte hade råd med de nya dyra syntarna. Förutsättningarna för gamla och egentligen bra stränginstrument är betydligt sämre.