Vi har alla influerats av olika gitarrister som påverkat hur vi spelar/låter, från när vi började fram till var vi står idag, vilka är dessa och man måste motivera varför?
Det kan vara en gitarrist, det kan vara fler, det kan t o m vara John Coltrane eller Kalle Jularbo….
Jag får tänka till och återkommer…

Leslie West; Han har en FET ton som inte går av för hackor
David Gilmour; Ett föredöme när det gäller smakfull gitarr, både ackord och solospel.
Billy Gibbons; Läs översta raden
Ollie Halsall; Hans knirkliga aviga solospel och finurliga ackord är en fröjd
Frank Zappa; Spelar asfult på ett genialiskt sätt.
Jimi Hendrix: Stratocaster är Hendrix för mig
Rolf Wikström: ANSLAG!!

De är nog de som influerat mitt gitarrspel mest, men mitt hopkok är mest en fadd smörja av alltihop!

John Williams, Andrés Segovia, Pepe Romero Chet Atkins och Brian Setzer

Neil Young, Neil Young och Neil Young.

Ofta är det ju de som var ens idoler i tonåren , som kanske präglade ens tidiga spel.
Sen kan man ju även gilla det som man inte spelar själv.

De mitt spel influerats av mest, behöver inte vara 'favoritgitarrister' eller de 'bästa' per automatik :

10 Utländska :

Jimmy Page
Angus Young
Stevie Ray Vaughan
Gary Moore
Billy Gibbons
Brian Setzer
Ace Frehley
Johhny Thunders
Scott Gorham
Brian Robertson

5 Svenska, nordiska:

Andy McCoy
Janne Oldeaus
John Norum
Jacob Binze
Albert Järvinen

Asså först ut var nog Ace Frehley och Jimmy Page, sen Jake E Lee och Vivian Cambell, sen Peter Green, Clapton, Beck, Hendrix, sen Joe Pass, Burrell, Montgomery, sen Merl Travis, Danny Gatton, Chet Atkins.
Sen snurrar det bara runt. Får fortfarande världens kick av att lyssna på dessa m.fl.

En jättesvår fråga
Det är svårt att säga vilka man vill skall vara influenser (som man säger är det) och vilka som faktiskt är det.
Det är ju snarare en regel än ett undantag att folk i intervjuer drar det som är cool att säga istället för det som stämmer.

Troligen är de man lyssnade på de första åren man spelade det som format en mest, de man lyssnar på nu nog de som format en minst.
Det läskiga då att man får säga band som Mötley Crue, Ratt, Winger och annat sånt man nu tycker är dynga

Men snubbar jag vet influerat mig är,
Stefan Rosqvist - utan tvekan den som påverkat mig mest, på allt som har med gitarr att göra.
Helt i en liga för sig själv.

Paul Gilbert - fick mig att köpa metronom och börja öva teknik.
Todd Duane - Fick mig att öva ännu mer.
Lalle Larsson (keyboard) - fick mig att verkligen lyssna, öva bredare och öppnade mina öron.
Brett Garsed - lite allt möjligt, men mest i hur jag vill låta.
Shawn Lane - melodi, musik, intonering och frasering.

Allan Holdsworth - öppnade mina öron för att lyssna på bredare musik än motorvägen, och sen är det där hjärtat finns.

Och 1000 andra som jag glömt, inte tänker på eller förträngt.

Har dock inte plockat ut en ton från någon av dem (inte från någon annan där jag inte varit tvungen att spela låten live heller).
Inte försökt spela som dem, eller låta som dem, heller.

/Magnus

Fan jag glömde ju nämna en av de jag lyssnat mest på, nämligen
EDDIE VAN HALEN!!!

Som fick mig att börja lira:
Ritchie Blackmore
Yngwie
Gary Moore

Som influenser idag:
Warren Haynes (Som nån skrev på Youtube; "När Gud delade ut soul, stod Warren i kö 2 gånger")
George Harrison (INTE lätt att lira slide som George...)
Brad Paisley (Teknik och Smak)
SRV (Inget att tillägga...)

Den som fick mig att börja spela gitarr var Keith Richards, influenserna från honom är naturligtvis attityden.

Den som öppnade ögonen på mig vad som kunde göras var naturligtvis Hendrix, känslan, oljuden, flytet och den stora tonen.

Strax efter blev Robert Fripp en stor influens och så fortfarande, hans förmåga att frammana stämningar och känslor av episka mått och hans märkliga sätt att angripa musik, har aldrig hört en bluesskala från honom.

Neil Young; hans sätt att spela elektrisk gitarr med en passion och glöd jag aldrig hört någon annan åstadkomma, och Neil får väl enligt ISO-standarden bedömas vara en rätt medioker gitarrist, men de resultat han frambringar är stora och överglänser det mesta gitarrspel som någonsin hörts. Han visar att man inte behöver vara speciellt skicklig för att göra stor musik. Han är helt enkelt grym!

Gitarristerna i Sonic Youth och Fred Frith; gett mig idéer om att man kan spela gitarr på helt vansinniga sätt, och ha jävligt roligt.

Muddy Waters, Albert King, Peter Green; blues gitarr när den är som bäst, även om jag inte gillar att spela blues så har bluesen satt orubbliga spår i allt mitt spelande.

Larry Carlton. Melodikänslan, dynamiken.
Janne Schaffer. Melodikänslan. Les Paul med chorus, som jag själv älskar att använda. Långt senare hörde jag John Scofield med snarlikt sound.
Billy Gibbons. Pinch harmonics.
Eric Johnson. Melodikänslan. Fet halsmick, massor av delay. Gillar hans supercleana sound med chorus också, men är bättre på att spela slingorna än att ta hans komplicerade ackord. Är den gitarrist jag influerats mest av senaste året.
Steve Lukather. Förgyllde många av Toto's, och andras låtar, med sin MELODIKÄNSLA
Jeff Beck. Rockräv med känsla för ljudlandskap.
Jonny Buckland och The Edge. Ringande gitarr.
Prince och Frank Zappa. Slarviga gitarrsolon, lite nasty.

framför allt Gary Blackmoore och Yngve Schenker för min del. Insöp även en hel del Marty Friedman under nittitalet.

Oj, det finns nog så många man influerats av som man knappt är medveten om heller... Men "basen" är ungefär så här ( i tur och ordning):

- Joe Walsh (James Gang-tiden framför allt)
- Jimi Hendrix
- Ritchie Blackmore (Mark II-III)
- Jimmy Page
- JJ Cale
- BB King

Oj, det är ju jättemånga!

De som fick min uppmärksamhet när jag började spela var:
Randy Rhoads. Var helt inne på Ozzy och höll på att trilla av stolen när jag hörde Mr. Crowley solona första gången.
EVH. Lät det ju bara bra om.
Slash. Var ju bara så cool det går att bli.


Paul Gilbert. Teknik.
Andy Timmons. Gitarrljud och frasering.
Nuno Bettencourt. Teknik och gitarrljud (man måste ju bara älska hans sound)
Todd Duane. Teknik och gitarrljud (killen kan spela satan ta mig och har kanonbra gitarrljud)
EVH. Världens bästa kompgitarrist? Gitarrljudet har man väl provat att få till några gånger också.
Reb Beach. Hans tappingteknik.
Gary Moore. Vettefan varför, men han spelade hemskt vackert. Antagligen därför.

Sen finns det ju en massa andra gitarrister som man intresserat sig för, men dessa var väl de återkommande.

Kul att du nämner Todd (trevlig snubbe också, fast nu är helt borta i dimmorna) och Reb (hans tapping linje i She's Only Seventeen, om det nu är så den heter, är så jävla cool).
Det gjorde en gammal man glad.

Gary har jag dock svårt för (nog för Nuno också, speciellt hans ljud).

På det stora hela är du nog en rätt fin kille, Nilo

/Magnus

Kul tråd!

Lyssnar väl inte längre så värst mycket på en del av de här, men
inflytande, jo visst har de haft det på ett eller annat sätt.

I mer eller mindre alfabetisk ordning:
Coste Apetrea, Joe Bonamassa, Eric Clapton
David Gilmore, Jimi Hendrix, Steve Hillage
Steve Hackett, Steve Howe, Kenny Håkansson
Jorma Kaukonen, BB King, John McLaughlin
Gary Moore, Jimmy Page, Joe Strummer
Jukka Tolonen, T-Bone Walker, Muddy Waters
Leslie West, Roffe Wikström, Leslie West
Stevie Ray Vaughan, Frank Zappa

Noterar att det är få riktiga racergitarrister i listan.
(Nå, McLaughlin möjligen) Är rätt allergisk mot sånt.

nä fan ja ångrade mig

Fan vad kul att även du har Roffe Wikström med på din lista, sällan han nämns i såna här sammanhang. Roffe var en stor idol när jag började lära mig lira i högstadiet, vilket mina hippa medmusikanter häcklade mig för!

Billy Corgan, Josh Homme, Thurston Moore och Lee Ranaldo, Omar Rodriguez-Lopez, Joey Santiago, Kevin Shields och J Mascis är väl de främsta, eller åtminstone de jag kommer på just nu. Ska jag nämna alla blir tråden lång.

Men självklart finns det fler.

Josh Homme.

mest att jag har min ena gitarr nerstämd i C pga just honom
men man har nog även litegrann sugit i sig hans sätt att spela efter att ha lyssnat massa på skivorna och lärt sig spela rätt många av hans riff.

han är ju definitivt en av dom gitarristerna ur sin generation som
har sin egna och hyfsat säregna stil och sound.

->> Bluescaptain>> Misstänker starkt att vi är i samma ålder.

Todd har ju en helt galen teknik. Stadig kille minst sagt.
Och Reb har ju gjort svinballa grejer också. Solot i "Rainbow in the rose" tycker jag är skithäftigt.

Nunos ljud kan ja förstå att du inte gillar (massa diskant ju) men det funkar så jävla bra på t.ex. pornograffiti-plattan. Torrt och percussivt, det lyfter fram hans spel på något vis.

Och ang. att vara en fin kille så gör jag mitt bästa

[EDIT:] Kom dessutom på att jag missat en kille, Dann Huff som har sjukt snygg frasering. Kolla in solot i låten "Stay".

Reb Beach spelar skiten ur gitarren i outrot
http://www.youtube.com/watch?v=jdYnf8J1y4g

Dann Huff var också en favorit jag influerades av mycket förr.

Som ung var Angus Young och Ritchie Blackmore mina största idoler och dom som fick mig att börja spela.
Andra som på något sätt tilltalat mig utan inbördes ordning:
Randy Rhoads, Eric Clapton, Chet Atkins, Zakk Wylde (speciellt förr om åren) samt Malcolm Young och James Hetfield.

Mitt gitarrspel är nog mest influerat av Albert Järvinen och Wilco Johnson.
Senare har nog Johnny Winter, Angus & Malcolm Young, Mick Green, Billy Gibbons m.fl. influerat. De två förstnämnda har nog påverkat mig att försöka hålla ett bra driv i kompet med rejält "klipp" i ljudet.

Edit: Måste ju nämna Hubert Sumlin också även om han inte varit en direkt influens.

Järvinen: http://www.youtube.com/watch?v=WubcnvRUYCw&feature=youtube_gdata_player

Zakk Wylde
Jacob Binzer
George Harrison
Robert Cray
Vinge Gill
Billy Gibbons
Stevie Ray Vaughn

tittade inte på era andras svar utan freebase´ar lite:

George Harrison
Jimi Hendrix
Freddy King
BB King
Eric Clapton
Jimmy Page
Peter Green
David Gilmour
Joe Walsh
Seasick Steve


och nu ska jag kolla vad ni andra har skrivit

David Gilmour mest för hans experimerande av ljudlandskap och effekter
även för att han gör intressanta solon där känsla väger mer än teknik
favoritsolon: Echoes, Time, Wearing the inside out

Charlie Burchill ( simple minds )
iaf dem tidiga dagarna innan " dont you forget about me" skiten
snarare när musiken var mer bas / trumdriven.
tycker han lyckades skapa snygga ljudbilder och intressanta solon
favoriter: this earth you walk upon, Hunter and the Hunted


Richie Blackmore Deep Purple MK3
snubben som fick mig att stå med ryggen mot publiken
och bandet väntandes otåligt då jag ska improvisera innan jag inleder låten

Jag tycker att man influeras ständigt av olika gitarrister. Och inte bara av gitarrister utan av musiker & musik -arragemang i almänhet.
Man hör något då & då -och tänker: Jäkla va snyggt eller fiffigt de fått till den där grejjen, mm, mm....

Samtidigt svänger förståss samma saloon dörr även åt andra hållet: En hel-juste grej; som man tycker att: -Äh; fan; det där tycker man att de definitivt kunde fått till bättre.

När man blir äldre; tycker jag att man oftare resonerar att "less is more". Att skapa tight groove eller sound med mindre teknisk hjälp & prylar/gadgets. Även att konsten att skpa ett bra & jämnt föredelat bandsound; utan att det endast är några ibandet som oavbrutet "ror"/frontar för uppnå detta. Det märks ALLTID när alla i Ex ett band "chippar in" & kickar. Ett gemensamt groove som ger ett brett, tungt & tight sound.

Jag tycker att det är otroligt stora skillnader på ett rent bandsound & ett solist + komp band -sound. Båda är bra på sitt sätt. Men en solist måste vara mycket intressant för att vara bättre än ett band som verkligen "är tillsammans i påsen"...


/ Jonken

Levde på storebrors skivor första tiden.
1965: Beatles, Beatles, Beatles.
1966: Clapton, Fresh Cream.
1967: Hendrix, singlarna med Hey Joe, Purple Haze osv.
1968: Rune Gustafsson, Rune At The Top
Sen började jag klara mig själv.
Terry Kath, Chicagos gitarrist som nog har gjort störst intryck av alla.
Jojje Wadenius, främst Made in Sweden och Solar Plexus.
Frank Zappa, Hot Rats och Roxy And Elsewhere.
BB King, Live At The Regal.
Santana, är väl den som håller över tid. Inte minst för sina medmusiker.
Mike Stern, We Want Miles.