Jag funderar lite på hur jag bäst begränsar inrusningsströmmen i nätdelen.

Jag har valt att skippa likriktarrör och kommer i stället använda dioder. Trafon ger 250 VAC, vilket borde ge ungefär 350 VDC efter likriktningen.

Direkt efter dioderna kommer en nod som går både till första filterkondensatorn, 47 µF / 500 V, och vidare genom det första dropmotståndet på 820 Ω.

Jag har funderat på att använda NTC för att göra starten lite snällare.

Ger det någon praktisk fördel att sätta NTC på både fas och neutral före nättransformatorn, och dessutom ytterligare en NTC på högspänningssidan direkt efter likriktardioderna?

Ungefär:

Vägguttag ->
NTC ->
transformator ->
dioder ->
NTC -> 47 µF och 820 Ω -> vidare i B+

Eller är det onödigt eller direkt olämpligt att använda NTC på sekundärsidan?

Finns det något bättre och relativt enkelt sätt att begränsa laddströmmen till första filterkondensatorn vid uppstart?

Om NTC är en vettig lösning, vilka värden skulle ni i så fall rekommendera? Belastningen på B+ ligger på strax under 50 mA när allt är maxat. Jag kommer ha ca 350-360 VDC efter likriktningen och kondensatorerna ligger på 500V

Med en första filterkonding på 47 µF så känns det som att många nog inte skulle bry sig om inkopplingsströmmen öht. Den begränsas (enligt vad jag hört) av lindningsresistans och läckinduktans i trafon, som ligger i serie och dämpar ner strömspiken. Icke desto mindre så skulle jag troligen i din situation överväga att sätta in ett vanligt motstånd på 100 Ω mellan likriktaren och första kondingen. Det ger en tydlig begränsning (i sig självt till 3,5 A) men stör inte B+ nämnvärt (man tappar nominellt 10 V om man tar ut 100 mA).

Ovanstående gäller om man använder en "klassisk", fyrkantig trafo (med "E-I kärna"). Toroidtrafos har en tendens att ha mindre läckinduktans och ger en starkare strömstöt, så där skulle jag absolut rekommendera ett skyddsmotstånd på 100 - 200 Ω, lite beroende på hur mycket ström du tänker ta ut ur nätaggregatet.

NTC-motstånd känns lite "overkill" och är nog inte nåt man träffar på så ofta. Om du vill prova så gör det nog mest nytta efter likriktaren.

Jag brukar faktiskt peta dit ett ntc. Hur tänker du, lampuradio, med att placera det efter likriktaren?

Jag har ingen egen erfarenhet av att använda NTC-motstånd i detta sammanhang, men efter likriktaren känns som en bra plats att ha det på - det är ju sekundärsidan som har mest problem med strömspiken, så att säga. Troligen gör det liknande nytta om det sitter på primären, men det känns bättre med så "rent" som möjligt i 230-V kretsarna (bara säkring och brytare). Bara min åsikt....

Ok, tack. Jag sätter det på primären i tron att det skyddar trafon. Men nu när jag tänker lite till, så tror jag att jag tänkt fel.

Jag tror inte du "tänkt fel". En trafo "översätter" ju det som händer på sekundären till primären, så en strömrusning på sekundärsidan kommer ju att sammanfalla med en strömrusning på primären också. Det är väl rätt ovanligt att själva trafon tar skada, men det var "förr i världen" inte okänt att halvledardioder på sekundären helt enkelt dog av påslaget, pga strömmen in till första filterkondingen. Nu verkar dioderna vara kraftigare...

I de fall man har rejält stor ingångskonding i filtret för B+ (mer än 50 µF), så brukade det rekommenderas att man satte ett skyddsmotstånd mot filteringången även om man hade en rörlikriktare (om det inte var en extra kraftig rörtyp). Detta hänger ihop med att varje (positiv) period från likriktaren i sig själv innebär en liten strömspik, som blir mer krävande ju större kondingen är - rören slits helt enkelt lite hårdare. 50 - 100 Ω per anod till likriktarröret kunde rekommenderas i handböckerna.

Jag tror inte det finns ett facit med rätt och fel här.

Ok, jag fattar, tack!