I förra veckan bestämde jag mig för att bygga om mitt gamla hemmabygge av Komet-stuk till en mer Marshall-inspirerad skapelse.

Har lite dumheter för mig kring V1, men låt oss nu koncentrera oss på tonstacken eftersom jag tror att här finns det modifieringspotential.

Eftersom denna stärkare tidigare var inspirerad av Komet hade den:
100k slope
500pF diskantkonding
22nF bas- och mellankondingar
25k mellanpot
250k diskantpot
250k baspot

I nuvarande skepnad har den:
27k slope (för jag hade ingen 33k liggande)
500pF diskantkonding
22nF bas- och mellankondingar
25k mellanpot
250k diskantpot
250k baspot

Jag har ett intressant fenomen när jag vrider ner diskantkontrollen runt kl.9 att diskanten försvinner medan mellanregistret accentueras och fetas till markant. Är det "normalt"?
(Läste en tråd på Huge Racks Inc om en herre som haft liknande fenomen i en Suhr CAA OD-100 Standard+ där John Suhr själv kommenterade att så var fallet med den tonstacken, så jag antar att det är normalt.)

I det att jag har en 250k baspot är min tanke att jag får mindre bas än motsvarande Marshall-lösning med 1M baspot. Eller tänker jag fel så jag borde byta till 1M?
Jag tycker själv att jag har onödigt mycket bas i kretsen; den låter bäst med baskontrollen nära noll.

Sen är det det där med slope-motståndet och diskantkondingen.
Jag har funderat och läst på och dragit slutsatsen att högre värde på slopemotståndet ger mindre bas och mellanregister (ev även mindre flås).
En mindre diskantkonding borde göra att området där diskantkontrollen tar flyttas högre upp i registret.
Tänker jag rätt?
Vad är er favorit när det kommer till kombinationen slopemotstånd/diskantkonding? Klassiska 56k/250pF eller modernare 33k/500pF -- eller kanske en kombination i form av 33k/250pF?

Värt att nämna är att ljudet just nu är ganska hårt och kanske en smula skrälligt särskilt i övergången till dist; något som jag i viss mån haft problem med redan tidigare och med olika förstärkare och något jag eventuellt skulle attribuera högtalarlådan och dess G12H30 Anniversary.

Ladda ner http://www.duncanamps.com/tsc/ så "kommer du att "se" hur det kommer att låta. Se'n är det bara att hoppas att det låter som det ser ut... Du kan labba med komponenter och välja Fender, Marshall eller andra märken.
Försök att förstå hur den fungerar så blir det lättare att modda.
Kolla också varifrån signalen kommer till stacken. Kommer den från katoden eller från anoden?
Av värdena att döma så har din Komet en stack a'la Fender med 100k slope och tas från anoden. Marshall tar ut sin signal från katoden och använder då ett annat värde för att matcha impedansen därifrån. Det ger också andra förutsättningar då man inte tappar så mycket signal. Å andra sidan blir förstärkningen mindre.
Det bästa vore om man kunde koppla förbi stacken först och höra hur grundkaraktären i stärkaren är. Därefter kan man välja en stack som man tror kommer att tämja tonen på rätt sätt.
"Frekvenser" är svårt. Tar man bort treb så kommer mid och bas att upplevas som högre, även om de i realiteten inte hörs mer. Kanske är det det som du upplever i nuvarande stack?

Aha! Ser att jag missat att nämna att tonstacken i nuvarande skepnad är katoddriven som en klassisk Marshall (för mig är det såklart självklart eftersom jag byggt eländet... ). Mycket riktigt var kometnedslaget bestyckat med anoddriven tonstack.
Jag har faktiskt redan skruvat lite i Duncans kalkylator, men jag tyckte inte det gav så mycket utan gav mig på praktiken istället för teorin. Ville tanka av lite erfarenheter innan jag går vidare med ytterligare moddar.
Schemat kan man hitta i min systertråd, men lägger till det även här:

Jag hamnar ofta kring 47-56k och 390-250pf i tvåstegskrets (om vi snackar vanlig Marshall-krets). 22nf på bas- o midkondingarna. Mkt sällan ngt annat där. I trestegskrets blir det ofta 33-47k och 500-390pf.
Ibland funkar det fint att minska katodföljaren från 100k till 47-56k. Ger lite krämigare o mindre fizzlig dist.
Katoden på steget innan behåller jag ofta utan konding om det är fler än två steg i kretsen.
/Gunnar

Ja.

Ju mindre pot, desto mindre bas. Kyllä. Prova att lägga en 100k tvärsöver poten. Ofta krävs det väldigt lite för att få kontroll över basen på ett användbart sätt.

Jo, men vad som är minst lika viktigt är, att du också ändrar frekvensen på den för gitarren så extremt viktiga och känsliga midden. Detta framgår väldigt tydligt om du provar TSC med midden nerdragen, och ändrar på slopen.
Om du tycker det är skrälligt så kan ett sätt vara att slopa C12, och labba med tonstacken för att få bättre kontroll över diskan/högmid. Såna där shelvingfilter används lite väl rutinmässigt i M-kretsar, utan att folk egentligen lyssnat oŕdentligt. Kondingtypen kan ha en betydelse också, keramikkondingar färgar ljudet mer än plastfilmskondingar.
Katoddriven tonstack: kan vara värt att ta bort den också. Du får på köpet större svep i tonstacken. Men även Izzys tips kan jag skriva under på: labba med värdet på katodmotståndet.

Tror inte att tonstacken ger skrället i övergången till dist. Om det är i försteget med de seriekopplade stegen det uppkommer. Eller menar du "slutstegsdisten"? Isf är det kanske trattarna som du säger. De gör faktiskt största individuella skillnaden i ton av alla komponenterna i en stärkare.
Prova att labba med anodmotstånden. Fördela spänningen mellan stegen annorlunda. Även katodmotstånden förståss.
Vad gör 1M resistorn i serie med gainpoten där? Är det något jag missat?
Gainpoten ligger parallellt med 1M till jord och ger 500k till jord vid fullt blås mot 1M när du kör Low gain ingången. Kan göra att du får fel Bias in i 2:a steget. Ett alternativ skulle kunna vara att du tar o byter ut 1M Bias-motståndet i andra steget mot din gainpot. Då kan du ha kvar 1M seriemotståndet för isolering. Undrar om jag tänker rätt nu...? Kör du Lowgain är det bara att dra upp den till max för att få "original" spec.
Kanske ska koppla av en smula? Jag menar andra stegets katodkonding, för mindre bas i kretsen? Eller köra samma som i första. Kanske kan du byta plats på dem helt enkelt?
Ser att det förordas att ta bort filtret med c12. Bra tips.
Nu verkar det som om du är rätt driven själv på detta och kan säkert mer än mej men ideer kan man inte få för mycket av

Måste medge att jag inte är någon expert på detta alls men tycker det är roligt, helt enkelt!

Pröva även Tubis mod med en 100k på treblepoten, från viper till nedre örat. Då vrider du bara in den högsta diskanten, inget mid. Bra mod i vissa lägen.
/Gunnar.

Tack Hasse, Gunnar och Martin!

Då är jag alltså inte helt ute och cyklar. Skönt.

Det blir till att labba lite mer med tonstacken om jag hinner i afton.
Om jag inte gillar det jag hör får det bli att ta bort shelvingfiltret och ta det därifrån. Min tidigare erfarenhet av liknande kretsar säger mig dock att just shelvingfiltret låter väldigt mycket M. Men, det är kanske inte det jag gillar när allt kommer omkring?

Just nu är jag mest förtjust i att koppla in mig i Low-ingången, här finns det mest välljud, om än lite skrälligt. Jag utesluter inte skrällandet redan i försteget eftersom jag tycker att det uppträder redan på låga mastervolymsinställningar, även om det blir mer uppenbart om jag höjer mastern en smula. (Motsägelsefullt? )
Det spricker dock upp ganska tidigt redan i försteget så det blir till att labba lite.

Jag misstänker dock starkt att jag i något läge kommer att bygga om till en strikt 3-stegare med och utan shelvingfilter av allehanda slag. Här är det ganska smutt med en dubbelgangad pot att koppla in och ur som det passar kretsen just då.

1M resistorn in i gainpoten sitter mest där för att jag satte den där...
Den är del av en trestegare som finns i CAE 3+-preampen som jag ämnar testa vid tillfälle. (I mitt fall är den lätt att koppla i och ur kretsen.) Motståndet i fråga påverkar ju också lasten för ingångssteget.
Hmm... Undrar verkligen om mitt jordreferensmotstånd för Low-ingången påverkar så mycket? Min dubbelpot är ett skaft, två pottar som snurrar -- tyvärr inte separata skaft -- begränsar en del; kan med andra ord inte dra den på fullt utan att Low-"kanalen" då står på fullt.

Idéer är välkommet! Annars är det ju ingen idé att posta här.
(Sedan förbehåller jag mig ju rätten att välja och vraka bland vad som föreslås... )

Sedan finns det ju en krets som låter väldigt bra så man behöver inte uppfinna hjulet igen... 2204 tror jag bestämt den heter...

Skippa 1M före gainpoten. Äter bara diskant och en del gain utan att göra nytta.

1M mot jord efter poten är fiffigt. Jag kör gärna ända ned till 330k eftersom man får fint svep på poten då. Men det blir möjligen lite blekt för low-ingången.

Jag hade satt en 100pF på första halvan av gainpoten.

250pf på första anoden går bort i en trestegare som inte är dunderhet. Kapa hög treble möjligen efter andra steg, eller inte alls. Det ska sprätta metalliskt om en sådan krets och då är det viktigt med lite vilda övertoner. Vill man ha tätare sound är det fyrstegare som gäller och då blir det mer motiverat rulla av diskant, i varje fall på något ställe.

Andra katoden är lurig. Man kan hålla på pilla hur mkt som helst där utan att bli intelligentare. Nedåt 2.7k blir det väldigt mkt dist, men man mosar nästan sönder den eleganta separationen i kretsen. Har varit nedåt 1.5-2.7k och vänt många gånger. Oftast blir det till slut 3.6-4.7k, utan konding...

470k/470pF är Marshallsoundets krydda. Can't live without it

Ugh.

Nu är jag hungrig på julbord igen

/Gunnar

Fast det är inte hjulet utan fälgen och ekrarna jag försöker förfina...

1M före poten var faktiskt inte där i första iterationen och har inget emotionellt värde så den kan jag tänka mig att vara utan (dock ser jag inget problem med att den äter diskant -- det finns det som sagt gott om).

1M efter gainpoten tjänar därmed dubbla syften i min krets. Smutt.

100pF över gainpoten låter jag bli i detta skede; har för mkt diskant som det är. Min trestegare är fasligt het! Först när jag dragit ned halva volymen på gitarren börjar det låta vettigt... 250pF på första anoden gjorde nytta, särskilt bättre blev det med 100pF på andra anoden, men då blev Low-sidan anemisk.

Kanske bör jag ta bort katodavkopplingen på steg 2, alternativt plocka upp katodmotståndet till 4k7; kan vara kul att testa om inte annat.

I slutändan verkar det som att jag står och velar mellan tre-stegare och tvåstegare utan att landa i vad det är jag egentligen vill ha... En dålig kompromiss verkar det just nu landa i. Hmm...

Tack för all input. Nu ska här skruvas.

Kort uppdatering.
Tonstacken är numera 56k och 250pF -- bättre; diskantkontrollen uppför sig mer som jag vill.
I samma veva tog jag bort 500pF-kondingen i shelvingfiltret, mycket riktigt blev det betydligt mindre skräll, även om den karaktären finns med även fortsättningsvis.
Även Hi-ingången fungerar bättre nu med betydligt mindre onödig diskant, trots att jag tog bort 250pF på första anoden. Det tar sig...

Om du velar mellan två och tre steg ska du garanterat testa att göra kretsen mindre het först. Katoden på steg två boostar rejält i mid/treble. Bättre göra den mindre het och boostande än att rulla av diskant redan i steg ett. Hett tips om en svalare krets
/Gunnar

Nu har jag pillat ytterligare:
I sann empirisk anda tog bort shelvingkondingen helt och flyttade den över till high-sidan där jag satte den parallellt med det omstridda 1M-motståndet samtidigt som jag satte en 120pF-konding på anoden (ja, jag vet... ).

Det låter kaxigt som tusan nu, men bara halva gainpoten är användbar. Jag är fortfarande tvungen att dra ner presence i botten och diskantpoten har jag knappt uppdragen alls, men det låter betydligt mer som jag vill att det ska nu.
Nästa steg är att lyfta katodavkopplingen på V1B, men snart blir nog grannarna lite småputta på mig...

Därefter blir det till att pilla med en ren trestegare - det lät nämligen väldigt bra småskitigt när jag rullade ner lite på volympot:en på gitarren eller sänkte gainen på stärkaren... Det kanke inte är tvåstegare som är melodin för sådant ljud ändå. Hmm...

Jag lär mig väldigt mycket under resans gång! Tack än en gång för gott stöd!

Äsch; det går ju så fort att lyfta en konding...

Low-ingången låter bra, men saknar en smula klös. Kan dra på fullt på volymen utan att det fräser ens en gnutta.

På High-ingången är det knappast lika skrälligt längre. All den gain jag vant mig vid är som försvunnen. Med gainpotten på fullt är det typ mediumgain. För lite för min smak; det blir till att modda vidare. Men inte ikväll.

Nuså. Fortsättningen:

Bytte först ut 1M innan gainpoten till 470k; det blev lite mer fräs till anrättningen med ett shelvingfilter på 470k//500pF. Trevligt.

Sedan lödde jag bort andra pot-halvan, den som agerar volymratt i Low-ingången. Ersattes med en spänningsdelare på 470k-470k. Inget gallermotstånd.
Nu är det såklart mindre fräs med gainratten på fullt mot innan. Det är en hel del diskant i anrättningen nu. Låg inställning på diskantpoten ger välljud, men för lite dist för min smak så nästa steg är tillbaka med 1uF avkopplingen på V1B.

...och då blir det duktigt med fräs...
Slängde dit en 220k på gallret på V2A, men det hjälper ytterst lite. På med en 100pF-konding på anoden på V1B hjälper ytterligare, men det är fortfarande VÄLDIGT bright.
Ska prova med ytterligare plåster eller så tar jag helt enkelt ner signalen ytterligare efter V1B, för det är lite för mycket fräs nu istället för innan.

Och där avbryter vi kvällens övningar för den här gången.

Du kan testa en variabel treble-cut före tredje steget. Kondingen kan vara 0.5-2.2nF. Typ så här:



Ska du rulla av diskant redan i andra får du nog går uppåt 500pF på anoden för att få tydlig effekt.

Jag tror fortfarande att den ilskna diskanten kommer mkt från den lilla katodkondingen på V1b. Lösningen liksom kräver avrullning någonstans. Ett alternativ kan vara att öka förstärkningen ytterligare i andra steget utan att boosta mid/treble så mkt. T.ex. kan man testa att öka anoden till 220-270k, katoden ned till 1.5k, ev med större konding över, 1.0-22uF. Bara som lite förslag så här mot slutet av året...

/Gunnar

Jo, fast den är ju inte så liten, katodkondingen på V1B, den är ju hela 1uF.

När jag tittar på ditt schema så är det väldigt likt min skapelse. Topologin är ju i princip identisk.

För övrigt har jag alltid tyckt att min stärkare varit skrällig. Ända sedan "Komet"-tiden faktiskt. Delvis (lite naivt kanske) skyller jag detta på Weber-kittet som är i botten -- det är halvtafflig kvalitet på grejerna, samt att jag lagt till en stor(!) Hammond-drossel; lika stor som utgångstrafon. Kan det vara den gigantiska drosseln som spökar? Eller jagar jag hjärnspöken nu?

Det blir till att testa ett par saker till. Dels ska jag fläska på med mer kapacitans över anodmotstånden bara för att se vad som händer, dels ska jag gå upp till 220k anodmotstånd på V1A eller V1B. Om inget hjälper ska jag dumpa lite ytterligare signal efter V1B. Sen får vi se.

Kombon 1 uF/2k7 ger en basavrullning vid 154 Hz, mao knappt märkbar.
En sak som slår mig är att vi famlar lite här; för det första vet ingen utom du hur "skrälligt" låter. För det andra har alla utgått ifrån att problemet ligger i, och löses i, försteget. Dude, where's your power amp? Och vilka trattar har du tweakat med?

Om det är Webers 45w OT du kör med kan du vara lugn. Den är väldigt bra, klarar sig galant mot betydligt dyrare fabrikat, speciellt när slutrören börjar sjunga.

Ah, jag läste (.1). Kanske skit på skärmen... sorry!

Men även 1.0 på 2.7k i den positionen i den här kretsen ger ett markant boost av mid-treble som man kan uppleva som fräs. I alla 2204-kretsar jag meckat med - och även fyrstegare som bygger på detta koncept, har den kondingen tvingat fram trebleavrullning kring andra eller tredje steg för att det inte ska bli för sjukt skrälligt i diskanten. Det är därför originalkretsen funkar utan trebleavrullning, även om man sänker katoden ned mot 3.6k-4.7k utan konding.

I Marshall 6100 t.ex. har du en boostad trestegare som crunchkanal och där sitter det en 500pf på andra anoden, just för att man kör katodkonding på andra steg.

Utan konding kan du till och med köra med två shelffilter, före gainpot och efter andra steg, utan det blir för elakt i diskanten.

Dåres enviset, jag vet, men bara av välvilja

En tanke är också att du kanske söker ett annat ljud än vad den här kretsen kan leverera? Hottad 2204 funkar om man pressar slutsteget en del, eller håller ned master på sovrumsvolum. Fis-körning blir ofta bara hårt och skrälligt.

Choken ger inte de "problem" du beskriver. Men den kan käka mer skimmer än önskvärt i sin iver att rensa B+. Jag gillar inte biffiga chokes. Men det är smart se över spänningar over all, glättningen och slutsteget i övrigt.

/Gunnar

Ja, precis, i princip hela registret boostas ju. Jag misstänker att det är V2A som skiter på sig (om uttrycket tillåts) -- en tes som stärks av att det inte gick att spela helt rent på Low-ingången tidigare heller. (Min referensram här är "Fender-rent" -- vissa skulle säkert kalla det jag hörde för rent...)

Trattarna jag tweakat med är Celestion G12H30 Anniversary i en sluten 2x12:a. Känner lite att jag borde testa stärkaren i andra högtalare också; har tillgång till en öppen 2x12:a med Vintage 30 och en sluten 4x12:a även den med Vintage 30 -- tyvärr har det varit inbrott i replokalen varför den är oåtkomlig just nu med anledning av polisutredning...

Slutsteget; Infogar schema hur jag har för mig att det är kopplat nu. Ett klassiskt Marshall-slut:



OT:n är Webers WOT45HHR -- dvs "high headroom"-varianten.


Angående volymen så är det inte svidande högt, det skall erkännas, men jag har testat den från sovrumsvolym upp till att jag blir en smula lomhörd efter någon minuts gnolande på strängarna.

Men prova att ta bort katodkondingen då, eller flytta den till V2b. Med 820/1uF får du en basavrullning vid 293 Hz, vilket ju skulle tajta upp basen lite dessutom.
Jag tycker själv att det bästa sättet att tweaka fram en krets är att börja med minimalt antal komponenter, inga shelvingfilter eller katodkondingar alls, kanske inte ens tonstack, sen tweaka tonstacken, och sedan lägga till olika filter. Ralph Naders klassiska fråga: "Vilket problem är det här lösningen på?" är lite av ett mantra för mig.
Sen har vi inte sett nätdelen än...

Ja, den nätdelen ja... Väntade på den frågan.

Spänningarna har jag inte i huvudet, men så här ser det ut (fritt ur minnet):



Angående 1uF katodkondingen får jag inte tillräckligt med dist utan den och med den får jag för mycket diskant.
Bra idé att flytta den till V2. Ska provas. Sedan blir det att fortsätta med Gunnars tips att öka mängden dist utan att förlita sig på katodkondingar, exempelvis med att sätta anoden på V1A eller V1B till 220k.

Med alla tweaks börjar förstärkaren se ganska anskrämlig ut inuti... Börjar så smått fundera på att börja om från början men bävar inför arbetsinsatsen som skulle krävas.
Många insikter har dock kommit på vägen. Det här med att planka en krets rakt av duger inte; det beror så mycket på resten av förstärkaren att det inte går att rakt av uttala sig om hur en viss krets låter eller ej.
Hade jag vetat vad jag ville åstadkomma efter hade jag helt klart börjat från scratch, helt utan avkopplingar etc. Måhända har jag helt börjat i fel ände denna gång, men man tager vad man haver.

Det är stor skillnad i hur mkt mer dist du får med katodkonding på V2A istället för V1B.
Katodkonding på V1B ger betyligt mer flås och boost av signalen in i nästa steg, därmed klart hörbart ökad dist.
Med en konding på V2A tightar du till botten, boost lite mid/teble, men det ger inte alls särskilt mkt mer dist.

Även om din stärkare börjar se ut som ett skatbo kan du trösta dig med att man lär sig jäkligt mkt på att pilla med denna krets. Den är tillräckligt distande för att det ska vara intressant att tweaka här och där, men inte så många parameterar att man går bort sig, så som det lätt blir med en fyrstegskrets.

Om du tycker det blir fizzligt och för sprättigt - testa verkligen att sänka katoden på katodföljaren från 100k till 47-50k. En mkt enkelt liten mod för att få tonen lite mer komprimerad och tightare i både botten och topp.

/Gunnar