Nä, min plan är inte att vara obstinat (på riktigt).
Jag har funderat på det där med "tele är svårspelat", "tele är basic och enkelt", "tele är inte shred", "tele kräver sin man" osv rätt mycket.
I mina ögon stämmer det liksom inte alls (visst är de enkelt jämfört med vissa andra gitarrer, men som jag skrev ovan, vad skiljer mot andra två mickade gitarrer med fast stal?l). De är lätta att spela på, de som shreddar mest av alla spelar på dem och kan man sina linjer är det ju inte ett dugg svårare att spela dem på en tele en på en strata, en RG eller en Les Paul.

/Magnus

Jag håller med i stort, Magnus, men har en invändning avseende huruvida en Tele "kräver sin man".

Du kanske är den mannen som krävs, Magnus. Jag som är högst amatörmässig upplever LP, SG som lätta att spela på (delvis beroende på mensur) och de låter ungefär likadant jämt.
Med Strata och ännu mer så med Tele har jag upplevt ögonblick som: "Vad fan hände där? Det lät grymt bra" då jag inte riktigt begriper vad jag gjort. Jag är troligen inte den mannen som en Tele kräver. Om jag varit den mannen hade jag fått dem att låta så när JAG vill och inte när gitarren vill det. Jag spelar dock gärna Tele ändå för det låter bra trots mina begränsade färdigheter.

Jag anser att detta är åtminståne ett belägg för att strata och särskilt tele kräver ett mer uutvecklat handlag än exvis LP och SG. RG förefaller vara näsmast självspelande med det är naturligtvis mycket en fråga om setup.

Avseende frågan om hu basic en Tele är finns det naturligvis många som är enligt specifikationen lika basic. Jag gissar att det främst handlar om att tele är en relativt enkel konstruktion och betraktas som något av en ursprungsgitarr och arbetshäst.
Det andra är att de är förb---at obekväma.

/M

Svårspelad tycker jag den inte är, tvärtom.
Ett helt annat instrument än tex min Bernie Rico, för inte tala om den Universe 7:a jag hade förut, där fick man ju tänka hela tiden man spela nästan[;)]
Lite som att jämföra äpplen & päron dock.

Note: Shredguror för mig är breda platta halsar, som jag inte gillar alls.

<font size="1">

// I never claimed that I could play guitar.. but I look like a RockStar //

http://www.myspace.com/attitudemusicalproject</font id="size1">

Jag är med dig, jag tycker också att somliga gitarrer är lättare att spela på an ändra, men jag tror att det är vana (vad man spelat mest på) som gör skillnaden mer än gitarrkonstruktion.

Somliga grejer gör självklart skillnad, en plattare greppbräda är svårare (eller kanske inte direkt svårare, mindre bekväm är nog ett bättre ord) att spela ackord på än en som är mindre platt.
En med platt bräda är svårare att spela Hendrix komp still (med 2,3 toners grejer i linjerna), lite svårare att träffa bara de strängar man vill om det är en platt bräda.
Små band är jobbigare att bända med än stora (men man kan ju banda om en gitarr med små band till stora, om man vill).
Finns kanske fler skillnader än så, men alla gör (i mina ögon) marginella skillnader, knappt värda att nämna.

En sak som gör skillnad, som folk kanske förknippar med själva gitarren, är skillnaden mellan singlecoil och humbuckers (och svaga VS heta mickar). Skall man spela mycket distat är det oftast lättare att få flyt i ljudet med ganska heta humbuckers. Men skall man spela crunch, bara precis över nivån spräck, så blir samma mick hård, platt och livlös, ett ganska svårspelat ljud (så länge man inte har en väldigt svag humbucker).
Med singlecoil blir det precis tvärt om, de mycket distade ljudet blir lätt tunt, spretigt och lite svårspelat och svår kontrollerat. Men crunchljudet blir plötsligt väldigt lätt spelat med singlecoil, det blir nästan självspelande.

Kanske kan man säga att alla gitarrer med bra setup (bra menat som något som passar en) är lättspelade och alla med dålig är det inte?

En RG är Fender mensur, borde inte den vara svårare att spela på än LP och SG då?

/MAgnus

För mig finns inte shredguror, shred sitter hos gitarristen.
Inte menat som att jag inte förstår vad folk menar med shredguror.
Men i mina ögon kallas RG en shredgura för att det mest är shredsnubbar som spelar på dem, inte i att gitarren är shred.

/Magnus

<i>"i mina ögon kallas RG en shredgura för att det mest är shredsnubbar som spelar på dem, inte i att gitarren är shred""]

Hehe, vad är skillnaden då?
En shred är en shred är en shred... säger man det fort tillräckligt många ggr blir gitarren grön & heter Shrek[:D]

Christopher Broderick tex... han är jävligt mycket shredsnubbe, lirar på en Ibanez med löjligt platt radius..
Jag prova hans gura i Gävle i somras, här snackar vi platt som en pannkaka[:D]


Skitsamma, jag gillar min Tele, Stratocaster, mina Washburn Idol/335:a, mina Rico's etc..
Alla gör mer eller mindre samma sak, fast på lite olika sätt och till en "smula" olika pris[;)]

<font size="1">

// I never claimed that I could play guitar.. but I look like a RockStar //

http://www.myspace.com/attitudemusicalproject</font id="size1">

[:D]

Skillnaden är ju grymt stor, tar shredkillarna en tele blir den shred, tar de en LP blir den shred, vad de än tar i så blir det shredför att de spelar shred. Alltså inte för att gitarren är shred utan för att snubben är det.

[:D]

Kanske låter som att knulla ankor, men jag tycke att skillnaden är rätt stor. Jag menar, LP är inte en poser gitarr för att många som har dem är folk som tycker att stå ball och långa axelband är viktigare än att kunna spela. [:D][:D][:D]

/Magnus