Hur mycket ljud går man miste om? Det är ju ganska vanligt hos Stratocaster gitarrer att hals mickens låga E magnet inte direkt hamnar under strängen och Tjocka E strängens magnet på stall micken hamnar också utanför.

Finns det något man kan göra för att påverka detta, någon sorts lösning?

Jag tycker inte det gör nån skillnad alls. Testa själv med lite bends och lyssna själv om du kan höra nån skillnad när strängen ligger i olika lägen över (och mellan) polerna. I think not.

edit!
Jag skrev så här i en annan tråd nyligen:

Det gör skillnad, men den är så liten att det inte spelar någon praktisk betydelse (skillnaden är den samma som små ändringar i höjd av micken eller polerna).

Är det helt off märks det.

/Magnus

Intressant i fenderfabriksfilmen som ligger uppe här just nu är deras experiment (cirka 5 minuter in i filmen) med en prototyp som hade sjupoliga mickar, så att strängarna hamnade mellan polerna. De ville tydligen få till ett jazzigare sound med mindre anslag och twang i tonen, enligt han som pratar. Sägs inget om huruvida den kom i serietillverkning någonsin. Om fenderkillarna 1958 tänkte att man kunde få mindre fenderaktigt ljud genom en sån mick, så borde ju polernas placering spela någon liten roll, enligt dom. Eller upptäckte dom att det inte gjorde nån skillnad alls? Själv har jag poler lite varstans under strängarna, och tycker att höjden på micken gör den stora skillnaden.

Så länge strängen ändå är över polen, så är det lugnt. Är den helt utanför så märks det av desto mer.

Det brukar inte vara någon större fara. Jag meckade en Kramer där E6-strängen låg en bit utanför polen på humbuckern och det märktes. Märker du ingen skillnad behöver du inte bry dig.

Har för mig att det är Fender-prototypen Marauder som hade sju poler (mickarna var också tänkta att ligga under plektrumskyddet). I vilket fall som helst tog Leo med sig idén till G&L och det finns några modeller från 80-talet som hade sju poler. Leo menade att magnetfältet var starkare just vid sidan av polerna. Tittar man på ett magnetfälts flöde kan man se att de är något tätare åt sidan men dessutom ligger fälten i en annan vinkel som antagligen också påverkar ljudet.

.

Det har ju mycket med estetik att göra också, folk betalar gärna för att det ska SE rätt ut även om det inte hörs nån skillnad.

Hej.

Alla detaljer har inverkan på hur resultatet blir och det gäller verkligen för musikinstrument och mickarna på en
sk. el-gitarr är inget undantag, frågan är om det har så stor inverkan att det blir avgörande för ljudresultatet, och det kan
man utesluta i detta fall Vi böjer strängarna långt utanför mickarnas poler och det bekymrar inte alls och har väldigt liten
påverkan på ton och volym, i vilket fall inget vi reagrear på. Magnetfältet fösvinner inte direkt utanför polen det avtar långsamt
och sprider sig långt utanför, känsligheten för strängens svängningar avtar givetvis men långsamt och man får inte glömma att
strängen alltid befinner sig på ett visst avstånd från polen och om den flyttas i sidled på samma höjd ökar avståndet till polen
bara som hypotenusan i den triangel som bildas av avståndet från pol till sträng rakt ovan för polen och den sträcka som strängen
förflyttats åt sidan och avståndsökningen till polen är mycket mindre än den stäcka strängen flyttas i sidled.
Se försök till bild nedan.

........O sträng
I...../
I.../
I./
pol


Mvh,
26rednef

Here we go again...

Bojens experter har stångats blodiga om detta i tidigare trådar. Bästa tipset är att lyssna på ditt eget öra.

Men desto renare ljud och högre justerade mickar desto mer skillnad. Ibland kan stallet behöva flyttas något för att uppnå optimal polbalans men det är ett drygt jobb och kanske inget man gör själv utan erfarenhet.

Vad är det för gitarr du har? Är det trepunktsfäste? Isåfall kan man behöva dra halsen på plats med (försiktigt) våld.

Jag menade inte att göra någon sur genom att dra upp ämnet. jag har en Stratocaster med fyrapunkts halsfäste. Frågan kom upp i mitt huvud då jag såg att E6 polen hamnade helt utanför och inte direkt under strängen. Men det är sant som alla säger här att det spelar ingen roll när magneten ändå är nära nog att uppfatta vibrationerna.

Så tack för alla snabba svar.

Nä jag är då inte sur iallafall! Det var mest en liten nagel i ögat på dig då det avhandlades så sent som förra veckan. men det är bra att det kommer upp igen tycker jag!

Det är ju jättelätt att prova, sänk micken marginellt och se hur mycket man kan sänka innan man hör en skillnad.

/Magnus

Det var faktiskt Jazzmaster-prototypen som hade den där 7-poliga micken. Dessa kom aldrig i tillverkning men nuförtiden finns det boutique-försäljare som återskapat den och säljer den. Novak, tror jag.

Marauderprototypen, eller en av dem, hade en sorts 16-poliga mickar, och 4 av dem också.
http://www.offsetguitars.com/forums/vie ... t=marauder

Jag har skillnad på kvarts varv

Finns det över huvud taget strator som har polerna exakt under strängarna på alla tre mickarna? Jag börjar tvivla.....

Det är nog som en musiker en gång så korrekt nämde:
Musik öra & Ton öra är två olika saker.

Att vara duktig på att använda sitt istrument, betyder inte för ett enda ögonblick att man får ut "max" ur det. Man tror ofta att man får det: Men detta är tyvärr väldigt sällan sanningen. Och följd frågan: Vill man egentligen ha ut mer ur den?

Personligen tror jag att dessa olika synsätt på samma grej, -har sin bas i två saker: Riktig erfarenhet & envis förnekelse. Jag har flera gånger suttit i A/B -test, med stora tvivlare kring detta: Och visst är det väl kostigt: Att någon lyckas, TOTALT, utan minsta tvivel höra skillnaden mellan correct pole spacing & in correct pole -spacing; -när personerna som "vid gud" påstår att det inte gör någon skillnad inte klarar av samma sak......? Detta berättar faktiskt någonting för öppnare personer som är villiga att lyssna på fakta. Men är man lite "båg" i skallen -är det en TOTAL slöseri med tid...

Kort: Vi hör ofta det vi vill höra först. Vad vi hörde först behöver nödvändigtvis inte ha samma nyans nästa gång vi hör det. Skillnaden är att vi är beredda på det och anpassar därför oss nästa gång för att höra detaljnyanser i det. Precis som i gehör, takt läran osv, måste man träna sig för att höra rätt. För att kunna förstå & upfatta ton detaljer i styrka, nyans, anslag, spelteknik mm, mm -KRÄVER att man även har koll på den tekniska biten: dvs istrument osv.

Alla elektriskt förstärka istrument ger ett färgat förvrängt ljud. Det är inte samma sak som att höra någon spela på en fiol på Sibelius -akademin i Helsingfors. Men EXAKT samma Ak-tonala regler gäller i både på en fiol, som på en elgitarr. Ex: Är det bra trä bitar och de ligger bra emot varandra, -är en god början. Men det är vad som händer efteråt: När det elektriska "tar över" att förmedla soundet som blir intressant: Ett sound som vi alla väljer att "färga" på vårt eget sätt.

När vi pratar om PU pole alignment, -finns det givetvis som allltid färgning med i bilden: Men det är inte grunden. Grunden är så här:

- Alla strängar ligger inte utanför polerna.

Detta medför att strängarnas sound förmedlas ojämnt av micken. Det är därför som det känns att man har mest bett på strängarna som ligger korrekt överpolerna. Ju svagare man vrider på volymkontrollen på rent ljud, -ju lättare kan man höra ton felet.
Vad man ENSKILT föredrar ÄR en helt annan femma! Att man gillar soundet av att strängar förmedlas ojämnt av micken?: -Absolut inga som HELST problem för mig! -Byt INTE: Du har nailat "ditt" sound!
MEN: Kom INTE och säg att det inte gör någon skillnad !!!!!!! Hör man ingen skillnad: Är det ju bara att streta på vidare....

Ber om ursäkt att jag är alltid ganska "rakt på". Det är så man har tappat mig i Norrbotten. Jag menar absolut inge illa & vill inte klanka på någon. Men i sanningen namn är jag samtidigt ganska less på just denna diskussion. Känns faktiskt lite så här för mig:

-Dyk nu ner i vattnet.
-Jag lovar att du inte kommer att bli blöt.
-Yeah, right....


/ Jonken

Dagens citat!

Alltid lika trevligt med Jonkens ingående förklaringar.

Nu är det ju så att både volym och ton skiljer mellan strängarna ändå, och i mycket högre grad, beroende på strängarnas olika tjocklek. Detta brukar jag faktiskt reta mig på ibland, speciellt i övergången mellan spunnen sträng och ospunnen, men jag antar att man helt enkelt får acceptera att det är en del av gitarrens karaktär som instrument. Eller är det någon som har tips på den fronten?

Thanks.

Om justeringsmöjligheterna gällande förmedling av individuell sträng styrka i en pickup:

De flesta pickuper har justerbara poler. Genom att sänka eller höjja dessa poler ger alternativt: Mer punch/bite/volym per sträng eller mer värme (mindre punch/bite/volym) per sträng. Men detta är även ett samspel med spolarnas höjd emot strängarna.

Man kan med andra ord laberera en hel del med slut soundet i en pick up. Här är några exempel:

- Låg polhöjd, högt justerad mick, stark, grumligare, varm ton.
- Högre pol höjd, lågt justerad mick, normal, biterik, distinkt ton.

HB-mickar av typ PAF; har egentligen två olika ansikten: Med cover eller utan cover. Covers ger mer odistinkt ton, medan utan covers ger exakt samma mick mer distinkt ton.
Genom att skruva polerna på HB-mick kompencerar man den aktuella spolen till att vara "dominant" eller inte mot syster-spolen. Ex Om den ojusterbara syterspolen är grumlig i karäktären, -kan man antingen adera eller minska bite/punch i spolen som är justerbar.

MÅNGA har kommit till mig för att de inte gillat soundet i mickarna i deras gura, -och velat ha råd av mig om vilka mickar de istället skulle swappa i sin gura? Efter en anpassad pick up -set up, har de haft tonen de var helt inne på att söka efter med ett mick byte för en stund sedan. Verkligeheten är sällan så som den ser ut när det gäller tekniska bitar. Men har man haft sin grej till någon som är en genialisk jävel underhuven, tenderar man som ägare att vara en saligare människa.

Men det finns ett ännu bättre sätt: Att lära sig höra & justera poler själv! Då sitter man på jackpot, -eftersom facit ljudet man hör i sin egenskalle, hör man endast själv. Och att försöka förklara det åt någon, -är ungefär som att hänga upp en väggtavla tillsammans med en kvinna: -TOTALT omöjligt på normal samtalsnivå.

Har man en stabil ak-ton i sin gura att förmedla till mickarna, kan man enkelt se i sin stämaparat: Jazzar/stannar inte nålen på stämaparanten, -har man en ostabil ton i sin gura. Då måste man titta på anliggningsytor, mm, mm först.
Peaken på en stabil ton är alltid styrkemässigt lägre & närmare sustaintonen i jämförelse med en ostabil ton. Detta eftersom den går in i istrumentets trä kosntuktion på ett korrekt sätt. Detta ger även då logiskt en högre inre svängning i träet, -som gör oerhört mycket om man kan snappa upp den till mickarna. EVH löste detta med att skruva fast mickarna direkt i kroppen. Detta en av orsakerna varför hans off-space mick ändå lät OK: Den plockade upp en hel del ton via pickupens botten platta. (Slutjusterat & klart på en gång vid monteringen!) Trots detta hade Eddie ett torrt ljud på sin spunna E-sträng. Men han var samtidigt den nya mästaren av anslag & picking, -viket kompencerade OTRLOIGT MYCKET i hans Frankenstrat -sound!

2 st olika grund varianter till PU set up:

- Bobbinytan på micken plan emot ytan kroppen. Polernas Arc högre på bassidan.
- Bobbinytan på micken justerad emot E-strängarna. Polernas Arc jämn radius E pol till E pol.

- Tjockare strängar = grumligare men högre sträng ton. (Bra i PU set up med mindre styrka och mer distinkhet för att kompencera.)
- Tunna strängar = vassare men lägre sträng ton. (Bra att addera styrka & värme i PU set up.)
- När man hittaträtt Arc/radius på sina poler: Har man kalrt sitt grundläge att börja fin justera mick höjd i kombination med polerna iförhållande till strängarna + synk med de andra mickarna på istrumentet. (Från & med här höjer eller sänker man alltid lika mycket alla polerna.)


- Did that help at all....


/ Jonken