Idag har jag ju slagits lite med PI;n i Galantis FBT250 å iom det för första ggn fått ge mig i kast med att försöka balansera signalen IN i en sådan.
Som jag beskriver på annan plats har hela pre-ampen designats om å e numer en 4 stegare. Trots att jag med "konventionella" mått mätt använt ganska tuffa spänningsdelare i pre-ampen så slutade det lika fulla förbannat med att det som går från den numer installerade mastern ner mot PI;n...blir för mkt å baksidan DÄR e att jag vill ha med samtliga av de 4 stegen för att få till den numer i min mening riktigt bra ljudbilden maskinen ger.
Schema för maskinen finns här;
http://www.102983.org/gallery/albums/userpics/10003/fbt_250_250lb_sch.pdfOm man då använder sig av schemat e båda nodernas motstånd utbytta mot 68k där den står nu. Vidare ser ni att det spänningsdelande motståndet i original pre-ampen(längst ner till vä i PDF;en) som e för tremolo vid utgång "D" är på 150k. Detta e nu bytt till 100k.
Mitt problem,eller vad man skall kalla det,e att master potten nu arbetar på 500kA å när jag rattar maskinen via gain samt volym för att bli ren så blir maskinen "crunchad" till egenskap när man börjar dra mastern mot botten.
Om man sedan rattar om den så man bottnar gainvredet helt å drar volym så långt man finner lämpligt (typ 90% trottel eller så) så gör samma masterinställning hela härligheten till gröt. Helt å totalt oavändbart.
Backar man då av mastern till låt säga 50% trottel så låter maskin precis lika högt i upplevt tryck,av ganska uppenbara skäl,men nu uppenbarar sig en riktigt riktigt bra ljudbild för tung rock/metal. Mkt god separation å mkt sträng utan att varken bli påträngande eller på ngt vis konstigt.
Jag har bla lurat på om man kunde göra en "peavey" i så måtto att man delar anodmotstånden låt säga som 22k/47k med det mindre motståndet först å tar ut signalen däremellan för att få med sig ljudbilden av de då totala 69k medans man ändå begränsar svinget.?
Spänningsdelaren e fö även kompletterad med en 470k gridstopper in på driverns galler. Dvs det första av de två i PI;n,å jag känner med det att jag vette fan om jag vill dra det längre i den änden.? Det crunchande som uppenbarligen uppstår i PI;n vid "cleant" rattande har vi egentligen INGET som helst behov av eftersom det går att ta igen genom gain å volym.
Rätta mig gärna om jag e fel ute med tänket där!!
Men hårddrar man det kan man säga att det jag e ute efter här e att både ha kakan å äta den. Det väsentligaste här e alltså INTE distmängden i sig utan den bild den skapar. Mao går de två bitarna till en grad hand i hand å jag tycker jag hittat väldigt rätt med pre-ampens bild där så om möjligt vill jag helst inte in å gräva mer i det. Uttryckt på ett annat sätt kan man säga att det inte e så mkt FBT över det mer. Alls.
(Drar man ner mastern till "stora rums" nivåer låter maskin fortfarande förbannat "gutt" med i huvudsak det pre-ampen skapar å eftersom denna maskin e såpass effektsvag som den ändå e...så e det tänkt som så att man skall kunna använda den hemma samt till det lite mindre giget vid behov. Den e dock LEDIGT högljudd nog för att lira på kapp även med hårdslående trummisar.)
Så.
KISS e det som gäller. Frågan e ifall det e lönt att ge sig i kast med att labba med para´n eller om man skall satsa på en i sammanhanget mer konventionell LTP?
Para´n,som den sitter där nu iaf,upplever jag ger maskinen en mkt skön "råhet" eller vad jag skall kalla det.
Ideér? Förslag?
En tilläggsfråga e fö,hur funkar det med NFB å para? Går det att para å isf till vilken grad? För,lägger man den på normalt sätt,eller vad man skall kalla det,å paran har varsitt katod borde ju ena röret mer eller mindre få spatt i en P/P konfig? Så vad skulle vara lösningen? Att installera ett gemensamt katod a´la flytande para?
_________________jesper@by-racing.seRacing amps-like having bacon...for your ears.