Har inte sett det här klippet tidigare.

Det är väl inte världstajt men det är inte Walters fel.

http://www.youtube.com/watch?v=sgxGDxZYfG4

Blås på

Patrik

Det var ett coolt klipp
Låter som första position. Walter hade FET ton.
/A

Walle var absolut en av de största, hade förmånen att på 60-talet få se honom live.Hans ton var så fet, så fet, den enda som kommer i närheten är väl Sture Elldin?

Öhh, "den enda som kommer i närheten är väl Sture Elldin" ...? I hela världen? Det var väl i så fall ett aningen etnocentriskt perspektiv, utan att vara elak mot Sture Elldin?
Vad BWH hade när han var nykter och i form, och som bluesmunspelare ibland kan tänka lite på (i st f endast sound/ton), är bra idéer: han kom med egna, ibland melodiska riff och han hade en hyfsat stor repertoar av dem. Dessutom kunde han kompa: det är kanske inte så påtagligt i det aktuella klippet men på t ex Otis Rushs Cobra-inspelningar hör man emellanåt bara aningen av ett munspel, lite dovt i bakgrunden. Mkt läckert. Det lilla kan ibland vara allt som behövs.

/Martin

Sture Elldin - Kung av fet ton.

Säkert är det så, men när du hållit på med det här några år så kommer du att upptäcka att det finns rätt många kungligheter, inte bara i USA (och Sverige, förstås!) utan även i t ex Frankrike. Många har precis samma stilideal, har strävat efter precis samma saker, och det kan bli trångt på tronen.

Man blir lite avundsjuk! Jag vill också kunna spela så!

"Det är aldrig försent att ge upp"