Den där känslan att jag borde göra mig av med förstärkare, gitarrer och pedaler som jag inte använder frekvent, den känslan…den känner inte jag. Med det sagt så är det numera längre mellan inköpen men jädra vilka roliga grejer man kan få tag i. Har under flera år varit sugen på en Gibson Trini Lopez och plötsligt dök de upp en, bara att hugga! Vet inte om man kan tala om fynd, kostade ändå en del. Men jädrar vad rolig den är att spela på och med den inspirerade känslan det ger är den kanske att betrakta som ett fynd.

Har väl sådär en 3-4 instrument ytterligare jag villhöver men sedan tror jag att det får vara ganska så bra. Men dyker det upp något fynd får jag väl göra ett avsteg från planen.

Så, vad har ni gjort för fynd under våren/sommaren som ni antingen flippat eller behållit och fått inspiration av att nyttja?

”Villhöver” borde vara årets nyord.

Jag tänkte aldrig -att jag skulle få äga en Hamer SS2:a. En gitarr jag i decennier suktat efter; men valt bort pga den vansinniga prissättningen på exemplar som fanns till salu. En dag dök helt plötsligt en upp här i Sverige till hyggliga pengar! Man var ju tvungen att nypa sig själv i ärmen. Idag är den gitarren hemma hos mig i absolut perfekt skick!

Hade Steve Stevens föregående signaturmodell (Hamer SS1) före. En bra gitarr; men om dock aldrig riktigt överens med den. Hade även en Washburn SS100 (Självlysande Frankenstein modellen) ett tag. Cool gura med skit klang (basswood).

Har hur många som helst såna här fynd, bucketlist -historier....

Edit: Bifogat bilder till 'P'.

/ Jonken

Jag fyndade en Epiphone-strata för småpengar i syfte att fixa till den och sälja vidare (jag gillar att skruva gitarr).
Den blev klar och lades ut på Blocket men efter några dagar insåg jag att den är alldeles för bra för att säljas. Med det menar jag bra för mig för den visade sig ha en svinskön hals, lite oväntat. Mörk och fin rosewood med oslitna medium jumbo-band dessutom.
Det har blivit väldigt tydligt för mig att när jag väljer gitarr så väljer jag hals, resten går fixa. Jag förenklar lite här men en riktigt skön hals är den enskilt viktigaste grejen för mig vid gitarrköp.

Granis67 och Jonken - upp med bilder "or it didn´t happen" som man säger...

Edit.

Vilken Trini modell ere? som 335 eller den andra
Jag vill se bilder

Första gången det föreslogs till Språktidningen var i maj 2022.

Gibson Trini Lopez ES-335 Limited Edition 2014

Jag är en köp dyrt sälj billigt kille, så fynd görs precis aldrig.

Men skaffade en AZ2407F-BSR för typ en vecka sen. Hade liksom ingen HSH gitarr.
Är mycket nöjd då den hade en extra fin lönn top.

/Magnus

NU så!

/ Jonken

Men så kan man ju inte skriva utan att lägga upp en bild.

Fräsig gitarr Jonken. Tror mig minnas den från något gitarrtidningsomslag med SS för många år sedan

Väldigt fin gitarr där Granis67


Finns det inget ord för när man köper sånt man varken vill ha eller behöver bara för att tillfället finns när det verkar billigt eller ovanligt?
Jasså, hording eller samlarsyndrom. Det var det jag misstänkte.

Marshall-lådan hade stått oanvänd ett par år när det dök upp en Tone King Royalist MKIII, tänkte…tja, varför inte?! Tre klassiska Marshall-sound i en stärkartopp måste ju vara smidigt som tusan. Jag har inte nämnvärt rört mig i Marshallterräng men måste tillstå att jag gillar det. Trini Lopez trivs förstås förträffligt i sällskap med TK Royalist.

Fin gura Granis!
Är sugen på den andra Lopez guran, typ moddad Barney Kessel
Undrar om den oxå är återutgiven...

Jag vet fan inte hur man lägger upp en bild här nu för tiden. Men listade ut det.




//MO

Nice G!

Personligen har jag alltid suktat efter '67/'68 Gibsons Trini Lopez -moddade Barney Kessel -modeller. Speciellt 'den' Custom modellen som är OMÖJLIG att få tag på: Den 20 bandade halsen -med reverse 6-in-line headstocken.
Den här: https://www.vintageguitar.com/3400/gibson-trini-lopez/

I min egna, sne-vridna värld; blir det inte vackrare än så där! Och spelmässigt den där härligt; -lääääängre, -mjuuuuka stränglängden toppad med en upp och ner vänd skalle: Där diskant klangen tightas till -samtidigt som basklangen ges ännu mer extra djup i en större akustisk klang kammare. Med halsmickspolerna -där vanligtvis 22:a bandet sitter! Har givetvis aldrig testat den här gitarren; men får i princip bara gåshud + ribba av bara tanken. En PERFEKT blandning av gammal jazz gitarrbyggar tradition -och fräckhet i äkta klassisk stil...

Bara ett enda jäkla ord: WOW....
Om någon här skulle lyckas få tag på en sån här gitarr; skulle jag... -Vara JÄVLIGT IMPONERAD!


/ Jonken

Stilig rackare!

Äger du möjligtvis även en Ibanez AZ2402?
Om så; hur upplever du skillnaden mellan dessa två? (Förutom de olika mick konfigurationerna förstås.)


/ Jonken

Tack. Jag gillar den lite udda toppen (och att det är en fantastisk gitarr).

Jo, har ett gäng 2402. Spelkänslan är den samma med ljudet är rappare (i brist på bättre ord) med en tydligare separation i de i 2402 VS denna.
Om det beror på träet i kroppen eller stalets olika material är svårt att säga säkert.
Jag har två identiska 2402 där jag bytt stall på den ena (samma stall, annat material, i övrigt identiska i allt, till och med vikt) och det låter väldigt olika.
Jag skaffade denna bara för HSH då jag inte hade det. Men tycker nog att HSH så här med facit på hand är en rätt kass mickkonfiguration för hur jag använder det.

Men de AZ jag spelar mest på är tele modellerna, speciellt en svart AZS2200.

Tror jag allt som allt har 12 eller 13 AZ.

//MO

Men så är det ju: Alla instrument; även de lika -är ju individer.
Intressant nog; upplever jag också en lite extra 'utmaning' -med H-S-H -konfigurationer. Dock mest speltekniskt; då jag gärna täljer in mitt plektrum i mitten micken. Dock soundmässigt har jag lyckats att göra egglägena intressantare med hjälp av parallella resistorer. (Tar ner Kohm värdena till SC-nivåer i switchlägena 2 till 4. Extra nyttigt på instrument med 24 bands brädor.)
AZS2200 ger helt klart en djupare klangdynanik -på 22 bandstavar istället för 24. Mer sträng längd över kroppen -och då mer kropps yta att flytta upp halsmickarnas position.

Jag har på senare tid nästan helt flippat ur på detta med färre band stavar. Även när jag inte en har en halsmick; föredrar jag klangen och soundet i instrument med mer strängbana över locket. Jag väljer i princip mina två oktaviga instrument -bara när jag behöver det. Jag föredrar känslan och sounden med färre bandstavar.

Var faktiskt och hälsade på hos en 'ledig' studio nyligen. Det blev fort blött; och slutade med ännu ett fylle experiment: Inget förevigades -men vackrast rundgång vann ju som vanligt.

Riktigt vacker sommar på Dig 'M'!


/ Jonken

Impulsköp?

Vet inte om det var ett fynd ur en ekonomisk synvinkel men jag fick tag på en vit Marshall SV20H topp förra året, och den har soundet som jag har letat efter under så många år.
Den låter precis som jag vill att en Marshall ska göra. Inte för bright och vasst, utan snarare med en midrange-voice, och det redan med volymen på halva är tillräckligt med dist när man kör med humbuckers.
Med Strata brukar jag köra en boost (t.ex EP Booster) och få precis den där skjutsen som jag upplever att man behöver med single cools.