Mer karaktär än perfekt byggda PRS t ex som alla känns likadana.

Det luktar inte vanilj som nya case gör.
De gamla gitarrer avger en lukt som är annorlunda som ej har upplevt med nyare.
Om det är träet eller plasten eller lacken eller vet jag ej, eller en kombionation av allt.
Öppnar man en tom case så luktar det ej så det är gitarren det kommer ifrån om jag inte är helt ute och cyklar.

Jag köpte för ett antal år sen ett nytt case från Thomann som luktade väldigt konstigt. Vädrade det på balkongen i flera veckor eller månader och försökte få bort lukten med ättika. Det blev lite bättre, men lukten satt i i alla år jag hade kvar den gitarren, ca 10 år.

Har varit en del fina Gibson LP ute beg i sommar och jag misstänker att priserna kommer gå ner. Testa att köp nån som faller dig i smaken utseendemässigt och som du kommer över till bra pris, dvs ligg på bevakning på blocket och förhandla till ett pris som du inte kommer förlora på Min enda grej är väl att undvika dom fula "annivarsery" 100 years eller vad det var med gräsliga les paul kluddet. Tänk även på att gitarren inte ska väga mer än typ 4.2 kg. (smaksak kanske men jag upplever att det påverkar ljudet negativt)
Känslan är märket och till viss del lacken.
Jag hittade ju en sliten goldtop som är en "vanlig" lp classic ( Jo skaffa en LP som har vanligt abr-1 stall, inte nashville, känns mer "äkta", vintage korrekt osv) Den goldtoppen är grym, lika bra som den RI jag haft och som de Greco och Burny jag har. Bästa vanliga LP dock.
13000, var det värt..

Men om känslan.. nånstans så är customshop mer "känsla", mest nått som sitter i huvudet för mig.
Även gamla Burny och Greco är mer känsla för mig, mest för att de är just till åren tänker jag mig, sitter i huvudet det med ;D

Kör på nått du får feeling för, du kan alltid sälja senare igen.
Jag har köpt o sålt så många genom åren att jag nu är "mätt". Har tre LP av olika märken som jag gillar , Greco, Burny + Gibson. tja en svart Orville customshop gjord i terada hade varit nice, mest för att de ser så grymma ut med sina breda diamantinlägg. Snyggaste LP custom huvudet.
En customshop RI60 hade också gillats.. tycker bara inte det är värt pengarna..
Men har ju en vit custom, en goldtop och en sunburst redan,
Den här tyckte jag ändå var läcker, om man gillar sunburst.
https://www.blocket.se/recommerce/forsale/item/25404421

Vem doftar mest autentiskt, har rätt vaniljton, en Gibson Les Paul eller en japansk kopia som också har nitro?

Vad är bäst, amerikansk bourbon eller japanska varianten?

Min gitarr stinker svett, cigarettrök, spya och öl.

Jävla bögtråd.

Vaniljdoften är från den polish dom använder, försvinner efter några år

frässkägg var bara i plywood-toppar, dvs 335 och dylika modeller

Tack för ditt informativa, inkluderande inlägg.
skriv gärna detta i säljesannonsen så småningom

Sorry.. glömde att detta inte är en seriös tråd..

Påminn Mike Leaf om det är du snäll.

Bl.a. Danelectro. Märket som snobbar kallar leksaker. Jimmy Page spelade på en sån leksak. Inför publik!
https://www.youtube.com/watch?v=r_GYd6aDCSU

På 60-talet var Holländska Egmondfabriken den största instrumenttillvekaren i Europa. Man krängde ut ca 2000 gitarrer i veckan med som mest 200 anställda.Allt gick senare i putten 1983

Nästan alla byggen var lågbudget som kostade mindre än en tiondel av vad den billigaste Gibson kostade. Här snackar vi leksaker. Tror aldrig jag sett någon seriös musiker spela på en Egmond-gitarr. Men nyligen läste jag att Paul McCartney använde en Egmond "Kansas" som en period strängades upp med 4 bassträngar. Och det gick ju bra för honom.

Man behöver inte vara snobb för att kalla Danelectro leksak. Har man spelat på en så vet man.

De var inga bra instrument, de var skräpgitarrer. Med oprecis intonering var de begränsade och funkade bäst till slidespel och öppen stämning. De kvalar in under begreppet postordergitarrer, vilket de även i bokstavlig mening var.

Den refererade videon framhåller ”zero fret” som en fördel men de hade inte zero frets, de hade översadel av aluminium och en gemensam stallsadel av trä. Modellerna med nollband kom först för 10 år sedan.

Att spela på en inför publik och att göra affär av det ser jag mest som en kul gimmick eller ploj (”Kolla, jag kan spela på en Danelectro!”), förutom det speciella soundet.

Visst, lipstickmickarna ger förvisso ett väldigt coolt skitigt sound med sina bladmagneter i spolen (liksom hos Firebird, men singlecoil) men kroppen lämnar allt övrigt att önska; två masonitskivor fastlimmade och -skruvade på en tunn sarg som har maskeringstejp som dekoration är ingen seriös eller särskilt hållbar konstruktion och målgruppen torde ha varit väldigt unga nybörjare i garageband.

Jag har en Danelectro U2 från 1957. Den är svinbra och lipstickmickarna låter fantastiskt.

Jag har haft en U2.

Dom jag lyssnar mest på, Danko Jones och Fu Manchu, spelar rätt så billiga Hagström och Reverend. Tillverkade i Kina och Korea.
En annan favorit, Larry Carlton, spelar Sire. Tillverkade i Indonesien.

Var väl därför han gjorde Room 335

Jag har läst att han använde sig av en rossetti 7 (en Egmond) men med pianosträngar så att det blev till en bas


En annan som började lite ödmjukt var Brian May

Och du gillade den inte eller vad?

Det är korrekt uppfattat.
Soundet är supercoolt - mickarna är väl seriekopplade i ”mittläge” - men kvaliteten i övrigt lämnar mycket att önska.
Jag får väl gratulera till en 57:a med poppelhals och utan dragstång. Det hör inte till vanligheterna att en sådan över huvudtaget är spelbar. Är halsen rak och gitarren intonerbar?

Den har en jättefin och välljudande lönnhals med Braz-bräda! Spikrak. Intonerbar? Som Gibson Junoirs osv?

Återigen grattis till en unik gitarr!
Kan inte finnas många 57:or tillverkade med lönnhals då Danelectro lär ha använt uteslutande poppel (som egentligen inte är äkta poppel utan mjukt tulpanträd, men som kallas poppel) till U2-halsarna 1954-69 och att lönn började användas först framemot sekelskiftet, när de återuppstod och släppte reissues (med dragstång).
Poppelhalsarna kunde lätt slå sig och därmed ytterligare försvåra intonering och spelbarhet.

Mest unika jag haft var Squer Vintage Modified Stratocaster. Byggd i Indien, röd ceder. Det var tydligen första serien. Köpte från Helges Håla och minns han skrev att det var märkligt att ingen hade köpt den. Ångrar att jag sålde den.

Eagle Flash BB ser man inte heller varje dag. Dom sålde tydligen några hundra ex. Man ser aldrig till salu så dom som köpte är nog helnöjda. Ångrar jag sålde den också.
Den var riktigt bra och cool variant på singlecut (Korea, Unsung). Stjärnor i greppbrädan och spegelblankt plektrumskydd.
Inga finmärken, men man undrar vad Eagle hade kostat idag, då gitarrer är dyrare. Jag köpte min 2004 och då kostade den 3 995 kronor.

Du har rätt. Det är ju tydligt en Solid 7, rätt tillverkare fel modell . Egmondgitarrerna fanns med ett 30 tal olika märken. Rosetti var väl den engelske importören som satte sitt namn på gitarrerna, ungefär som Morris och andra.

Intressant. Min är en sån som har Silvertone-logga på skallen. Kan det vara så att de hade lönnhals och var bättre?

Korksniffare tar sig nog åt hjärtat när dom hör honom säga it really comes down to how well it's made, not what it's made of.
https://www.youtube.com/watch?v=iIeLAIA9rh0

Stop Arguing About Veneer Tops Here's the Truth

Nä, om det är en U2-modell tillverkad av Danelectro så är halsen av poppel, inte lönn.
Men andra modeller som Sears/Silvertone-såldes tillverkades av andra OEM-tillverkare - såsom Kay, Harmony och senare Teisco - och kunde beroende på modell ha hals av lönn.

Vill ju inte regna på din parad men hur vet du att din U2 faktiskt har lönnhals?

Alltså jag vill ju tro att jag ska kunna skilja lönn från poppel. Jag har inte haft av halsen sen jag köpte den för säkert 15 år sen men jag minns att det fanns ställen där lacken var borta där man kunde se det. Om det ändå är poppel så måste jag ju omvärdera det! För gitarren är bra, oavsett.

Huvudsaken är väl att ditt ex är bra. Kan kanske vara svårt att skilja lönn från poppel på en hals som är 60-70 år gammal och har blivit sliten & grå. Generellt är lönn ljusare och poppel, eller i Danelectro-fallet tulpanträd, mer grådaskigt med inslag av brungröna stråk. Lönn är stenhårt och ”poppel” mjukt så att det enkelt går att göra märken med nageln.
Om man tar av halsen kan man kolla på halsklacken, där syns det. Jag själv hade nog låtit bli det och fröjdats över gitarren oavsett trä.