+1 armhävningar gjorde jag mycket första åren jag föreläste. Det funkade bra mot nervositet.

Jag heter också Jonas och ska gigga för publik för första gången (åtminstone på drygt 20 år och med nuvarande band) på jobbets julfest .

Gott om bra tips i tråden!

/ Jonas B

Att på kemisk väg försöka hantera nervositet tror jag inte på. Jimi kunde

Tack för alla råd som strömmat in!!

Återkommer med nån kort feedback från giget då samt några
råd om tala inför folk som några efterlös.

/ Jonas

Hur har det gått? Har du spelat?

Jag stod och bläddrade lite i en bok idag i en bokhandel. Den var skriven till studenter med råd om pluggande på universitetet. En professor uttalade sig i boken och sa ungefär att "om man inte är nervös inför en tenta, då har man i själva verket all anledning att vara nervös." Han menade att var man inte nervös, var man helt enkelt inte tillräckligt laddad.

Jag kan tänka mig att det kan vara samma sak inför en spelning. Man kan bli bättre av att vara nervös.

Tackar som frågar!! Ja, har spelat, gick rätt bra tycker jag. Har inte hunnit lägga upp en video, men
kommer snart!!! Mvh Jonas

quote="jazzfromhell"]Hur har det gått? Har du spelat?[/quote]

Gött! Få höra då, hur tyckte du att det var? Jag gissar att du inte ville gå av scenen när ni var klara....

Well, efter att ha kört Highway to hell andra gången som extranummer och få stående ovationer
av publiken. Det kändes ju.......

I en av mina favoritböcker skriven av Peter Bastian, In i musiken heter den, skriver Peter att han efter många år på scenen till slut kom att uppfatta nervositet som inspiration. Han kom alltså på att om han inte var nervös före en spelning så spelade han helt enkelt mindre inspirerat. På så vis blev nervositet något gott, ett gott omen som antydde att han var laddad för en kanonprestation. Har tänkt på det själv och för mig stämmer det. Ju mer nervös jag varit desto bättre har det ofta blivit. Och då är det ju inte längre så dumt att vara nervös.

Bra sätt att tänka faktiskt tack för inlägget / Jonas

Bra svar av medbröderna här tycker jag.

Man blir ju lite dyster när man får höra sådant som att nästan alla i de stora symfoniorkestrarna, även i Sverige, får betablockerare utskrivna för att klara sina kneg. Det kan ju inte vara lösningen på lite sikt.

har inte läst igenom vad alla har tipsat om, men personligen tycker jag att såväl stänkare som betablockerare låter som en jättedålig ide för att bota nervositet.

första gångerna jag spelade live så var jag också ganska nervös, men numera blir jag inte det på samma sätt. pirr-nervositeten finns nånstans där i bakgrunden, men jag är mest taggad och laddad och kan knappt bärga mig att komma upp och spela.

förvisso konsumerar jag numera oftast alkohol i samband med livespelning, men det är inte för att jag är nervös. mer för att det är fest och allt är kul.

inget med nervositet att göra, men jag tycker att man kan pröva att spela barfota! det brukar vara ganska skönt!

har också "in i musiken" var ett tag sedan jag läste den,
är aldrig nervös längre undrar vad det kan säga om min musik
hur faan skulle det låta om jag var nervös ??

Vet inte om kan generalisera på det sättet , det beror alldeles på vad du ska framföra och personliga egenskaper...

ex skillnaden på att stå som basist i ett punkband framför 100 pers och köra ett gig du kört 50 ggr innan jämfört med att sitta som violin eller pianosolist
ensam framför 10.000 och framföra ett klassiskt mästerverk.

En del blir ju mer 'laddade' än rent nervösa, ökat adrenalin osv.

Vad var han professor i?

Jag är såklart lekman, men jag tror inte att det är nervositet i det fallet utan snarare spänning och förväntan. Man får "fjärilar" i magen. Nervositet är snarare en känsla av oro och det knyter sig i magtrakten. Åtminstonde är det den skillnaden jag känner mellan att gå upp på scenen (eller vara med i en tävling, hålla föredrag, etc) när jag vet att jag kan min sak och när jag vet att jag inte riktigt kan det jag ska göra.

Kul att spelningen gick bra! Har spelat i drygt tjugo år (jisses vad tiden går) och har alltid blivit nervös innan spelningar. Det har blivit bättre men är fortfarande alltid där, ibland mer, ibland mindre. Min erfarenhet är att för min del kan det hjälpa med en (och då menar jag verkligen "en") pilsner innan för att slappna av lite men inte bli slarvig så att säga. Inget jag egentligen förespråkar (och ge dig för fanken inte in i nåt pillerträsk), speciellt inte om du ska börja spela mer regelbundet. För mig är största anledningen till nervositet när jag känner att man inte helt litar på att de andra kan materialet, så repa ordentligt så det sitter som gjutet. Det där med armhävningar funkar faktiskt! För mig som är inbiten snusare och som dricker kopiösa mängder kaffe är det ingen bra kombo med att man spänner sig. Stela, kalla händer undviks genom att skippa kaffet och att röra på sig. Det är inte bara av pretentiösa skäl stora artister släpar med sig ett halvt gym på turné som jag först trodde Bekväma skor, vatten lättillgängligt och koll på att prylarna funkar som de ska. Får du ingen ordning på ljudet innan, plocka bort allt utom det allra nödvändigaste från pedalbordet så du slipper stå och fippla med det senare. Håll det enkelt och kom ihåg att även om du klantar dig vill alla kvinnor i rummet ha dig i alla fall