Efter att nu ha lekt lite med detta har jag ett antal frågeställningar som jag hoppas kollegiet kanske kan ge lite svar på.

De jag nu labbat med e;
GZ34
EZ81/6CA4
EZ40
5C3S

Mina samlade erfarenheter e därför begränsade,men ett upplever jag som säkert å det e att de olika likriktarna reagerar olika för belastning.

EZ81;an i den lilla Dynacord Twen stärkarn...där "känner" man ju verkligen hur den dels skapar nästan som ett aldrig så kort latency jmfrt med kiseldioder å vad vidare e en kompression som överhuvudtaget inte finns där med dioderna.
Delvis antar jag att den lilla Twen;ens kapacitet att nästan "yla" fram vissa toner,som om man i det närmaste har lagt en kompressor framför,delvis bottnar i det där med RLR;en.(RörLikRiktare)

GZ34;an i sin tur har jag nu lekt med i lite olika maskiner. Dynacord såväl som Fender tex. I fallet med Dynan,å det e den eg anledningen till denna posten,känns det som att jag inte blir riktigt klok på det...men vi lämnar det tills vidare.

EZ40:n i sin tur känns lite som "lillebror" till 80,an. Den verkar vekna tidigare,iaf i de reflektioner jag gjort.

5C3S pipan i sin tur har jag bara upplevt i tandem/para å där e det ju knappt man reagerar på övergången från kisel till flaskorna. Deras "recovery" samt ramp tider verkar ju mer eller mindre nära nog hugget som stucket.

Men... GZ34;an var det.
Nu när jag lattjat med Dynan så ligger det ju B+ som konventionellt rakt på centertappen på OT;n. Innan skärmar å resten av stärken får sitt sitter där en choke,som jag faktiskt inte vet hur mkt mH den e på.
Slutsteget består alltså av en katodyn samt två st EL34;or,som då har bias justerat rimligt osv. B+ ligger fö på 418VDC.

Grejen jag upplever e den att kompressionen av ngn anledning blir tydligare under belastning än vad det gör i den lilla Twen;en. Naturligtvis e volymen högre,men samtidigt så skapar slutsteget i sin helhet en ganska markant distortion,vad jag kan bedöma,under lite tyngre last.(Läs-med mastern mer eller mindre vidöppen)
Det som får mig att dra näsan till mig e hur maskinen reagerar i "botten". Dvs på lägre frekvenser,som ju då följdriktigt e mer energikrävande än högre dito att återge.
I det att jag nu klappat i nya glättningskondningar så fick jag iofs MER botten i maskin,men jag vette fanken om jag vill kalla den så mkt fastare.?

I denna vevan har jag då kladdat en hel del med begränsande signalkondningar å i det får jag nog säga att jag varit lite halvtuff med att sätta 3300pF ut ur andra steg. Ut ur PI;n i sin tur sitter där 15nF i båda ändar å in mot den sitter det 10nF i sin tur.
Mao inte direkt ngr märvärdigt stora siffror.

Med samtliga maskiner som jag varit å lekt med som har rörlikriktning får jag säga att man verkligen upplever att responsen i stärkarn inte e alls lika direkt som när man använder kisel,av vad jag antar naturliga skäl. Bla detta e vad jag avser med recovery samt ramp tider.

Till en grad antar jag att vad jag säger/undrar e...vad har jag eg att förvänta? Begär jag för mkt av RLR;arna? Som sagt,i Twen;ens fall passar ju beteendet som hand i handske. Utan ambition att låta präktig har den med sig ett ljud som combo som i MIN mening nära nog e allt det kan vara för bluesrock. Ihåligt,träigt..."sag"..å en relativt sett mkt mkt rund ton. Den ursprungliga essensen av Twen;en e onekeligen kvar,trots att där e adderat 2 gainsteg å trots att maskinen e ganska ombyggd vad avser PI å annat.

Så icke med Eminenten. Den arbetar fn med 3 gainsteg (jag räknar inte med drivsteget till katodynen dit) men lika fulla fast reagerar den INTE som tex Twen;en. Den svarar i min mening inte på samma sätt på moddarna.
Som nu det sista ikväll innan jag klappa igen butiken ersatte jag ingångsstegets anodmotstånd i form av att jag bytte från 220k till 100k. När jag slog på maskin igen...var där som JAG upplevde det ingen större skillnad i beteende.
Railspänningen in mot 1a stegets anod ligger då på 250VDC i tomgång. Mao..inget överdrivet åt endera hållet direkt.

Att tex choken skapar en "broms" vad avser vad pre-amp osv kan förbruka,visst. Men isf till vilken grad i detta fallet? Eftersom stärkaren ursprungligen använts som en form av PA ifrån början å iofs e designad för MYCKET lägre ingångs nivåer än den får i detta fallet...visst.
Å missförstå mig inte.
Den låter på inget sätt DÅLIGT...men jag förväntar mig mer,samt kanske framför allt...jag förväntar mig att den skall svara kraftigare på de modifieringar jag kastar efter den.
Som "uppgradering" från original Eminenten e det ju inte ens med på samma karta,så stor e skillnaden till det bättre. Men..om jag tex jmfr med "lilla grå" (kisel,50W,EL34;or,4 stegare) så e Eminenten,trots någorlunda vettiga värden på å kring trioder mm,inte ens i närheten. Twen;en...låter åxå bra mkt bättre. Bra mkt mer komplett,om än annorlunda på varenda vis man kan tänka.

Mina funderingar kring GZ34;an i all ära,men när man läser datablad mm på dem så nog fan skall de orka med ett par EL34;or som går halvtungt.?

E där någon som kan reda ut det här för mig....? Vad e det jag missar,vad e det jag inte tar hänsyn till?

Har ägnat lite tid åt att läsa om just GZ34/5AR4 å kontentan verkar vara att av alla de "vanliga" RLR;ena så e detta röret med snabbast respons å ganska effektiva värden vad avser spänningar mm.
Summeringen e att problemet inte skall vara strömförbrukningen över röret i sig utan spänningsfall.? Hur fan får de ihop den för det BÖR väl som jag ser det vara den inducerade strömförbrukningen som efter en viss last skapar spänningsfallet.?
Som sagt,förstärkarens beteende förändras ju med volym,vilket jag antar e normalt.?

Om jag ber er studera hur railen e lagd samt hur slutsteget e byggt,e där något jag missar för jag ser inte varför det slutsteget skall gå i sån distortion som det ändå gör.?

http://www.102983.org/gallery/albums/userpics/10003/Dynacord_Eminent_1964.pdf
(schema)

I avsikt att ge en ide kan jag säga att de tre gainstegen jag använder alltså dels har katodresistorer allihop,dels a avkopplade allihop å det ger en "god" förstegsdist som det e uppsatt just nu. Dvs att jag kan få ut en vettig förstegsdist (tänk-drygt standard 50W JMP på full patte ung i mängd) redan vid låga volymer. Om jag nu backar av så förstegssignalen blir "clean" å vrider på slutsteget så kommer slutsteget till att skapa ung samma mängd distortion utan att blinka en ggn.

För att vara på säkra sidan nu har jag tänkt prova lite olika grejer. För det första e större delar av den här maskinen orörd. Det betyder att lödningar mm ändå e över 50år gammalt. Innebär att RoHS tenn inte e använt,jag e medveten om det,å jag skall börja med att tenna om hela maskinen.
Det som e gjort med maskinen innan e reparationer i form av att pottar för tonkontroller e bytt samt dioden till biaskretsen. That´s it.

Med det gjort tänkte jag prova med ett annat GZ34 som jag VET gör vad det skall. Likalades vara noga med småsaker,som att ställa glödbalansering mm i tanke att "störa" framför allt slutsteget så lite som möjligt.

I det att ovan e gjort så blir det att ta fram den stora Fluken samtidigt som ngn fläskar på med en gitarr helt enkelt. Just för att kunna studera var spänningarna tar vägen under drift.
Kan det tex vara ide att ersätta choken med en fast lastresistor som test för att studera effekterna? Eller e det eg mest en fråga om ifall choken skapar orealistiska spänningsfall under drift? (läs-hög last)

Lika samma kommer jag testa med ett par splittenya Ruby slutrör. Återigen för att utesluta felkällor. Ena pipan,som sagt bias e individuellt justerbar här,verkar ha stått med för hög strömförbrukning en längre tid. (var skev balans rören emellan å det som stog värst hade tomgångsström av ung 65mA-vid då uppmätta ung 400VDC)
Till saken hör att de polaritetsmässigt negativa bias spänningarna jag uppmätt med Philipsrören på plats e låga för den ena röret för att vara EL34 med mina mått mätt. Minus 29,5 VDC ungefär.(Normalt bör det väl ligga runt 35-36.?)

Summeringen e alltså att om man skall tro på vad som kan läsas online,å det finns det väl ingen anledning att betvivla,så orkar ett GZ34 med lätthet med 300mA om det gör vad det skall.?