Den har till att börja med ganska kraftig akustik unplugged.
Lurar på om det kan ha med bambun i den att göra i kombination med mahognyn.?
Kroppen på den e ju ngt större än Vantage mfl.
Mickarna..hmm...ja de e iaf inte lika tunna/spretiga som många andra japsmickar.Många japs mickar blir annars i mina öron lätt lite "kalla".
Tidstypiskt ganska platta band.Lättspelad-jag spelar mest blues/rock.
Jag kör över tonelab å in i en ganska massiv starfield burk-som i sig får sägas vara ganska neutral å ner i 412:or.
Power to spare för att vara försiktig.
Mickarna har det...som sagt.
Skulle dock inte på långa vägar när jmfr dem med ett par bra SD eller DM eller liknande,men de skapar crunch ljud med lätthet vid påställ.
Lustiga e att den har två volym å en ton som vanligt,men "splitswitchen" aktiverar bara ytterligare en kondensator till ton?
Halsen e...typiskt "japanskt" tunn C,men inte lika tunn som konventionella Matsus tex utan lite mer åt Gibson 60s.
Håller stämning perverst bra.
Nu e detta min ÅSIKT,men ser yxan som ett riktigt japanskt kvalitetsbygge,å som e en kul gitarr att ha.
Dock inte mitt "1a" instrument.
(Som e en hotroddad pålle med ebony bräda)
För å ge dig en ide om var jag står lite bättre.
Tycker som sagt mkt mkt bra om Matsus egen designer.
Anser att Vantage 795an jag fick från Bernd(fotogeno) e en mkt mkt bra gitarr.Rent av orimligt bra för pengarna.
Till den har jag nu skaffat ett par SDs som skall i.
På Bambun...kommer inget att bytas av mig som det ser ut iaf.
Kan iofs se att man kunde ersatt orginalmickarna med en omgång EMG alt SDs av samma estetiska snitt för att prova.?
I självransakan sagt vet jag inte om det e i respekt för den mkt ovanliga gitarren..men det känns som att det inte behövs.
Den funkar som den e med sina "fel" å brister.
En annorlunda yxa med egen identitet.
Till å med det formskurna caset e ju snyggt...[;)]
hrj743@hotmail.com
