Jag skulle gärna piffa upp min Jazzmaster lite. Nya band, nytt stall, ny sadel, slipa ner lacken på halsens baksida och, medan jag ändå håller på, måla om den samt få ett nytt plektrumskydd för en annan sorts mikrofoner tillverkat.

Men det hör faktiskt inte så mycket hit. Jag vill hellre få igång en diskussion om för- och nackdelar med att modda gitarrer. Notera gärna att jag inte vill ha någon diskussion om relicing eller falskloggning

Jag är för!
Köpte en fennder japan strata här på bojen, och har moddat den lite. Ny hals med nya stämmisar och ny stallsadel, ny elektronik, pups, p-skydd, stallsadlar, 5-vägsswitch och treblebleed insatt, annars orginal.

Mot!

Köp en bättre redan från början.
Om det inte är smågrejor, typ stämmisar osv

Men det jag fick fram i slutändan är svårt att köpa färdigt, i alla fall för pengarna jag spenderade. Hade haft svårt att hitta en strata med fet hals, och som lät och "spelade" som min för vad det kostad mig. Och sen var det roligt också .

I princip gillar jag moddningar, MEN det blir ofta dyrare än man tror att modda, det är i vart fall min erfarenhet. En liten ändring leder till att något annat måste ändras osv. sen är stenen i rullning .

Löda och skruva lite går väl an, men det är svårt att få en snygg finish på grejerna. Så bra lackeringar som sitter original på fabrikstillverkade gitarrer är det nog väldigt svårt att få till själv exempelvis.

Man saknar också verktyg och material för att göra allt själv. Att lämna in för att modda blir svindyrt. Samtidigt som det blir väldigt dyrt att själv köpa material och verktyg för att modda en gitarr.

Svårt dilemma, men jag tror att jag ska försöka köpa färdigt i framtiden, så långt det är möjligt, av kostnadsskäl.

Nej, var och en får väl använda sina grejor som den vill.

Jag har en Hagström som blev rejält ombyggd på 1970-talet. Den som initierade ombyggnaden fick nog vad han ville ha. Och nu sitter jag här och har svårt för att bestämma mig för att testa andra grejor som kanske skulle passa bättre.

Den är väl kanske ett tidsdokument om hur det kunde bli då. Så nu sitter jag med tidsdokumentet och kan inte bestämma mig om eller när jag ska prova andra delar. Nästan som en originaltaliban, trots att det inte ska bli någon originalrenovering. Original kan jag absolut inte använda gitarren.

Jag köpte gitarren som den ser ut nu för mer än 25 år sedan. Och det är kanske första moddningen som är det svåra steget att ta?

Nu blev jag nyfiken, du har ingen bild, inte varje dag man ser en hårdmoddad Hagström ?

Ja, posta gärna! Dels vill jag gärna se den och dels kanske det ger lite bränsle till tråden!

Klart för! Att modda är kul, onödigt och beroendebildande! Och så bränner man en massa pengar på onödiga gitarrsaker som man annars bränt på onödiga andra saker
Och det är klart bättre att bränna dom på gitarrprylar!

För- och nackdelar beror helt på nivån på modden. Större ingrepp ger (nästan) alltid värdeminskning men om man kan leva med det så är det bara att köra på.

Jag har en totalt inkonsekvent syn på det hela.

Precis som med gamla bilar så går jag igång på en gammal gitarr i originalskick men när det gäller splitt nya grejor så har jag lite av en Eddie Van Halen-syn på det hela.

Fuck the factory customize

Att modda en gitarr är väl nästan lika kul som att spela, och det behöver inte bli dyrt om man tar det på sikt, köper bra delar begagnat och gör det efterhand.
Mycket moddning (eller vad man vill kalla det) är dessutom gratis om man räknar in set-up, filning av band mm.
Jag tycker det är klart roligare att köpa en kinesisk gitarr av Ok kvalitet som man sen fixar till under många trevliga timmar till att bli en höjdare, än att köpa t ex en CS Fender där i princip allt är perfekt.
Kina-gitarren blir naturligtvis inte lika bra som en CS men ändå tillräckligt bra för att funka i alla sammanhang.

Klart man ska modda sina guror om man vill det. Det är ju bara prylar.

Har nog inte en enda gitarr som jag inte åtminstone bytt mickar, stämmisar eller översadel på. Jo, min classic vibe tele är orörd iförsig, men den använder jag ju inte mer än ha som "bredvid sängen att plinka på"-gitarr. Samma med min akustiska, den är orörd också. Och min bas. Men ingen av de 8 elgitarrer jag äger som använts för rep, live eller inspelning är helt original.

Håller med Goran, det är ibland nästan halva nöjet att försöka optimera prylarna, även om det skulle göra mer för helheten om man övade den tiden istället. Men så är det ju med allting, man får sära på de olika bitarna av ens intressen.

Vad skulle det vara för kul om gitarren blev orörd och bara användes för att spela på?

Man lär sig mycket av att modda, jag lärde mig allt jag kan om att byta mickar, löda elektronik osv genom att ta tag i det själv och modda.

Men sen har jag en lång väg till de som kan lack ordentligt, byta band osv det finns en del på forumet som är otroligt bra på det även i hobby nivå.

Fender gitarrer overall skapades av en kille som älskar att modda, om Leo hade velat ha en en gitarr som endast användes för att spela på så hade han limmat ihop skiten och sålt den.

Så länge vi inte pratar om CS nivå, så är det både bra och värt det att modda, det tom behövs att modda. Då gitarren i sig inte kommer med världens bästa mickar, elektronik, hals osv alltid...

tjae....det finns faktiskt de som inte ens skulle få för sej att skruva på höjdjusteringsskruvarna till mickarna eftersom de då inte anser att det är original längre...jo, jag skojar inte...träffade en sådan herre som ändå spelade i band...jag trodde först att han skojade med mej...men icke

Om du moddar din gitarr så blir den precis så som du vill ha det. Eller så upptäcker du att gräset inte var grönare på andra sidan och byter tillbaka.

Mindre moddar (stämmsar, mickar etc) gå för det mesta att ändra utan större ingrepp. Är det urfräsning för mickar eller Floyd-stall bör man kanske överväga att börja med något som redan har det man vill ha. Eller också bygger man den ultimata gitarren. Men jag hade nog köpt lösa delar och satt ihop dem (och bytt ut) tills jag blev nöjd.

/R

Jo visst har jag fixat en hel del med gitarrer genom åren, men det kan samtidigt vara rätt skönt att plocka upp en gammal goding som är helt orginal efter 30-40 år....

Jag har nog på ett sätt tröttnat på att hela tiden optimera saker, jag fixar så att säga inte det som inte är trasigt längre....


Finns en känsla när man plockar upp en gitarr och lirar på den , jaha den här låter lite vassare ... känns helt ok att lira på osv. Och att man inte DIREKT måste byta grejer utan accepterar att den är som den är.

Försöker ratta lite på stärkaren ibland istället för att byta mickar....

Det som redan är meckat har jag också respekt för , ex fina gamla omlackningar , tycker det är synd när man säljer en sån och ser den på mässan direkt året efter med en 'standard' kulör , tex den fiesta röda 66 telen jag sålde , gammal omlack från 70-talet , året efter var den Adlib blondad som alla andra......


Nu håller ju jag inte på med billiga kinesguror, där förstår jag behovet av att fixa till på ett annat sätt.

Har på något sätt försökt koncentrera mig på att spela det bästa som går ur gurorna på sista tidenn istället för att skruva.

Det är Vikingen som byggdes om till en Bojare för länge sedan. Den uppskattas inte av alla Hagströmfanatiker. Har ibland förfrågningar om priset och brukar dra till så att ingen prutar. Nu väntar den på ett nytt jack, så blir det ännu mindre originaldelar. Den borde nog egenligen utrustas med mina Eastman 335-mickar. Men halsen, kroppen och stränghållaren är säkert med från Dalarna. De kanske inte ens har varit delade.
HIII.an i adressen nedan är inte moddad. Men har en switch till halsmicken från en högergitarr (Hu!) Med lödrester som kanske kan dateras till 1960-talet. Nu övernattar den hos Guitaraddict. Tänk om han lossar halsen? Vad blir det då?
Bakersapparaten nedan har nog allt som en dålig kines förknippas med, inkl förutfattade meningar. Men den kom i ett bra Staggcase. Det blir en hel del polering innan den ens kopplas in i en förstärkare. Och andra mickar ska också monteras. Och så är inte heller den original. Men loggan får vara kvar, uppochner. Hade en koreansk Duke stående i hörn i 30 år. Finishen på Duken var som en dröm jfr med Bakers.

Är värdelös på Photoshop och kan inte komprimera bilderna.

Hagströmmingar:
http://s1080.photobucket.com/albums/j34 ... %20111115/

Bakers:
http://s1080.photobucket.com/albums/j34 ... sd/Bakers/

Det där är kärlek.

/R

För, tycker mycket om att försöka locka det bästa ur mina instrument med hjälp av lite små-moddar. Men, fick häromdagen hem min nya Gibson efter att ha strulat runt ganska ordentligt på jakt efter lämplig gig-gura till hårdrocksbandet. Jag hade ju min vana trogen redan börjat fundera på lämpliga småmoddar att börja med - Döm om min förvåning när det visade sig att ALLT klaffar, jag vill verkligen inte ändra nånting på den
Att lackjobbet på nutida SG sen suger getpung det är jag i nuläget villig att ta.

FÖR!!! I största allmänhet.

Och i synnerhet Jazzmasters och Jaguarer måste man ju nästan modifiera för att de ska bli bra att spela på!

Glöm inte att skaffa ett mastery-stall!

Givetvis för.

Det jag alltid vägrat att göra, -är att döma andras behov efter mina egna. Visst: Saker & ting kan endastt bara vara "rätt" eller "fel" osv, -när det gäller mätbara referenser. När det gäller "smak, "tycke" & "åsikt" -är i högsta grad helt personliga referenser. Det vissa tycker är bäst, -spyr andra över. Så har det alltid varit & så kommer det alltid även att förbli i världen. Och en åsikts diskussion mellan två lika "båga" personer, blir bara "politik": En massa hetluft & superlativ helt i onödan, -utan att komma fram till ett enda dugg förutom att båda verkligen förstår hur dum i huvet den andra verkligen tycker att man själv är.

Det finns ju ofta, som bekant, -både genomtänkta & oigenomtänkta ideér när det gäller modifieringar på alla typer av musikistrument. En modifiering skall ju helst fylla ett specifikt behov, -man saknar på ett istrument i orginal utförande. Känner man ett stort behov i att bygga en ex en bas-kropp i form av en kanot: -Skulle inte ha några som helst problem med detta. Tvärtom: idén är helt enkelt för unik för att vara förkastlig. Detta är den personliga biten. När det gäller det mätbara: Hur bra & med vilken valör av entusiasm & kärlek är jobbet gjort på? Låter det bra? Fyller slutresultatet kraven/önskemålen/syftet med hela projektet? Om "ja" = SUVERÄNT!

Men jag antar att vi snackar en del om: "The universal brotherhood of keeping all vintage things in their orginal condition" -här. Återigen: Detta är en ren personlig åsikts fråga. Min egen syn på detta är svaret på frågan: Att spela på eller att samla på? Två HELT olika grund kriterier...

Att spela på:
Vill man fräsa för 3 st humbuckers i vintage SC-guran med serie nummer #0001, -för att detta är den gitarr man älskar och vill lira på varje dag. -istället för att köpa annan gitarr för andamålet? +Att man funderat igenom detta länge & slutligen tagit ett personligt beslut? -Absolut!

Att samla på:
Här snackar man inte optimal funktioner, -utan tradition & värde. Och i denna kriterie faller även alla som helst lirar på äldre traditions plankor. Det man ofta glömmer här är: Att trots att man är en strikt vintage-player eller inte, -har ett orginal istrument ett värde både ekonomiskt & själsligt. Och alla vintage herrar har mestadels järnkoll, (ofta mer positiv än den i verkligheten egentligen är) -på dessa plankor. Och det är de själsliga/likasinnade vintagefantasterna som är hela gemenskapen. De är de enda personerna som lägger de stora pengarna på dessa istrument. De som har råd samlar på dessa istrument. De flesta spelar även på dem, medan andra bara samlar på dem. Och visst: Skulle någon ge mig en miljon med kravet att jag måste handla exklusivt väggkonst för dem, -skulle jag säkerligen köpa en del vintageplankor och ha dem fullt dokumenterade i fina plexi montrar hemma. Jag skulle definitivt inte spela ofta på dem & definitivt inte gigga med dem. Jag skulle mest njuta av att må själsligt bra genom att kunna titta på dem för deras unikhets skull & vad de är, -samt hur unika & värdefulla de är. Och: The punch-line: Jag skulle endast hålla gitarrerna i orginalskick & inte modifiera dem. Men om jag inte hade andra optimerade guror att spela på: Skulle jag DEFINITIVT modifiera dem. -But hey: That's just me....


/ Jonken

Minst 90% av de vintageguror som finns i Sverige (som jag sett eller stött på) är redan moddade mer eller mindre, och de allra flesta ägs av praktiserande musiker. Dom där rena 'samlarna' är mest en myt, kanske kan räkna upp en eller två om jag tänker efter ordentligt.
i USA och Japan är det mer utbrett , men även sällsynt där. Den japanske bankdirektören som köper upp alla gamla orginal Fenders och stoppar i sitt bankvalv är till största delen en 'Urban Legend' som dyker upp dussintals ggr varje år.

Då menar jag i princip amerikanska instrument från innan 1970.

Re: Har någon något direkt emot att modda gitarrer?

Jag skulle gissa det är 80/20 regeln , men omvänt här på gitarrforum.

Tror att minst 80% av de som köper en ny gitarr i butik är EMOT att 'modda den'
men däremot 80% av de som handlar beggat och hänger på gitarrforum är FÖR att modda.

Samma gäller säkert för datorer, bilar och andra saker. Är man 'nörd' så räcker inte fabriksbyggda
särskilt långt.

Om du ex säljer en gura på Blocket så märker man att nästan alla spekulanter hellre vill ha de skitmickarna som satt i
från fabrik än dina värsting handgjord 'Hot taco' substitutes.

Det där får du gärna utveckla lite, jag har SG från alla årtionden och min svarta 2009 och cherry 2011
är hur bra lackade som helst , inga skavanker ojämnheter eller något. Bättre än de från 80-90 talet.