Jag är inte bara gitarrist, jag har varit ljudtekniker också.

Som gitarrist säger jag:
det värsta som finns är att behöva spela med taskigt och lågt scenljud. Det är en plåga och oinspirerande med sådan gig.

Som ljudtekniker säger jag:
det värsta som finns är att behöva ha att göra med musiker som inte fattar att ibland kommer ljudväggen/den höga volymen ett par meter från stärkaren dvs bland publiken, och det är den volymen/upplevelsen man som tekniker måste utgå ifrån för att få ett bra sound på hela bandet. Vad musikern hör när han/hon står 1 meter från en stärk placerad i höjd med dennes fotknölar, är ointressant för publiken.

Förslag till lösning:
- sätt stärken på en stol/ett case så du får upp den så högt/nära öronen som möjligt eller vinkla den
- tjata upp volymen i medhörningen, det kan bli en väldigt bra återkoppling i guran den vägen
- skaffa dig en bra förförstärkare/pod och spela genom en vinklad medhörningslåda. Tjatar ljudteknikern så vänd den mot dig och låt pa:t ta hand om gitarrljudet ut i lokalen

Nej, det påstår jag inte, att det låter likadant oberoende av hur hårt man slår, alltså.

Men det har inte så jättemycket med hur hårt man slår att göra (så länge man inte spelar jättehårt och totaldödar alla resonans i trumman) för att få bra ljud, det sitter i hur man slår (framförallt i hur man får bort pinnen från skinnet igen).
Precis som alla akustiska instrument så låter de bra upp till X hårdhet, sen slår det bara över och låter fult.
Helt enkelt, spelar man superhårt så slutar trummorna låta bra, det blir bara ett odynamiskt resonaslöst bank.

Ingen menar att någon skall sitta och fjutta på trummorna, bara att det inte behöver mer än bra (framförallt det) och lagom hårt anslag. Det och att stämma sina trummor rätt.

Om vi skall fortsätta med en konsertgitarrist så spelar de upp till hårt, efter de börjar gitarren förlora sin klang och börjar låta sämre. Och det är samma sak där, det är lite i hur hårt man slår men väldigt mycket i hur man gör det.
Skillnaden sitter mycket mer i bra eller dåligt anslag än i hårt eller mjukt.
Samma sak är det med, som du säger, alla akustiska instrument.

Nej, man är inte bättre för att man spelar med sväng på låg volym.
Men man är inte så vass om man inte kan spela sin prylar för att man inte får spela jättestarkt.
Lite som att en gitarrist som inte kan spela sina linjer om han inte får ha sin maxade dist, sina fyra kompressorer och sitt hårdnad inte är så vass.

Det är långt ifrån något trummisförakt, i mina ögon den viktigaste snubben i ett band.
Mina uttalande kommer mer från att ha spelat med väldigt, väldigt bra trummisar och sett massor av proffsinspelningar av trummor. Bra trumljud kommer inte ifrån att spela hårt, ingen sorts ljud du inte kan få från att spela rätt heller.
Bra trumljud kommer ifrån att slå rätt och komma där ifrån rätt.


/Magnus

Som jag sagt tidigare har jag knappt stött på några griniga ljudtekniker av den kaligern man vill göra gällande i den här tråden. Finns dom överallt, eller är detta ett (stor)stadsklubbfenomen? Vad spelar ni på för ställen som har återkommande problem med detta? Är det stora eller små ställen?

+1
Och ett 4:e förslag till lösning, som löser medhörningen inte bara för gitarristen, men andra bandmedlemmar, samt för publiken.
Har alltid hatat att höra gitarren i medhörningslådor, då det ska till (i min mening) väldigt bra lådor för att närmickad stärkare
ska låta bra i dylika. Har sedan Deeflexx enbart sång i medhörningen.
http://hoovi.at/deeflexx-2/what-is-deeflexx/?lang=en