Jag har väldigt lite koll på japanska gitarrer som har vintage värde, samlarobjekt.
Grecco, Tokai, Squier JV, Fender m fl har ju hyfsat höga priser, men de priserna motsvarar väl mer bruksvärdet om jag fattat rätt.
Kan bara komma på en japanare som har ett avsevärt högre pris nu än som ny, Yamaha SG2000.
Finns det fler?

Det beror på vilken Greco, Tokai mfl du menar.
En Greco eller Tokai av finare modell kostar idag upp mot 40-45000kr.

JV har samlarvärde. Tex en JV 62-115 kostar ofta mer än en Fullerton.

http://www.guitarshowsouth.se

Jag äger 2 st Yamaha SG 2000 + en st AE 2000 som är en orkgitarr m handskuret lock enligt min mening betydligt mer lik en super 400 - L5 än en 'ES 175. Hopplösa att sälja. Har varit nere under 10000 st på samtliga. Alla är org m orgetui utom AE som har gigbag. Fantastiska gitarrer på alla sätt. I London går en SG 2000 för ca 2000 pund och på Ebay 1000 - 1500 dollar.
Finns ett fåtal Yamahasamlare i Sverige. Sålde min SA 2000 som är en ES 335 modell på mässan i GBG sist till en kille som skulle komplettera sin samling. Han fick den billigt. 2 dygn senare var den ute till försäljning med dubbla priset. Hoppas han fick sålt den.

Guran mvh

Ja det finns fler,å av ganska naturliga skäl blir svaret en fråga om just vem som svarar.

Som bekant har jag ju kikat lite närmare just på matsumoku produktionen,å i den finns i likhet med yamaki,kasuga mfl ngr guldkorn som röner om inte tunga pengar så iaf inte växelstålar längre.
En PE1000U tex e en udda fågel å en sån i fint skick...vette fan,men en gissning e 20+ om man nu hittar nån.
Yamakis börjar folk få upp ögonen för.
Blev nyligen erbjuden en dito Washburn A10(enl uppgift) som 12 strängad för totalt 1200 dollar.
Mkt fint skick i orange.
Problemet,vilket fick mig att backa,var att den var neckthrough å det är inte en A10.

Men..det finns fler,å naturligtvis har vi i dårarnas förlovade hemland flest entusiaster om det som kanske med våre mått mätt ses som lite annorlunda.
Det som sakta börjar ta skruv kan vi säga e egendesignerna från sent 70 tal till de första åren av 80-å då inte specifikt möbelyxorna,även om ngr av dem e med i den svängen.

En vanlig Aria Pro II TS600 i fint skick...sett det begäras över 1000 dollar för dem med mer eller mindre rutinmässigt-som ju e en typisk möbelyxa.

Det som e typiskt för de gitarrer som så smått ekonomiskt börjar komma i rörelse e att de alla e highend varianter,å att japsen puttade in det lilla extra i dem.
Lull lullet kan dock se annorlunda ut vs konventionella västerländska värderingar.
Materialen i dem e dock alltid av mkt tungt snitt,men lull lullet handlar sällan om bindings å liknande.

Ett exempel e den här.





En -81a Aria Pro II LS700.
En sk transition.
Hantverket e inte att ta miste på,å den är i effekt byggd precis som en sen 70 tals gibba pålle.
Fretedge bidnings osv.
Mkt mkt vacker IRL å med en enorm känsla för detaljer.
Formen används av Aria än idag.
(PE.Pro Electric)
Gitarren på bilderna e kanske 5-6 lappar på svensk mark.
Utomlands det dubbla iom skicket.

Om det sen e Fuji,Yamaki,Kasuga,Chuchin,Matsumoku osv blir till grad underordnat.
Highend varianterna tror jag inte man behöver vara raketforskare för att förstå att de "kommer",å som vanligt ligger vi ett antal år efter i den insikten samt utvecklingen i Sverige.
På gott å ont.

jesper@gofastparts.se

Det finns ju ett visst följe för de här gurorna som börjar växa sig större. Jag vet att Jörgen som har Twang i stockholm har samlat på sig såna här "bizarra" japaner i över 10 år och han har en ganska rejäl samling. Fast han har gjort det för att han tycker de är balla och han trodde aldrig det skulle bli något intresse av dem.

Tidiga Ibanez RG är ju på väg upp i pris nu.
Jag satt och fegade ur på en gul 88'a i mint condition för ett par tusenlappar för ett år sedan. Såg sen på Ebay att de säljs för över 10000kr.....

http://www.guitarshowsouth.se

Hej Guran
Där ser man, det finns fler AE-2000 i Sverige. Jag har haft två. Sålde den ena till pafal här på Bojen som är Yamaha samlare/spelare.
Hittade den jag har nu helt nyligen på Blocket. Mycket bra pris och en fantastisk gitarr som är här för att stanna. Spelar mycket på den.

Japp.
Å för att de skall röna nån form av "framgång" ur det perspektivet i den västerländska världen krävs nog antingen att de designmässigt har kopplingar till LP osv alt att de e så bizarra att vi garvar.
Grejen e att oavsett design så tillverkades ALLA som var highend med samma insikt av japsen.Enkelt summerat med 1a klassens råvara.
Ta den rent ut sagt GROTESKT fula ProMartin/Kasuga Scorpion jag precis köpte för skit å inget.
Den ÄR verkligen sinnesvagt ful,men...men skit nu i det,för när man börjar använda den e det bara att ställa bortom tvivel att det är en mycket bra gitarr.
Mao så kan den framkalla ngt leende med sin form,men oavsett...man lirar på den eftersom den låter å spelar som den gör.
Återspeglas naturligtvis i att denna med våra mått mätt enkla yxa faktiskt kostade 120 000 yen 1980.

Sen då designerna med återkoppling till "våra" former-som tex lespaul.



En av orginal PE1000U Ariorna som tillhör en amerikansk broder.
Att det e en vacker gitarr tror jag vi kan ställa bortom allt tvivel,men vad vidare är en mkt ovanlig sådan.
Jag äger ju som bekant två st sk "masterpiece" varianter(vilket alltså då PE1000U är åxå-bara det att mina e PE1500),bara det att U modellen e såpass sällsynt i jmfrl...
Det har mkt tydligt visat sig att skick däremot avgör prisbild tydligare med dessa gitarrer än med de mer etablerade vintage yxorna.
Sk "closet bargains" ngt som idag är ett begrepp å generellt e eftersökt.
Just skicket skapar en relativt stor spännvid ekonomiskt.

jesper@gofastparts.se

Fredrik.
Skall ta mig utrymme att försöka förklara en grej.

Till Sverige togs det hem å såldes halvt om halvt stora mängder tex Matsumoku gitarrer-å för all del även Norge å Danmark.
Många e dem som -"jag hade en Aria på 80 talet å den var inget vidare"-

Det kan i sig vara helt korrekt,men precis som du försökt förmedla med många av pålle kopiorna så gäller samma sak här.
Att tex dra likamed tecken mellan en heritage å en masterpiece e som att jmfr en tidig Fiat med en splitterny mercedes.
Det går bara inte,å det de har gemensamt e att de har 4 hjul å en ratt.
Lite synd på sitt sätt eftersom kanske framför allt den svenska marknaden genom det dömer highend byggena på förhand.
Du om ngn vet ju hur de japanska modellskalorna byggdes,å jag behöver knappast övertyga den redan övertygade om det.

Mkt av detta beror på tex svenska kommunala musik skolor som köpte in mängder av billiga Matsumoku gitarrer när det begav sig,å vid en tid när "made in japan" var ett skällsord.
Vi har surt fått sätta i halsen att tex en bil "made in japan" då rakt inte e ngn surkart idag,å frågan jag iaf ställer mig e hur lång tid det kommer ta innan svenska entusiaster å musiker "hittar" de här highend japsarna inom gitarrvärlden.
Utomlands e det som sagt redan annat ljud i skällan vad avser vissa av modellerna,å om vi inte skall bli fullständigt akterseglade i långa loppet gäller det nog till en del att vi vaknar till.

Ta bara som Westone.
Om man vågar backa ut från gängse normer så kan man inte annat än konstatera att VISSA av dem utan tvivel e bra skit.
Westone å Electra e ju eg bara två namn på samma sak för olika marknader.
Precis som Greco/Ibanez.

Å lika fulla fast ses Westone just i Sverige som ngt man inte tar i med tång,EFTERSOM folk "minsann provat" ngn enkel entry level modell ngn ggn på 80 talet.

Jag tror att det som skall till här e ett tomt sinne å att man vid bedömningen av dem sas ger dem en andra chans.
Ngr av dem ÄR tvivel löst mkt bra gitarrer tillverkade av absolut försklassig råvara,å de enda vi gör en otjänst genom att blunda för det e oss själva för grejen e att vi har en ganska stor mängd av dessa gitarrer inom landets gränser som det är.

Att tex en -84 Westone kostar MINDRE än en beggad Kina tillverkad Epi idag e ju rent sjukt!
Den senare e ju som gitarr sett rena skämtet i material osv i jmfrl.

jesper@gofastparts.se

Jag tror svårigheten ligger just i den ojämna kvalitén och i det faktum att dom under 70-talet snarare kopierade USA tillverkade instrument än skapade egna designmodeller där man långsiktigt kan bygga upp en egen kvalitetsimage...

Man satsade helt enkelt för mycket på 'bliigt skräp' istället för att marknadsföra sig som kvalitetsbyggare, man så en ingång på marknaden i väst med kopiorna men lyckades aldrig ta sig ur det.

Av den anledningen blir det svårt att få gemene man att fatta att 'Made in Japan' vissa gånger skall ses som en kvalitetsstämpel.

Det är inte heller hela sanningen.

Vad som hände då är samma sak som idag.
Svenska grossister och butiker beställde guror av de japanska fabrikerna. De skulle kosta x-kronor för att kunna säljas för x-kronor och ha kvalitet i paritet med inköpspris. De svenska kundernas förhållandevis svaga ekonomi gjorde att det som togs hit inte var det bättre. Även den abnormala importskatten gör sitt till.
I Japan tex så kan man gå in i en butik och köpa en SG-kopia i mahogny med tillhörande hardcase för 1200kr (900 när kronan var starkare). För de pengarna får man en netto-gitarr av plywood i Sverige.

Tokai, Fujigen och de andra skickade bra grejor till USA och har ett rykte som är bra. I många fall så har tex Tokai bättre rykte än både Fender och Gibson när det gäller 70 och 80talet.

Det är också därför det går att sälja en Tokai LS300 för 40000kr i USA men inte i Sverige.





http://www.guitarshowsouth.se

Det är bara bra att folk inte begriper bättre!
Precis som när jag började samla på mig High end Greco och sånt.

Nu står alla där som de konservativa fåntrattar de är och ångrar sig[:)]

Skämt åsido: Sverige är en liten pyttemarknad och totalt ointressant för den som vill hålla på med något som inte är normaliserat och socialt accepterat. Men den bjuder till många fina klipp av udda fåglar[:)]

http://www.guitarshowsouth.se

Förstår vad du menar å jag om ngn har fått ta både en å två gliringar för att jag fastnat för de där "möbelyxorna".
Nu e väl grejen att jag anser att faktum brukar hinna ikapp alla.
Förr eller senare,å som det varit påvisat i ett antal trådar bara här på bojen var definitivt inte allt japsen producerade bra.
Inte tul tal om det,men det jag kan reagera negativt på e just det Mike Leaf e inne på å det e det idiotiska i att de flesta japsgitarrer dras över en kam.
Det e nog inte mkt som kan vara mer fel eller mer orättvist i gitarrvärlden.


Nåja.
Jag ger dig medhåll Fredrik,för till en grad...foock it...mer över till mig,å då mkt riktigt ofta till internationellt sett mkt bra priser.
Nu ligger iofs inte min grej i att sälja dem..[:D],å dessvärre blir de av ngn udda anledning bara fler å fler.(Lustigt va?)
Snart nog kan jag ju tapetsera med dem...[:p]

Grejen e iaf att rent tonalt,spelmässigt å kvalitativt sticker jag rakt av ut hakan hos vissa nu å påstår att dem som ser ner på en DEL av dessa gitarrer(highend) nog borde ta å vakna till å känna kaffelukten...för från ggn till annan sopar de med sena 70 tal å i princip större delen av 80 talet banan med sina amerikanska motsvarigheter i min bok.
Å...NEJ...det är INTE en "hyllning" till det japanska,utan för MIN del en praktisk realitet.
Materialvalen,precisionen,ton samt spelbarhet e från ggn till annan så man tappar hakan rakt av,å då kanske FRAMFÖR ALLT när man tar fram plånboken för att "pay the man".

Bara för att ex vis en Gibba e 30 år gammal e den fan inte bra bara för det.
LIKA LITE som dito japsgitarrer.
Skillnaden dem emellan KAN vara en "nolla" i pris,å just den biten e det jag finner fortfarande tilltalande för egen del.
Både roligt å överkomligt på en gång.

Å...som nämns...tex Yamaha SG 1000 å 2000...
Eller...ta för den delen de Yamaki tillverkade Washburn Eagle samt Falcon..
Osv osv.
Grejen e att jag tror att det från en ekonomisk såväl som praktisk aspekt e en högre inkörströskel till japsarna JUST pga deras från ggn till annan löjeväckande breda program.De tillverkade verkligen allt ifrån rena skräpet till gitarrer som får tom de mest rutinerade gossarna att undra å haja till av ren beundran-samt allt där emellan.
Iom det krävs det nästan att man först spenderar tid tex online en BRA stund för att läsa på.
Som nu tex i Sverige...där e vi lite udda med det att vi gärna delar med oss av insikter å kunskap på olika områden över nätet så ärligt vi kan.
Ngt som inte kan sägas om alla delar av världen,varför just den ekonomiska sitsen i det ibland kan vara...lurig.

Men att nu tex Eagle,SG2000,PE1000/1500 osv e gitarr som bara ur rent ekonomiskt perspektiv e "på gång" å redan som det är nu i ekonomisk rörelse...japp.
Definitivt.
Men.
Om man då tex hittar en Vantage VA900,som högst sannolikt enbart kommer stiga i rent värde med tiden,e det detsamma som att en entry level VS600 kommer att göra det?
Inte en chans säger jag,för till det finns det för många,å till det e kvallen för...medioker,på en VS600a.
Men,med det sagt e det ÅXÅ så att tex en VA900 e en highend lågserieyxa...till skillnad från VS600an...[;)]
Den ekvationen tror jag vem som helst kan se.
Det enda de delar e formen.
Som att jmfr en Rusta stratta med en pålle standard ung.

Å andra sidan...se bara det "motståndet" DU upplevt bara här på bojen i ditt tal om pållarna.
Å det finns fortfarande de som tex inte köper varför en Orville by Gibson skall kosta ngr spänn...

Men...marknaden kommer hantera det där alldeles på egen maskin,å högst sannolikt kommer vi här i Sverige i vanlig ordning hamna på efterkälken.
Dessvärre eftersom det just bland japsens egendesigner faktiskt finns både en å annan highend yxa inom landets gränser.

Att däremot de ibland extremt kvalitativa nu 30 år gamla highend japsbyggena börjar kliva in i finrummet?
Definitivt,å den rörelsen av dem tror jag bara har tagit sin början.
Det är i sina bästa stunder ALLT för bra instrument till ngt annat.

Ser jag tex mina egna Masterpiece som vintage?
(Dvs till åren å eftertraktade)
Absolut,även om det inte e därför JAG har dem.
Å andra sidan...vi e som sagt så långt en ganska begränsad skara som "hajat",men..den skaran växer från dag till dag.

På gitarrforum startade jag en tråd som heter just Matsumoku för ung 1 år sen.
Den avhandlar nu bra fan mkt mer än bara Matsar,men ett e säkert...
Den spränger sannolikt idag vallen för 50 000 träffar å torde iom det vara en av Svenska gitarrforums mest välbesökta trådar.
Intresset finns.
Definitivt.


jesper@gofastparts.se

ML fö.
Jag tror mig veta vad du far efter,å kan till grad både se å köpa det du säger.
Dessvärre e det till DEL en förutfattad mening som inte e sann.

Ta vi tex en Aria PE1500 nytillverkas den som reissue i japan.
Hemma på svensk mark med en prislapp av knappt 30 000.
Å..jag har svårt att se att man kan sälja knapphändiga gitarrer som reissues för de pengarna.
Det ironiska e att de som anser sig insatta menar att reissuen inte på vägar när kan mäta sig mot orginalen från just 70 talets slut å en bit in på 80 talet-när masterpiecen då gick ur produktion.
Det e inte ovanligt att se dem(orginalen) till salu internationellt i mkt slitet skick för runt 10an.
Ger ju en ide iaf.
Därmed inte sagt att det e en gitarr för alla,utan bara att det finns de som uppskattar dem nog för att betala de pengarna.


jesper@gofastparts.se

Jo jag vet det också , men vad jag menar är att den bild som konsumenter och gitarrister fått från mitten 70-tal och framåt är präglad av dessa Lp och Strat kopior som var just lågpris (som Haraldrig är inne på) och därför har det varit hämmande för prisutvecklingen på alla Japs guror , även de dyrare kvalitetsinstrumenten.

Det har blivit en lågprisstämpel som nu i alla fall är på väg att försvinna lite grann.

Kan mycket väl vara för att det var endast dessa som importerades rill Sverige under perioden

Tänk hur svårt det är för gemene man att hålla reda på alla modellnummer och olika fabriker...

Det där med förutfattade meningar är väl det värsta med hela internetgrejjen att visa läser saker på nätet och tror att allt som står på nätet är sant.
Skulle fler människor börja ifrågasätta bara lite grann vad som står så skulle mycket utav all skitsnack och rykten och förutfattade meningar minska rejält.

Edit: Vill bara tillägga att jag tycker det finns en del som verkligen kämpar för att skriva fakta om Japangurorn istället för att skapa myter om de som en del andra gör.
Fakta vinner i längden i min bok, kanske inte ur ekonomiskt syfte men spelmässigt.

Nu är det här inget påhopp på nån utan mer en notering hur jag tycker det funkar. Tyvärr så ser man ofta de såna frågor om vilka årgångar är bästa och vilka man ska undvika. Och då när folk svarar med olika årtal är det lätt att det blir sk. sanningar.

Vi e rörande eniga.

Det som gör det hela lite lurigt e just dels årsmodellerna,efterSOM det kan skifta så förbannat i vad påsen innehåller,men även det med modeller-å den floran e för de flesta japanska tillverkare vid tiden stor.
Ser man vidare tex bara på Matsumoku så ägdes ju de av Singer...vilket väl säger allt,å när de då inte fick bärighet i det med gitarrerna så tillverkades lite allt möjligt under Singers namn innan dörrarna slogs igen i februari 1987.
Allt ifrån prydnads figurer till symaskiner liksom...

Grejen e ju att det japanska utbudet-av det som då e intressant-handlar många ggr om entrepenörskap.
Dvs att märken som Aria,Vantage,Washburn osv uteslutande handlar om entrepenörskap å tillverkades av andra.
Som tex Matsumoku,Fuji Gen,Chuchin,Kasuga,Yamaki osv.
När ekonomin började tryta övergav entrepenörerna skeppet å flyttade tillverkningen till Korea...å Matsumoku lämnades åt sitt öde.

Jag tror DEN medvetenheten inte e så allmänt spridd,å bortse då från bojens medlemmar.
Kulturskillnad.?

Sen finns en annan aspekt av det.
Där det finns pengar att hämta kommer det att finnas mindre nogräknade människor ikring.
Tyvärr,men så e det som bekant.
Bara det sista har jag hänförts just på div e-bay sidor hur gitarrer saluförs som "matsumoku" när de tex e tillverkade 1988.
Hur fan skall den gå till liksom?
Snart nog allt som e löst ,å där den mindre kunniga har svårt att motsäga, anges som Matsumoku å "rare" samt "vintage".
Ligger ett praktexempel i form av en westone bas på blocket just nu.
En -88a....som anges som Mats.
Jaha du.[xx(]

Sen har vi nästa sida av det,å det e att allt som Matsumoku tillverkade e bra grejer.?
(Nu tar jag upp Matsumoku iom att det e lite hemmaplan för mig,men resonemanget gäller det flesta japs menar jag)
Det jag tror att många snubblar på e just att japsens modellflora var så ENORMT mkt bredare än sina västerländska förebilders.

Ta Washburn Wing serien som exempel.
En entry level Raven e ett typexempel på en gitarr som lever en del på sina storasyskons rykte.(Å en gitarr de flesta bojar känner till)
Som jag ser det e en Raven en i allt hygglig gitarr om den e iordning,men inte fan e det ngt man ringer hem om,å inte heller skall den iom det betinga ngr egentliga stålar.
Andra änden av spektrumet däremot...en Eagle,som jag då förutsätter e i fint skick...
Den ÄR verkligen the real deal-om man nu jagar egenskaperna i en sån.
Hantverket i vissa Yamaki tillverkade Eagle e i min mening rena custom shop bitarna.Tonen ur dem som ett resultat detsamma.
Som polarn Mats uttryckte det,det e som den har inbyggd kompressor.
Lite magiskt nästan.
Å...estetiken i dem...
Ta tex de som har bindnings utefter halsen i passbitar av mässing runt ebenholtz brädan...å det hela e passat så rakt att man kan ha det som vattenpass,å i SIN tur ligger samma mässingbindning runt hela kroppen varvat med krökt mahogny.
Vadå plast?[:D]
Vidare med genomtänkta lösningar som absolut inte var det billigaste eller enklaste sättet att bygga gitarrer.
Å..till slut hypen.
Den att världstjärnor faktiskt använt dem på scen.
Bara det faktum att Björn Ulveus gjort tex..å sen må man tycka vad man vill om ABBA...eller Manny Charlton från dåtidens Nazareth osv osv.
Jag menar nog att det de haft emot sig under lång tid e ÅXÅ att de varit "made in japan",som en ggn i tiden närmast var ett skällsord för oss med ngr år på nacken.

Nu e exemplet med Wing serien bara ett i mängden,å så länge vi snackar highend finns det nog både fog å grogrund för det jag påstår menar jag.
Dessa gitarrer kommer,å jag skulle TRO till den grad att även en del av de mer obskyra kommer hänga med på ett snöre där-så länge det e highend-då vi lär oss att sluta att uteslutande betrakta dem med västerländska värderingar å ögon.
Visst,en gitarr handlar ÄVEN om estetik,men kärnan i det torde dock vara vad den e kapabel till,å nånstans får vi som jag ser det vara öppna för att "våra" värderingar av vad som e vackert till en grad e kulturbetingat.
Dvs,det som vi ser som vackert behöver inte vara det en asiat eller indier ser som vackert osv.
Grejen e att det e inte alena vi i västerlandet som styr till 100% längre,å marknadsvärden osv kommer tids nog att påvisa den biten.

I Sverige tror jag det kommer att ta lite längre tid än i andra länder eftersom Fredrik har rätt i att mkt av entry level gitarrerna var det som importerades hit pga vår relativt sett svaga ekonomi.
Men..det FINNS absolut guldkorn inom landets gränser.

Ett sånt exempel jag persoligen e jätteglad för e den Washburn WT24BBR jag hitta.
Köpte den osett på vinst å förlust,å gjorde mig ärligt sagt inga större förväntningar.
Desto roligare då när denna super tele visade sig vara ett riktigt tungt bygge från just japanska Yamaki.
Skulle jag "värdera" den som gitarr sett så menar jag nog att vi i dagsläget snackar mellan 5 å 7 lappar.
Inga förmögenheter,men det ironiska e återigen att de KAN vara mkt dyrare utomlands.
(Både för sina egenskaper,sitt utseende samt att de relativt sett e sällsynta)

Men...ärligt sagt,hela vintage grejen e för mig mindre intressant.
Det jag har glädje av e just den biten med "bang for the buck" å det rent instrumentala samt byggkonsten i det som jag kan uppskatta.
Ta som Shift stallet på BBR;en...en liten japan har uppenbarligen satt sig ner med ett tomt papper å tänkt både efter å klart,för det får ju tex ett Floyd att framstå som rena amatör försöket.
Sannolikt rasade iden med Shift på att det dels e ganska fult(läs-stort i omfång) å dels ALLT för dyrt att tillverka i längden med sina 14 kullager å torsionstavar.




jesper@gofastparts.se

Rifle.
Nu känner du säkert till den biten,men som svar på din fråga för att kanske kunna ledsaga de som inte gör...

Den som jag ser det intressant produktionen från matsumoku(e de jag främst känner till)tar sin början med 1977 års modeller eg.
Det håller i effekt i sig tills dörrarna på matsumoku slår igen,å då med följande förbehåll;

Att det rör sig om just highend gitarrerna.

Typexempel e som Aria MP,LS600/700,TS600/800,B&G,FS,TA80/100 osv.
Washburn Eagle,Falcon,BBR mfl(Yamaki)
Vantage VA900 osv.
Daion Power-alla.(Yamaki)
Westone/Electra av tyngre snitt.MPC e ett exempel.

Å den listan kan göras ganska lång.

Vilka modeller som e highend e "halv lätt" att utröna genom att tex surfa in på biblioteket på Mats.org å kolla i listorna,men generellt sett kan sägas att ju högre modellnummer...desto mer sannolikt att det hela e highend.
I dagsläget finns i princip all info man kan behöva att hitta online,med reservationen att en del av den dessvärre så långt bara finns att se på div japanska sidor.
Där kan iofs goodle translate vara till hjälp.

Sen har vi en sidobit av det,å det e dem highend som aldrig slog igenom.Mkt påkostade gitarrer med mkt instrumentala kvaliteer,men som just har utseendet emot sig pga våra i första hand västerländska värderingar.
Typexempel på det e den ASFULA ProMartin Custom/Kasuga Scorpion jag precis köpte.
De gitarrerna skall som jag ser det vara billiga(som i att du kan handla dem med det du har i fickan),men kan oavsett vara jättekul att handla å prova på eftersom det handlar om såna relativa växelpengar.
Oavsett kommer de igenom det inte vara gitarrer som ens KAN förlora i värde,å som många ggr som jag ser det iaf med lite jobb blir alldeles fantastiska gitarrer som om inte annat kan frammana ett å annat leende.
Roliga helt enkelt.

Sen har vi den biten med de lite roliga historierna i sammanhanget.
Hur tex Shiro Arai(grundaren av Aria) tog med sig sina i japan välansedda ackar till USA för att promota dem...å hur det sket sig katastrofalt för att ingen räknat med hur trät i dem slog sig pga skillnader i luftfuktighet alena.
Eller...hur han fick ändra namn på dem när han väl hade harvat runt i staterna en stund i försäljningsyfte eftersom jänkare hade svårt att uttala "Arai"..varför det blev till "Aria" istället..[^]

I just de bitarna ligger en del av det jag kan tycka e intressant att ta reda på,å man snappar upp lite här å lite där å lär sig med tiden att skilja fakta från fiktion hyggligt iaf.
En del av det som dels gör det svårt med tex Matsarna e att samtliga register över vad som gjorts förstördes kort efter konkursen i vad som anges som ANTINGEN var en brand ELLER kobe jordbävningen fö.

jesper@gofastparts.se

En sak kan man i varje fall säga om herr Racing, han kan inte beskyllas för att vara särskilt fåordig. Och att han sen uttrycker sig i ordalag som tycks tagna från en svensk pilsnerfilm, om än i skrift, det vet jag överhuvudtaget inte hur jag ska förhålla mig till...[:D][:D][:D]

[:D]

Blir lätt så med mig när jag vurmar för ett ämne.

jesper@gofastparts.se

+1 [:D]

Ja,va fan skall jag säga? [:D]

Köpte ju fö den Daion som låg på blocket,å fick precis besked om att den dykt upp på bussgods.
Även om den nu enl uppgift kräver lite bandjobb så ser jag det fortfarande som en spännande å kul gitarr till en mkt begränsad peng.

Just i Yamaki byggena hag jag fått för mig att det finns en del kvalitativt spännande faktiskt.
Av det jag tagit del av finns det inte EN citron eller medioker gitarr så långt.
Relativt tror jag Yamaki var en mkt liten tillverkare.Kanske därav.


jesper@gofastparts.se

När Gretch VD fick testa en Greco "White Falcon" på inrådan av en anställd med budskapet att de japanska kopiorna slog ut dem gjorde han det rätta.
Han bad japanerna att bygga Gretch.

Det som gjorde att amerikanska gitarrer generellt gick åt helvete från ca mitten av 70talet var den inställning som rådde (och råder i USA)...Tjäna stålar snabbt. Kvartalsredovisning förekommer inte hos Toyota (med motiveringen att de jobbar långsiktigt. Kvartalskapitalismen däremot har kört amerikansk kvalitet i botten och det tog många år för tex Fender att vinna tillbaka förtroendet.

http://www.guitarshowsouth.se

Det finns sanningar om årgångar.
Men även det är väldigt svårdefinierat.

Ex: Grecos high end var som bäst 79-81 men deras genomsnittskvalitet var som bäst 82-90.



http://www.guitarshowsouth.se

Inget illa ment Fredrik,men det handlar väl i första hand om vad som ev har eller kommer få samlarvärde vad gäller japanerna.
Hela debatten om US vs Japan kan vi kanske lämna därhän denna ggn?

Goran.
Som jag ser det iaf så kan man ta iaf två olika inriktningar.
Antingen klassiskt LP/Strat snitt eller japsens egen designer.
Det väsentliga tror jag e att man inriktar sig på det som e highend som sagt,sen e det nog underordnat vilken väg man väljer.
Typexempel e nog sånt som just Yamaha SG,Aria PE osv.
Gitarrer som e lite av båda världar.

De instrument vi snackar om här e ju emellan 20 å 30 år gamla lite generellt taget,å iom det e det nog som Mike Leaf e inne på lite granna tom i Sverige.
Det e en tidsfråga innan de platsar som genuin vintage.
Ur ett rent ekonomiskt perspektiv tror iaf jag att det som står skrivet ovan håller vatten så långt.

jesper@gofastparts.se

Idag har i första hand Fender JV samlarstatur.
De har stigit flera hundra % i pris på några år.

Likaså gäller Greco och Tokai av high end modeller.

Burny har börjat röra lite på sig men är inte nära Greco eller Tokai.

Orville by Gibson är en knepig rackare....

Jag tror dock att den bästa investeringen är Fender JV.
De är Fender, de är bra och de har en historisk betydelse.

Aria mfl kommer nog alltid att stå lite i skymundan för de etablerade modellerna (kopiorna).

http://www.guitarshowsouth.se

Där e vi överens,å det med kopiorna kan du mkt bättre än jag.

jesper@gofastparts.se

Jag hade en Ibanez ST-50 Pro De Luxe -80 som jag köpte ny samma år för ca 2000 spänn. Den gick på Tradera för 6500 kr för ett par år sedan! [:)]

<hr noshade size="1"><font size="6"><b>Monkey<font color="red">Business</font id="red"></font id="size6"></b><font size="2">
Learning to play with a big amplifier is like trying to control an elephant (-Ritchard Hugh Blackmore)</font id="size2">
http://www.ostmansmusik.se/

Jag startade tråden lite med tanke på att jag har en Fender Contemporary Stratocaster Deluxe, fullständigt original, MIJ 1985-86.
De är ovanliga och var de första Fender Stratocasters som producerades i Japan (om jag är rätt påläst). Contemporary modellerna producerades när man inte fixat till fabriken i USA, och USA-Fender från denna tid är inte många.
Jag köpte min i en musikaffär förra året för 4000:-, det var ett bra pris tycker jag.
Men dessa strator är inget större värde i, varför det?
Det enda skäl jag kan tänka mig, och det är tungt vägande, är att de är hårt vinklade mot superstrata-konceptet. Men välbyggda är de!

Fender Japan började i April 82.
JV 82-84
SQ 83-84
A 84-85
E 85-86
(Kanske A och E inte stämmer exakt).

Sen ska man komma ihåg att ALLA "crafted in Japan" är tillverkade efter 97 (av Tokai) oavsett prefix.

http://www.guitarshowsouth.se

Har haft två såna, helt ok men lacken på halsen och översadeln är stora minus.