Anodspänningen till slutrören påverkas mycket av tomgångsströmmen. Ju högre ström desto mer spänningsfall.
Inte mycket alls av ev. variationer i smårören som ligger på mA-nivåer. 12AT7:orna ligger ju lite högre, så de kanske kan påverka lite om de spökar.

Har du förresten kollat skärmgallermotstånden? Om ett skärmgaller tappar spänningen så slutar röret i stort sett dra ström.

Ingetdera motstånden kollades - lödde inte loss dem heller då det bestämdes att de skulle sitta kvar.
Får nog föra in dem på felsökningslistan nu.
Det finns väl egentligen ingenting som tyder på att så mycket ström skulle gå åt någon annanstans i kretsen.
Vid uppstart med glödlampa fanns heller inget tecken på strömläckage.
Men det var min första tanke när mätaren plötsligt visade 415V...

Förresten: hur mäter man enklast om kopplingskondingarna läcker?

Förresten: hur mäter man enklast om kopplingskondingarna läcker?[/quote]

http://geofex.com/ampdbug/coupling.htm

Ja naturligtvis...
Några konstiga spänningar på gallerpinnen har jag ändå inte mätt i detta fall.

Skärmgallret ligger för sin del 2V över anodspänningen. Men det är väl ganska normalt?
Maskinen var stabil under ett par timmars test i går. Ev. finns ett glapp i ena slutrörssockeln.

Det jag nu undrar mest: kan skillnaden mellan olika 6V6 vara så mycket som från 453V till ca 415V på anod vid tomgång?

I går lade jag nämligen i den gamla likriktaren igen.
De enda skillnaderna från utgångsläget, är nya slutrör (JJ), nya lyter och ett par nya förstegsrör. Men alltså nästan -40V på anod.
Eftersom spänningarna i försteg inte påverkats nämnvärt, måste det ju vara slutrören?

Varje historia behöver sitt slut. Denna tog slut när apparaten lämnade verkstan i kväll efter att ha legat på hyllan ett tag av div orsaker .
EH 6V6 blev testade i samma veva. Och visst fanns en skillnad mellan dem och JJ. Skulle beskriva JJ som något aggressivare, med något mer prescense och tendens till prutt i botten, mer blues kanske.
EH var aningen mer sammanhållna med en tydligare kärna i mellanregister, speciellt vid ordentligt pådrag. Men som sagt, hårfina skillnader ändå.

Samtidigt fanns tillfälle att testa ägarens silverface DR sida vid sida med 65:an. Med i stort sett identisk krets slogs man igen av den otroliga skillnaden. I ett blindtest hade ingen kunnat inbilla mig att det var två deluxe reverb som jämfördes.
Lika snart kunde man konstatera att högtalarna tillförde halva skillnaden. Genom 65:ans låda lät silvern genast bättre.
Inget gjordes åt den även om t.ex kondingarna till jord på gallren var närvarande, och den åsynen triggar ju lödreflexerna omgående.

Någon har redan varit och fixat med denna, och samtliga lyter i hela maskinen var bytta förutom ena katodbypassen på tremoloröret som var gömt i bakkant lödat till vibratopedalens jack... Möjligen har föregående fixare helt enkelt missat den eller fick slut på 22uF/25 i lådan.

Och 65:an fick nu sockeln på ena slutröret tajtade. När röret plötsligt t.o.m tappade glöd var det ganska klart fall...

Jadu,precis varit nere med skallen i en -66a.
Visade sig att ena lödpunkten för glöden på 1a sockel i den linan saknade tenn. Helt.