Håller själv ganska löst i plektrumet, eftersom jag tycker att jag blir mer avslappnad i vänsterhanden, handleden och armen då.
Jag håller med ett fast med ändå avslappnat grepp.
Hur håller ni?
Och förresten:
Var på pekfingerleden håller ni plektrumet?

Eftersom jag använder små stenhårda plektrum håller jag det ganska löst, men variera beroendepå önskat anslag. Använder inte pekfingerleden utan mellan tummen och pekfingret, fingerblommorna.

http://www.myspace.com/magicjohnssonthemeanmistreaters
I´ve paid my dues I've got the right to play the blues.

Håller det precis så hårt jag måste för att inte tappa det. Gräver jag in så håller jag det givetvis hårdare. Ska jag shredda med 008 strängar så håller jag det väldigt löst osv.

Håller ganska fast men avslappnat.
Håller det på sidan av pekfingret.

/Magnus

Måste säga att mitt sätt att nypa i plekrumet är väldigt varierande. Jag tenderar att greppa det hårdare, ju aggresivare jag spelar.
Jag har nyligen valt att byta plektrum typ, och håller för tillfället på att vänja mig med dessa. Tidigare har jag föredragit ett rundare topp i plektrum, men har nu kommit på att ett vassare Jim Dunlop Jazz III funkar bättre för mig.

När det gäller aukustiskt, så föredrar jag både ett mjukare och större plektrum. Detta framför allt för tonen/soundet, som blir mer "fluid", jämnare och mindre "peakig" för mig. Något man alltid strävar efter när det gäller i ett bra akke sound. Man strävar ju efter att ha sustain tonen volym mässigt så nära anslags peaken. När det gäller plektrum så gillar jag fortfarande en aning rundare profil på plektrumtoppen här. Annars tenderar jag att "gräva in" lite för mycket i strängarna. Bla vanliga Elexir gula & röda + liknande funkar bra för mig. Själva nyp faktorn i plektrumet kanske är en aning mjukare för mig när det gäller Akke. Jag strävar iaf efter att ha det så.

När det gäller plektrumets position mellan min tumme och pekfinger, så har jag mitten av min plektrum topp ute ganska exakt vid andra sidan där min tum nagel börjar. Plektrumet sticker kanske 3 -4 mm av plektrum toppen fram vid friskare visp prylar. Men jag varierar definitivt detta till att princip "hogga" hela plektrumet vid spel av exempelvis skrikande övertoner.

Det finns en annan del som jag medvetet har jobbat nånga år för att utveckla i men egen plektrumteknik. Och detta är att kunna variera var på strängarna jag spelar med plektrumet. Ett plektrum anslag låter ju vassare ju närmare stallet man spelar. Det finns en hel ocean av super häftiga variationer och hämta av detta. Både i komp, som solo lir. Billy Gibbons är GUD på detta!


/ Jonken [^]

Är det inte så att det hänger mycket på vad för sorts spel man har?... Med det menar jag att jag har märkt för egen del att ju fortare och exakt jag vill spela desto hårdare håller jag i plektrumet (fast avspänt). Alltså med exakt menar jag att noten hamnar rätt tempomässigt.

mvh/Slowhand2
Peace - Love & LeftHanded Guitars

http://www.swedenblue.com
http://slow.blogg.se

Vad menas med hårt, men avspänt/avslappnat? För att hålla hårt så måste man ju spänna muskler = inte avspänt.

En del gitarrister, som The Egde, håller den tunna delen av plektrumet medan de spelar med den bredare sidan. Varför gör man så? För att få en mjukare ton?

Intressant!

Jag håller ganska hårt men får då svårt att spela svagt snyggt. Därför har jag inte hårda plektrum vilket enligt min uppfattning innebär en kompromiss.

När jag övar på att hålla löst låter det mer avspänt och ledigt men å andra sidan är det svårare att spela tight då.

Ibland använder jag stenplektrum och då händer det grejer! Det är ju ultrahårt vilket borde vara svårt men det har också minimal friktion mot strängarna så att det är mycket lättare att hålla hårt OCH få flyt. Det glider översträngarna lika lätt som ett mjukt men ger den extra kontroll man får med ett hårt. Den uppenbara nackdelen är ju att det blir ljudligt klingande toner i anslaget eftersom plektrumet funkar som en slide.

Tycker ni (som kan spela på riktigt) att det är bra tt hålla löst? Jag har fått för mig att det är idealiskt att ha styvt plektrum, hålla hårt och öva som fan för att få kontroll över anslaget men det kanske inte är något att sikta på?!

En annan risk med att hålla hårt är att det kan bli "överhårt" anslag om man slarvar så att det blir surt.

Håller på sidan av pekfingrets sista segment. Plektrumet vilar lite mot sista leden.

/M

Aaahh! Telecaster, stallmik, snabbt, fast anslag vid 24:e bandet (fiktivt såklart) och dämpa med plektrumhanden. Klar favorit för ensträngskomp som i Could you be loved (Marley) och Supersticious (Wonder).

Instämmer med att detta är ett skojigt verktyg.

Hålla hårt i plånboken det borde man lära sig [;)]

"Det är aldrig försent att ge upp"

tycker nog att jag varierar rätt mkt hur hårt jag håller i plektrumet beroende på vad jag vill få fram tonalt, för resultatet skiljer rätt mkt mellan "arbetarhand" och "käringhand".

http://www.myspace.com/gudarsskymning

Hendrix interview shortly after Woodstock.....
Interviewer: "So Jimi - what's it like to be the best guitar player in the world?"
Jimi: "Dunno, go and ask Rory Gallagher....."

Håller rätt hårt i plektrummet oftast , men håller lite lösare ibland vid mjuka mellanspel/låtar för å få lite mindre attack i ljudet

I normalfallet hållar jag rätt bestämt men samtidigt avslappnat, som Magnus nämnde. Men ju snabbare jag spelar solo, desto hårdare håller jag automatiskt, vilket kanske inte är att föredra direkt. [:o)]

<font size="2">/Janne i Själevad</font id="size2">

Varierar, men eftersom jag oftast vill åt möjlighet till övertoner och då bör (mitt)ganska hårda plektrum bara sticka ut 2-3 mm från fingertippen så blir det hårda nypor, men naturligtvis avslappnat i hand och vrist.

Jag håller hårt, för annars flyger ju plektrummet ur handen [:D]

The Edge lirar med andra sidan för att den är taggig där man normalt håller plektrummet, det ger ett speciellt klickljud när man spelar så.

Oj då! Vilken respons. Det är visst fler som funderat över detta [:)]

Men håller ngn alltid så fast och hårt i plektrumet så att det aldrig flyttar sig i greppet?

Mitt problem är nämligen att jag kan spela löpningar och arpeggios snabbast när jag är avslappnad i greppet om plektrumet.
Men då tenderar plektrumet att förflytta sig och jag måste ofta parera för att hålla det i den vinkeln som jag vill ha plektrumet i. Jag gör det automatiskt, men jag inbillar mig att jag skulle spela tekniskt bättre om jag kunde arbeta bort det.

Det är ju ett jävla i-landsproblem, jag vet. [:I]
Dessutom kanske väldigt många gitarrister parerar plektrumet lite hit och dit utan att tänka så mkt på det. Det är måhända en del av plektrumspelets natur.

Jag tror absolut att du är rätt på det att jobba bort att det flyttar sig hela tiden, speciellt om du kan göra det utan att behöva spänna dig.

Jag har fått för mig att man får lite bättre ton om man håller lite hårdare än jättelöst också.

/magnus

Jag försöker göra det. Sen beror det lite på plektrum också. Jag kan absolut inte spela med vanliga små Jazz III. Det går inte, utan antingen så flyttar sig plektrumet, eller så flyger det helt enkelt ur handen, hur hårt jag än håller. Tro mig, det har hänt mer än gång [:D]

Håller hårt, eftersom jag svettas som deltagarna i sauna-vm, med mjuk handled & varierar anslagets hårdhet(mnjaeaea[:I][:D]) istället beroende på vad jag är ute efter - 90% av tiden är det nästintill Springsteen/Townshend-vevande som gäller, finkänslighet finns det liksom inte utrymme för i vår trio.

Kör med Dunlops gröna M3 som brukar räcka en repning eller 1/3 gig, körde med JazzIII förut men tappade dem ofta p.g.a. deras glattare yta. Till jangajanga-komp på aukustisk gurka låter det inget vidare IMO, då byter jag till det tunna röda L3 som gör att det nästan låter komprimerat.

Lite halftaskiga Videosisar : [url="http://www.youtube.com/user/PegLegLeennart"]Här[/url]
"You´ve got your radio turned down too low - TURN IT UP !!!!" - Elias McDaniel