Letar efter en humbucker (stall) som kan tämja ljudet lite grann i min väldigt resonanta strata. Älskar gitarren i sig men ljudet blir lätt lite ofokuserat/spretigt när jag spelar med dist eftersom gitarren "har så mycket att säga" när man smackar på ett ackord. I nuläget har den en Gibson 490T i stall så problemet ligger inte i att micken är för het. Men kanske finns det mickar som är lite mer "fokuserade" (eller vad man ska säga)?

I mitt och hals kommer jag att köra på DiMarzio Area 58 och 67. Skulle vilja att humbuckern gick att splitta så jag får ett någorlunda vettigt mellanläge mellan stall och mittmick.

Andra egenskaper jag gillar hos en humbucker är strängseparation och att den svarar bra på volymen i anslagen (utan pill på volymratten). I mina andra gitarrer har jag hittat vad jag söker med Duncan 59 och DiMarzio PAF36. Det skulle dock vara kul att prova någonting annat samtidigt som det är bra om jag breddar mina alternativ då jag i första hand tänkte kolla efter en begagnad.

Några tips?

Spontant skulle jag säga AT-1 eller kanske Gravity Storm.
Fast det kanske är lite för het?

Även D Activator X halsmodell skulle också gör ett bra jobb.
Ful som fan men grymt trevlig i stallet.

Om jag tolkar dig rätt är det spretiga övertoner du vill tämja, limma ihop det lite?

/Magnus

Ja, det är nog ungefär så jag menar. Som jag uttryckte det ovan, gitarren har för mycket att säga. Om man kunde ge den en personlig assistent som som såg till att den sitter lugnt och gör det den ska istället för att kasta pappersflygplan på fröken...typ.



Jag tycker PAF36 är lagom het, och även Duncan 59 (och den är nog svagare än PAF36). Har blivit mycket av en sån där skitgubbe. Har inte ens någon gitarr med floyd längre

D-Activator låter farlig.

Du kanske borde titta på en P90 istället, de har ett mer fokuserat mellanregister och bär ljudet mkt bra med rejäl kärna, trots det så har de även både topp och botten d.v.s. allt man vill ha. Enda minuset är deras brus och brum.

Jag har vissa idéer om att nästa gitarr jag köper borde vara en med P90. Det närmaste jag kommer själv är att jag har en DiMarzio Bluesbucker som halsmick i en gitarr och den låter hur tufft som helst. Har även gjort en spelning på en P90 gitarr då jag spelade allt från Judas Priest och Muse eller vad dom heter (dom som låter mest konstigt) till vispop med sjukt konstiga ackord.

Men jag tror inte jag vill ha något P90 i den här rackarn. Brum kan jag leva med - men nu blir ju hals och mittmicken brumfria och jag spelar mest med stallmicken så då skulle brus kännas fel i sammanhanget.

Har inte Duncan någon P90 i humbuckerformat? Brummar den också?

Duncan har denna:


Verkar väldigt spännande. Såg att Ty Tabor (King's X) hade börjat köra på dessa och det lockar iaf mig.

Den är ju tyvärr obegränsat ful, tycker jag.
Men man kanske vänjer sig? Gitarren är rätt ful i övrigt så det går nog att leva med.

Ska kolla på bilder och lyssna på lite klipp.
Behöver man något särskilt för att kunna dra nytta av alla ljud? Nån switch eller så?

Jo, en treläges-switch behöver du på nåt vis för att kunna använda alla kombinationerna.

Finns en mickram med två skjutswitchar till de där.
Då får man hur många ljudmöjlihgter som helst med en vanlig treläges Toggle.

Tror jag fick ihop 18 alternativ om jag minns rätt men det kanske jag inte gör.

http://www.youtube.com/watch?v=fZhJXcSV ... re=related
Fula jag har vant mig
PB

Jag gjorde en helomvändning eftersom jag inte kunde bestämma mig och körde SSS med en DiMarzio Virtual Solo.
Det är en chansning då jag aldrig gillat SSS men samtidigt borde ju micken i fråga inte direkt låta traditionellt.

Min andra strata har H-H och så har jag dessutom en fin Les Paul. Så det blir nog kul med någon slags variation.
Eller ja, det återstår att se. Beställde nyss

Jag vet exakt vad du menar med ordet "tämja" här.
Att "tämja", Dvs att skala bort "det oroliga" i ljudet i en gitarr; har väldigt lite med mickarna att göra.
Det enda skillnaden mickarna gör; är att det förmedlar samma ton du har nu på ett annorlunda sätt.

Fenomenet har att göra med istrumentets tonala egenskaper. Och när man pratar om en gitarr med skruvad hals; är orsaken till "orolig" / "otämjd" ton i princip alltid; att istrumentets grundkonstruktion inte fungerar optimalt. Specifikt handlar detta om att man ej har tillräkligt bra kontakt mellan gitarrens hals & gitarrens kropp.

När man har optimala tonala egenskaper i ett istrument; låter ALLA typer + fabrikat av mickar ljusår bättre i istrumentet.
Snittpriset på en beggad HB-mick ligger på ca 500 kr. Vad många inte känner till är att: Samma 500 kr är också snittpriset hos en kompetent Tech för en tonal kontakt optimering av en halsficka....


/ Jonken

Om Virtual Solo inte funkar så kan du få prova en av mina Duncan Pearly Gatesar, om du har tid att löda ur och i den från gitarren, för det har inte jag.

"strängseparation och att den svarar bra på volymen i anslagen"

Då tänker jag direkt på sent 70-tal DiMarzio. Såna där med "Made in USA" på baksidan. Det kanske finns massor av varianter, jag är inte så bevandrad men jag har ägt åtskilliga japsare mm med såna mickar och de har svarat asbra för just det du efterfrågar.

Nja, det är nog inte där problemet ligger i detta fall (inte bara i alla fall) även om jag är helt med på teorin och tycker det låter som en i allmänhet rimlig förklaring. Detta har mer med min individuella smak för gitarrljud att göra.

Instrumentet i fråga är har en utmärkt ton och sustain som jag absolut inte vill ändra på eftersom den slår det mesta jag testat när det gäller rent ljud och kanske främst distat solospel. Dock kommer jag inte riktigt till rätt med distat ackordspel på stallmicken. Därför känns det logiskt att i första hand ändra denna.



Det lät jobbigt, särskilt nu när det blev SSS på plektrumskyddet



Då tänker du på SuperDistorion eller PAF. Förhoppningsvis den senare, för jag SuperDistortion är en av de sämre mickarna jag haft i detta avseende (även om den är grymt trevlig till mer rak hårdrock!)

PAF har jag dock aldrig provat.