Några annonser på olika ställen har fått mig att fundera på hur tiden obönhörligen verkar provocera upp prisbilden. Ett exempel är tidiga AV-strator som börjar kosta duktiga slantar nu. Fullerton, visst men nu verkar vissa AV från slutet av 80-talet krypa uppemot 20k. Japanska instrument från den tiden som anses bättre och mer trogna originalen håller på sin höjd inflationen ett halvt steg bakom sig. En annons på blocket har en olympic white 74 för en bra bit över 30k. Visst, en vacker strata rent kosmetiskt men drar mig till minnes att hardcoresamlarna för tio år sen skrattade åt dom modellerna. Min tes är att så länge det står vintage fender made in usa på gitarren så kommer dom per automatik stiga i värde. Sen verkar specar angående lacker, routing, kroppsformen mm mm ointressanta så länge instrumentet fått sig några år på nacken. Känns inte logiskt längre. Åsikter?

Kommer personen få 30000? Nä. Ägarnas egna fantasisummor kan ibland ligga långt från marknadsvärdet.

Menar du att vintage-marknaden tidigare har varit logisk?
Jag tycker att 70-tals Fender har varit dyra rätt länge. De tidiga reissues har också varit högt skattade.
Logiken är väl att efterfrågan ökar på nyare (70-talets) instrument i takt med att utbudet på de äldre (50-60-tal) blir mindre (eller för dyra för normalt folk att köpa). Och när efterfrågan ökar stiger priset.
Sen tänker kanske vissa att vintage/reissue-serierna håller högre kvalitet än standardmodellerna, även från sena 80-talet.

Jag räknar med att sälja min '88 American standard som pensionsförsäkring om 30 år

Min point är att logiken saknas fullständigt och för att förtydlia mitt resonemang så var det väl japanerna som byggde strator under 80-talets början i en kvalitet som fick jänkarna att tappa hakan. Lik förbenat så verkar dessa otroliga instrument aldrig få kvala in på vintagemarknaden. Logiskt? Not!

Det var väl mera som att dom byggde strator med hjälp av "jänkarna" där några blev bra.... enligt vintage specar..., med "jänkar" delar o.s.v...

Jag vill ha en tidig 2000-tals AV Jazzmaster eller Jaguar.
nån här som haft en sån?

Det är mest i Sverige de inte kvalar in på den listan.
Japansk vintage är eftertraktad och har stigit mycket i pris (ungefär i takt med amerikanskt 50-60-tal, vilket innebär neråt senaste åren förstås ).

Om man får välja mellan en Greco gjord av honduras och braz och en ny Gibson Custom shop så är valet i stort givet.
Lägg där till de 30 år som Grecon har åldrats så är man hemma.

Men, oavsett land och namn så är instrument fortfarande instrument.
Jag köpte en ca 20 år gammal AV57 Strata av Henri här på forumet och det är utan tvivel en av de bästa strator jag
någonsin spelat på. otrolig ton och så ruggigt bra ljud i de där finska mickarna som sitter i.

Ett tag så hade jag en 63'a Strata och en Tokai Springy Sound bredvid varandra i soffan.
Började med 63'an och efter 5 minuter så var jag trött på stumt trä och tog fram Springyn istället.
Jag har spelat på en 54'a Strata som var så död att min gammelmormor rör sig mer i sin grav.
Jag har provat Tribal tech's 66'a Tele som är ruggigt bra.

Nä, kvaliteten är upp och ner på alla gitarer men det man kan säga är att den generella byggkvaliteten är
bättre på äldre Fender och Gibson än nya. Samma sak med gamla japaner, de har bättre generell byggkvalitet.
Men det gör egentligen ingenting för en bra Mexiko-strata är inte sämre än en bra Tokai eller 65'a osv....

Det jag har lärt mig av att spela så förbannat många gitarrer är två saker: bra gitarrer är bra oavsett och att kvaliteten är endast en fråga om jämnhet i produktion, dvs man har haft bra trä tillgängligt och inte bara får in en lyckoträff då och då.

På tal om Fullerton.

Det är ganska roligt hur tex red bobbin mickar kostar 700-800$ på Fleabay (och säljs för de priserna).
Jag har en fiesta röd AV57 från 1982 som är helt original med red bobbins och manual.
Enligt prissättning i USA så borde den kosta 50000kr eller mer i Sverige men det kan man nog fetglömma

Köpte nyligen en fender jb cij anno 97 med en otroligt läcker, flammig lönnhals. Spelar.och låter otroligt bra. Testat många av-jb som inte har en chans, men det finns säkert bättre ex av dom oxå. Prisskillnaden talar ju i mina ögon till japsens fördel. Har ingen önskan om att den ska bli en pensionsförsäkring men får inte ihop ekvationen. Den enda logiken verkar stavas "made in usa". Sen verkar det inte spela nån roll vem skulle vara mer motiverad att bygga oöverträffliga instrument. CS-verkstaden lämnar jag utanför då dom verkar jobba mer efter 60-talssättet med bokstavlig fokus på hantverk. Nåväl, matematiken och logiken haltar iaf.

Varför lämna CS utanför? Beggade CS är ju inte dyrare än vissa JV eller AV, för en del årgångar.

Man kan säga detta om Fenders gitarrer, när en "ny" modell börjar byggas är den ofta bra ett år eller två, sen dalar den i kvalitet....
Vanligt fenomen för Fender, så har det alltid varit historiskt sett.

Finns ingen logik, matematik eller rättvisa när det gälelr prissättning av äldre gitarrer
Du får tänka i andra banor , det handlar om att köpa en känsla snarare än ett hantverk.

Även om förvisso 'bra' årgångar kan vara värda mer pga det , men det behöver inte vara så.