Har av någon outgrundlig anledning en härjad rustastrata från någon loppis- Den kvalar med god marginal in på topp 5 sämsta gitarrer jag provat.

Sämst byggkvalitet höll dock en aria pro II FS-1 . Kroppen av nåpgon sorts kompositmaterial av sågspån och tung epoxi. Vägde dubbelt så mycket som
en normal strata fast den bara var hälten så tjock. Stallet saknade block var bara en böjd plåt och resten av hårdvaran rena rama skräpet.
Men trots det mycket bättre än rustastratan att spela på.

Har dock inget emot budgetstrator. Har en ultrabillig Squier SE fråm börjhan av 2000 talet som är kanonfin.

Det där ser definitivt allt annat än effektivt ut. Det borde ju kunna gå att även spela harpa på den där.

Har "bara" 3 trots att det är den typ av gitarr jag gillar mest
- Fender Classic 50s
- Fender custom shop 50s style
- Warmoth HPD

Född -71 så har barndomsminnen av bilder på Hendrix från Woodstock - vit strata med lönnhals (och tycker fortfarande dom är snyggast).
Men sen var det väl både en ikonisk gitarr genom hela 80-talet? Och att man lutade åt Richie Blackmoore, Gary Moore och John Norum. Men även Mark Knopfler och Al Anderson! Ah, va fan! Alla har väl spelat strata ngn ggn i sin bana...?

För att återgå till trådskaparens fråga:



Allt är Ritchie Blackmores fel för min del. Han var min enda förebild när jag började spela gitarr på allvar och fick mig att glömma Ace Frehley under många år. Där jag växte upp hade ingen så fina gitarrer som Fender och Gibson, men en dag fick jag prova en Fender strata i min förstärkare. Det var en sen 70-talare och mickarna var enligt uppgift bytta till några som ägaren kallade Bill Lawrence och en modell som jag inte minns namnet på. (Jag tror inte att det finns någon sån modell.) Den var fantastik och perfekt för mig på alla sätt. Sen dess har jag varit lite besatt av strator, men aldrig riktigt begripit mig på dem.

Jag har kvar den första "riktiga" starta köpte, en 73:a. Men den bästa jag har och har haft är nog min Fuji-Gen-tillverkade Greco. Den har 1958-specar vilket passar mig bra och är det närmaste jag kommit minnet av den där första Fendern jag provade på riktigt på ett rep när jag gick på högstadiet. Fast egentligen är nog min Music Man Silhouette Special den strata jag gillar allra bäst, men den har humbucker i stallet och ser lite konstig ut, så den kanske inte kan räknas? (Den är för övrigt Steve Morses fel, men det är en annan historia.)

Jag har nog totalt mellan 30 och 40 Strator idag. Räknar man inte med min första hobbex -elgitarr som jag fick i födelsedagspresent; var min första riktiga gitarr en röd Fender Stratocaster made in Japan. Kommer fortfarande ihåg allt som att det var igår. Jag tillsammans med gitarrister i andra band; väntade veckor på att en musik affär i Boden (av alla ställen i världen) -skulle ringa när de fått in Strata gitarrerna de skulle köra en kampanj på. Kommer ihåg dagen den fredags eftermiddagen. Jag var i garaget -och höll på skruva i en moppemotor (trimma så klart); när morsan kom ut och sa att jag hade telefon. (Det var så här tidigare; innan mobil telefoner.) I luren var en gitarrist från ett annat lokalt band; som var eld-och-lågor över att NU hade dom ringt från Boden! -Hur skall vi ta oss dit fort utav H?! Typ: Jag har skolkat från skolan nu för det här. Hur 4 grabbar slutligen tog sig till Boden den dagen är ytterst censurerat.

När vi väl kommer dit -visar det sig att budbilen som levererade grejerna till musikaffären var sen. Men den är här nu; och dom håller på lyfta in prylar där bak nu. Som att detta skulle lugna nerverna på ett gäng tonårspojkar; som väntade på att få dricka ur Jesu -bägare? Vi höll ju FAN på att kollektivt nerva ihop där å då! Till slut frågade en av oss butiks ägaren: -SNÄLLA kan vi få gå ut dit bak och hjälpa bära in lådor? Och det fick vi tack ock lov! Med våra vaksamma ögon räknade vi ihop till totalt 16 styck Fender gitarr kartonger som lyftes in i butiken. När allt var klart; var det endast en 40 minuter kvar innan butiken skulle stänga. Det blev en jäkla hets att sprätta upp alla kartonger. Det visade sig att 4 st av lådorna innehöll Jazzmaster, Jaguar och Tele. Resten av de 12 lådorna innehöll vårat guld: 4 st vita, 4 st svarta och 4 stycken röda Japan Strator med R/W bräda i hardcase. Som den totala Jimi Hendrix fan jag var; var jag HELT inställd på att det skulle antingen bli en vit -eller en svart Strata för mig. Men jag kände direkt hur de röda Stratorna stack ut och tilltalade mig mer och mer. Butiken höll på att stänga; så det fanns helt inte tid att att plugga in och testa -ifall vi ville få med oss var sin gitarr idag. Jag och en polare valde var sin röd; och de andra var sin vit + en svart Strata. Gitarrernas rea pris var 2995 kr/st. När vi cashat upp; och fått var sin femma tillbaka: Brann det som fan i arslet på oss alla; att få plugga in våra instrument i stärkare.

Det var raka vägen hem till en av polarnas replokal. Och där blev vi ända till småtimmarna. Kommer ihåg att det pep i trumhinnorna flera dagar efteråt. Hemma ville man fasen inte lägga ifrån sig gitarren. Inte heller lägga ner den caset. Tidigare hade man bara trånat efter dessa instrument i tidningar och broschyrer. Nu hade man ett själv exemplar av denna dröm gura.

Jäklar va det tjöt och det rundade. Men det var Rock'n Roll -och man levde sin dröm (och trodde att man var Jimi). -Ha-ha!