Eftersom jag inte får något vett ur den Blackstar HT-1 jag köpte härom veckan så har jag börjat klura på andra idéer, och hittade en gammal Tandbergbandspelare i en gömma. Jag kopplade in mig och startade upp den, och visst lät det! Ganska bra dessutom. Den inbyggda högtalaren är väldigt basig och allmänt usel, så det får bli en extern istället.

Hur som haver så stötte jag på problem nästan omgående. Efter att förstärkaren varit igång i ungefär 10 minuter så började den brumma något infernaliskt. Gissningsvis 50 Hz plus diverse övertoner. Det hjälper inte att dra ur insignalen eller sänka volymen, så jag misstänker något i slutet av kedjan.
Kan det vara ruttna kondingar för nätdelen? Eller nåt vajsing med likriktaren som ger växelspänning på anoden?

Har vi ngt schema till den?

Om det börjar brumma å allmänt bära sig åt kan det tex,om det nu finns en sådan,vara biaskretsen som kastar in handduken av ngn anledning. Du bör isf bokstavligt se hur slutrören lyser upp allt i sin närhet. De blir isf bokstavligt talat glödande så att de sk redplatear.

Jag har bara hittat scheman till mer avancerade Tandbergspelare, men det verkar i alla fall sitta ett ECC82 som slutsteg i denna.
Brummandet kom smygande under ca 20 sekunder från noll till fullt, så att säga. När jag låtit förstärkaren svalna och provade igen var det fullt brum direkt, så jag vågar inte slå igång den igen. Nämnas skall att gitarren fortfarande hördes genom brummet.

Jag får plocka ur den ur chassiet imorgon, men risken är väl att det är helt oöverskådligt där inne eftersom det mesta av innanmätet är ämnat till annat än just förstärkning. Jag har inte jättebra koll, men skaplig. Att biasen går åt skogen antar jag innebär att det är fel eller ingen spänning på gallret som gör att strömmen rusar från katod till anod?

Tillägg: Är det inte katodbias på alla såna här småpryttlar förresten?

Tillägg 2: Och så var man rökt igen av det där gamla idiotiska att ström anses vara positiva laddningar. Från anod till katod ska det väl vara då alltså.

Jo. Sitter det ett ECC82 som slutrör i den e det att anta att det inte e bias som spökar.

Du får nog muttra isär den,vilket väl iofs står på tapeten oavsett. Gör en "reverse engineer" på den. Kan ju knappast vara världens ände tycker jag.
Ta gärna ett lass bilder. Blir enklare för alla så. Annars handlar det mkt om gissningar,vilket inte gör ngn varken rättvisa eller glad.

Hittade ett schema på en annan modell men begriper inte riktigt var ut från förstärkaren finns. Antar att det rör sig om den nedre vänstra kvadranden, alltså "playback amp".

http://personal.inet.fi/koti/mieite/kaa ... 62-64x.gif

Edit: Det här verkar mer rätt! Dock inte alls ECC82 i slutsteget...

http://akdatabase.org/AKview/displayima ... =53&pos=35

Har en sådan på ingång i veckan. Också tänkt att prova med gitarr. Det blir ju intressant att se och höra om den uppför sig som din. Bandspelaren fungerar inte så det är bara förstärkaren som är intressant.

Jag har inte hittat något schema, men servicemanualen tycks vara samma som de maskiner som avses i din länk akdatabase.

Ej svar på farbrors fråga, men jag har en modell 2 som hemmastärk.

82'an är inte stereo?

Är du 100 på att det inte är en ECL82?

Serie 8 är bra skit, har också en 82. Enligt dokumentasjonen med rörbestyckningen ECC83, ECL86 och EAM86, det senare det s.k. magiska ögat.

http://www.nrhf.no/Tandberg/TR%20Tape/TB-8.html

ECL86 stämmer fint det! Plockade just ur den ut låddan och blev förvånad över vilken byggkvalitet bandaren håller. En sån här mojäng skulle säkert betinga 20 lax om den byggts idag.
Skicket är som nytt därtill, men det hjälper mig föga eftersom alla komponenter också ser flång nya ut.

Jahapp, måste tyvärr ännu en gång konstatera att jag givit mig på något som jag inte klarar av. Uppbyggnaden av den här grunkan är alldeles för komplex för att jag ska fatta ett jota.
För det första kan man inte på ett enkelt sätt separera förstärkarkortet från resten, på grund av en massa kluriga mekaniska omkopplare som väljer olika förstärkning vid olika bandhastighet och sånt.
Sen ser jag inga komponenter som är uppenbart trasiga, och utan oscilloskop blir det inte lätt att lista ut vad som är fel.

Så om ingen har ett tips om var jag ska börja leta så blir det nog dessvärre förpassande av klenoden till garderoben.
Vad tror ni om min teori om AC-rippel på B+ på grund av falerade kondingar efter likriktaren? Det sitter nån stor-burk som tycks inhysa ett flertal elektrolyter och som stämmer fint överens med C1-C3 på schemat för Series 821-824 postat tidigare (uppe till höger bredvid OT:n i bilden ovan).
Vad händer med gamla elektrolyter som säckar? Blir det överslag?

Jag kopplade in min nyförvärvade Tandberg 82 igår. Förstärkaren fungerar . Bara lite skrap i volympoten. Jag har bättre tur än Makten. Men högtalaren låter inget vidare här heller.

Idag har jag testat lite annat. Till extern högtalarkontakten fungerar RCA-kablar. Men mina är för signalöverföring och lite väl klena. Det tycks som om det saknas diskant i förstärkaren. Det är fortfarande rätt murrigt med de andra högtalare jag provade.

Med EQ blev det bättre. En Behringer brusade som andra tester lovar. Men min Award Sessionmaster JD-10 verkar fungera. I alla fall inget brus. Fick skruva upp diskant och mitt ordentligt. Det är väl det den är till för.

Här behövs nog högtalare som i andra lådor låter diskantiga, ljusa eller skrikiga eller hur det nu ska beskrivas. Jag ska koppla om en Hag-låda med Philipselement och se vad som händer.

Bandspelaren fungerar inte, precis som säljaren lovade, så här finns möjligheter till utrensning i lådan. Men först behövs en adapter till högtalarutgången. Eller möjligen en egenlödd kabel.

Och visst blir man glad när gamla grejor fungerar som väntat . De kan ju lika gärna lukta, brinna eller vara stendöda. Och ljudet: ja jag kommer inte inte ihåg så mycket från skolan på 60-talet. Det var nog mest tal på banden och det är nog den tiden och tekniken som förstärkaren är anpassad för.

Själv har jag givit upp Tandbergen, men jag funderar på att "återbygga" den del för del i min lilla combo som ändå låter apa. Funkar det så är det inte hela världen och jag misstänker att värdet på bandaren ändå är ungefär noll eftersom det lär finnas tusentals ute i stugorna.
Schemat på originalet är ju väldigt enkelt så man skulle kunna utgå från det och se vad det blir helt enkelt. OT:n är säkert bättre än den i gitarrcombon dessutom, som är billigt ytmonterat mög.

Nån som vet något om ECL86? Antar att det finns större möjligheter till bra ljud ur det än ECC82, som väl egentligen är ett fasvändarrör om jag förstått det rätt. ECL:en är en förstegstriod och en slutstegspentod i samma rör och jag ser att en del bygger väldigt små hifi-förstärkare av det.

Besökte en elektronikreparatör i annat ärende i em. Och fick något att tänka på. 250 kr för komplett underhåll av Tandbergaren, inkl. kontingar, rem och pot, med reservation för motorn. Till helt fungerande maskin .

Förstärkaren fungerar, men behöver underhåll. Men jag hade tänkt kassera mekaniken och bara behålla förstärkare och låda. Och byta kondingarna som ett självupplevelseprojekt. Själva bandspelaren har jag nog ingen nytta av.

Priset, och så blir det verkligen gjort! Kan nog inte motstå det . Då kan ju en annan liten hemmaförstärkare som inte gillas avyttras.

Såå, då behöver jag nog en billig tom/havererad liknande maskin. Åtminstone själva överdelen där reglagen syns, men gärna hel lådan.

Någon som har något liggande?

Glad Påsk,
Roger

Jag har en sån liggande i perfekt skick den skulle kunna vara ute för byte mot något om det är lönt att skicka. Ge något förslag så ska jag fundera på det.

Tack för intresset. Är egentligen ute efter något riktigt billigt eftersom det är skalet som är intressant. En helt fungerande går kanske att få några hundra för. Det går alltid att jämföra med Tradera.

Byte, svårt:
ART Cleanbox
http://www.thomann.de/se/art_cleanbox_ii.htm

InterM935
http://www.ljudia.se/installationsljud- ... 35-p80741/

/Roger

Är ngn intresserad har jag en utan skal, dvs bara stärket. (en goldtop Tandberg, typ 1 tror jag?)

En variant för oss som inte är riktiga radioreparatörer är ju faktiskt att byta allt vad elektrolyter heter, rakt av utan att leta exakt efter vilken som egentligen är kass. De flesta är förmodligen på G i vilket fall.

Nu kan det naturligtvis vara fler saker, ngn likriktarbrygga mm., men det är ju saker som kostar ganska lite. Brunna motstånd är enkla att se, och enklare att mäta upp än andra saker som man ofta behöver schema till.

Har själv tillämpat den principen på ett gäng förstärkare på senare tid, de tickar igång snällt och låter som i fornstora dar.

I samtliga fall har schemat saknats, jag har helt enkelt reverse engieerat på mycket låg nivå, läst kondingvärden helt enkelt. Komponenter för ett par hundralappar och några timmars jobb, klart.


Edit: Sitter just nu med en stor beställning till Banzai på nästan ALLA kondingar (inte keramiska) i två Dynacordsaker, ett eko och en Eminent II. Efter tips här på Bojen, ett par år sedan nu, är det äntligen dags...

Makten,

Schemat på Tandberg modell 6 serien 62 och 64 stämmer dessvärre inte alls, eftersom detta är en stereobandare utan effektförstärkare/högtalare, och ser för övrigt helt olika ut i uppbyggnaden.
Jag har schemat på modell 8 (82/84) om någon behöver. (skicka mig ett e-mail)

Det var denna bandaren som användes till eko-maskin av många gitarrband i början av 1960 talet, eftersom den hade separata in och avspelingshuvuden.
Det var också bra att göra trickinspelningar på denna bandare eftersom den hade en speciell "Sound on Sound" knapp som gjorde det lätt att göra ping-pong/pålägg med.
Den användes också flitigt här i Sverige som "amatör-studiobandare" när en del band gjorde sin första platta vid denna tiden, som exempelvis Spotnicks, Tages och en del andra.
(i min första studio så hade jag en Tandberg 64 och en Revox G36 som jag körde "ping-pong" mellan)

Tandbergarna som en del band har använt som "fuzz-box/over-drive" nu på senare tid när dom har spelat in, "line-tappade" från högtalaruttaget eller uppmickade via den lilla inbyggda högtalaren, är dom typiska rördrivna "skolbandarna" och då med fördel den äldsta serien som Groth visar på bilden.
Användbara rör-Tandbergare för detta ändamål kan vara den tidiga serien med brun frontplåt och begie plastrattar som heter modell 1 till 5, sedan kom modell 7 med versionerna 72 och 74 som var en stereobandare med två inbyggda högtalare, modell 8 är nog den som änvändes mest på skolor/universitet genom tiderna, med många versioner där 82 och 84 serien kan heta 821 till 826 och 841 till 846, samt modell 9 med versionerna 92 och 94.

Men se upp för dom senare transistor-bestyckade bandarna, modell 10 och uppåt, som ser ganska lika ut på utsidan, dessa distar inte speciellt snyggt eftersom det inte är rör.

--Bosse