I senaste nr. av Vintage Guitar får ett antal erkända dealers frågan huruvida denna nyligen dåligt ansedda kategori gitarrer kommer att få ett uppsving på vintagemarknaden. Samtliga utom en svarar JA. Har funderat själv på detta. För nog kan få förneka att en del Kramers, Hamers, Charvels, Ibanezer är jäkligt bra instrument? Tesen som läggs fram är att nostalgivärdet avgör mkt. Har man positiva minnen från 80-talet, är man kanske beredd att betala mkt f en gitarr fr. pudelrocks-eran. Frågor på det?

Jag är med, är helt säker på att de kommer att få ett uppsving (det har ju redan börjat hända för vissa modeller).

Instrumenten är ju lika bra instrument som någon Fender, Gibson osv någonsin varit (det är ingen skillnad på den fronten).
Men jag tror inte att kvalitet har så mycket med det att göra egentligen, mycket mer det som du är inne på, nostalgi.
När de som var i "rätt" ålder på 80-talet blir gubbar så får de samma flipp som gubbar får nu med gamla Fender och Gibson, "nu skall jag ha den där gitarren jag drömde om när jag var ung, kosta vad det kosta vill".

Det finns väl ändå ingen som tror att vintage marknaden har något med instrument kvalitet att göra? Eller, jo, det gör det nog.
Men många va de där gamla var ju stenkass instrument, väldigt mycket svårare att hitta ett guld ex där än bland nya gitarrer, tror jag (och har provat många både nya och gamla).

/Magnus

Allt går i cykler, men min gissning är att denna revival inte kommer i morgon.

Att det är bra instrument är det ingen tvekan om, speciellt sett till pengarna. Köpte själv en kramer baretta med lågt Eserie nr för tretusen!
Det är ju ofattbart billigt för ett kvalitetsinstrument som det dessutom redan görs reissues på för typ 15 lök!

Dock tycker jag det är sällan man ser riktiga Jacksons, Charvel, Hamers
till bra (billiga)priser, de som hade råd att köpa på åttiotalet vägrar helt enkelt att slumpa bort fina instrument för kaffepengar. Hittade te.x två jacksons på blocket nu och de ligger ute för 13 0 18 tusen, antalet potentiella köpare till dessa är nog rätt få, och det är lätt att tänka sig att ev köpare troligare står hemma och spelar med till Whitesnakes 1987 album än tar ut dem o gigar med dem vilket väl stärker tesen.

Vissa andra, tex tidiga riktiga charvels är omöjliga att hitta under 15.000 om man hittar dem alls..
Jag vet bara en till salu i Sverige och säljaren vill ha 17.000 för den.

Kramer och Ibanez och vissa ESP verkar enklare att "fynda".

Exakt, Magnus. Under peaken under slutet av 80-talet, var ju varken nyproducerade Fender el. Gibson mkt att jubla över. En Am. Standard var ju rena skräcken o en hel del LPs var stendöda. Man kunde 1989 få en ny LP för en spottstyver. Minns att en Peavey Vandenberg var dyrare än en LP...

Oj oj oj, "en riktigt tidig Charvel" säger du. Hur tidig? Den vill jag verkligen se...

Hur kan en tes bli starkare genom att man gissar? [:D]

<hr noshade size="1"><i>Your notes have to be accurate or else there's no use playing. There's no casual approximation."] - Ansel Adams

För att förtydliga.. Ja, jag tror också det kommer hända, men tror att man redan missat tåget för de guror som kommer att bli riktigt värdefulla om man tänkt köpa riktigt billigt.. Pudelonanisterna
har redan köpt upp dem och sitter o håller på allra flesta.

Hoppas inte skiten kommer tebax!

En vit Kramer med 1Hb endast och floyd och spetsigt
huvud!? [:D] Hur kan man nånsin tyckt det var snyggt
eller låtigt bra!?
Eller en rosa Charvel! urk[xx(][;)]

Dom kallades " Safegitarrer" där jag kom ifrån..
Höll stämningen och funkade alltid men så plastigt och tråkigt
stendött sound!

Fan va jag hurrade när dansbanden hängde på sig dom där[:D]

Då fick jag vatten på kvarnen...safegitarrernaz mecka[;)]


Givetvis en subjetiv åsikt!

Ja, det tror jag också, speciellt de som de kommer att hända med först, de har redan "köpts upp" av samlare.

De du skrev innan med vilka man fortfarande hittar billigt beror nog på att de såldes så många fler av dem, tror jag.

/Magnus

Sorry Jyda, min gissning stärker inte tesen såklart, men håll med om att mitt cenario är troligt..[;)]

Twangthang, vet inte årtal, men serienr skall vara under 16xx nånting.
En gammal hårdrockare i stan köpte den orginal och har behållt den genom alla år. Jag kan kolla mer exakt senare i veckan då jag blev tipsad om denna guran av lokala musikhandlaren..

Fender/Gibson-hysterin kan väl ändå inte pågå i all evighet? Skulle vara aptråkigt i så fall. Tänk en vintagemässa med bara 80-talare- skulle vara skitkul tycker jag. Tidiga Floyd R. för tio papp, Rockinger-svaj och en Ibanez Reb Beach Voyager för 150 K...

Den mässan kommer jag på!![:)]

Här är en till dig laros! [:D]

Tycker nog att det varit en liten revival för 80-talsguror i ett par år nu. Många är utmärkta instrument, även om jag har lite svårt för hockeyklubbor, bananskallar, mm.


Tror det är dina ögon som gör jobbet öronen borde göra. [;)]

<hr noshade size="1"><i>Your notes have to be accurate or else there's no use playing. There's no casual approximation."] - Ansel Adams

Den där spöar vilken Fender s helst alla dagar i veckan. På riktigt. Tar man bort lacken har man ett dröminstrument!

Problemet just nu med den svenska köp/säljmarknaden generellt är att den urskiljningslöst värderar gitarrer mfl prylar efter samma måttstock , vilket är vad man får en 'ny hos Thomann för'.

Det gör att en del behåller, inte säljer. Vilket i en låg marknad innebär att de på sikt blir värda mer
eftersom det fortfarande finns en klick som vill ha dom , men det inte finns några till salu

Så om detta ska bli verklighet (att dom ska sälja högre) så måste attityden vända lite och köpare börja betala för det dom vill ha och inte bara snacka/pruta.

Jag har varit med om att en köpare backat ur en deal på en väldigt.... limited... pryl som var i MINT condition då det diffade 500:- i slutändan , affären var på 17.000 han ville pruta till 15 men fick bara pruta till 15.500. då ville han hellre vänta 5 år tills nästa ex dök upp (om det ens gör det)


Nostalgi har en stor roll för efterfrågan på vissa modeller

Pudelrocksgitarrerna kommer nog få ett uppsving men jag är väldigt tveksam till att dom kommer att bli lika heta som gamla Gibson el dyl.
Tänk rosa Jackson solist kontra Les Paul Goldtop - vad är det som är signifikant för den mer än färgen? Det klassika soundet från den finns ju inte på samma sätt som för Goldtopen.

Jag tror att TS har fel i att det kommer att bli ett uppsving. Det måste nämligen finnas en kulturell koppling till ett sådant uppsving. De som köper av rent nostalgiska skäl är aldrig tillräckligt för att priserna ska åka upp nämnvärt. Visst, tidiga Ibanez Jem, en del USA-Jackson och något mer redan är dyra men jag tror att det stannar där. Det behövs en renodlad pudelrock-revival på bred front för en dylik prisväxling ska inträffa. Den har redan passerat och peakade 2005 med band som Crash Diet. Det kommer att vara möjligt att köpa färgglada räcergitarrer från 80-talet till vrakpriser ett bra tag till framöver så länge man inte letar limiterade modeller.

Om affären uteblev pga en 500-ings diff så är ni ju lika tramsiga båda två. Varför inte gå med på 15k då?

Okej, det är ju lite löjligt, men han skulle pruta 2000 kr, fick pruta 1500 kr då får man väl se det som en mycket bra deal... [^]

Läs ovan inlägg av Marko så slipper jag också förklara för dig

Eller.... kommer denna att bli såld?

http://www.blocket.se/skaraborg/Jackson ... ?ca=15&w=3

Eftersom produkten utelämnats i diskussionen så går det ju inte att avgöra om 17k var ett rimligt pris att utgå ifrån. Därför är slutsatsen att det var tramsigt av både säljare och köpare att inte kunna komma överens om en 500-ing.
VSB.[^]

För dyrt. De där var visserligen svindyra när de kom men den är ändå från ett år då Jackson redan etablerats som mainstream. Hade det däremot varit en gitarr fr. den ursprungliga Custom Shop:en då kan man börja motivera 18 K. Detsamma gäller både Kramer o Charvel. För att inte tala om BC Rich...

F.ö. tror jag att historien inte kommer att vara nådig mot alla spekulativa modeller s Fender o Gibson gödslat marknaden med de senaste 10 åren...

Den rosa jackson tycker jag också är överpris på.. ful är den också,
men inte lika ful som den motivlackade för tretton..

Det här är ett bättre köp om man vill spekulera i värdet
http://cgi.ebay.com/Vintage-1983-Charve ... 3f0ccd4b0d

Nej, Star-modellen är inte snygg. Men halsen skulle j gärna lägga vantarna på...

Jag tror det ligger mycket i det Vinyljunkie säger. Den kulturella faktorn är viktig. Vi får väl se i framtiden när de som var tonåringar och 25-åringar på åttiotalet har blivit 60-åringar. Det blir kanske lite nostalgifaktor i priserna. Men jämför med gamla Gibson och Fender idag -- visst finns det en hel del "gubbar" som samlar på dem, men vi har horder av både unga och äldre människor som spelar i band som avgudar Hendrix, Blackmore, Jimmy Page (och mängder av andra exempel) och hela kulturen som exploderade under 60- och 70-talet. Det är mycket större än nostalgi. Jag själv, t.ex., räknas tveklöst dit, och jag spelar bland annat musik tillsammans med min farsa och hans 60-åriga polare, som på senare år "uppgraderat" sig med dyra Fender- och Gibson-grejer, inte för nostalgins skull -- för då skulle de ha behållit sina gamla Levin och Hagström som de sålt -- men för att en Les Paul Goldtop är bra och "rätt" utifrån deras smak och kulturella preferenser.

Det är klart att det finns en del stora 80-talsrockare, men jämfört med Woodstock-tiden så är de färre och mindre betydelsefulla. Många av de största 80-talslegenderna, typ Van Halen, Yngwie, Slash och Mick Mars, spelade dessutom mycket på äldre gitarrer ändå.

Det är fel att jämföra med Gamla Fenders och Gibson från 'vintage'åren. Dessa tillverkades i relativt små serier och det är en viktig ingrediens i att upprätthålla begränsad tillgång.
Dessutom har deras värde byggts upp under mer än 30 års tid.

En 80-talsgitarr som tillverkats i kanske 100 tusentals exemplar blir aldrig exklusiv på samma sätt.

Dessutom kommer det variera för modell och gitarr till gitarr , tom försäljning till försäljning, ALLA kommer inte dras med i en ökning automatiskt.

De som är bra kvalitet , använda av 'ikoner' , tillverkade i begränsat antal och i orginalskick kommer leda marschen , the rest will follow.

En ökning behöver inte betyda att dom blir värda en förmögenhet

För att utveckla mitt förra inlägg ytterligare:

Grungen kom och knuffade bort pudelrocken. Som jag ser det så är det fortfarande samma ljudideal som introducerades 1992 som gäller även om det förvisso är ett par generationer med nya musikaliska avarter på samma grundrecept, som gäller 2011. Pudelrockens ljudideal däremot har inte fått någon revival alls under de 20 åren som har gått. Alla banden som härjade under mitten av 2000-talet som dyrkade svunna tider spelade in sin musik med modern ljudbild utan att ta musiken i sig vidare och skapa något nytt. Och till skillnad från annan retromusik som tex rockabilly var man inte intresserad av den tidens ljudideal, läs:"Def Leppard-Hysteria-soundet" (ni fattar vad jag menar va?).
Därför dog sleaze/pudel-retrovågen eftersom den var alltför historielös. Den innehöll helt enkelt för lite entusiaster. Detta i kombination med en alltför fluktuerande modeklädindustri under samma tid gjorde att tidseran (dvs slutet av 80-talet) aldrig fick fäste en andra gång.
Därför spyr fortfarande de flesta över chockrosa gitarrer. Därför är de fortfarande billiga trots att de är 25 år gamla vintageklenoder.

Vidare måste man hålla i sär den första vågen av pudelrock med Van Halen, Malmsteen mfl med den andra vågen vilka hade betydligt mer glampunkiga influenser estetiskt sätt.

Jag tror inte ens han får 50% av priset ...

Det är som då folk ska sälja sina Universe sjuor, det går inte få något för dem OM man inte hittar rätt köpare ....