Trodde nästan inte att sådana fanns längre, men har en sådan på bänken framför mig. Hagströms import, i övrigt är ALLT förutom likriktarröret som rakt ur en tidsmaskin från Fullerton vecka 21, 1965.

Varför den ligger på bänken är att ägaren upplever att headroom minskat med tiden. Mkt riktigt, när den blir varm förvandlas ljudet och får lite karaktär av introt till "Hey hey my my" redan vid 3 på volymen med bas och diskant på 5, spelat på en tele.

Det enda suspekta i mina ögon är att spänningen på slutrören mäter uppemot 450V, likriktaren som är ett 5U4 GB (original är ju GZ34), samt att samtliga elektrolyter är från 1965. Lyterna ser till det yttre lika mint ut som resten av maskinen.

Frågan är väl närmast vad man ska göra... Skulle gärna se lägre spänning på slutrören. I försteg och PI är spänningarna däremot hyfsat normala.
Utgångsläget är att göra så få ingrepp som möjligt i helgedomen. Lyterna kommer dock att få åka hem i en påse oavsett vad felet är.

450V är ju 30 över original och gillas inte alltid av 6V6 i alla fall inte med 470ohm SGM.
Nu vet jag inte vad det sitter för PT i denna, men alla Fendrar jag fått in har gått på 220V tappen och gissar att dig gör det med.
Byt till grön/svart tåt, som är 230V.

Följdfrågan är om Hagström satte i helt egna PT.
Ser inga extra trådar här, eller jo en blå. Hagström har ju tagit bort ratten för att välja spänningar. Ska farbror Albin ha lämnat oss en 230V tappning, menar du?

Ja det är brukar Sixten ha koll på.
Vet att Hagström PT på Super reverbs , vet inte hur det var med Deluxe.
Men det låter som ej fender original, då dessa har flertalet tappar/tåtar på insidan att välja på.

Är nättrafon svart med kåpor eller olackad utan kåpor? I senare fallet är det en svensktillverkad som inte har några alternativa tappar för nätspänningen.
Jag har bara rotat i en DR med Hagström-trafo, en -66:a, och den hade inte så höga spänningar att det var något direkt problem.
Med 5U4G får man ju också bra mycket lägre spänning än med GZ34. F.ö. förekommer det båda varianterna av likriktarrör, både praktiskt och på scheman.
Har du kollat hur mycket ström slutrören drar?
Det känns väl som att det vore idé att byta filterkondingar oavsett hur de ser ut. De är ju snart 50 år.

Ska titta närmare och ta nån bild i kväll när jag hinner.
Ur minnet är trafon svart utan kåpor, dvs "lagren" är synliga. Den är märkt med något som ev. kan utläsas "Elam", "Elab" eller liknande.
Har inte mätt strömmen ännu, bara testat ställa bias och mätt spänning. Anodspänningen stiger ju med ökad minusmatning.
Kommer ner till ca 445V med poten på max, men det känns inte som ett bra scenario. Frågan är förstås vilket som är värre - stark ström eller hög anodspänning...?

Maskinen har setts över för ett antal år sedan av proffs. Sannolikt har man lagt i 5U4 (likriktare saknades när ägaren köpte den) för att få ner spänningen, och inte ens det tycks räcka. Att byta till GZ34 lär väl inte vara hälsosam i detta fall. Lyten till jord i biaskretsen har bytts, den enda nya komponenten jag kan se.
Rören är alltså original RCA, borde åtminstone tillfälligt byta till mindre värdefulla innan man experimenterar vidare med spänningarna...

Knepigt hur man ska göra i ett sånt här fall.

Om jag vore du skulle jag ta det stegvis och börja med att identifiera trafon. Är det en Hagströmtrafo och den saknar 230v-lindning så skulle jag personligen byta trafo. Kostar ju en slant, men då är problemet liksom löst på ett kompromisslöst sätt och det är ju en sån här stärkare väl värd.

Att byta bort en Hagströmtrafo tycker jag inte ska inverka negativt på andrahandsvärdet, den är ju inte original den heller. Vad gäller ström eller spänning så är väl svaret att bägge måste vara inom rimliga gränsvärden..

Klokt tänkt att vara rädd om RCA-rören!

Om du byter till ett 5Y3 likriktarrör så blir det väl mer passande spänningar, blir ju iofs mer spänningssvikt och det kan ju vara både bra och dåligt beroende på hur man ser på det.

Tror iofs inte det löser det knepiga ljudet men det är ju en annan sak.

Vad ska man se upp med när det gäller likriktarrör och kompatibilitet?
När man läser specs säger "Fvolt", "voltage drop" och "max PV" sig självt.
Men när det gäller pinout/base, "Famp" och "MaxPmA" är jag osäker.... Säkrast att bara gå efter det som ligger närmast varianterna på originalrör?

Lite bilder. Transformatorn är väl ganska klart Hagströms?
Tja, i övrigt talar väl allt för sig själv. Sitter ett ljust motstånd på en liten tagstrip, som jag är osäker på om det är original. Förutom nätdelen ser jag inget annat uppenbart än lyten vid biaskretsen som inte är original.
Men den samlade expertisen kanske ser mer?

Japp, Hagströmtrafo! En vacker syn i övrigt...

Tjusigt!

Det ljusa motståndet, som sitter i serie med primären på reverb-trafon, tror jag monterades av Hagströms i alla Fender-stärkare med reverb. Det är alltså lika original som nättrafon.
Jag skulle ju börja med att byta filterkondningarna. Det går liksom inte att lita på 48-åringar av den typen.
Sedan bör ju rören kollas upp, inkl. likriktaren. Är det fortsatt problem blir det till att mäta spänningar lite här och där för att försöka hitta vad som spökar.

Ja visst blir man lite andäktig när man öppnar en sån här maskin och finner i princip allt orört
Men jag blir lite sur på farbror Albin faktiskt. Elsäkerhet är en sak, men varför byta trafo?

Nåja detta är spilld mjölk. Ägaren får avgöra vad gäller trafon (och allt annat förstås).
Planen är nu som sagt att gå stegvis:
- Byta filterkondingarna. Och tillhörande kolmassamotstånd i bakluckan - eller?
- Testa med mindre värdefulla rör.
- Testa en annan likriktare - nuvarande är Ultron 5U4 GB.
- Kolla spänningar och bias på nytt.

Vad tycker ni annars är rimligt? Är det för stor åverkan att löda i 1 Ohms motstånd till jord för mätning?
Ska man låta t.ex befintliga anodmotstånd och katodbypass i förstegen vara ifred?
Finns inga uppenbara problem med dem. Maskinen brusar, men inte orimligt mycket.
Motstånden på slutrörssocklarna?

Man bytte trafo då orginalet var 120v för USA. Tycker jag är en resonabel anledning....
Ifall du vill ha fungerande lytar och kondingar (bruna papper, blå konding) så har jag ett liitet knippe från den eran som enl mätning ska funka OK. Men jag tycker inte man ska lita på det. (ESR-mått)

Det fanns exporttrafon med tap från 110V upp till 230 eller 240.
Se bl.a här: http://www.ggjaguar.com/fendamp5.htm
Och där har man ändå behållit originaltrafon, exportvarianten.
Att byta hela trafon verkar helt enkelt löjligt, men antagligen var det nåt säkerhetstänk bakom.

Export models – We’ve confirmed that Fender amps were distributed by Hagström in Sweden. Not only that, but to meet Swedish safety codes, Hagström removed the external voltage selector switch (fitted to all blackface and silverface export models) and hardwired it internally (see photos). Notice that the original Fender back panel was removed and replaced with a Hagström panel. One has to wonder where all those factory original export back panels are! Maybe they’ll show up on eBay. Another interesting tidbit is that a lot of Fenders were imported into Australia in the late 1950s and early 1960s that were stock 110-volt (domestic US) units. The Australian Fender Distributor then installed 240V - 110V stepdown transformers in the bottom of the cabinets.

Du har rätt Lynx. Det var väl något med S-märkningen (de skulle sett på kondingarna ist efter 20 år vad det var de godkände...)
Då var det antagligen billigare att köpa in standardvarianten gjord för hemmamarknaden.
Kul att de använde stepdowntrafos för Australiensk import...

Tror inte byte till motsvarande gamla bruna är aktuellt. Mitt förslag är blå Sprague Atoms 20uF500V minst. Det är väl nåt av standardvalet i vintage Fender, fast de kostar. Har själv inte helt bra erfarenhet av L&T eller vad de heter, de svarta som tyskarna vill sälja.
Vilka skulle ni andra rekommendera?

Och skulle ni byta motstånden på samma gång? Till nåt som luktar godare när de smäller

Beställer komponenter så snart saken diskuterats med ägaren.

Ja, blå Sprague Atoms är valet för (ursäkta) hysteriska jänkare som om o om igen vill tro US made is better
Blå Sprague Atoms, har trotts allt inte bästa ryckte, bland dom som jobbar med stärkare.
Di svarte är bättre

Kanske vi gör som jag gjort i min egen gamla Bassman. Svarta i dubbelläge innan standbybrytaren, hysterijänkare i de tre följande positionerna.
Nån som vill utlåta sig angående kolmassamotstånden i filterdelen och på slutrören? Vågar man lita på antikviteterna?

Jag har mer eller mindre slutat med blå Sprague Atoms av tre andledingar:

1. dyra och hypade.
2. di svarte' är mindre, vilket vad jag förstått talar för man bygger på modernt vis som jag vill mena är bättre.
3. Har inte haft en ända "svart" som varit defekt, Sprague har inte samma ryckte.

Angående kolmassamotstånden i filterdelen, har dom diffat byt, om inte hade jag inte gjort det.
I nätdelen har jag inte personligen upplevt några "förbättringar" av byta till metallfilm, som är mer fallet av anodmotstånd.

På slutrören,,,humm nu blir det mer "bökigt" här finns det två skolor av tankar , en som säger: att använda kolmassamotstånd pga dessa går sönder om det blir ett överslag i sluterören och därför "räddar" OT:n
Det är därför eller troligt att man ser SGM i Mesa som är kolmassa.
Kaj som jobbade på GMF , är en av dom som vad jag vill minnas gillar kolmassamotsånd som SGM.
Personligen använder jag 0,6W katodmotstånd, som jag vill tro ger samma skydd (om inte bättre) även om ett motstånd inte kan ersätta en säkring som är bättre!

Tänkvärt. Några andra förbättringar med att byta kolmassan i filterdel tänkte jag inte, förutom ren driftsäkerhet.
Känns som ett större övergrepp att byta anodmotstånd, av nån orsak...? Eller blir man talibanförklarad om man tänker så?

Ska mäta de bruna på slutrören. De kan väl få sitta kvar om de inte driftat våldsamt. Man får väl ge efter på sina principer lite med en sån här maskin.
Bättre att ett motstånd säger poff än att OT ryker.
F&T redan beställda, liksom ett par JJ 6V6S, som ska tåla 500V på anod.
Det var inte enbart av sunt förnuft Det verkar just nu råda brist på Sprague Atom i halva Europa i väntan på ett skepp från Amerika framåt juletid.

Tänkvärt. Några andra förbättringar med att byta kolmassan i filterdel tänkte jag inte, förutom ren driftsäkerhet.
Känns som ett större övergrepp att byta anodmotstånd, av nån orsak...? Eller blir man talibanförklarad om man tänker så?

Ska mäta de bruna på slutrören. De kan väl få sitta kvar om de inte driftat våldsamt. Man får väl ge efter på sina principer lite med en sån här maskin.
Bättre att ett motstånd säger poff än att OT ryker.
F&T redan beställda, liksom ett par JJ 6V6S, som ska tåla 500V på anod.
Det var inte enbart av sunt förnuft Det verkar just nu råda brist på Sprague Atom i halva Europa i väntan på ett skepp från Amerika framåt juletid.[/quote]

Såg att GMF hade Sprague Atom hemma för "halva priset"

Bytt anodmotstånd gjorde jag i dagarna i en SF Twin pga att den hade "steker fläsk" ljud o killen använde den i studion.

Mja gå på EH när det kommer till 6V6, JJ är bra, men låter mer som en 6L6 vilken troligtvis den även är.

Kul grej, jag får in en BF Deluxe Reverb i dag, gissar jag kommer få göra samma jobb som du

Såg det på GMF, men de var tydligen inte hemma - fanns ej i lager.
I en SF hade jag inte haft några större betänkligheter med anodmotstånd. Men det är något vi får fundera på med ägaren vid behov.
Skulle de "vara" 6L6? Hur menar du nu? Här är specs: http://www.jjtubes.eu/power-tubes/single/6v6-s
Hur som helst, de tål spänning och funkar att laborera med tillsvidare.

Ser fram emot rapport om "din" DR

Mja, personligen hör jag att dom låter mer som 6L6, men dom som kan mer om detta med rör och mer kan se på konstruktionen, säger att innandömet ser ut som en 6L6 fast i en flaska av 6V6.

Men många DR ägare brukar ju gilla slänga in 6L6 i deras DR för bättre bas, så JJ är ju nu ett bättre alternativ.
Men personligen gillar jag "krämigheten" som bra 6V6 har.

Nä, någon rapport blir det nog inte, men kanske fyller på lite i din tråd

Hoppsan , jag fick klara mig utan byta PT ännu en gång, en fin BF DR med kondingar helt skjutna, men med en trafo med tappar för olika spänning.

Jag har håligt på i över 20 år att mecka stärkare (skit var tiden går) men ännu inte fått in någon stärkare med Hagstöms PT, kan det ha med var jag bor att göra?

Ja, du borde kanske flytta till Finland?
Förstärkaren är dock svenskimporterad, och jag tror inte det sysslades med trafobyten här över.
Alla gamla exemplar jag sett har antingen haft exporttrafo eller separat 220-110V låda.
Och så är jag ju långt ifrån någon proffsmeckare.

Hi Hi, jag klarade mig ännu en gång från Hagstömstrafos , denna fina BF DR som kom in hade original trafo med flervals tappar på och stog på 220V
Väldigt fin och totalt orörd med skjutna e-kondingar.

Nu har det varit helkväll med Deluxen. Resultat: ett frågetecken.
Nån kanske har erfarenhet av nåt liknande? Följer en uppsats här nu.

- Elektrolyterna bytta.
- Ultron 5AR4 bytt till E-H dito.
- 6V6:orna bytta till JJ.
- 1 ohm motstånd på katorerna.

Med det utgångsläget och max negativ spänning på bias, låg slutrörens anoder på 453V. Alltså samma som innan. Fuldisten var borta.
Sen ställde vi bias till en rimlig nivå, t.o.m aningen kall. Men de båda matchade JJ diffade så rejält att de s.a.s inte ens var på plan när matchen började.
Men, det varmare låg väl nånstans kring 11-12 Watt, alltså frid och fröjd.

Sen började det hända konstigheter.
- vi lade i originalrören i försteg, trem och rev.
- ljudet ändrades till den grad att man förstod att nåt inte stämmer.
- då hade ena slutröret går varmt som attan, och det andra gick det inte att få nån mätning av.
- det stämde överens med att ena röret vara stekhett och andra svalt.

Switchade om slutrören och lade i mina diverse Tungsol, JAN och nåt kinaskräp.
Plötsligt hade vi headroom till kingdom come och jag började värma på slutpiporna lite mer.
Nu hade anodspänningen krypt ner till 418V - i det läge låg rören kring 13.2-13,7W.
Detta lät ok. Sen i nåt skede drog ena röret igen iväg mot varm bias - vilket hördes även på ljudet.

Och lo&behold; anodmatningen ligger ända ner på 403V. Headroom har då sjunkigt kraftigt igen.
I det läget är skillnaden mellan rören acceptabel, sådär 1,5 mA
Disten slår nu till vid tre på volymratt, närapå normalt. Men inte som för en stund sen då de började morra vid 5.

I ett skede när jag ställde upp minusmatningen, drar det kallare röret på och kör om det som nyss var varmare. Ställer ner matningen igen, och förhållandena är tillbaka på normal nivå.

Så vad i helsike händer i maskinen?

Jag började snart misstänka 1.5K mostånden på galler, kan de ha driftat så att ett påverkas mer än det andra när man ställer bias?
Kan nåt förstegsrör dra ner spänningarna så här tufft, eller är det bara nya likriktaren som gör detta=det gav ju ändå hela 453 V på högsta minusspänning...
Eller är helt enkelt rören konstiga?

Teorier mottages med tacksamhet!

Min första misstanke går till slutrörens rörhållare. Är det intermittent glapp på pin 5 så kan tomgångsströmmen fara hit och dit. Vid avbrott så är det fri strömrusning som gäller. JJ brukar kunna ha lite tunnare pinnar än andra rör, kan vara fatalt i rörhållare med dålig spänst.
1,5k-motstånden bör såklart kollas. Samma sak där, om det blir avbrott så skenar rören.
Blir det avbrott till pin 3 eller 4 så stryps i stället rören på tomgångsström. En kombination blir såklart totalt kaos!
Du måste även kolla om kopplingskondingarna från fasvändaren till slutrören läcker DC. Det ger ju även det strömrusning i slutrören.

Det kan även vara rören som spökar, det finns ingen garanti för att vare sig nya eller gamla rör är helt felfria i drift.
En bekant hade nyligen ett liknande problem med ett hembygge, som i slutänden visade sig bero på slutrören, nya om jag inte minns fel.

Tackar Sixten! Kopplingskondingarna hade jag inte ens tänkt på. Allt detta ska kollas.
Rörsocklarna slog även mig, men timman började bli sen i går kväll så det blev inte vidare undersökt. Visste heller inte att JJ har små pinnar.

Förutom de växlande värdena, så lade sig ju tomgångsspänning till slut på 415V, och började sakteliga krypa nedåt trakten 405. Rent anmärkningsvärt med tanke på 220-trafon och att vi först mätte 453V.
405-415: bättre än så kan det inte bli i en BFDR. men inte under såhär lustiga omständigheter.
Nu har jag förstås inte testat med gamla likriktaren, borde göras.

Min första reaktion var att något annat måste ha behövt strömmen längre framåt i maskin. Skulle man kunna uppleva liknande spänningstapp om det går åt ström nånstans, säg i försteg/reverb?
Förstegen låg vid det tillfället kring 170, inget exceptionellt.

Här hade man lätt kunnat gå loss och testa kondingar och motstånd. Men en sån här maskin väcker ju talibantendenser i det mest liberala meckarhjärta.
Nu gäller det inte att byta en komponent för att kolla vad som händer. Här gäller mera: hitta en komponent som kan ha fel och undersök om den får bli kvar ändå.
Nya slutrör är under beställning, EH denna gång, samt nya förstegsrör. I hela testarsenalen ingick endast två st jag kunde garantera skick på... Det blev för många och osäkra variabler.