Modest som jag är så valde jag överskriften enbart som beskrivande.

Det här är vad det är; främst gamla gitarrer i min ägo som jag äntligen
gjort spelbara igen. En del av dem känns redan som "keeper never gonna leave me".
Men nå'n ny får hänga med också, t.ex. 2016 Firebirden.
Bilder och info kommer mer och mer eftersom.

Bjuder på Gibson SG Faded från 1988 först.
Köpte den beggad nå'n gång runt 2007 och då hade den 490T stall och 490R hals.
Den lät "gäll" trots vad jag upptäckte 300 kOhm volympottar (500 kOhm tone) och den
ersattes snart av nån annan gitarr som lät "bättre".
Därefter förpassades den in i sin gigbag.
SG Faded från '88 som legat ospelad sedan nästan 15 år. Lite TLC och moddning av plektrumskydd
(Gibson original är ju helt korkat utformat) så pickupsen får bättre lutning och lättare att byta.
Just nu gammal Seymour Duncan Custom SH-5 i stall och gammal DiMarzio DP103 i hals. Grym gura!
Väldigt resonant och bra sustain trots den tunna kroppen. Kan bli en bästegura med rätt pickups! Lite fetare vill jag ha i stall.
https://www.dropbox.com/scl/fi/dmfzbj5vg3bcdcknvmlzm/20260305_185132.jpg?rlkey=mzmasxb1x3xsus8mes852lo44&dl=0

Sen min 2016 Firebird som routats för full-size humbucker i stall.
Som ni sett i en tidigare tråd så har jag testat en hel del olika humbuckers där i stallet.
Efter mycket testande och ljudkollande med andra gitarrer som man tycker låter skitbra
så inhandlades en DiMarzio Gravity Storm neck för stallposition i Firebirden.
Det visade sig vara helt rätt, för en gångs skull.
Där fick den den övre low mid den saknade med DiMarzio Fantom och har även väldigt mycket single-coil snap i ljudet. Den har nu "growl".
https://www.dropbox.com/scl/fi/iaczobdmltn9ekdaan458/20260220_135700-2.jpg?rlkey=432iyrn7xg5cdhp3f10klgi91&dl=0


Jag tror jag nu börjar förstå komplexiteten i gitarrträet, hur mycket, vadförslagsträ, hur sammansatt, all hardware och så.
Men jag tror att man kan grovt se hur allt samverkar, men inget är nog huggit ur sten ändå.
Om man inte ska bli tokig så får man anpassa sig, helt enkelt så.
Och då kan det bli "bra" så att man blir "nöjd", tror jag.

En kul grej jag var tvungen att kolla upp efter att ha sett typ det på en YT video,
1 Mohm pot på DiMarzio Gravity Storm neck blev väldigt kul att spela snabba riff på.
Så det lägger jag nog på switch.

Kul å modda! Jag gillar 1Mohm potar på halsmickarna också. Men jag har också öppnat potar och skrapat dem till kanske 7-800 Kohm. Jag har även lödat på en resistor på vissa , på jordörat, men då ändras ju tapern plus att man aldirg kommer till 0. Treble bleed på halsmicken är standard på mina halshumbuckers.

Bytt och testat mickar i en och samma Les Paul tre gånger i år bara. Skall vaxa en mick och testa fjärde setet på den.

Kul grejor Axewall! Modda är som sagt kul, ja!

En sak som det sällan pratas om här på forumet är att seriekoppla mikarna eller att koppla dem ur fas med switch. Eller både och,låter klart skumt.
Vända magneter finns det ett antal trådar om, men inte med switch.

Framför allt seriekoppling tycker jag är användbart, "soloknapp", mer kräm, rundare ljud.

Vad roligt med att ni är här!
Jag kan säga att vad jag sestat så är transition neck tråkigare än
den Seymor Duncan som var innan, inte lika punchy in the mids.

Jag tror att DiMarzio i sätt tänkande med hur de tunar sina spolar har hittat nåt speciellt!
Jag märker det ju själv.

Jag tror fan att Gravity Storm neck är bra i SG också. Precis som för Firebirden.

Vi har en Les Paul kompis som vi satt i en DiMarzio 36 Ann i stallet på och som det blev det bästa vi kunde hoppats på.
Typ det bästa i stallet man kan hitta, som en P90 fast ännu bättre faktiskt. Direkt rock, bara sån skjjuss.
Min Firebird med *storm är nära men hans gura är grym.